En väldigt duktig agilitytränare är Susan Garrett, ja, hon är duktig på en massa annat inom hundträning också.

Här kommer en sammanfattning av några av hennes grundstenar i träningen

1. Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för. Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar

Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser

Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas

2. Fokus

Innan hunden startar måste den kunna fokusera framåt åt det håll den ska. Vid startlinjen får hunden lov att titta på dig när du går fram och ställer dig själv i startposition men sedan ska den titta framåt innan den får starta

Du kan lära in och använda en peksignal inför start som signal till hunden att den ska fokusera framåt och därmed lära sig att själv hitta linjen framåt. Genom det blir hunden bättre förberedd på ex. vis en snabb lång raksträcka eller en lurig start med en snäv sväng direkt efter första hindret.

3. Inlärning av startsignal

1)   Sätt hunden i startposition nära framför ett hopphinder, stå själv en bit bredvid hindret framför hunden, riktning framåt med kroppen, kasta en leksak framåt över hindret framför hunden. Hunden får titta på dig när du kastat leksaken men den ska lära sig att när du sätter fram handen och pekar mot hindret så ska den fokusera framåt, mot leksaken i detta fall.

2) När hunden tittar mot leksaken säger du din startsignal t.ex. ”okej” el. ”kör” och hunden får lov att hoppa över hindret och ta leksaken. Det är viktigt att leksaken är placerad på hundens linje rakt framför hunden. Men den ska inte kastas framför dig själv mer än någon meter utan mer i en parallell linje bredvid dig eftersom hunden inte ska lära sig att den får springa iväg före dig.

3) Rör dig framåt med hunden samtidigt som du ger startsignalen. Det uppmuntrar framåtdrivet och ger en snabbare start och du kommer själv i position bredvid hunden samtidigt som den når leksaken.

4) Om hunden tittar mycket på dig och inte fokuserar framåt så kan du ändra din egen startposition, ex. försöka med att backa lite bakom linjen där hunden sitter. Då ökar sannolikheten att hunden tittar framåt i stället för på dig när du kastar leksaken.

5) Om hunden aldrig tittar mot dig? Inget problem! Men om den bara stirrar på leksaken kan du lägga på peksignalen direkt eftersom du vet att hunden kommer att utföra övningen korrekt dvs. ha fokus framåt. Problemet kommer i så fall om hunden aldrig tittar på dig när du ska byta arm som du visar med (vid riktningsbyte), i så fall måste du gå tillbaka i träningen och göra mer ”shadow”träning dvs. cirkelträning och vändövningar på marken.

6) I början ska du ej göra peksignalen om du är osäker på om hunden kommer att fokusera framåt, lägg på peksignalen exakt när hunden tittar framåt och säg startkommandot samtidigt.

7) Om du tränat mycket lydnadsträning innan med hunden så kan det vara bättre att börja med att ha hunden på höger sida om dig eftersom hunden annars ofta tror att den SKA titta på föraren

( dvs ”fot-kommando”)

Om hunden bara tittar på dig och inte alls på leksaken så får du börja med att bryta upp övningen i ännu mindre delar, ”shapa ” fram beteendet; att titta mot leksaken. T.ex. ge startkommando ”okej” så fort hunden tittar bort från dig det minsta även om den då inte riktar blicken direkt mot leksaken, och därefter höja svårigheten/kriteriet successivt tills att hunden sen ska klara att titta rakt fram mot leksaken innan den får ”okej”

9) Om hunden har svårt att sitta stilla när du kastar i väg leksaken så börja i stället med att bara släppa ner leksaken på marken mot placeringspunkten vid din sida, om hunden då klarar att sitta kvar får den startkommandot.

Utveckla övningen mer och mer till att kasta leksaken med mer fart och sen längre och längre ifrån dig ( stå längre åt sidan /längre fram)

10) Var konsekvent! Låt aldrig hunden ta leksaken

utan att den fått ”okej” och ge aldrig

startkommandot om hunden inte är helt stilla

Tänk på: Om din hund inte värdesätter din belöning…..Hur ska du då kunna bygga upp ett värde i hindret för hunden? –Använd värdefulla belöningar!

4. Armbyte

Byte av arm betyder byte av linje dvs. hunden ska byta riktning. Varje gång du byter arm ska hunden tänka: ”sväng åt andra hållet”. Och din hund ska INTE tänka ”sväng” om du INTE byter arm.

Alltså ska du byta arm vid varje framförbyte och vid varje bakombyte och hunden ska då svänga/byta riktning på sin linje. Öva så mycket på detta så att hunden förstår att den alltid ska fortsätta framåt tills föraren gör ett armbyte.

Men om hunden bara fortsätter framåt och inte uppmärksammar mina signaler? –Det betyder att hunden inte lärt sig ordentligt att den ska byta riktning vid armbyte.

1. Övning för detta utan hinder:

Kasta i väg en leksak som vid föregående övning, framför hunden men ha en annan leksak gömd i handen, så fort hunden springer fram mot leksaken gör du ett framförbyte och hunden ska svänga till dig i stället. Belöna med handen på den sida hunden är.

2. Lägg till ett hinder framför hunden:

När vi vet att hunden driver framåt och även byter riktning när du byter arm så ska du göra detta framför ett hinder.

Sätt hunden som vanligt framför hindret, gå en bit fram bredvid hindret, kasta leksaken framåt i hundens riktning med parallellt med dig själv och låt hunden hoppa över och ta leksaken några gånger. När du är säker på att hunden driver framåt ska du i stället göra ett armbyte när hunden hoppar och hunden ska vända in till dig i stället.

När du kommit över det första stadiet i slalomträningen och du tycker att hunden ”kan” slalom, dvs förstår vad den ska göra och jobbar på i princip självständigt, både i högerslalom och vänsterslalom, när du är bredvid.  Då är det dags att höja nivån några steg!

Det finns flera färdigheter ni har nytta av, mer och mer ju högre upp i klasserna ni kommer.

Här kommer några förslag på vad ni kan träna på:

Slalom emot dig, dvs inkallning genom slalom.

Utföra slalom helt självständigt med dig bakom.

Klara slalom medan du befinner dig på avstånd sidledes, viker av från hundens linje ut från slalomet.

Fortsätt utföra slalom trots att du sticker iväg före hunden.

Många olika slalomingångar, ” klockan”

Olika typer av avslutningar på slalom ex. framförbyten, blindbyten, snäv sväng efter åt olika håll.

Olika typer av byten före ingången tex bakombyten.

Med ”lockande” hinder efter ex. balans..

Olika antal slalompinnar.. tex. 14 pinnar, 16 pinnar.. (speciellt bra för er som har hundar som gärna går ur slalom efter 10 pinnar..)

Visst,  jag har varit snabb att lusläsa allt om nya ideer och trender inom agility, men just denna typ av sväng har jag av någon anledning inte gett mig på än.. Kanske för att den påminner om blindbyten som jag också inte riktigt tränat eller  riktigt haft motivationen att träna på.  Men visst ser det snyggt ut när denna sväng sker med fart och precision i perfekt harmoni med hunden. Bestämde mig för att läsa in mig och studera massor av filmer om just Jaakko-svängen. Något måste jag hitta på med Deus för att tighta till hans svängar..

Vilka fördelar har den?

Jo som en metod att markera en snäv sväng för hunden är den suverän om den utförs korrekt vill säga (som allt annat..) Jag har tex tidigare ofta använt POLE för att få med mig hunden tight i en sväng om den ska över ett hinder och fortsätta med mig på samma sida efter hindret eller bara följt med hunden och försökt hålla den nära mig i svängen. Med Jaakkko blir det tydligare, mer distinkt att ”oj, här händer det något!” för hunden och hunden uppmärksammas mer på vad du gör så att den inte hinner hitta en egen linje som verkar roligare..

En del vill likna Jaakko svängen med den gamla lydnads vändningen eller tyska svängen där man vänder mot hunden i 180-graders svängen i stället för ifrån den.

Här kan ni läsa om lite skillnader mellan Lisa svängen och Jaakosvängen..  på bloggen i ”En skogstokig sida”

Ni kan se några exempel här på Annas blogg pudelbus: Vad är en jaakkosväng?

Läs lite till på : Johannas hundar: Johannas jakkoskola

Här kan  i se hur den utförs i lydnad: Jaakkosväng i fritt följ

En Jaakkosväng i:  rallylydnad

En kort bana som passar perfekt för att träna flyt och fart och dessutom kunna släppa sin hund på banan dvs självständighetsträning! Funkar den bra så passa på att testa ett varv bakifrån också från nr 17 till 1.  Jag brukar låta hunden ta vägen mellan 8 och 9:an efter 9:e hindret för att inte få för sned ansats upp på balansen, vad tycker ni?

Har tränat i ridhuset under vintern men längtar lite efter att känna på formen på långa banor utomhus. Vill ju träna ute snart!!! Det dröjer ända till april innan vi ska tävla igen men det kommer att gå fort dit och tränas behövs det verkligen! Det är mer jag,  än hundarna,  som tappat formen under vintern.. hrmm.. men de måste ju också ”tränas” på att ha mig i släptåg på banorna… haha, det påminner mig förstås om att jag borde jobba lite mer på konditionen nu..

