Idag har det varit riktigt skönt väder.

Dags att städa undan… .. vinterkänslorna och börja njuta lite mer av livet igen..

Bort med det gamla som man säger… Ja, dags att tänka framåt!

Missade tyvärr en träning senast då annat var tvunget att klämma sig emellan.. suck… men jag har ändå hunnit fundera över hur jag ska förbättra mina tider i agilityn.

Först och främst:

För att hitta en mer positiv känsla så är det viktigt att ibland komma ihåg vad man faktiskt redan uppnått sedan tidigare. För Izor och mig är det en hel del när jag tänker efter… Han är mkt mer pålitlig på banan, det var länge sedan han sprang ifrån mig… han är mer följsam. Förr gick det aldrig att stoppa honom om han låst sig på ”fel” hinder men det går faktiskt rätt ofta nu. Slalomet är mkt säkrare och en del svåra ingångar börjar sitta riktigt bra. Hmm… det är viktigt att se till det man blivit bra på så man inte tänker FÖR mkt framåt hela tiden..

Deus har gått framåt massor också.. suck.. måste komma ihåg det med när det strular på banan. Han är lättare att svänga med och han klarar tom högerslalom mkt bättre nu.

Så det finns hopp om att det ska fortsätta bli bättre! Men var ska jag plocka tillbaka lite tid på banan? Gör jag verkligen allt som går..

Några frågor jag måste ställa mig och hitta svar på… Kan jag tjäna tid på att sätta Izor ännu längre ifrån vid starten? Är ju rädd att han hinner fokusera ”bakåt” i stället på andra hundar.. men jag MÅSTE våga lita på honom ändå..

Kan jag tjäna tid på att inte själv ”stanna till” när han ska göra sitt kontaktfältsbeteende? ..ska försöka springa förbi i stället men ändå vrida axlarna mot honom  och ha ögonkontakt tills han får sin ”kör” signal…..

Kan jag tjäna tid på att jobba ”närmare” honom i svängarna? eller.. ska jag släppa honom ännu mer självständigt?  Kan jag tjäna tid på att springa förbi honom i slalomet så han får ”jaga mig” lite mer? ..lita på att han inte går ur då….

Hmm… hur ska jag veta om jag inte testar? Ska försöka hitta svar på detta under några träningstillfällen, blir nog bäst också att ta tid lite oftare under träningspassen.

Sen var det ju det där med tunnlarna… måste kunna springa rakaste linjen själv och lita på att hunden springer nära mot mig då jag håller in handen mot kroppen.. (förbi ”fel” tunnelingång) och att han springer in mot tunneln i stället då jag håller ut armen åt det hållet… (mot rätt tunnelingång..)

Våren är inte långt borta, trots att vindarna ännu gör sitt bästa för att hålla kylan framme… längtar efter sommaren, speciellt till alla roliga tävlingar vi har framför oss… men även till sol och bad och lugna sköna sommarkvällar…

”Du skall vara trogen ditt handlingsssystem”  så säger t.ex. Eva Bertilsson från Carpe Momentum .  Självklart och tydligt! Och jag har inga protester mot det.

Men det man kan tillägga är väl att det inte innebär att man måste följa en viss persons handlingsstil till 100%.  Även om någon påstår att man använder sig av någons stil så har man oftast några personliga signaler som skiljer sig fast man inte är medveten om det.

Det är ok bara man själv är konsekvent med sina signaler.

Man ska träna så noggrant som det bara går på att bli tydlig med sina signaler och att få hunden att förstå dessa.

Hunden ska inte behöva bli tveksam på hur den ska agera vid ett hinder eller en viss sektion.   Det händer ju att man tar till ”luringar” på banan för att underlätta vid en viss passage.

Något jag själv haft svårt för är att få hundarna att springa rakt förbi en tunnelingång och ta den bortre i stället, om jag inte ger signaler om att vi i stället ska ut från tunnelingången en bit i stället.

Hade jag tränat lika mkt på det som på slalom och kontaktfält hade det troligtvis inte varit några problem.

Susan Garret säger med bestämdhet att man inte ska använda sig av signaler som t.ex. att locka till sig hunden åt ”fel” håll innan om den sedan egentligen ska svänga åt andra hållet. Greg Derret tycker att man ska lägga ner väldigt mkt tid på grundträning, ex, ska hunden kunna cirkelarbete, förstå alla enskilda uppgifter innan man börjar tävla.

Vem av dessa håller jag inte med??

Jag håller inte med Susan Garret, eller åtminstone inte helt. När det gäller tunnelingångsexemplet ovan så vill jag följa regeln fullt ut, för att inte förlora tid på banan .

Så jag tränar på att hunden aldrig ska svänga ut (in till tunneln vid sidan av oss) om jag har armen rakt fram eller intill kroppen. Och den ska alltid svänga ut om jag håller min arm ut åt sidan.  Så enkelt egentligen men ändå så svårt ..bara för att man helt enkelt inte tränat på det tillräckligt.

Jag har en jättestor vind där min lilla balans ska flytta in nu under vintern men där ska även min tunnel (billigare IKEA variant..) stå och minst en stund per dag ska efter vintervilan ägnas åt att träna på signalerna.

Greg Derrets filosofi om grundträning håller jag med fullkomligt nu. Det gjorde jag inte i början av agilitykarriären då jag inte var lika medveten om grundträningens betydelse för framgångar på tävling. Det var ju så roligt att komma igång med tävlandet.

Men en invändning har jag även mot honom…

jag tycker inte att hunden måste kunna kampa innan den får tävla. Självklart är det bra som belöning eller för att ”tagga upp” hunden innan den ska in på banan och vi tränar på det trots allt.

Den ”agilitykändis” vars handlingsmetoder jag mest vill följa är Jenny Damm. Hon använder en del signaler som enligt vad jag kan se strider emot Susan Garret nämligen just regeln om att inte dra till sig hunden innan den ska åt andra hållet. Jag har fått mkt bättre bakombyten genom att följa Jennys metoder i stället.

Hon vrider axeln åt det ena hållet vid bakombyten och drar till sig hunden ngt innan den svänga åt andra hållet. Innan man blir lika duktig på det som Jenny så kanske man förlorar några hundradelar före hindret men hunden blir säkrare på vart den ska efter hindret.

Det är det bästa med Jenny. Hon är en av de allra duktigaste på att ge hunden tidiga signaler om vart hunden ska sedan.  Men vilken handlingsmetod man än väljer så kommer man inte i från att det krävs väldigt mkt arbete för att bli duktig på dem och få dem att fungera.

Se artikel om Greg Derret: http://www.hundsport.se/redaktionellt/agility_mapp/kronika_grundtraning.html

Den här klass 2 banan, gjord av Magne Alden,  passar bra för oss just nu:  En snabb start så jag får jobba på att få igång benen snabbare i starten. En svår slalomingång som vi ska klara trots hög fart in.. Och en trevlig ”hålla i hunden i svängarna” del i mitten.

Jag är själv alldeles för långsam för honom.. [superemotions file="icon_wink.gif" title="Wink"] . Izor kan också vara riktigt snabb men han är tack vare mer erfarenhet mer benägen att ha koll på mig och rätta till sig så han kommer rätt även om jag handlar lite ”för sent” själv. Det är ju på både gott och ont… vill ju inte att han ska tappa fart pga mig..

Testade ju flera olika kombinationer på träningen för ett tag sedan, kombinationer som jag inte fått att fungera så bra som jag ville på tävling. Huvudsyftet är att spara tid!!!

Så.. Vad är hemligheten då?

Vi testade de olika delarna på flera olika sätt , med bakombyten = oftast … nästan alltid.. mitt första handsval på tävling…, framförbyten= börjar hinna med fler och fler på rätt ställe på banan… men..

Det som till min stora förvåning verkar fungera bäst för mig och min hund för att få till raka linjer, snäva svängar och för att behålla god fart… är att använda mig av blindbyten! Vilket jag nästan aldrig använder på tävling, gillar inte att släppa hunden bakom mig, bakom synhåll och dessutom är min fart och timing bedrövlig vid blindbyten.

Fast jag har ju knappt tränat på blindbyten heller, bara testat lite försiktigt några gånger, det blev som allra bäst med dem när jag sprang på ordentligt vill säga… Och det är ju förstås även en förutsättning vid övriga typer av byten med för att inte bromsa hunden.

Mitt STÖRSTA problem är att jag fortfarande inte vågar springa på riktigt offensivt.. inte ens tillräckligt på träning… Ibland är jag inte ens medveten om det   men… jag jobbar på det!

Så där är svaret på att lösa problemen med de fruktansvärt tråkiga få hundradelarna som ställt till det i pinnjakten i tusentals (nåja inte riktigt sååå många…) starter förra året.

Alltså, 1= våga vara offensiv ända fram till svåra svängar (hitta ”mötespunkter” och lita på att hunden fixar det han faktiskt klarar självständigt) OCH  2= att använda mig mycket oftare av blindbyten. En förutsättning är ju att träna oftare på blindbyten förstås

Något annat mycket positivt för mig vid användande av blindbyten är att jag kan vara framåtriktad hela tiden åt det håll hunden ska, jag har ju en förmåga att inte ha riktigt lika bra koll på exakt var hindren är placerade när jag vänder ryggen till dem…..

Min signal till hunden är att hålla ner handen på den sida hunden ska springa bakom mig och växla till att hålla ner handen på den sida hunden ska sluta upp nära mig, axlarna  vrider jag samtidigt bakåt mot hunden dvs  ”öppnar” jag upp på den sida hunden ska komma.

Ska bli kul att träna vidare på!!! Nästa gång jag banvandrar (Kungsbackas tävling) ska jag komma ihåg att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ till handling på banan förutom de gamla…. här ska göras blindbyten!!!

Får väl ta några disk på vägen för att kunna vinna sedan!!!!

Jag ritade upp denna nyttiga övning och hoppas den ska fungera bra. Tanken är att jag ska få upp bra fart genom start vid tunneln och sedan träna på olika slalomingångar och snäva svängar. Här får jag själv även en riktig utmaning i att kunna ge bra förberedande signaler, ex. vart hunden ska efter tunneln och efter varje hinder. Är jag tillräckligt snabb med signalerna så vet hunden redan innan hindret vart den ska sedan efter hindret.

En ytterligare svårighet är att slalomet ligger i ett ”hörn” vilket sätter lite press på hunden.. och mig att lyckas hålla uppe hans tempo i slalomet ändå hela vägen. Ska bli kul iaf. [superemotions file="icon_smile.gif" title="Smile"]

Om jag hade börjat om med en ny hund idag så hade jag lagt ner MYCKET mer tid på kontaktfältsträning redan i början. Då betyder MYCKET verkligen väldigt mycket tid! Det hade jag nog ändå tjänat på i längden… Men det var ju så kul att slipa på handlingen i stället.. Jag tränar mycket ändå numera men den viktigaste delen är svårast att träna på.. mitt problem är mest att det går så bra på träning på balansen men sedan blir det lite osäkrare på tävling. Jag vet… det är ju skillnad i spänningsnivå, nervositet osv.. Men hur ska jag få träningen att likna tävling lite mer.??

Det första jag tänker på är att jag fortsätter träna på att verkligen ge järnet och springa så fort det bara går när vi tränar.. att träna på att hamna i många olika positioner själv när hunden ska utföra sitt kontaktfältsbeteende.

Egentligen så går det mesta annars bättre på tävling än på träning för mig.. Trots att jag ofta är så nervös på tävling så verkar det vara precis rätt metod för att jag ska bli tillräckligt koncentrerad också..

Jag har lärt mina hundar att trampa på kontaktfältets slut. Funkade bäst med Deus men Izor slarvade ibland så jag fick ändra beteende på honom. Han ska nu i princip göra ett snabbt läggande med tassarna på kanten. Det är mkt säkrare och tydligare för Izor.. känns att det blir bra på tävling också. Framför allt blir det så mkt tydligare för mig själv också, det blir så uppenbart om han inte gör precis som han ska.

Nackdel? Ja.. det tar väl längre tid än att bara trampa i farten förstås.. Men säkerheten i beteendet uppväger det. Fast.. det hade ju varit lite spännande att testa springande kontaktfält.. RC! (Running contacs) Skulle det fungera för oss?? Nja… det tar så lång tid att lära in nu tror jag om man ska få det säkert.

I dagens konkurrens i de höga klasserna så blir det väl nödvändigt till slut med att man har RC för att ha ngn chans att nå täten i eliten.. eller näää det går ändå, kolla bara på VM hundarna.

Nackdelar med RC: Ja.. om det är en snäv sväng efteråt så är det väl större risk att hunden hoppar av åt sidan med RC och dessutom är det betydligt svårare för en domare att hinna se om det blir rätt när hunden har RC, än om den har ett speciellt stoppande kontaktfältsbeteende.

Så jag fortsätter väl med de beteenden hundarna har nu.. vi får väl hitta en sekund att tjäna på ngt annat i stället! Åh, äntligen blir det helg!! Jag längtar väldigt mycket till speciellt.. DISTRIKTMÄSTERSKAPET!!

Agilida och jag hade lite skriftlig diskussion om blindbyten vid serpentiner och jag har äntligen hittat en film, gjord av Agilitynerd, som kan visa hur man gör just detta.  Bättre att titta på den för bästa förståelse så inte jag krånglar till det.. Så kolla in detta så förstår ni alla hur det ska gå till!! Hem (eller till klubben..) och träna nu!!!

