Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Mycket finns att säga om hundträning, ibland kan det vara jobbigt att få en massa råd från olika håll. Speciellt om man är ny som hundägare. Jag har hört mycket men sållat bort en del efter mer egen erfarenhet som tur var.. Försöker ändå hålla fast vid det jag själv känner fungerar bäst för mig. Speciellt nu när jag är i en uppförsbacke igen gällande hundträningen….

Numera har jag  funnit en del inspiration hos några av de bästa hundtränarna i Sverige, inom agility: Jenny Damm, vars handlingstil passar mig och mina hundar väldigt bra.

Inom lydnad och etologitänk är Kent Svartberg en av dem som bidragit till mer fördjupade kunskaper.

Jag var på en studiedag där Kent föreläste om bl.a. ”rasnycklar”, tävlingspsykologi och hjälpte oss att koppla den senaste forskningen till praktisk träning med hundarna.

Idag när jag tränar agility eller klickerträning tänker jag mycket mer på hur hunden tolkar situationer och varför den reagerar som den gör.

Några ord som Kent sa har dykt upp i mina tankar just nu:

För att få ordning på mina vänster-höger kommandon som jag inte får signalsäkra utan att använda kroppsignaler: Jag vill kunna minska ner på mina hjälper för att det ska funka på banan.

Kent sa:

Om att kunna minska på hjälper:

-Minska ner successivt i små steg

-Variera mellan hjälp och utan hjälp

-Ta bort hjälp men acceptera kvalitetsförsämring.. jobba upp igen med kriterier

Om belöningsträning:

-Målet är att hunden ska veta VAD den får belöningar för, och VILJA göra rätt.

Jag vill få snabbare kontaktfält..

Kent sa:

-Fråga dig vilka utföranden som ska belönas..

-Om man bara belönar de bästa prestationerna finns risk att hunden tappar motivationen..

-Om man använder utebliven belöning för de sämsta prestationerna?.. Kan bli för mkt belöningar..

-Belöna i stället allt över genomsnittet!.. En del hundar får belöningar för vad som helst vilket inte förbättrar kvaliteten..

Om att hunden ska kunna prestera lika bra fast den VET att jag inte har godis med mig på banan..

Kent sa:

-Hunden ska kunna prestera lika bra på tävling som på träning.. Oftast gör vi felet att bara använda hjälper som vi inte får använda i tävlingssituationen.

-Etablera tävlingsmässiga belöningar vid sidan av andra -använd dem för att bekräfta ex. träning:  mkt beröm/social belöning före godis, tävling: mkt beröm/social kontakt.. men inget godis.

-variera belöningstillfället, ibland när hunden är på väg att börja, ibland mitt i , ibland efter prestationen.

-Träna i tävlingslika situationer!

-Överträna, lär hunden att klara av att prestera i ännu svårare situationer..  (hmm ska jag träna på 14 pinnar i slalom.. 30 hinder i en bana…?)

Ang. rasnycklar..

-Försök förstå hunden, Hur lär sig just den här hunden? Det finns inget ”måste” förutom att man måste ta reda på vad som fungerar på just den hunden..

Risk att tänka på:

-Hunden kanske får utföra sådant som den inte är vältränad på (under tävling) med risk för att den blir besviken och/eller frustrerad..

Resultat= att hunden presterar sämre på tävling än på träning!! (man ska inte börja tävla för tidigt…)

Tänk att det verkligen ofta är så i livet att det efter regn kommer solsken.

Ljusa lyckliga ögonblick kommer precis i rätt tid innan skuggorna börjar ta grepp om livet.. Antagligen finns det en mening med det. Kanske man behöver de jobbiga stunderna för att glädja sig mer över de roliga.

Som i agilityn.. ibland känns det så tröstlöst att orka motivera sig att träna så mycket som man borde. Och just när man känner att man fastnat eller det känns svårt att komma vidare, att man är beredd att ge upp,  så kommer plötsligt det där härliga ögonblicket som gör att man får motivation att kämpa vidare. Det kan vara ett perfekt lopp där man känner totalt flyt.. eller en efterlängtad pinne… eller att det där man tränat på så länge plötsligt känns lätt. För att hålla motivationen och glädjen uppe så är det så viktigt att inte ha för höga mål men ändå våga drömma.

När man har för höga mål i agility så är det lätt att man i stället känner misslyckanden hela tiden. Dessutom borde man tänka på hur mycket man faktiskt uppnått, jämföra sig med hur det var innan.. hur mycket ens hund egentligen utvecklats.. hur mycket bättre man själv faktiskt blivit. Glädjas åt det man har i stället för att tänka på och vara missnöjd med det man ännu inte uppnått.

Jag har lättare för att sätta delmål …och realistiska mål för mina hundar.. men inte för mig själv. Borde tänka mer på det.. delmål gör ju att man har större chans att klara dem och på så vis håller man uppe sin egen motivation. Inte vara för hård mot sig själv om det råkar bli fel.

