Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Har fått mig en liten aning om….  vad som kan vara nyckeln till att lösa en del av mina svårigheter på banan… Även om jag faktiskt inte riktigt gillar svaret egentligen så får jag inse fakta och börja jobba mer för att lösa problemen. Hinner ju inte med Deus alls på banan, han är alldeles för snabb för mig.. rättelse:

Jag är själv alldeles för långsam för honom..  . Izor kan också vara riktigt snabb men han är tack vare mer erfarenhet mer benägen att ha koll på mig och rätta till sig så han kommer rätt även om jag handlar lite ”för sent” själv. Det är ju på både gott och ont… vill ju inte att han ska tappa fart pga mig..

Testade ju flera olika kombinationer på träningen för ett tag sedan, kombinationer som jag inte fått att fungera så bra som jag ville på tävling. Huvudsyftet är att spara tid!!!

Så.. Vad är hemligheten då?

Vi testade de olika delarna på flera olika sätt , med bakombyten = oftast … nästan alltid.. mitt första handsval på tävling…, framförbyten= börjar hinna med fler och fler på rätt ställe på banan… men..

Det som till min stora förvåning verkar fungera bäst för mig och min hund för att få till raka linjer, snäva svängar och för att behålla god fart… är att använda mig av blindbyten! Vilket jag nästan aldrig använder på tävling, gillar inte att släppa hunden bakom mig, bakom synhåll och dessutom är min fart och timing bedrövlig vid blindbyten.

Fast jag har ju knappt tränat på blindbyten heller, bara testat lite försiktigt några gånger, det blev som allra bäst med dem när jag sprang på ordentligt vill säga… Och det är ju förstås även en förutsättning vid övriga typer av byten med för att inte bromsa hunden.

Mitt STÖRSTA problem är att jag fortfarande inte vågar springa på riktigt offensivt.. inte ens tillräckligt på träning… Ibland är jag inte ens medveten om det   men… jag jobbar på det!

Så där är svaret på att lösa problemen med de fruktansvärt tråkiga få hundradelarna som ställt till det i pinnjakten i tusentals (nåja inte riktigt sååå många…) starter förra året.

Alltså, 1= våga vara offensiv ända fram till svåra svängar (hitta ”mötespunkter” och lita på att hunden fixar det han faktiskt klarar självständigt) OCH  2= att använda mig mycket oftare av blindbyten. En förutsättning är ju att träna oftare på blindbyten förstås

Något annat mycket positivt för mig vid användande av blindbyten är att jag kan vara framåtriktad hela tiden åt det håll hunden ska, jag har ju en förmåga att inte ha riktigt lika bra koll på exakt var hindren är placerade när jag vänder ryggen till dem…..

Min signal till hunden är att hålla ner handen på den sida hunden ska springa bakom mig och växla till att hålla ner handen på den sida hunden ska sluta upp nära mig, axlarna  vrider jag samtidigt bakåt mot hunden dvs  ”öppnar” jag upp på den sida hunden ska komma.

Ska bli kul att träna vidare på!!! Nästa gång jag banvandrar (Kungsbackas tävling) ska jag komma ihåg att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ till handling på banan förutom de gamla…. här ska göras blindbyten!!!

Får väl ta några disk på vägen för att kunna vinna sedan!!!!

Nu har jag kommit igång med klickern igen..

Min åsikt är ju att klickerträning är en väldigt effektiv träningsform och som erbjuder snabb inlärning under positiva former.

Det är spännande att se vilka skillnader det faktiskt är mellan mina hundar gällande hur snabbt de tar till sig nya kunskaper och drar nytta av sina tidigare erfarenheter.

Det märks en tydlig skillnad i hur fort de lär sig fast jag inte gör någon skillnad i metod.  Den enda skillnad jag vet om som kan vara avgörande  är att den ena hunden är mer självsäker överhuvudtaget och därmed vågar prova sig fram på ett annat sätt. Han erbjuder nya beteenden snabbare och förstår tidigare vad det är jag klickat för.  Dvs det krävs färre repetitioner innan jag kan gå vidare i kriterieschemat. Med den lite mer osäkra hunden måste jag verkligen vara supernoga med att bryta upp kriterierna i ännu mindre delar och ha fler lyckade repetitioner.

Nu kan båda  t.ex ”gå under”  en bom men det är enbart den ena hunden som redan är på stimuluskontroll dvs utför beteendet på signal .

Här kommer några punkter att tänka på vid klickerträning, jag får påminna mig själv om detta ibland med

Ø  Tänk på att variera plats och miljö under betingningen, så vi inte betingar klickern med något annat än vi tänkt oss.

Ø  Definition av begreppet ”inlärt beteende”: När ett beteende är förutsägbart är det inlärt, om beteendet ej är förutsägbart så är det ej inlärt.

Ø  För varje gång hunden får möjlighet att göra ”fel” så ökar sannolikheten att ”fel” beteendet uppstår igen

Ø  Viktigt med variation på belöningarna för att de inte ska tappa i värde

Ø  En bra tränare är duktig på att sätta rätt kriterier

Ø  Försök undvika att använda belöningar som ”muta” att locka med, det tar bort hundens fokus från det den gör, den är inte medveten om sitt beteende på samma sätt och det ger sämre inlärning.

Ø  Signal ska ej betyda krav, det ska betyda ”här finns en möjlighet till belöning”

Ø  Om dina signalord har blivit ”förgiftade” dvs förknippade med negativa känslor hos hunden pga för hårda krav: BYT signalord!

Ø  Absolut stimulus kontroll: Hunden ska inte alls utföra beteendet om den ej blivit tillsagd/fått signal för det.

Ø  Om hunden blir stressad av klickerträning så beror det oftast på att man är dålig på att sätta rätt kriterier och dålig på att sätta signaler på beteendet.  Tänk på att även miljön kan vara en signal som hjälper hunden.

Ø  Var stilla precis när du klickar så att inte dina rörelser blir förstärkande för beteendet.

Ø  Likaväl som vi ska veta VAD vi ska klicka för så ska vi veta vad vi INTE ska klicka för.

Ø  En hög frekvens av förstärkning minskar störningskänsligheten

Ø  Var noga med att tänka efter vad en signal ska stå för. Ska den betyda att hunden ska utföra en rörelse? Upprepa rörelsen tills den får en ny signal? Eller ska rörelsen pågå till ny signal ges?

Ø  Tänk verkligen efter HUR beteendet ska utföras, ex. att sitta från stående är inte samma beteende som att sitta från liggande. Ofta har vi bara en signal som betyder positionen fast det är 2 olika typer av rörelser som ska läras in.

Blindbyten sker när föraren byter sida som man handlar hunden på genom att korsa hundens väg framför hunden med ryggen vänd åt hunden medan bytet sker.

Framförbyte sker när föraren byter sida genom att korsa hundens väg framför hunden men vänder fronten mot hunden samtidigt och behåller ögonkontakten med hunden.

Blindbyten har blivit allt populärare eftersom de anses kunna bibehålla hundens, och förarens fart i högre grad än framförbyten. Blindbyten är ett utmärkt redskap alltså vid rätt sekvens av en bana. MEN! De passar inte alltid! Detta har inte alla insett ännu och blindbyten verkar ske lite varstans ibland utan att de för den skull faktiskt gör nytta.. snarare tvärtom..

Som med de flesta nya tekniker man provar så måste man lära in dessa väl, speciellt innan man utför dem under en pressande situation som på tävling där risken ökar att det blir fel. Jämför med kontaktfältsträning som oftast kräver väldigt många lyckade repetitioner under träning i många olika situationer innan de fungerar bra även på tävling.

Så.. blindbyten kan bli vårt val många gånger om vi vill bevara hundens fart på en linje framåt. När föraren inte fångar hundens uppmärksamhet genom att vända sig mot den helt så bevarar hunden i högre grad uppmärksamheten framåt på linjen vilket resulterar i högre fart.

På denna sekvens passar det bra med ett blindbyte vid tunneln för att bevara hundens fart mot nr. 4 vilket är det hinder hunden ser först.

Eftersom blindbyten bibehåller hundens fartimpuls framåt så ka det vara lite vanskligare att använde det vid nästa sekvens. här ska hunden i stället svänga snävt till vänster efter hinder nr. 3. Här är risken större att man misslyckas med ett blindbyte om timingen inte blir helt perfekt. Blindbyte får hunden att tro att det är full fart framåt som gäller men måste plötsligt vända i stället och därmed sänka farten något för att kunna svänga med risk för en vidare sväng än nödvändigt annars. Det kan också kosta i tid. Om man i stället gör ett framförbyte fångar man i högre grad hundens uppmärksamhet och får den fokuserad åt svänghållet. Hunden får en bättre chans att sänka farten det lilla som behövs för att svänga snävt vid rätt tillfälle.

