Jean Donaldsson skriver i sin bok ”The culture clash”  om skällande, att hundar skäller när de vill något… inget nytt där förstås… men.. de testar ju olika beteenden för att se om något av dem hjälper.

Skällande ger vanligtvis omedelbart resultat hos människor (för att de reagerar)  så då förstärks det vanligen snabbt.

Första regeln för att bli av med skällandet enligt Jean: Om du INTE gillar skällandet: SLUTA förstärka det genom att ge uppmärksamhet åt det ex. genom att öppna dörren, släppa ut hunden från buren etc. Punkt!

INGA MEN!

Ignorera hunden när den skäller för att få något av dig. Hundar som förstärker sig själva med skällandet får man försöka avleda på något annat sätt först.

Kom bara i håg att om den är van vid att du har reagerat tidigare på skällandet så kommer beteendet att ÖKA, dvs hunden skäller ännu mer ett tag, det blir värre innan det avtar.

Beteendet har en tendens att öka först.  Fenomenet kallas ”extincion burst”.

Vi råkar också ut för detta ”fenomen”. t.ex. om du ska åka hiss och det inte händer något när du trycker på hissknappen för att få hissen till den våning du befinner dig på. Inte går du till en annan hiss direkt. Automatiskt börjar du trycka mer och mer och kanske även lite hårdare på knappen för att se om hissen verkligen inte fungerar innan du till slut ger dig. Ditt beteende har ökat innan det avtog.

För skällande borde gälla att lära hunden att det i stället lönar sig att vara tyst. Alltså måste vi uppmärksamma hunden mer när den är tyst och lugn.  Typiskt är även fallet då vi har vår hund med oss i en lokal ex. en kurs då hunden ska ligga stilla tyst bredvid oss. Om hunden då blir otålig och börjar gnälla, vad gör vi? Jo, då klappar vi om den och har på detta sätt visat att den får uppmärksamhet för gnällandet….. När vi i stället borde ha klappat den redan innan då den var tyst.

Vanliga fel är ju också att förstärkningen får för låg frekvens och att vi har för dålig timing. Ofta så belönar vi något annat än vi tänkt oss utan att veta om det. .

På denna bana från Oxie 2008 tränar jag några av delarna 1-4 för inkallning och startträning, 4-7 likadant, 8-10, och 15-18 för att få med inkallning genom slalom.

Fart i startögonblicket är A och O om jag ska kapa mer tid… Snabb och intensiv väg fram till starten, bra peppning och snabbt i väg! Jag belönar intermittent dvs varierar var belöningen kommer, det kan t.ex. vara före första hindret el. direkt efter.

Det är viktigt att tänka på att INTE belöna långsamma beteenden om man tränar på farten.. det gäller att ha is i magen bara..  Farten tränar jag även med släppande övningar mot ”godisväskan” som vi tävlar om att hinna först till.  Men hundarna får bara smaka på belöning om de tar rätt väg förstås! De vet så väl att det inte lönar sig att fuska..

Jag använder ungefär samma signal på upplopp som på raksträckor mitt i banan,  där jag säger ”fram” med skillnaden att jag oftast upprepar signalen  dvs ”fram-fram-fram” på upploppet . Armen ska hållas utsträckt framåt hela tiden.

När man tränar ensam så blir det förstås inga hela banor men jag plockar ofta olika delar från banor och tränar  inkallningar och starter  vid de olika delarna i kombinationer (inte bara på den ”riktiga” starten) .

Jag över gärna lite skikthandling för att öva upp självständighet och hundens förmåga att hålla linjen även om jag placerat mig snett i vinkel från hunden vid starten.

…och sätt inte hunden för nära första hindret om den ska hinna få upp bra fart redan över det, och det vill man ju förstås!! [superemotions file="icon_wink.gif" title="Wink"]



Numera har jag  funnit en del inspiration hos några av de bästa hundtränarna i Sverige, inom agility: Jenny Damm, vars handlingstil passar mig och mina hundar väldigt bra.

Inom lydnad och etologitänk är Kent Svartberg en av dem som bidragit till mer fördjupade kunskaper.

Jag var på en studiedag där Kent föreläste om bl.a. ”rasnycklar”, tävlingspsykologi och hjälpte oss att koppla den senaste forskningen till praktisk träning med hundarna.

Idag när jag tränar agility eller klickerträning tänker jag mycket mer på hur hunden tolkar situationer och varför den reagerar som den gör.

Några ord som Kent sa har dykt upp i mina tankar just nu:

För att få ordning på mina vänster-höger kommandon som jag inte får signalsäkra utan att använda kroppsignaler: Jag vill kunna minska ner på mina hjälper för att det ska funka på banan.