Drömmer mig bort till några roliga tävlingar i sommar: Linköping/Åtvidaberg hägrar alltid. Trots att vädrets makter nästan alltid tagit i riktigt ordentligt de år vi varit där så har det alltid varit trevligt att vara med där.
Något annat som jag ser fram emot är förstås en mer närliggande tävling: Ulricehamns stortävling! Vi i medium får 2 dagar i följd!

Innan dess hinner vi förhoppningsvis nå toppformen igen. Kanske några övningar på dessa banor (från South Coast Agility Club) gör nytta:

Detta så utmanande men så roliga hinder… Balansbommen! Det är ju oftast den som höjer spänningen om man jämför med övriga kontaktfältshinder.  Gungan fungerar oftast alltid bra såvida den inte väger för lite så hundarna tappar greppet och flyger av i stället….

Om jag hade börjat om med en ny hund idag så hade jag lagt ner MYCKET mer tid på kontaktfältsträning redan i början. Då betyder MYCKET verkligen väldigt mycket tid! Det hade jag nog ändå tjänat på i längden… Men det var ju så kul att slipa på handlingen i stället.. Jag tränar mycket ändå numera men den viktigaste delen är svårast att träna på.. mitt problem är mest att det går så bra på träning på balansen men sedan blir det lite osäkrare på tävling. Jag vet… det är ju skillnad i spänningsnivå, nervositet osv.. Men hur ska jag få träningen att likna tävling lite mer.??

Det första jag tänker på är att jag fortsätter träna på att verkligen ge järnet och springa så fort det bara går när vi tränar.. att träna på att hamna i många olika positioner själv när hunden ska utföra sitt kontaktfältsbeteende. Detta  känns  inte ”säkert” ännu.. Egentligen så går det mesta annars bättre på tävling än på träning för mig.. Trots att jag ofta är så nervös på tävling så verkar det vara precis rätt metod för att jag ska bli tillräckligt koncentrerad också..

Jag har lärt mina hundar att trampa på kontaktfältets slut. Funkade bäst med Deus men Izor slarvade ibland så jag fick ändra beteende på honom. Han ska nu i princip göra ett snabbt läggande med tassarna på kanten. Det är mkt säkrare och tydligare för Izor.. känns att det blir bra på tävling också. Framför allt blir det så mkt tydligare för mig själv också, det blir så uppenbart om han inte gör precis som han ska.

Nackdel? Ja.. det tar väl längre tid än att bara trampa i farten förstås..

Men säkerheten i beteendet uppväger det.

Fast.. det hade ju varit lite spännande att testa springande kontaktfält.. RC! (Running contacs) Skulle det fungera för oss?? Nja… det tar så lång tid att lära in nu tror jag om man ska få det säkert.

I dagens konkurrens i de höga klasserna så blir det väl nödvändigt till slut med att man har RC för att ha ngn chans att nå täten.

Dock finns det även nackdelar med att ha RC…..

En hund med hund med RC  har en fördel.. när hunden ska rakt fram efter balansbommen som nedan t men om hundens ska svänga tvärt bakåt/åt sidan har den en fördel med ex, trampa/nosdutt då den får lättare att snabbt byta ritning, som på nästa bild.

Dessutom är det betydligt svårare för en domare att hinna se om det blir rätt när hunden har RC, än om den har ett speciellt stoppande kontaktfältsbeteende.

Så jag fortsätter väl med de beteenden hundarna har nu.. vi får väl hitta en sekund att tjäna på ngt annat i stället!

Människor är verkligen ett handikapp för hunden ibland..

Jo , det är sant! Hur många gånger kommer inte föraren långt efter sin hund på ex. en raksträcka på banan? De flesta hundar ute på agilitybanorna klarar faktiskt att springa fortare än sin förare om den verkligen vill.

Hur många hundar springer då verkligen så fort den kan åt rätt håll när matte hamnar långt bakom och hunden inte ”ser” föraren?

De hundar som är helt säkra på alla signaler, både våra fysiska och verbala signaler har inga problem, de sänker inte farten utan litar på att matte ”visar” vägen ändå.

Men de hundar vars förare inte lärt in alla signaler som tex. hinderord kan tänkas göra en del val som inte är önskvärda i det läget.

En hund med bra självförtroende kanske väljer att bestämma vägen själv och tar det hinder som verkar roligt eller råkar stå i väglinjen.. har man tur själv så blir det ändå rätt… (men vem vågar chansa?)

Osäkrare hundar som inte gärna ”släpper” så långt från föraren kommer garanterat att sänka farten.. inte särskilt önskvärt det heller..