Det viktigaste är ju att man verkligen gör sitt bästa och tar tillvara på sina chanser.. och att man faktiskt lägger mer kraft och energi på det som känns bra i livet.. fokusera på det som ger energi till sig i stället för att lägga massa tid och engagemang på sådant som drar ut energi…

Att tänka på det man inte gjort bra.. t.ex. att tänka på varför man gjorde just så där under ett lopp när det blev fel.. det bidrar ju inte direkt till att det går bättre nästa gång.. men om man tänker på det man ändå klarat bra..så kan man i stället höja sitt självförtroende inför nästa lopp…

Varför ska det vara så svårt då???

Dags för en del påminnelser om hur jag bör förbereda mig mentalt inför tävlingen på lördag.  För tävlingar, prov såväl som alla andra situationer där man förväntas ”bevisa” sina kunskaper så är det viktigt att arbeta med sitt eget tänkande inför situationen och vara väl förberedd mentalt.

Nä, nu MÅSTE jag skärpa mig för sjutton!!  Sista officiella tävlingen för Izor.. förra tävlingen blev ju rätt förstörd faktiskt pga min då närmast obefintliga förmåga att  kunna tänka positivt, kunna koncentrera mig på rätt saker… ja, att kunna tänka över huvudtaget kändes det som..*suck*

Vad är det som brukar störa mig eller göra mig mer nervös och hur ska jag lösa det?

1. När banan ser svårt ut.. jag ska tänka på de enskilda delarna och tänka på att jag har tränat väldigt mycket på liknande sekvenser… jag måste kunna BESTÄMMA mig under banvandringen hur jag ska handla.. alltför ofta så blir jag så säker på att det är för svårt så jag tvekar på mig handling tom vid starten inför loppet, då är det inte konstigt att det inte blir den bestämda och snabba handling jag behöver för att klara loppet… Så bara bestämmma mig för något och HÅLLA fast vid det.

2. När jag får startnummer 1.. suck… ser ut så i hopp 2 med Izor i helgen… (*VILL INTE* !!)  Varför känns det så jobbigt egentligen och vad kan jag göra åt det? Hmm.. jobbigast är att jag får mindre tid att förbereda mig mentalt med Izor,  jag hinner inte gå in i den ”bubbla” som jag behöver med honom.. så han inte blir så himla uppstressad nära banan när andra springer. Kan jag försöka ha den stunden innan banvandringen i stället? Kan jag korta ner min tid på banvandringen så jag hinner bättre? Då måste jag studera banan ännu noggrannare under byggnationen eller och en anna storlek startar innan. Redan då bestämma mig så gott det går för vilka linjer jag ska hålla och vilka handlingsval jag gör.. Något jag kan göra är att åtminstone inte rusa in på banan även om alla andra redan är på plats, försöka hålla kvar mitt lugn och fokus.

3. För stora krav på mig själv… Måste komma ihåg mina delmål och de ska inte handla om resultat och  ”pinnjakt” , försöka tänka efter vad som gått bra efter loppet och fokusera på det  som jag vet vi är bra på inför loppet. Ett mål är ju att utvecklas och satsa allt jag kan på farten och att våga ta risker..inte ”feghandla” annars blir jag ändå inte nöjd ju.. Inte jämföra mig med alla andra… inte bry mig om andras framgångar så himla mkt

Det finns en diskussion om Jantelagen på Bloggportalen ..Jantelagen ligger mig väl väldigt varmt om hjärtat… …(Not!) speciellt när jag är nervös inför tävling. Det är iaf väldigt lätt att använda den emot sig själv alltför lätt vid absolut fel tillfällen.. Skulle man i stället gå emot strömmen och verkligen TRO att man är något, utstråla att man tycker att man är bra, bäst och duktig, duktigast så har man snart en del avundsjuka eller missunnsamma människor omkring sig. Avundsjuka finns överallt, i hela hundvärlden, inte minst bland uppfödare.. och agilityn är tyvärr inte förskonad.  Men jag måste ju träna på att tycka att jag är duktig.. alltför ofta säger jag nämligen helt tvärtom till mig själv. Och bara för att andra tycker att man ska göra si eller så när man styr sin hund på banan så måste jag ändå få TRO att det jag gör passar bäst för mig och mina hundar, eller hur?

Kan ni Jantelagen? (det är förstås  BRA om ni INTE kan den  ) Här kommer den fast med mina egna tankar efter …

För er som  inte heller alltid lyckas släppa Jantelagen ur tankarna kommer  här även en låt till hjälp..  Att kanske lyssna på vid nödsituationer!!

Vet ju att man borde fokusera framåt mot den väg som är rätt och inte lägga märke till alla fällor på vägen. Så är det ju i agility, nog är det lätt att tänka på hur man ska undvika en speciell fälla på banan i stället för att tänka på att bara hitta bästa vägen mot nästa hinder..

Nu måste jag fokusera på att tänka positivt när jag tävlar annars är risken stor att jag i stället sänker min och mina hundars prestationer.

En stor hjälp på vägen för att hitta den där positiva känslan som hjälper oss var att lyssna på föreläsningen om tävlingspsykologi av Eva-Marie Wergård. Att hitta ”flow” på banan betyder mycket för motivationen, på träning såväl som tävling. För det ska ju inte vara någon skillnad! Och det är väl därför man tävlar mest, för att det är roligt att få känna det där ”flowet”.. för det SKA ju vara roligt att tävla… kom i håg det ni med! (påminn mig gärna ibland när det känns lite jobbigt..)

En liten sammanfattning från föreläsningen av några av de saker som jag ska tänka extra mycket på i fortsättningen:

• Vara här och nu!
• Koncentrera dig på det du vill att hunden ska göra.. inte det du inte vill att den ska göra..
• Våga utmana dig själv, hitta det som ”pressar dig” också. Spräng dina gränser och håll dig inte inom din egen trygghetszon för mkt (inte köra på säkerhet.. hur ska man då kunna utvecklas..?)

Som Picasso sa det: ”Jag gör hela tiden saker som jag inte kan göra. Det är därför jag kan göra dem.”

• Försök fånga de gånger du känner dig självsäker och glad på banan, ex. när du springer i mål, använd ett ord som du kan associera med den känslan. Och använd sedan det ordet som en affirmation för att påverka dig själv före tävlingen. Använd även visualisering, som ett bildspel för ditt inre, för att se ”att det går bra” innan du ska tävla.
• Bli medveten om dina mentala barriärer, vad är det som påverkar mig negativt under tävling?
• Se det lilla tillfället som uppenbarar sig , fånga det! ( det här är ju bra att tänka annars med i livet och inte bara inom agilityn..)
• Hur ser du på dig själv? Tänk på det du faktiskt är bra på i stället för att tänka på dina ev. brister. Du kan ju handla bra, du har tränat mycket! Lita på dig själv (såväl som på din hund)
• Var medveten om hur andra påverkar din självbild och hur du känner under tävling. Omge dig inte med de som förstör dina möjligheter att tänka positivt. Prata noga med andra om hur du vill bli bemött under tävling, hur ska de säga när det gått bra för dig el. när det gått dåligt.. för att det ska utveckla dig och kännas bättre?
• Det var mkt i ämnet motivation ..något att tänka på är att bli medveten om VAD som motiverar ? Vad som upprätthåller motivationen? Och när du tänker att ”det här kommer inte gå”.. fundera om du verkligen helt ärligt gett det chansen? Den tid och ansträngning som behövs?
• Ge allt på träning! Hur ska du annars kunna ge allt på tävling?
• Tänk även på hundens personlighet när du själv är spänd, hur påverkar du din hund? Kan du hitta och hålla en gemensam spänningsnivå som passar bra för er båda?
• Spar på energi på tävlingen, gör det som får dig och din hund att återfå energi. Hitta det som får dig att ladda upp bäst.
• Var förberedd på det som skulle kunna orsaka att du blir mer stressad och nervös.. ex. klassändringar, strykningar, ha i stället en strategi i förväg för hur du ska göra då. Försök tänka positivt i stället ex. ”Vad bra! Nu får jag chansen att träna på denna situation!”
• Attityd: Du kan välja själv.. fly eller kämpa.. Ge inte upp! Jobba hela vägen även om det blir ett fel. När är du nöjd.. med att klara loppet med några fel? Med att klara hela banan? Nolla? Vill du vara nöjd för nu eller för framtiden? (dvs våga vinna och vara lite på gränserna , våga gå tillbaka och ta om kontaktfältet även om du annars skulle fått en placering.. fått pris..hellre än att köra vidare och förstöra inför nästa tävling… ) Vilka tankar lyfter dig?
• Skapa en vinnarkultur i ditt tävlingsgäng… att ge varandra mkt positivt stöd kan ge ringar på vattnet.. stämningen sprider sig och du vinner på det själv! Sprid positiv energi! Om en vågar så vågar även nästa..
• Ha tydliga konkreta mål som du också kan nå. Låt målen var levande och hitta nya mål att kämpa mot hela tiden.
• ”att våga förlora är att vinna”

Eva -Marie lyfte fram flera tankvärda ord som sagts av andra… så jag

avslutar med några av de ord hon berättade om,

något som sagts av J. Tellqvist:

”I bland ligger vi så nära gränsen att vi missar ett hinder, men det är risker vi tar för att vinna!”

Mycket finns att säga om hundträning, ibland kan det vara jobbigt att få en massa råd från olika håll. Speciellt om man är ny som hundägare. Jag har hört mycket men sållat bort en del efter mer egen erfarenhet som tur var..
Inom lydnad och etologitänk är Kent Svartberg en av dem som bidragit till mer fördjupade kunskaper. (Läs mer…)

Har du också en hund som oftast gör väldigt bra kontaktfält på träning, men som kanske hoppar av dem på tävling?
Eller en hund som sitter som klistrad i starten på träning men som ibland lyckas smyga fram en bit på tävling?
En hund som är superentusiastisk och energisk på tävling är bra att ha.. om du lyckas få den att prestera lika bra ändå trots dess sinnesstämning. (Läs mer…)