Kent sa:

Om att kunna minska på hjälper:

-Minska ner successivt i små steg

-Variera mellan hjälp och utan hjälp

-Ta bort hjälp men acceptera kvalitetsförsämring.. jobba upp igen med kriterier

Om belöningsträning:

-Målet är att hunden ska veta VAD den får belöningar för, och VILJA göra rätt.

Jag vill få snabbare kontaktfält..

Kent sa:

-Fråga dig vilka utföranden som ska belönas..

-Om man bara belönar de bästa prestationerna finns risk att hunden tappar motivationen..

-Om man använder utebliven belöning för de sämsta prestationerna?.. Kan bli för mkt belöningar..

-Belöna i stället allt över genomsnittet!.. En del hundar får belöningar för vad som helst vilket inte förbättrar kvaliteten..

Om att hunden ska kunna prestera lika bra fast den VET att jag inte har godis med mig på banan..

Kent sa:

-Hunden ska kunna prestera lika bra på tävling som på träning.. Oftast gör vi felet att bara använda hjälper som vi inte får använda i tävlingssituationen.

-Etablera tävlingsmässiga belöningar vid sidan av andra -använd dem för att bekräfta ex. träning:  mkt beröm/social belöning före godis, tävling: mkt beröm/social kontakt.. men inget godis.

-variera belöningstillfället, ibland när hunden är på väg att börja, ibland mitt i , ibland efter prestationen.

-Träna i tävlingslika situationer!

-Överträna, lär hunden att klara av att prestera i ännu svårare situationer..  (hmm ska jag träna på 14 pinnar i slalom.. 30 hinder i en bana…?)

Ang. rasnycklar..

-Försök förstå hunden, Hur lär sig just den här hunden? Det finns inget ”måste” förutom att man måste ta reda på vad som fungerar på just den hunden..

Risk att tänka på:

-Hunden kanske får utföra sådant som den inte är vältränad på (under tävling) med risk för att den blir besviken och/eller frustrerad..

Resultat= att hunden presterar sämre på tävling än på träning!! (man ska inte börja tävla för tidigt…)

Det händer att hundar har svårt att sitta kvar, även på en agilitybana där man vill sätta hunden vid startlinjen för att kunna positionera sig bättre inför kommande hinder.

Det betyder att hunden måste kunna vänta tills den får ett startkommando av föraren. Det finns många olika typer av startkommando el. signaler som jag föredrar att kalla dem. Egentligen spelar det ingen roll vilket ord man använder men hunden ska förstå dess betydelse dvs att den får lov att starta, bryta sin sittposition och springa framåt.

En del hundar är så ivriga att få starta så de tjuvstartar. Hundar som ofta tjuvstartar har oftast lärt sig att det lönar sig genom att föraren kanske ”blundat” el. inte reagerat på tjuvstarten.

Får hunden lyckas med sin tjuvstart en gång så kommer den förstås försöka igen. Det är som att spela en enarmad bandit. Om man vinner en gång så kan man inte låta bli att spela och försöka igen…

Först måste man förstärka startlinjen, utan att hunden ens får lov att hoppa över några hinder. Det är viktigt att hunden får känna att den vinner något på att sitta kvar för att man ska lyckas. I början kan man bara säga åt hunden att sitta och om den sitter någon sekund vid din sida så ska man belöna med godis el. leksak. Undvik att säga ”nej” utan fokusera på det rätta beteendet.

Öka gradvis tiden och ditt avstånd till hunden, Börja lägga till ett hinder framför men låt inte hunden hoppa över ännu. Prova i stället att röra dig lite snabbare/ryckigare, belöna rikligt om hunden ändå klarar att sitta kvar.

Gå ofta tillbaka och belöna och gå sedan bort från hindret med hunden. I början bör du oftare gå åt ett annat håll , ex, bakåt med hunden i stället för att du går mot hindret igen. Variera var din belöning kommer. OM din hund tjuvstartar så låt inte själva hopphindret i sig bli en belöning, dvs att få springa fram och hoppa, speciellt inte i början innan du kan förutsäga att den lärt sig att stanna kvar. Risken är att den belönar sig själv genom att hoppa de gånger den ändå lyckats tjuvstarta.

Det är viktigt med daglig träning i minst några veckor och gärna flera omgångar varje dag. Men bara ett par minuter varje gång.

Något annat som många glömmer: Du ska även belöna att hunden lyssnar på ditt startkommando, belöna och var mkt entusiastisk när hunden startar på din signal. Alltså ska du sedan variera när du belönar, ibland när hunden sitter kvar , ibland när hunden kommer på din signal. När du tränar på en agilitybana ska du forsätta belöna ofta för att förstärka startbeteendet.