Jag vill påstå att även den som naturligtvis har som målsättning att alltid hinna med sin hund på banan har nytta av att förstärka sina signaler för de olika hindren… risken finns att man behöver det ändå.

I början, som ny agilityutövare, lägger man ofta tid på att träna enskilda hinder och då lära in orden för dem, ex, ”gungan” ”tunneln” osv. Men sedan…. Ja, det blir ungefär som med de hinder ( ex.hopphinder) som är ”lätta” , vi glömmer att förstärka dem , glömmer att hålla kvar värdet för dem hos hunden…

Så vad gör vi? Hur många kommer ihåg att grundträna hundens förståelse för signalerna för de olika hindren. Ändå finns det säkert en del tillfällen när man skulle vinna mycket på det… som när du hamnar långt efter hunden och den har en valmöjlighet att ta ”fel” hinder..

..då är det toppen att kunna ropa ”långhopp” och vara säker på att hunden svänger mot just det hindret i stället för ett annat som råkar finnas i blickfånget just då.

Självklart sker en viss förstärkning när ni tränar olika banor/kombinationer och använder verbala signaler på vägen för de olika hindren.. men är du säker på att hunden verkigen KAN dem?  Måhända förlitar sig hunden på enbart kroppsliga signaler fast du inte vet det? Det brukar annars visa sig just i situationer på tävlingsbanan när du hamnar på efterkälken..

Kanske kan vara en god idé att testa din hunds förståelse för hindersignalerna?

Man kan göra en  övning , ett test, som går ut på att man ska släppa hunden , mot ex. en godisskål =motivation , på en väg med valmöjligheter.

Hunden ska vara van sedan tidigare med att självständigt utföra en rak släppandebana utan valmöjligheter (förutom att den ju kan välja att springa förbi utanför ett av hindren).

I en släppandebana följer man ju inte med själv utan hunden ska självständigt springa mot målet. Testa att släppa hunden och säg ordet för ett av hindren på slutet i rätt ögonblick och om hunden tar rätt hinder så får den en belöning, ex, en boll som man kastar framåt i hundens riktning.

Eller så har man en medhjälpare vid hindret som snabbt trollar fram lite godis.

Om man har flera medhjälpare kan man träna med negativ förstärkning dvs då har man en belöning liggande, bakom det rätta hindret (ex. godisskål) . Men då plockas belöningen snabbt upp om hunden tar fel hinder = utebliven belöning.  Hundens motivation är att den fått veta att det finns en belöning bakom hindren.

Börja med att träna de enskilda hindren var för sig först och förstärk dina ordsignaler. Släpp sedan hunden från sista hopphindret och sedan successivt från första hopphindret. Hunden ska alltså springa olika vägar beroende på de ordsignaler du ger.

Du kan förenkla övningen genom att endast ha 2 hinder bredvid varandra framför hunden och skicka hunden mot ett av hindren med hjälp av enbart verbala signaler. Eller gör en inkallning på en linje där det står 2 hinder alldeles intill varandra. Då ska du växla vilken sida du själv står på, det får inte påverka hunden…

Det är inte så lätt som man kanske tror…. om du inte tillhör dem som redan jobbar ofta med signalförståelse och har en helt signalsäker hund.

Hur många gånger har man inte skrikit HÅLL TYST!! ..tyvärr.. åt sin hund när den skäller? Fastän att det ironiskt nog är rätt verkningslöst eftersom att det är ett naturligt beteende för en hund att stämma in i skällandet, det är ett gruppbeteende.

Tänk bara då du har flera hundar.. skäller en så börjar de andra fast de inte ens vet varför den första skäller. Det händer ofta med mina hundar.

Som professionell hundtränare måste man kunna särskilja sin egen sinnesstämning från ljuden och i stället producera ljud som framkallar den reaktion vi vill ha. Dvs vill man ha en tyst hund ska man säga ”tyst” lugnt och mjukt. OM hunden skäller så mkt att den inte är kontaktbar så måste man först försöka avleda den på ngt sätt.

I agility försöker jag tänka mkt mer på hur jag säger saker,enligt hur biologiska principer påverkar djuret.  Hur högt , lågt, snabbt eller långsamt jag säger orden. Försöka vara konsekvent med ljuden så de ger den reaktion jag vill ha. Fast det är inte lätt alltid!

”Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det”…..

Tex. så förknippar Izor sitt namn med belöning när jag säger det i ett visst ljust men lugnt tonläge. (eftersom jag oftast låtit så när jag gett godis) Likadant med ett ljust  ”DUKTIIIIG” som får honom att slicka sig om munnen. Det borde jag tänka på mer och försöka använda samma tonläge när jag vill få honom närmare mig på en bana.

Enligt språkforskning så utlöser vissa ljud biologiska instinkter. EX. upprepade korta ljud ökar aktivitet medan ett enda ljud motverkar (dämpar) aktivitet. Därmed ökar farten om vi tex. säger ”fram, fram , fram” I stället för att säga ”Fraaaaammmm” en gång. När vi sitter bredvid en hund som vi vill lugna säger vi ofta ”Luuugn” mjukt och sakta helt naturligt.

Så vad kan vi lära oss mer genom det för agilityn. Jo, om jag vill att hunden ska öka farten ska jag använda korta upprepade ljud.  Ex. om jag vill ge extra hjälp att få upp (modet och)farten för en hund som normalt är lite försiktig när den ska springa upp på balansen eller gungan så ska jag säga ”Gungan, gungan, gungan” i stället för ett utdraget ”Guuuungan” som i stället är dämpande (lugnande… och visar med all tydlighet att matte också tycker gungan är lite otäck) Fortfarande är det inte själva ordet som är det viktiga utan hur du säger det och om ljudet upprepas.

Om jag vill att hunden sansar sig lite (ok.. att den ev. ska sakta av lite för att inte rusa fram när den ska klara en svår sväng) så ska jag säga något lugnt en gång ex. namnet  el. en signal ”sväng”. Har du problem med en hund som tappar fart i svängar eller serpentiner ska du ju göra tvärtom.

För att göra detta ännu ”krångligare” så får man ju inte glömma bort att även tonläget påverkar hunden mkt. Ett mycket dovt ljud uppfattas som dominant och ett mycket ljust som undergivet. Så om du använder ett mörkt ljud så uppfattar hunden dig som auktoritär och kan reagera med att bli undergiven.. med risk för att den sänker farten…

Så självklara saker men ändå så lätt att glömma bort att använda sig av konsekvent. Framför allt lätt att glömma bort att verkligen använda sig av det för att få de reaktioner man vill ha.

Man kan ju börja med att lyssna på varandra när man tränar och se (höra) om man använder sina ljudsignaler på ett logiskt sätt.

Vintern passar utmärkt för att titta igenom filmer från egna agilitylopp under året. Det finns ju mkt man kan analysera gällande handling osv men glöm inte att LYSSNA också på VAD du säger, NÄR du säger det , och HUR.

Jag tänker mkt på hur jag ska göra för att hundarna ska hålla bra och undvika skador från agilityn. Än så länge är de ju i väldigt gott skick fysiskt och min förhoppning är förstås att det ska förbli så.

För några år sedan var det ett tillfälle då jag hade tränat lite för hårt antagligen för plötsligt på Kungsbackas tävling så ville min hund inte hoppa, i en del med den nya ”kombinationen” där det i princip bara var en studs mellan varje hinder.

Det brukar ALDRIG hända, så något var ju lite lurigt. YES… han hade träningsvärk, aja baja på mig. Men det löste sig snabbt med någon dags vila och lite massage. Nu är jag ju mycket försiktigare så att träningstillfällena inte blir för ansträngande.

I ett nummer av tidskriften ”Clean Run” så fanns en artikel där man beskrev generella tecken som kan tyda på skador . Här är något av det som är viktigt att reagera  på el. vara försiktig med:

Om  hundens tid för en bana börjar försämras, om den undviker hala golv hemma, om den undviker att hoppa över höga hinder el. ut ur/ upp till bilen, om hunden börja få lite vidare svängar åt ett specifikt håll ( ex. om högersvängar ofta blir större än vänstersvängar), om hunden plötsligt har svårare att stå upp i buren under bilkörning,

om den biter el slickar ofta  på ett speciellt område av ben el. tassar, om den verkar tröttare än vanligt under träning, om den lättare tappar fokus och intresse, minskad ”lust” att ta belöningar, om den river hinder oftare än vanligt,

om den börjar ”dra” något ben efter sig/ inte använder det lika mkt jämfört med det andra, om den ser ut att ha svårare att ta sig ner från höjder som ex. A-hindret, om den ”hoppar” ur slalomen varje gång när den lägger tyngden på ett speciellt ben.

Det finns naturligtvis fler tecken att vara uppmärksam på men det viktigaste är väl att reagera om hunden på något sätt beter sig annorlunda överhuvudtaget.

I morgon får det bli lite försiktig träning på det som känns viktigast just nu, slalom och kontaktfällt. Tränar även lite mer på snäva svängar med ”styrhand” och ”farthand” som vi började med förra helgen.