Både jag och hundarna börjar bli rätt rastlösa redan.. kan ju inte träna agility heller. VILL VILL VILL !!!!!! Längtar efter att få tävla igen, ungefär en månad kvar nu. I helgen kan jag stilla en aning abstinens genom att åtminstone få titta på ekipagen på My Dog. Ska bli kul.

Förhoppningsvis kan jag filma lite också liksom föregående år.. men det finns en del hinder i vägen denna gång. Kanske det löser sig om jag har tur!

Men för att lyfta upp humöret lite kan jag ju tänka på hur skönt det är ändå att vara utan vissa delar av tävlandet. Jag saknar t.ex. inte:

• Att vakna klockan 3 på natten för att åka iväg typ 32 mil i mörkret.. som jag gjorde till en tävling i Örebro.
• Att känna hur det enda paret strumpor jag har med mig inbäddas i lera, kyla och en halv sjö vatten redan under banvandringen på Tidaholms BK ett år.
• De ca tusentals getingarna som körde ett envist attackkrig på både folk och hundar i slutet av ännu förra sommaren på Lidköpings BK…
• Att med skamsen uppsyn tvingas be snällt om att få starta sist i stället när jag missat min start eftersom jag konstant blandade ihop mina startnummer (flera tävlingar..)
• Ha ett tidigt startnummer när tältet står på andra sidan av tävlingsplatsen och stressat springa tillbaks till banan efter att jag nyss gått banvandring, hämtat hunden och med andan i halsen och med en stressad inte lika uppvärmd hund som jag borde ha kasta mig fram till starten medan väntande funktionärer ler lite stelt.. en gång på Göteborgs BK
• Precis missa pinnar pga några hundradels sekunder i båda loppen! .. så retligt..på Tomtens BK ett år.
• Vänta trotsigt i 5 timmar till efter en sen tidigare redan oändligt lång dag, tills det hunnit bli kväll, på att sista klassen ska starta trots att jag har 35 mil att köra hem sedan och efter det göra ett riktigt skitlopp där jag fick typ 15 fel och massa tidsfel… på Eskilstuna BK skedde detta..
• Hamna med husvagnen på en allmän gräsmatta precis bredvid ett bostadsområde där det drog omkring ett ungdomsgäng som tjoade halva natten så man inte kunde sova… intill Lunds BK

Ok.. det kan nog vara ganska skönt med ett liiiiiitet uppehåll trots allt. (kan ju intala mig det i alla fall..)

Så gjorde jag det igen….

Försökte komma ihåg mina mantra vid senaste tävlingen..

MEN!

Just det, glömde ju visst det jag var besviken på i ännu förra tävlingen.. och det jag sedan lovade mig själv men alltså inte höll fast vid ändå nu… skulle ju välja min egen väg utifrån hur jag får de bästa linjerna för hunden… I stället så tog jag en väg som jag visste kunde krångla till det bara för att underlätta slalomet i stället.. Alltså gjorde jag ett framförbyte jag inte borde gjort (..blev ett himla dåligt dessutom bara för att hunden inte var lika snabb där som jag förväntade mig.. så jag blev passiv själv) för att kunna göra vänsterslalom för Deus i stället för högerslalom.. bara för att han gick ur vid 10:e porten igen vid förra träningen.. *skäms* . Måste våga ändå!! Det gäller bara att.. som sagt… alltid fortsätta träna.

Alltså ska vi kunna slalom med framförbyten före och efter, bakombyten likadant, springa före själv, komma bakom själv, kunna öka avståndet sidledes själv för att placera mig vid nästa hinder, kunna tvärstanna själv (om jag skulle råka ramla själv på en tävling så ska hundarna självklart göra färdigt slalomet och inte stanna och fråga mig hur det gick..), öka farten maximalt etc. utan att hundarna går ur. Klara att skicka på långa avstånd mot slalomet, kunna kalla in genom slalomet, kunna skicka mot slalom bakifrån , från klockans alla håll från både höger och vänster sida, kunna klara slalom med olika typer av störningar etc.

Vi tränar på ”fällor” och ”magnet” hinder (sådana som mina hundar suger riktigt mkt på som t.ex. balansbommen och tunnlar)  bredvid slalomet el. före/efter slalomet.

