En väldigt duktig agilitytränare är Susan Garrett, ja, hon är duktig på en massa annat inom hundträning också.

Här kommer en sammanfattning av några av hennes grundstenar i träningen

1. Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för. Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar

Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser

Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas

2. Fokus

Innan hunden startar måste den kunna fokusera framåt åt det håll den ska. Vid startlinjen får hunden lov att titta på dig när du går fram och ställer dig själv i startposition men sedan ska den titta framåt innan den får starta

Du kan lära in och använda en peksignal inför start som signal till hunden att den ska fokusera framåt och därmed lära sig att själv hitta linjen framåt. Genom det blir hunden bättre förberedd på ex. vis en snabb lång raksträcka eller en lurig start med en snäv sväng direkt efter första hindret.

3. Inlärning av startsignal

1)   Sätt hunden i startposition nära framför ett hopphinder, stå själv en bit bredvid hindret framför hunden, riktning framåt med kroppen, kasta en leksak framåt över hindret framför hunden. Hunden får titta på dig när du kastat leksaken men den ska lära sig att när du sätter fram handen och pekar mot hindret så ska den fokusera framåt, mot leksaken i detta fall.

2) När hunden tittar mot leksaken säger du din startsignal t.ex. ”okej” el. ”kör” och hunden får lov att hoppa över hindret och ta leksaken. Det är viktigt att leksaken är placerad på hundens linje rakt framför hunden. Men den ska inte kastas framför dig själv mer än någon meter utan mer i en parallell linje bredvid dig eftersom hunden inte ska lära sig att den får springa iväg före dig.

3) Rör dig framåt med hunden samtidigt som du ger startsignalen. Det uppmuntrar framåtdrivet och ger en snabbare start och du kommer själv i position bredvid hunden samtidigt som den når leksaken.

4) Om hunden tittar mycket på dig och inte fokuserar framåt så kan du ändra din egen startposition, ex. försöka med att backa lite bakom linjen där hunden sitter. Då ökar sannolikheten att hunden tittar framåt i stället för på dig när du kastar leksaken.

5) Om hunden aldrig tittar mot dig? Inget problem! Men om den bara stirrar på leksaken kan du lägga på peksignalen direkt eftersom du vet att hunden kommer att utföra övningen korrekt dvs. ha fokus framåt. Problemet kommer i så fall om hunden aldrig tittar på dig när du ska byta arm som du visar med (vid riktningsbyte), i så fall måste du gå tillbaka i träningen och göra mer ”shadow”träning dvs. cirkelträning och vändövningar på marken.

6) I början ska du ej göra peksignalen om du är osäker på om hunden kommer att fokusera framåt, lägg på peksignalen exakt när hunden tittar framåt och säg startkommandot samtidigt.

7) Om du tränat mycket lydnadsträning innan med hunden så kan det vara bättre att börja med att ha hunden på höger sida om dig eftersom hunden annars ofta tror att den SKA titta på föraren

( dvs ”fot-kommando”)

Om hunden bara tittar på dig och inte alls på leksaken så får du börja med att bryta upp övningen i ännu mindre delar, ”shapa ” fram beteendet; att titta mot leksaken. T.ex. ge startkommando ”okej” så fort hunden tittar bort från dig det minsta även om den då inte riktar blicken direkt mot leksaken, och därefter höja svårigheten/kriteriet successivt tills att hunden sen ska klara att titta rakt fram mot leksaken innan den får ”okej”

9) