Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Mycket finns att säga om hundträning, ibland kan det vara jobbigt att få en massa råd från olika håll. Speciellt om man är ny som hundägare. Jag har hört mycket men sållat bort en del efter mer egen erfarenhet som tur var.. Försöker ändå hålla fast vid det jag själv känner fungerar bäst för mig. Speciellt nu när jag är i en uppförsbacke igen gällande hundträningen….

Numera har jag  funnit en del inspiration hos några av de bästa hundtränarna i Sverige, inom agility: Jenny Damm, vars handlingstil passar mig och mina hundar väldigt bra.

Inom lydnad och etologitänk är Kent Svartberg en av dem som bidragit till mer fördjupade kunskaper.

Jag var på en studiedag där Kent föreläste om bl.a. ”rasnycklar”, tävlingspsykologi och hjälpte oss att koppla den senaste forskningen till praktisk träning med hundarna.

Idag när jag tränar agility eller klickerträning tänker jag mycket mer på hur hunden tolkar situationer och varför den reagerar som den gör.

Några ord som Kent sa har dykt upp i mina tankar just nu:

För att få ordning på mina vänster-höger kommandon som jag inte får signalsäkra utan att använda kroppsignaler: Jag vill kunna minska ner på mina hjälper för att det ska funka på banan.

Kent sa:

Om att kunna minska på hjälper:

-Minska ner successivt i små steg

-Variera mellan hjälp och utan hjälp

-Ta bort hjälp men acceptera kvalitetsförsämring.. jobba upp igen med kriterier

Om belöningsträning:

-Målet är att hunden ska veta VAD den får belöningar för, och VILJA göra rätt.

Jag vill få snabbare kontaktfält..

Kent sa:

-Fråga dig vilka utföranden som ska belönas..

-Om man bara belönar de bästa prestationerna finns risk att hunden tappar motivationen..

-Om man använder utebliven belöning för de sämsta prestationerna?.. Kan bli för mkt belöningar..

-Belöna i stället allt över genomsnittet!.. En del hundar får belöningar för vad som helst vilket inte förbättrar kvaliteten..

Om att hunden ska kunna prestera lika bra fast den VET att jag inte har godis med mig på banan..

Kent sa:

-Hunden ska kunna prestera lika bra på tävling som på träning.. Oftast gör vi felet att bara använda hjälper som vi inte får använda i tävlingssituationen.

-Etablera tävlingsmässiga belöningar vid sidan av andra -använd dem för att bekräfta ex. träning:  mkt beröm/social belöning före godis, tävling: mkt beröm/social kontakt.. men inget godis.

-variera belöningstillfället, ibland när hunden är på väg att börja, ibland mitt i , ibland efter prestationen.

-Träna i tävlingslika situationer!

-Överträna, lär hunden att klara av att prestera i ännu svårare situationer..  (hmm ska jag träna på 14 pinnar i slalom.. 30 hinder i en bana…?)

Ang. rasnycklar..

-Försök förstå hunden, Hur lär sig just den här hunden? Det finns inget ”måste” förutom att man måste ta reda på vad som fungerar på just den hunden..

Risk att tänka på:

-Hunden kanske får utföra sådant som den inte är vältränad på (under tävling) med risk för att den blir besviken och/eller frustrerad..

Resultat= att hunden presterar sämre på tävling än på träning!! (man ska inte börja tävla för tidigt…)

Det händer att hundar har svårt att sitta kvar, även på en agilitybana där man vill sätta hunden vid startlinjen för att kunna positionera sig bättre inför kommande hinder.

Det betyder att hunden måste kunna vänta tills den får ett startkommando av föraren. Det finns många olika typer av startkommando el. signaler som jag föredrar att kalla dem. (Läs mer…)

Vart ska jag nu då?

Hur många gånger hör man inte någon skrika HÅLL TYST!! åt  en hund när den skäller? Fastän att det ironiskt nog är rätt verkningslöst i längden eftersom att det är ett naturligt beteende för en hund att stämma in i skällandet, det är ett gruppbeteende. Så när matte/husse  också ”skäller” så skäller hunden ännu mer..nu tillsammans med matte!

Tänk bara då du har flera hundar.. skäller en så börjar de andra fast de inte ens vet varför den första skäller. Det händer ofta med mina hundar. Som professionell hundtränare måste man kunna särskilja sin egen sinnesstämning från ljuden och i stället producera ljud som framkallar den reaktion vi vill ha. Dvs vill man ha en tyst hund ska man säga ”tyst”  tydligt men lugnt och mjukt. OM hunden skäller så mkt att den inte är kontaktbar så måste man först försöka avleda den på något sätt.

I agility försöker jag tänka mkt mer på hur jag säger saker,enligt hur biologiska principer påverkar djuret.  Hur högt , lågt, snabbt eller långsamt jag säger orden. Försöka vara konsekvent med ljuden så de ger den reaktion jag vill ha. Fast det är inte lätt alltid!

”Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det”…..

Tex. så förknippar Izor sitt namn med belöning när jag säger det i ett visst ljust men lugnt tonläge. (eftersom jag oftast låtit så när jag gett godis) Likadant med ett ljust  ”DUKTIIIIG” som får honom att slicka sig om munnen. Det borde jag tänka på mer och försöka använda samma tonläge när jag vill få honom närmare mig på en bana.

Enligt språkforskning så utlöser vissa ljud biologiska instinkter. EX. upprepade korta ljud ökar aktivitet medan ett enda ljud motverkar (dämpar) aktivitet. Därmed ökar farten om vi tex. säger ”fram, fram , fram” I stället för att säga ”Fraaaaammmm” en gång. När vi sitter bredvid en hund som vi vill lugna säger vi ofta ”Luuugn” mjukt och sakta helt naturligt.

Så vad kan vi lära oss mer genom det för agilityn. Jo, om jag vill att hunden ska öka farten ska jag använda korta upprepade ljud.  Ex. om jag vill ge extra hjälp att få upp (modet och) farten för en hund som normalt är lite försiktig när den ska springa upp på balansen eller gungan så ska jag säga ”Gungan, gungan, gungan” i stället för ett utdraget ”Guuuungan” som i stället är dämpande (lugnande… och visar med all tydlighet att matte också tycker gungan är lite otäck) Fortfarande är det inte själva ordet som är det viktiga utan hur du säger det och om ljudet upprepas.

Om jag vill att hunden sansar sig lite (ok.. att den ev. ska sakta av lite för att inte rusa fram när den ska klara en svår sväng) så ska jag säga något lugnt en gång ex. namnet  el. en signal ”sväng”. Har du problem med en hund som tappar fart i svängar eller serpentiner ska du ju göra tvärtom.

För att göra detta ännu ”krångligare” så får man ju inte glömma bort att även tonläget påverkar hunden mkt. Ett mycket dovt ljud uppfattas som dominant och ett mycket ljust som undergivet. Så om du använder ett mörkt ljud så uppfattar hunden dig som auktoritär och kan reagera med att bli undergiven.. med risk för att den sänker farten…

Så självklara saker men ändå så lätt att glömma bort att använda sig av konsekvent. Framför allt lätt att glömma bort att verkligen använda sig av det för att få de reaktioner man vill ha.

Man kan ju börja med att lyssna på varandra när man tränar och se (höra) om man använder sina ljudsignaler på ett logiskt sätt.

Höstens kvällar  passar utmärkt för att titta igenom filmer från egna agilitylopp under året. Det finns ju mkt man kan analysera gällande handling osv men glöm inte att försöka LYSSNA också på VAD du säger, NÄR du säger det , och HUR.

Deus i full fart

Är inne i en ”liten” agilitysvacka igen… mest för att jag tappar tron på mig själv gällande min egen fart på banan.. så jag tycker väl synd om mig själv en stund… och synd om Deus som har en så enorm potential..egentligen..
men som  ”hans handler” inte klarar att ta tillvara på riktigt.. Å andra sidan kan jag försöka jobba ännu mer på att lösa svårigheterna, så frågan är: Vad kan man själv som agilityförare göra för att bli snabbare på banan, speciellt under tävlingspress och i svåra banor? Här är det dags att påminna sig om möjliga lösningar:

1. Öka sin egen acceleration i starten, hur? Startträna själv! Tänka på steglängden!

2. Gena till vissa hinder där man MÅSTE finnas nära men våga lämna hunden lite mer själv på hinder som hunden kan klara själv. Fundera på banvandringarna var man kan ”släppa” hunden ex. på raka springssträckor och var man måste ”möta upp”

3. Träna upp sin egen kondition, uthållighet och smidighet… inte fullt så roligt men det är väl värt det förstås. Träna på att göra framförbyten osv i full rörelse och med hög fart, det tränas lämpligen utan hund först.

3. Se till att vara ordentligt uppvärmd själv också före tävlingen! …och sedan något viktigt för mig.. att hitta ”självförtroendet” att våga.. våga springa på allt jag kan.. våga lita på att jag faktiskt KAN! …

Sedan finns det ju mycket man kan tänka på med hunden på banan.. några saker:

• Förstärka alla enskilda hinder så mycket så jag kan lita på att hunden alltid kan utföra dem självständigt vid behov. Tex. inkallningar genom alla typer av hinder så jag inte tvekar vid ex. en start för banan plötsligt börjar med ett däck..
• Kunna skicka hunden till alla olika hinder, ex. jobba mer på svåra slalomingångar, se till att hunden verkligen förstår signalerna för varje hinder, kan den tex. verkligen skillnaden mellan ordet för A-et och gungan om man själv inte finns bredvid?
• Ta god hand om hundens fysik! Värma upp den väl före loppet!
• Arbeta positivt tillsammans hela tiden.. inte visa hunden någon besvikelse el. ilska.. det främjar inte direkt farten..
• Sätta hunden längre ifrån starten så farten hinner öka mer redan vid första hindret.
• ”släppandeövningar” mot godisväska/skål för att öka farten vid upplopp
• Vara konsekvent och tydlig med sina signaler så att man minimerar risken för missförstånd mellan hund och förare på banan…det kostar tid!
• ”se” linjerna på banan, var är den kortaste vägen för hunden på banan? Lämna inte större plats än hunden behöver vid svängar och byten.
• Belöna snabba utföranden ännu mer! INTE belöna långsamma beteenden..