Vi ökar uthålligheten genom att träna på fler pinnar än 12. Det ska sedan t.o.m. kännas riktigt lätt med vanliga slalomet på en tävling!

Oj, det blir mycket att jobba vidare på.. fast en bra grund finns redan!!

Iaf hos Izor… Men Deus sa till mig ..att han vill ha lite mer stöd  fortfarande vid slalom för att hålla sig glad och nöjd genom hela loppet, och vem har väl hjärta då att inte finnas nära….     men vi tränar vidare med honom också!

Härligt slalom… Det säger jag verkligen inte särskilt ofta, speciellt inte när det handlar om Deus insats vid detta annars lite väl utmanande hinder för honom.

Han har fart, gnista och stor vilja genom slalomet! Yes! …ibland lite för hög fart så han knappt lyckas få med sig sin bakre del i svängarna utan stöter till pinnarna på vägen med den..

Då kan det hända att han liksom studsar ut ur hindret, hihi. Ibland vill han bara så mycket framåt så han i stället hoppar över några pinnar i slutet för att få komma ännu snabbare till nästa hinder i stället, han ääälskar att få springa fort på banan och raka upplopp är bland det roligaste han vet. Många gånger om matte inte hinner med så hittar han de mest fantastiska linjer på banan också, speciellt när matte kommit efter och inte finns på rätt ställe för att visa vägen.. inte alltid just de linjer matte hade tänkt sig heller :p men annars blir det ju så tråkigt tycker Deus vars hjärna reagerar supersnabbt i jämförelse med mattes hjärna under ett nervöst lopp…

Så! Vadå härligt slalom? Jo det var det jag skulle komma till! Deus gjorde några riktigt härliga slalom idag på träningen, hög fart! Strålande ingång! Trots att jag verkligen pressade på ordentligt och tjoade så höll han sig på rätt plats och gjorde klart hela hindret varje gång. Så det var härligt iaf trots att tävlingbanornas slalom verkar vara elektriska och liksom puttar iväg Deus från hindret innan han är färdig så känns det ändå lite hoppingivande inför nästa tävling ..åtminstone vad det gäller slalomet….

Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.

Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.

Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.

Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)

Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.

En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling,  Jaaa, härligt, vi nollade!![superemotions file="icon_surprised.gif" title="Suprised"]

..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!???  Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.

Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..

Nu finns det några filmer iaf  på filmsidan från agilitytävlingen i Halmstad. Bl.a  en hopp 3 som hade en riktigt utmanande bana.. en lång raka från tunnel till långhopp till en vänstersväng vid en threadle. Oj vad man fick springa för att hinna komma i rätt position till threadlen och många var vi som sprang som galna men ändå diskade oss.. Men en riktigt kul bana var det ändå [superemotions file="icon_biggrin.gif" title="Big Grin"]  Tyvärr han jag inte filma mer ett ett fåtal lopp men om ni är nyfikna på hur banorna såg ut så kolla in filmsidan.

Film!

Det är svårt ibland att våga för att vinna … som det ju heter..

Tom när allt känns så bra som det bara kan så vågar man inte hoppas fullt ut att man ska lyckas med det man vill.

Varför?  Varför vågar man inte alltid tro på sig själv? Kanske det är en skyddsmekanism som sätter in för att skydda sig mot den besvikelse man känner om det inte går som man vill ändå..

Men om man hela tiden har kvar den där lilla osäkerheten inom sig.. att tänka att möjligheten finns att man misslyckas.. att det nog är för bra för att vara sant när något går riktigt bra… så lämnar man ju även öppet för att det kan faktiskt kan bli så… Fast man inte vill egentligen. På något sätt så är man förberedd på misslyckadet.. på att bli besviken.. vilket ju inte direkt främjar chanserna att det tvärtom kan gå riktigt bra! Snarare bjuder man in misslyckandet..

Tänk om man kunde tänka bort all rädsla för att misslyckas och bara lita på sig själv och det man känner! Att våga tro på det man har, att man faktiskt kan! Att våga lita på sig själv! Att våga för att vinna……..

Oavsett om det gäller en tävling där man vill vinna eller kanske ta en pinne,  eller i andra situationer i livet där man har något fantastiskt framför sig

..så får man inte släppa in tankar som gör sannolikheten större att man bara förstör för sig själv. Vad vinner man på det? Om man tänker negativt innan ngt händer för att liksom gardera sig OM det händer.. för att det inte ska göra lika ont då.. så har man redan gjort illa sig själv egentligen.. Och det är mycket värre! Så man måste våga drömma! Man måste tillåta sig att tro på att man kan lyckas.. att det ska gå bra!

Nästa helg så trappar jag upp igen genom att delta vid agilitytävlingen i Halmstad. Satsar mest på agiltyklasserna eftersom Deus har en pinne kvar i klass 1 och Izor 2 pinnar kvar i klass 2. Båda är ett steg högre upp i hoppklass.

För klickercenter så är närmaste planerna att förbereda och planera inför föreläsningar genom att göra bildspel och annat material.

Det ju alla hjärtans dag på söndag….en speciell dag för mig själv som blev kär just den dagen för precis ett år sedan…

Ja se kärlek, något som kan ge både stor njutning och men även stor smärta i livet. Kärlekens virvlar kan locka fram olika sidor hos oss. Alla inte lika bra alltid…

Sann kärlek bygger på förtroende och ömsesidig respekt. I kärleken blir vi väldigt sårbara och vi måste våga lita på att den vi älskar är rädda om oss. Endast då kan man klara alla stormar när det blåser. Litar man inte på varandra finns en risk att man söker annat att stödja sig emot, det får inte hända!  Tillit måste väl byggas på hela tiden… eller, ska den bara helt enkelt finnas där som en färdig grund? Förhoppningsvis solid. Då sitter man säkert i båten i alla väder.

Misstag gör alla på vägen.. men styrkan att kunna förlåta och gå vidare, acceptera våra egna och andras fel och brister, är den yttersta räddningsplankan.. eller flytvästen som ändå bär oss vidare.

Äntligen helg i alla fall…

Så har vi kommit över en till barriär i tiden.. Sååå skööönt!!!!! Ett sportlov stundar i veckan, en chans att komma ikapp sig med alla rättningsuppgifter som lärare.

Helgen ser ut att bli intensiv, träning i eftermiddag. Tävling i Linköping på lördag. Vi har planen klar: En sådan start som det var i Linköping förra året ska vi inte misslyckas med igen!!!  ”fel tunnelingång….suck”  Så DET ska tränas på i massa varianter idag. Izor verkar vara laddad, nästan för laddad , hmm… det kan som vanligt gå hur som helst.

Deus,  ja… hoppas han är någorlunda styrbar denna gång  Ska bli kul ändå!!! Vet ju inte hur mycket vi kommer hinna tävla i år så vi måste ta chansen när vi har den……

Jag filmade 2 lopp från  klass 3, ett med Nancy Holmström  med Bella i agility och ett  med Sven Karlsson med Flax i hopp, som båda gjorde fina lopp. Kolla här:

”Mental träning och tävlingspsykologi för hundsportare”
föreläsning av Niina Svartberg 21/1-08. / sammanfattning

Vi var några som åkte till denna föreläsning arrangerad av 7-häradsvallarna och här kommer ett referat av en del av föreläsningen.Presentation av Niina; författare till boken ” Att lyckas på tävling”, tävlat på elitnivå i lydnad, rapport, bruks och spår. Även aktiv inom vallning och agility. Gift med Kent Svartberg, etolog och även han känd och aktiv inom hundsport på elitnivå. Niina hade egna problem med mycket nervositet inför tävlingar, bestämde sig för att jobba med sig själv och utbildade sig inom området mental träning. Nu har hon kommit så långt att hon faktiskt längtar efter att tävla och hon anser att hon blivit en bättre hundförare genom att bygga upp handlingsstrategier för hur man ska tänka och göra inför tävlingar. Syftet är ju även att både förare och hund ska må bra av att tävla, ha roligt och att man inte ska behöva springa till toaletten hela tiden på tävling…. kom ihåg: Det allra viktigaste är egentligen inte att DU har det bra på tävling utan att din hund trivs, den har ju inget eget val, så det är din skyldighet att se till att den har det bra även under tävling. Hunden förstår inte varför du är nervös och beter dig ”konstigt”. Det viktigaste för att kunna förändra något är att bli medveten . Områden att jobba med:

Koncentration och självförtroende:

Något av det viktigaste , optimera ”nuet” att kunna koncentrera sin på rätt saker. Tänk på att hunden måste få övning i att koncentrera sig. Träna hunden på detta, överträna gärna, ex. om hunden ska kunna koncentrera sig 10 min på tävling så träna den för 20 min med full koncentration. Slappna inte av. Håll kvar uppgiften i huvudet och tänk inte på resultatet för tidigt. Tänk i stället på att det är du ska som ta hand om hunden hela vägen, bli inte en ”störning” själv.