Var mkt noggrann med vad exakt hunden ska göra. Om den flyttat fram en liten bit medan du lämnade den så har den också ”lyckats” med sin tjuvstart om du inte tar tillbaka hunden till ”rätt” startposition. Kom ihåg.. om du slarvar själv en gång och låter hunden lyckas med sin tjuvstart så har du förstört för dig själv, för många gånger till.

Kom ihåg att det ska vara roligt för hunden att sitta kvar, var positiv men tydlig. Undvik att tjata på hunden när det blir fel. Använda starka belöningar, lek gärna med hunden som belöning för att hålla uppe ”glöden” hos den entusiastiska hunden, du vill ju inte att den ska tappa farten/gnistan när ni sedan ska springa hela banan.

Vart ska jag nu då?

Hur många gånger hör man inte någon skrika HÅLL TYST!! åt  en hund när den skäller? Fastän att det ironiskt nog är rätt verkningslöst i längden eftersom att det är ett naturligt beteende för en hund att stämma in i skällandet, det är ett gruppbeteende. Så när matte/husse  också ”skäller” så skäller hunden ännu mer..nu tillsammans med matte!

Tänk bara då du har flera hundar.. skäller en så börjar de andra fast de inte ens vet varför den första skäller. Det händer ofta med mina hundar. Som professionell hundtränare måste man kunna särskilja sin egen sinnesstämning från ljuden och i stället producera ljud som framkallar den reaktion vi vill ha. Dvs vill man ha en tyst hund ska man säga ”tyst”  tydligt men lugnt och mjukt. OM hunden skäller så mkt att den inte är kontaktbar så måste man först försöka avleda den på något sätt.

I agility försöker jag tänka mkt mer på hur jag säger saker,enligt hur biologiska principer påverkar djuret.  Hur högt , lågt, snabbt eller långsamt jag säger orden. Försöka vara konsekvent med ljuden så de ger den reaktion jag vill ha. Fast det är inte lätt alltid!

”Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det”…..

Tex. så förknippar Izor sitt namn med belöning när jag säger det i ett visst ljust men lugnt tonläge. (eftersom jag oftast låtit så när jag gett godis) Likadant med ett ljust  ”DUKTIIIIG” som får honom att slicka sig om munnen. Det borde jag tänka på mer och försöka använda samma tonläge när jag vill få honom närmare mig på en bana.

Enligt språkforskning så utlöser vissa ljud biologiska instinkter. EX. upprepade korta ljud ökar aktivitet medan ett enda ljud motverkar (dämpar) aktivitet. Därmed ökar farten om vi tex. säger ”fram, fram , fram” I stället för att säga ”Fraaaaammmm” en gång. När vi sitter bredvid en hund som vi vill lugna säger vi ofta ”Luuugn” mjukt och sakta helt naturligt.

Så vad kan vi lära oss mer genom det för agilityn. Jo, om jag vill att hunden ska öka farten ska jag använda korta upprepade ljud.  Ex. om jag vill ge extra hjälp att få upp (modet och) farten för en hund som normalt är lite försiktig när den ska springa upp på balansen eller gungan så ska jag säga ”Gungan, gungan, gungan” i stället för ett utdraget ”Guuuungan” som i stället är dämpande (lugnande… och visar med all tydlighet att matte också tycker gungan är lite otäck) Fortfarande är det inte själva ordet som är det viktiga utan hur du säger det och om ljudet upprepas.

Om jag vill att hunden sansar sig lite (ok.. att den ev. ska sakta av lite för att inte rusa fram när den ska klara en svår sväng) så ska jag säga något lugnt en gång ex. namnet  el. en signal ”sväng”. Har du problem med en hund som tappar fart i svängar eller serpentiner ska du ju göra tvärtom.

För att göra detta ännu ”krångligare” så får man ju inte glömma bort att även tonläget påverkar hunden mkt. Ett mycket dovt ljud uppfattas som dominant och ett mycket ljust som undergivet. Så om du använder ett mörkt ljud så uppfattar hunden dig som auktoritär och kan reagera med att bli undergiven.. med risk för att den sänker farten…

Så självklara saker men ändå så lätt att glömma bort att använda sig av konsekvent. Framför allt lätt att glömma bort att verkligen använda sig av det för att få de reaktioner man vill ha.

Man kan ju börja med att lyssna på varandra när man tränar och se (höra) om man använder sina ljudsignaler på ett logiskt sätt.