Jaha.. vi försöker väl lite till då

OK! Jag erkänner… att träna ute i regn.. och åska.. är inte det roligaste jag vet. Jaha.. där föll min professionella status till lägre grader direkt men men… Nåja, jag har ändå inte så mkt problem med att tävla fast det är riktigt dåligt väder. Jag har tävlat i alla årstideroch  i alla typer av väder. Sprungit i lera upp till knäna, plaskat i djupa vattenpölar på banan men ändå sprungit på… ropat ”fram, fram!” på upploppet trots att hagelkorn stora som småsten hindrat mig från att se ordentligt om min hund verkligen sprang åt rätt håll.. Jag har tävlat i snöoväder  och i minusgrader.. tom när det var så varmt så man nästan kollapsade av värmeslag själv.. Så tro mig, jag är inte någon som ger upp även om vädrets makter är emot mig. Men OM jag kan välja NÄR jag ska träna, så väljer jag helst att träna i någorlunda trevligt väder. Fast det har blivit MÅNGA gånger i ösregn med.. Idag har det både regnat och åskat men med bara 2 dagar kvar till nästa tävling så kryper det tillräckligt mkt i mig för att kunna klara av att inte träna alls. Så då fick det bli några övningar inomhus i stället. Inga problem! Vi tränade starter i hallen, passade på att förstärka sittandet ordentligt med bra belöninga,r och testade även varierande störningar. Nästa övning var cirkelträning åt båda håll med både framförbyten och bakombyten. Av förståeliga skäl så blev mina byten inte i högsta fart men eftersom jag inte fokuserade på fartträning så belönade jag tighta positioner och svängar i stället. Lite ”ut-signal” träning blev nästa moment. Avslutningsvis jobbade jag med att förstärka några verbala signaler som ex. hundens namn,” fram”, ”stå” (för gungan), ”trampa” (för balansen och A-hindret) och ”runt” ..de fick gå runt ett bordsben Det blev sen en mycket skön promenad i både dis och lite sol. Ikväll kändes det att det är en annan luft på gång… Verkar vara slut på de ljumma sköna kvällarna tyvärr… men det var ändå mysigt. För att det ska kännas ok med träningen så vill jag träna lite slalomingångar i morgon så de finns färska i minnet till lördagens tävling. Nu ska jag bara försöka hålla min egen mentala status på en acceptabel nivå… dvs inte låta nervositeten ta för mkt plats. .. ska komma ihåg mina mål… INGA resultatmål!
-Vi ska bara jobba på att få ett bra flyt på banan och på att vi ska utvecklas! Hmm.. ska väl inte bli så himla svårt…. Egentligen!

Nu har vi plötsligt en helg utan agility, inga träningar eller tävlingar. Men det ger ju en bra möjlighet till lite reflektioner om vad som behövs göras. En sak att ta tag i är test av signalförståelse för de verbala hindersignalerna.  Läs gärna den artikel jag skrivit om detta tidigare: http://www.klickercenter.se/category/artiklar/klickerrelaterat/

I Sundsvall blev en lurig start en obehaglig påminnelse ,vid en oplanerad springstart, om att Izor inte är helt 100% signalsäker på tunneln då han drog mot balansen någon meter bredvid i stället. Men då fick jag ju nya idéer om att vi måste träna mer på: Skicka mot en rad med hinder framför enbart med verbal signal, och utan att jag själv följer med. Så jag ska ställa upp tunnel, balans, gunga och A-hinder på en rad bredvid varandra. Sedan träna på skickanden mot ett hinder i taget. När det fungerar bra så börjar jag variera och skicka mot olika hinder växelvis. Enligt mina principer bryter jag ner beteendet i små delar så först belönas varje tendens att närma sig rätt hinder = klick och belöning. Därefter höjer jag kraven för hundarna successivt tills de klarar att utföra rätt hinder helt rätt inklusive rätt kontaktfältsbeteende på balanshindren. Jag varierar belöningen med att ge godis i början och därefter belönar jag med leksak som jag kastar efter för att få upp farten i beteendet.

Något annat att jobba med för att bevara en frisk agilityhund är att ge mycket tid för massage och underhåll av grundträningen för styrka och kondition. Just massage är nog så viktigt för att bevara smidighet och rörlighet hos hundarna så de klarar påfrestningarna på banan.. viktigt även för att de faktiskt ska klara de hastigheter som behövs för att vi ska klara referenstiderna. Även om den hundradel el. sekund  i tidsfel vi kan få ibland ju oftast beror på mitt eget tempo