Ditt självförtroende har stor betydelse för hunden. Det är även viktigt för dig själv, det är ju svårare att lyckas om man inte tror på det man gör. Även hunden känner hur du känner dig. Hunden måste kunna känna att föraren är att lita på i situationen. Vi riskerar att sända signaler till hunden som kan påverka den negativt. Hunden och du är ett team, ni ska ha tillit och självförtroende tillsammans. Hur kan du kräva koncentration och självförtroende av hunden om du inte har det själv? Tänk i stället att varje situation är utsänd för att du ska öva dig. Fundera över vilken attityd som du vill att hunden ska uppleva från dig. Vi glömmer ofta att inte bara hunden utan även vi ska kunna koncentrera oss . Hur ska det kunna gå bra under tävling om endast 50% av ekipaget koncentrerar sig? Bestäm dig för vad du vill tänka på och lär dig att styra tillbaka tankarna om de råkat vandra i väg. För ditt eget självförtroende är det viktigt att ta fullt ansvar för dina resultat även när det gått bra. Det är ofta så att vi tar ansvar när det gått dåligt men om vi lyckats tänker vi ofta ” vilken tur jag hade”, vad gör det med vårt självförtroende? Påverka inte dig själv negativt. Vi ägnar ofta mer tid åt att tänka på det som vi är dåliga på och för lite åt det vi är bra på. Men självklart ska man ta ansvar för en ev. dålig egen prestation, annars blir man inte bättre heller. Om hunden gjort ett bra resultat ska du även ta ansvar för detta, det är ju du som tränat hunden.

Tävlingsnerver, styra dem eller låta dem styra oss..?:

Hur handskas vi med dessa så vi ändå kan fokusera och tänka klart? Lite nervositet är bara bra att ha. Men det får inte störa våra förberedelser och möjligheter att koncentrera oss. Lär dig att hitta en lagom nivå . Lägg fokus på att lösa problem hellre än att grubbla över dem, ”gör ingen stor affär av det” . Vi kanske tror att vi ska ha kontroll men man måste förlika sig med tanken på att man aldrig kan kontrollera allt. Enligt Niina visar forskning på att vi är mest fokuserade om vi är 50% säkra på att det kommer att gå precis så bra som vi vill. Om vi är för säkra finns risken att vi slarvar och helt enkelt inte förbereder oss tillräckligt. Styr dina tankar, var medveten om vilka negativa tankar som styr dig. Det är viktigt att se det vi faktiskt är bra på, de positiva tankarna till dig själv ska överväga. Vissa bara pratar om hur nervösa de är, då är risken större att man verkligen gör en sämre prestation. Lämna inte utrymme för nervositeten, släpp inte ”lös” den, tänk praktiskt! Fokusera på ”görandet”. Det är inte mängden nervositet som avgör prestationen, det är hur mycket utrymme man ger den som påverkar. Inställningen kring nervositeten är viktigare. Som Niina uttrycker det : ”Om oro kan lösa dina problem, då ska du oroa dig jättemycket!” Tänk på hur du vill att din hund ska uppfatta dig.

Förberedelser och rutiner:

Rutiner ska inte vara beroende av yttre förutsättningar, de ska alltid gå att genomföra, det ska finnas en plan B för allt. Vad fungerar faktiskt alltid på tävling? Att ha bra förberedelser dämpar även nervositet. Ofta har vi ett drömscenario för hur det ska vara, vi tänker för mycket på hur vi skulle vilja ha det och då har vi ingen kontroll över situationen om det uppstår något oväntat t.ex. om vi plötsligt får 10 min. mindre tid innan vi ska in på banan. Tänk efter, vilka störningar skulle kunna inträffa? Hur ska jag agera då? Ta kontroll själv! Förutsätt inte att allt bli som du tänkt. Ju svårare förutsättningar desto bättre förare måste du vara för din hund.