Höstens kvällar  passar utmärkt för att titta igenom filmer från egna agilitylopp under året. Det finns ju mkt man kan analysera gällande handling osv men glöm inte att försöka LYSSNA också på VAD du säger, NÄR du säger det , och HUR.

Deus i full fart

Är inne i en ”liten” agilitysvacka igen… mest för att jag tappar tron på mig själv gällande min egen fart på banan.. så jag tycker väl synd om mig själv en stund… och synd om Deus som har en så enorm potential..egentligen..
men som  ”hans handler” inte klarar att ta tillvara på riktigt.. Å andra sidan kan jag försöka jobba ännu mer på att lösa svårigheterna, så frågan är: Vad kan man själv som agilityförare göra för att bli snabbare på banan, speciellt under tävlingspress och i svåra banor? Här är det dags att påminna sig om möjliga lösningar:

1. Öka sin egen acceleration i starten, hur? Startträna själv! Tänka på steglängden!

2. Gena till vissa hinder där man MÅSTE finnas nära men våga lämna hunden lite mer själv på hinder som hunden kan klara själv. Fundera på banvandringarna var man kan ”släppa” hunden ex. på raka springssträckor och var man måste ”möta upp”

3. Träna upp sin egen kondition, uthållighet och smidighet… inte fullt så roligt men det är väl värt det förstås. Träna på att göra framförbyten osv i full rörelse och med hög fart, det tränas lämpligen utan hund först.

3. Se till att vara ordentligt uppvärmd själv också före tävlingen! …och sedan något viktigt för mig.. att hitta ”självförtroendet” att våga.. våga springa på allt jag kan.. våga lita på att jag faktiskt KAN! …

Sedan finns det ju mycket man kan tänka på med hunden på banan.. några saker:

• Förstärka alla enskilda hinder så mycket så jag kan lita på att hunden alltid kan utföra dem självständigt vid behov. Tex. inkallningar genom alla typer av hinder så jag inte tvekar vid ex. en start för banan plötsligt börjar med ett däck..
• Kunna skicka hunden till alla olika hinder, ex. jobba mer på svåra slalomingångar, se till att hunden verkligen förstår signalerna för varje hinder, kan den tex. verkligen skillnaden mellan ordet för A-et och gungan om man själv inte finns bredvid?
• Ta god hand om hundens fysik! Värma upp den väl före loppet!
• Arbeta positivt tillsammans hela tiden.. inte visa hunden någon besvikelse el. ilska.. det främjar inte direkt farten..
• Sätta hunden längre ifrån starten så farten hinner öka mer redan vid första hindret.
• ”släppandeövningar” mot godisväska/skål för att öka farten vid upplopp
• Vara konsekvent och tydlig med sina signaler så att man minimerar risken för missförstånd mellan hund och förare på banan…det kostar tid!
• ”se” linjerna på banan, var är den kortaste vägen för hunden på banan? Lämna inte större plats än hunden behöver vid svängar och byten.
• Belöna snabba utföranden ännu mer! INTE belöna långsamma beteenden..

Jaha.. vi försöker väl lite till då

I Sundsvall blev en lurig start en obehaglig påminnelse ,vid en oplanerad springstart, om att Izor inte är helt 100% signalsäker på tunneln då han drog mot balansen någon meter bredvid i stället. Men då fick jag ju nya idéer om att vi måste träna mer på: Skicka mot en rad med hinder framför enbart med verbal signal, och utan att jag själv följer med. Så jag ska ställa upp tunnel, balans, gunga och A-hinder på en rad bredvid varandra. Sedan träna på skickanden mot ett hinder i taget. När det fungerar bra så börjar jag variera och skicka mot olika hinder växelvis. Enligt mina principer bryter jag ner beteendet i små delar så först belönas varje tendens att närma sig rätt hinder = klick och belöning. Därefter höjer jag kraven för hundarna successivt tills de klarar att utföra rätt hinder helt rätt inklusive rätt kontaktfältsbeteende på balanshindren. Jag varierar belöningen med att ge godis i början och därefter belönar jag med leksak som jag kastar efter för att få upp farten i beteendet.

Något annat att jobba med för att bevara en frisk agilityhund är att ge mycket tid för massage och underhåll av grundträningen för styrka och kondition. Just massage är nog så viktigt för att bevara smidighet och rörlighet hos hundarna så de klarar påfrestningarna på banan.. viktigt även för att de faktiskt ska klara de hastigheter som behövs för att vi ska klara referenstiderna. Även om den hundradel el. sekund  i tidsfel vi kan få ibland ju oftast beror på mitt eget tempo