Först ser ni framförbyte, därefter bakombyte, blindbyte, där föraren byter sida. Sedan  lead out push/pull, reverse flow pivot/push, drop shoulder/push, Så kolla extra  noga ni som även undrar över vad dessa begrepp innebär egentligen. En jättebra film!

Tränade en kort stund på lunchen idag.. som planerat blir det korta men intensiva  pass.  Jag tränar ofta svåra slalomingångar men måste påminna mig om att även träna ofta på lite svårare utgångar dvs snäva svängar direkt efter slalom.
Jag ska ju kunna utföra tighta framförbyten både före och efter slalom, kunna trycka ut hunden i 90 graders svängar direkt efter slalom och kunna få bra linjer till hinder placerade i olika positioner av varierande svårighetsgrad direkt efter slalom.

Här är en bra kombination  för att kunna träna på detta, observera tunneln som ”drar” efter slalomet på ena sidan… men det hindret ska alltså inte hunden ta:

Om  hundens tid för en bana börjar försämras, om den undviker hala golv hemma, om den undviker att hoppa över höga hinder el. ut ur/ upp till bilen, om hunden börja få vidare svängar åt ett specifikt håll ( ex. om högersvängar ofta blir större än vänstersvängar), om hunden plötsligt har svårare att stå upp i buren under bilkörning, om den biter el slickar ofta  på ett speciellt område av ben el. tassar, om den verkar tröttare än vanligt under träning, om den lättare tappar fokus och intresse, minskad ”lust” att ta belöningar, om den river hinder oftare än vanligt, om den börjar ”dra” något ben efter sig/ inte använder det lika mkt jämfört med det andra, om den ser ut att ha svårare att ta sig ner från höjder som ex. A-hindret, om den ”hoppar” ur slalomen varje gång när den lägger tyngden på ett speciellt ben.

Det finns naturligtvis fler tecken att vara uppmärksam på men det viktigaste är väl att reagera om hunden på något sätt beter sig annorlunda överhuvudtaget.

Ja! I morgon gäller det! Dags för kungsbacka BK tävlingen igen…

Bild från Häxjakten, Kungsbacka BK 09

Jag kan inte påstå att jag har särskilt många positiva känslor innan kring den här tävlingen tyvärr.. det har nämligen nästan aldrig gått bra för oss på tävlingar arrangerade av denna klubb. Varken på deras ridhustävlingar eller på denna stora årliga augustitävling.  Nu ska det bli ändring på det förstås!! Men jag får jobba extra mkt på att försöka fokusera och tänka positiva tankar… Bakslagen har inte bara bestått av uteblivna ..tävlingsresultat utan även av tråkigare händelser som skador och ”godistjuvar”  :-( .. Bäst att förklara lite… Det är ju ofta stora störningar där pga att banorna ligger så nära varandra och att man inte får gå emellan dem utan måste gå runt båda 2 för att komma fram till startsidan.. om man vill ha sitt tält på den sida där det inte är lika mycket mygg vill säga.. och jag ogillar mygg VÄLDIGT mycket… På promenaden runt banorna så är det svårt att undvika att hunden ser de som springer där just då= stressande för Izor… och JAG blir extra stressad om jag dessutom har ett tidigt startnummer..
Angående godistjuvar: Förra året så sprang vi glatt i mål efter ett iaf bra lopp men då hade någon snott min hunds belöning ur lådan vid målet! Grr.. lite snopet.. fick ju springa direkt till tältet ist men Izor hann nog tyvärr märka att jag blev besviken ngn sekund där… För ca 2 år sedan just i Kungsbacka så fick Izor en sträckning i länden när vi körde en hoppbana  med en studskombination med 3 hinder på rad i en kurva… sista hindret ville han plötsligt inte hoppa! det är enda gången det hänt på en tävling men det blev en obehaglig påminnelse om att jag kanske inte hade gjort tillräckligt med fysiska förberedelser för honom.. Nu är det ju ändring på det. Jag är mycket nogrannare med att minimera riskerna för skador bla. genom massage, stretching och inte minst ordentlig uppvärmning inför varje lopp. Men det är viktigt att ändå alltid se över sin hund och iaktta hunden och ev. tecken på fysiska problem..

Idag blev det lite försiktig träning på det som känns viktigast just nu, slalom och speciellt slalomingångar. Tränade även lite mer på snäva svängar med ”styrhand” och ”farthand” som vi började med tidigare men inte belönat tillräckligt.

Målet för i morgon?? Ska göra mitt bästa för att göra en bra handling, våga springa fort och satsa!  :-D