Vilka förberedelser skapar bästa förutsättningar för er långt innan? På tävlingsplatsen? Precis innan du ska in? Vilka tankar vill du ha precis när du ska starta? De flesta tänker tyvärr på det som känns svårt. Ha en plan! Det spelar roll hur man tänker! Se till att hunden verkligen fått träna på allt den ska utsättas för. Tänk konstruktivt, det är ingen idé att älta över vädret eftersom du inte kan påverka det. Möt situationen som en utmaning i stället.

Din attityd inför tävlingssituationen är viktig. Tänk efter vad som egentligen är värdefullt att lägga energi på. Försök anpassa dig utifrån svårigheterna och tänk hur du ska göra för att utnyttja dem till din fördel i stället. Lägg inte skulden på andra för yttre omständigheter som t.ex. en störning utanför planen. ”Man blir inte längre själv för att man hugger huvudet av någon annan”

Mål du har får dock inte pressa vare sig dig el. hunden så mycket att ni riskerar ett misslyckande. Ha många kortsiktiga mål som ni faktiskt kan uppnå. Försök ”hitta ” nervositet även på träning, ex. filma er själva, träna i främmande miljöer, med nya människor och nya hundar, för att träna på att prestera även under nervositet, hunden behöver också få träna på hur det känns och att kunna prestera även med en nervös förare.

Försök hitta rutiner och förberedelser som du mår bra av. Tvinga inte dig själv att göra något bara för att kompisarna vill, gör det som känns bäst för dig och din hund.

Memorera/visualisera banan, dvs. tänk i bilder. Se er själva klara allt precis som du vill. Se linjerna, rörelserna, se dig själv och hunden i varje del. Exakt hur vill du att det ska se ut? Gör ”tankestopp”, bli medveten om när du har tankar som riskerar att hindra dig att göra ett bra jobb. Stoppa tankarna och ha i stället ”tvärt-om” tankar. Hur pratar du egentligen med dig själv? Säger du positiva el. negativa tankar till dig själv? Det är även viktigt att tänka på andningen, andas långsamt, det är svårare att dämpa nervositeten om du andas fort. Även dina kroppsrörelser påverkar din spänningsnivå så rör dig inte ”nervöst” dvs. rör dig lugnt och säkert.

Mål:

När du sätter mål för tävlandet så var inte rädd för att ha höga framtidsmål. Din inställning bör vara att ingenting är omöjligt, det som är svårt tar bara lite längre tid att genomföra. För att lyckas är det viktigt att reflektera över det du presterat tidigare, gör en framgångsanalys. Vad var det som gjorde att du lyckades? Hur du tänker kring må kommer att styra din nervositetsgrad. Ha konkreta mål som är lättare att se om du når än mål som ”jag ska göra så gott jag kan”. Konkreta mål är lättare att utvärdera och följa upp. Skilj på uppgiftsmål och resultatmål. De flesta har resultatmål men få uppgiftsmål. Men man behöver en bra balans för att nå resultat. Skillnaden är att resultatmål kan man faktiskt inte kontrollera eftersom de beror på så mycket annat ex. andra hundars prestationer i samma tävling. Men uppgiftsmål kan man faktiskt påverka. Att bara ha resultatmål skapar okontroll och därmed mer spänning. Dessutom stör de koncentrationen under tävling eftersom du då inte tänker ”här och nu” . Ex. på uppgiftsmål är ”vi ska göra en snäv sväng precis här” ex. på resultatmål är ” vi ska vinna” , ”vi ska bli godkända” ”bara jag slår Nisse” etc.. Resultatmål är bra för att hitta motivation och engagemang men de hjälper oftast inte på tävlingsdagen. Då ger de i stället ofta negativa tankar. Du ska själv ha kontroll över om du åker hem nöjd efter tävlingen, lägg inte den kontrollen på domarens insats. Uppgiftsmål kan också vara stora och kräva mycket arbete ex. om ett mål är att ”min hund ska vara glad och vifta på svansen på tävlingsplatsen” . Ha särskilda träningsmål för varje träningstillfälle. Många har stora mål med tävlingar men inte för träningarna, men det är ju de som är viktigast för att uppnå övriga mål. Se träningen som en naturlig väg för att nå målen, som friidrottaren Carl Lewis uttryckte det ”Resultatet är en produkt av hur väl jag utfört loppets olika delar” . Föreläsningen var lång men mycket givande, förhoppningsvis ser vi resultatet på tävlingarna!