Oavsett vilka handlingmetoder man väljer vid vissa lägen så krävs mycket träning för att det ska bli bra. Som alltid när man provar något nytt kan det vara bra att testa själv genom att tex. ta tid, jämföra och kanske filma sig själv. Det är inte alltid det man tror som fungerar bäst….

Vilken väg?

Det finns inget som får mig att famla så i blindo som ett blindbyte på agilitytävlingar… … ”var är hunden” ..men på träning lyckas de.. ibland. MEN! När jag väl får till dem så är de, utifrån tidsaspekten helt klart ett bättre val. Så varför blir det inte särskilt många blindbyten på tävlingar ännu? Ja, jag vill ju kunna utföra dem så bra som möjligt förstås, få en bra linje och få hunden att komma in på rätt sida i rätt ögonblick… lite svårt än så länge. Jag missar ofta att springa på ordentligt och att vrida på axlarna tillräckligt. Men för att bli bättre måste jag våga testa blindbyten oftare på tävling.. till slut med mycket träning så ska de väl sitta ordentligt.
Ett problem är bara att banvandringarna är så himla korta om man vill hinna testa lite olika varianter på sina byten och för att hinna läsa banans linjer tillräckligt. Jag vill hinna planera exakt VAR hunden ska svänga och exakt var jag ska visa mina signaler… Jag börjar oftast med bakombyten… går över till att lägga in några framförbyten  och sedan OM jag hinner dvs om banan är relativt lätt att komma ihåg, så börjar jag fundera på var jag kan hitta ev. blindbyten. Kanske jag måste tänka om.. och direkt tänka blindbyten och hur jag ska kunna springa så fort som möjligt med en så rak linje som möjligt själv.
Jag har varit lite motsträvig mot blindbyten men jag har börjat fundera mer och mer på hur jag kan spara tid genom blindbyten och i vilka situationer jag egentligen vill använda dem. Efter att jag tagit tid på hunden i olika kombinationer där jag testat både blindbyten och gången efter framförbyten så får jag erkänna att blindbyten får hunden att bli upp till sekunden snabbare el. mer, och det alltså i en enda kombination. Tänk då på en hel bana!
Jag tränar på att kunna göra bra blindbyten på ett staket, serpentiner och threadle.. det är inte lätt men det blir så otroligt flytigt när det väl lyckas!  På tunnlar vågar jag redan utföra dem även på tävling. Jag kommer definitivt försöka analysera banorna lite mer utifrån blindbytestänk från och med nu.. Kanske det kan göra att jag faktiskt kommer att hinna med att styra Deus på banan lättare eftersom jag då själv även kan springa snabbare?

Ja, då var agilitytävlingen i Stenungsund avklarad!  Jag kommer att lägga in några filmer från Hopp 2 när jag fått in dem på datorn. Det blev ingen höjdartävling resultatmässigt sett … Ag 1 disk, orsakade en egen pga att jag skulle ta om slalom, ag 2 disk pga störande hund: Izor var nolla i ett jättefint lopp men vid upploppsidan så stod en hund precis i riktningen mot Izor vid ett hinder och skällde på honom så Izor inte vågade ta hindret.. väldigt synd..och jag blev ganska ledsen över det.. men ett mycket fint lopp annars! Hopp 2 disk med både Izor och deus. I hopp 2 så blev det lite extra spännande eftersom vi testade ett förarbyte , Christopher fick  köra Izor i det loppet. Banan kändes rätt klurig , många små fällor  (ni får se filmerna sedan men då från Small) och jag hade fortfarande en del irritation kvar efter incidenten i ag -loppet. och jag upplevde Izor som lite okoncentrerad då. Dessutom tyckte jag det skulle vara skönt att få ägna mig lite mer på Deus och handlingen för honom under banvandringen. Deus är ju ny i 2:an och banorna är ännu lite för svåra med hänsyn till hans fart (dvs min egen INTE höga fart ..) som jag inte riktigt hittar timingen till alltid..;-) Det gick bra för C, skoj!  Och Izor fick lite extra taggning men det blev ändå en disk för fel väg.   Tävlingen i övrigt var väl ok.. men banan lutade , det var långt till parkeringen.. några funktionärer var rätt… ”militäriska” av sig… men det lättades som tur var upp av en mycket bra planering av klassordningen och en effektiv inropare

Började fundera lite på vad man utsätter sig för när man tävlar… När jag var nervös på morgonen så undrade jag ju vad jag egentligen sysslar med..  var nervös så jag knappt kunde andas… just det, det  är ÄR ju roligt oftast men… Som tur var är det skönt att ha med  någon som påminner en om att hitta rätt motivation. (INTE tänka på resultat.. inte pressa mig själv för mycket.. och en kram när det behövs är guld värt!)

Sedan var det en hel del hotfulla moln och åskvarning.. och att vara ute på en agilityplan just då är ingen höjdare.. men man blir ju lite för envis ibland när man är tävlingsfokuserad.  Hmm.. det gäller att tänka till lite  så man inte gör ngt dumt.
Det blir också många tiiiiidiga morgnar,  ”trött trött..”och man kör iväg långa sträckor på ofta okända vägar.. På vägen hem fastnade vi framför en trafikolycka.. En tjej hade blivit inträngd i vägräcket av en brandbil! Hon blev skadad.. tänk om vi varit där just då… nå.. man ska väl inte tänka så men är man ute så mycket på vägarna så ökar riskerna, speciellt när man kör hem sent på natten efter en tävling..
Här är en länk till en artikel om olyckan:

Volvo släpades efter en brandbil!

Nu behöver jag hitta lite ny tävlingsgnista inför helgens tävlingar i Kungsbacka och Borås.. skulle nog behöva en till träning hos Jenny Damm snart.. speciellt för att få tillbaka inpiration för att orka kämpa vidare med allt arbete som faktiskt behövs för att det ska gå bra bra på tävlingarna.. det brukar Jenny vara duktig på att ge mig

Snart börjar jag jobba igen och det blir oundvikligen mycket mindre tid över till agilityträning tyvärr… då gäller det att planera noggrannt för att det ska bli någon bra träning överhuvudtaget. Nästa helg ska vi tävla i Stenungsunds klass 1-2 tävling och det som kändes så långt dit… nu  känns det plötsligt lite för kort med tanke på att jag inte tränat så mkt som jag tänkt mig.  Så då får man helt enkelt försöka prioritera ordentligt, vad är viktigast att träna på? Hmm.. med Deus så är det ju att få ordning på timing och svängsignaler, han är ju oftast lite för snabb för mig… nä, nu uttryckte jag mig lite tokigt .. det är ju jag som måste våga springa på framåt lite bättre. Så lite mer fart  och självförtroende under fötterna skulle göra susen. Dessutom måste jag fortsätta med grundövningarna,  cirkelövningar, inkl. många belöningstillfällen vid alla balanshinder.  Med Izor måste jag jobba lite mer på slalomingångarna och att få upp farten i slalomet lite till. Ofta utför han det snabbt på träning men långsammare på tävling.. lite fler oväntade belöningar mitt i slalomet kan nog vara bra för honom. Och gällande ingångarna… jag måste komma ihåg på tävling att han faktiskt kan svåra slalomingångar bättre än jag vågar tro.. Så jag måste våga lita lite mer på honom på tävling också. Den sekund vi ibland får ifrån pinnplats kan vi försöka reparera även genom att få till en snabbare start. Det ska jag göra genom att sätta hundarna lite längre ifrån första hindret vid starten så de hinner få upp farten lite mer innan. Och inte starta innan  jag ser att de är riktigt upptaggade. Jag måste dessutom jobba lite mer med den mentala biten för mig själv.. tyvärr har min tävlingsnervositet kommit tillbaka lite för mkt… vad gör man? Ja.. jag ska försöka hitta tillbaka till den målsättning jag hade, nämligen att få till ett bra lopp, att jobba för att utvecklas. Och INTE tänka så mkt på resultat. Då är det annars  ofrånkomligt att jag riskerar att inte bli nöjd.. och att jag blir mer nervös för att jag sätter för höga mål. Agility ska ju vara roligt.. ska bara försöka komma ihåg det på tävling också