Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Det finns många möjligheter till störningar för hundarna.. naturliga sådana som man inte behöver arrangera för träningens skull. Men varje träning el. tävling så inträffar alltid något, saker som jag borde träna på ordentligt och mer målmedvetet för att få en bättre koncentration hos hundarna.

Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.

Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.

Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.

Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)

Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.

En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling,  Jaaa, härligt, vi nollade!!

..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!???  Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.

Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..

Nu finns det några filmer iaf  på filmsidan från agilitytävlingen i Halmstad. Bl.a  en hopp 3 som hade en riktigt utmanande bana.. en lång raka från tunnel till långhopp till en vänstersväng vid en threadle. Oj vad man fick springa för att hinna komma i rätt position till threadlen och många var vi som sprang som galna men ändå diskade oss.. Men en riktigt kul bana var det ändå   Tyvärr han jag inte filma mer ett ett fåtal lopp men om ni är nyfikna på hur banorna såg ut så kolla in filmsidan.

Det är svårt ibland att våga för att vinna … som det heter..

Tom när allt känns så bra som det bara kan så vågar man inte hoppas fullt ut att man ska lyckas med det man vill.

Varför?  Varför vågar man inte alltid tro på sig själv? Kanske det är en skyddsmekanism som sätter in för att skydda sig mot den besvikelse man känner om det inte går som man vill ändå..

Men om man hela tiden har kvar den där lilla osäkerheten inom sig.. att tänka att möjligheten finns att man misslyckas.. att det nog är för bra för att vara sant när något går riktigt bra… så lämnar man ju även öppet för att det kan faktiskt kan bli så… Fast man inte vill egentligen. På något sätt så är man förberedd på misslyckadet.. på att bli besviken.. vilket ju inte direkt främjar chanserna att det tvärtom kan gå riktigt bra! Snarare bjuder man in misslyckandet..

Tänk om man kunde tänka bort all rädsla för att misslyckas och bara lita på sig själv och det man känner! Att våga tro på det man har, att man faktiskt kan! Att våga lita på sig själv! Att våga för att vinna……..

Oavsett om det gäller en tävling där man vill vinna eller kanske ta en pinne,  eller i andra situationer i livet där man har något fantastiskt framför sig

..så får man inte släppa in tankar som gör sannolikheten större att man bara förstör för sig själv. Vad vinner man på det? Om man tänker negativt innan ngt händer för att liksom gardera sig OM det händer.. för att det inte ska göra lika ont då.. så har man redan gjort illa sig själv egentligen.. Och det är mycket värre! Så man måste våga drömma! Man måste tillåta sig att tro på att man kan lyckas.. att det ska gå bra!

Ja, nu är jag tillbaka här igen. Sedan sist har jag hunnit få barn, en liten flicka som heter Lilly. En del har nog hunnit se mig ute på tävlingsbanan igen efter graviditeten, fast nu även med barn och barnvagn förutom hundarna. Så förutsättningarna för träning och tävling är lite annorlunda men det ska ändå fortsätta så mycket det går. Korta men intensiva pass får det bli…

Nästa helg så trappar jag upp igen genom att delta vid agilitytävlingen i Halmstad. Satsar mest på agiltyklasserna eftersom Deus har en pinne kvar i klass 1 och Izor 2 pinnar kvar i klass 2. Båda är ett steg högre upp i hoppklass.

För klickercenter så är närmaste planerna att förbereda och planera inför föreläsningar genom att göra bildspel och annat material.

Det ju alla hjärtans dag på söndag….en speciell dag för mig själv som blev kär just den dagen för precis ett år sedan…

Ja se kärlek, något som kan ge både stor njutning och men även stor smärta i livet. Kärlekens virvlar kan locka fram olika sidor hos oss. Alla inte lika bra alltid…

Sann kärlek bygger på förtroende och ömsesidig respekt. I kärleken blir vi väldigt sårbara och vi måste våga lita på att den vi älskar är rädda om oss. Endast då kan man klara alla stormar när det blåser. Litar man inte på varandra finns en risk att man söker annat att stödja sig emot, det får inte hända!  Tillit måste väl byggas på hela tiden… eller, ska den bara helt enkelt finnas där som en färdig grund? Förhoppningsvis solid. Då sitter man säkert i båten i alla väder.

Misstag gör alla på vägen.. men styrkan att kunna förlåta och gå vidare, acceptera våra egna och andras fel och brister, är den yttersta räddningsplankan.. eller flytvästen som ändå bär oss vidare.

Äntligen helg i alla fall…

Så har vi kommit över en till barriär i tiden.. Sååå skööönt!!!!! Ett sportlov stundar i veckan, en chans att komma ikapp sig med alla rättningsuppgifter som lärare.

Helgen ser ut att bli intensiv, träning i eftermiddag. Tävling i Linköping på lördag. Vi har planen klar: En sådan start som det var i Linköping förra året ska vi inte misslyckas med igen!!!  ”fel tunnelingång….suck”  Så DET ska tränas på i massa varianter idag. Izor verkar vara laddad, nästan för laddad , hmm… det kan som vanligt gå hur som helst.

Deus,  ja… hoppas han är någorlunda styrbar denna gång  Ska bli kul ändå!!! Vet ju inte hur mycket vi kommer hinna tävla i år så vi måste ta chansen när vi har den……

En kul tävlingsdag i Sundsvall med en bra organisation, lagom svåra banor och flyt på klasserna. Klass 3 startade först på morgonen och vi i klass 2 kunde ta det lugnt, kolla läget på tävlingsplatsen och hann titta lite på klass 3 ekipagen. Det kändes som om variationen på raserna som tävlade var större än hemma i södra Sverige så det var trevligt att se. Vädret var ok, mulet med några små regnstänk men inte så farligt. Mina hundar tävlade i klass 2 hopp först, en fartig bana med ett lite trixigt upplopp. Jag fick 5 fel, en rivning med Izor pga att jag tappade lite fart precis innan hindret, plac. 5. Deus fick 10 fel, han gick ur slalomet och sedan blev det en vägran pga en lite för stor sväng. Men jag var nöjd ändå eftersom känslan av flyt ändå fanns där. Christopher lyckades fint med sin kinesiska nakenhund, de nollade med placering 3 och därmed pinne . I agilityloppen diskade jag mig med båda hundarna.. Men vi har nya chanser i morgon! (Stor risk bara att det blir ösregn då tyvärr…)

Jag filmade 2 lopp från  klass 3, ett med Nancy Holmström  med Bella i agility och ett  med Sven Karlsson med Flax i hopp, som båda gjorde fina lopp. Kolla här: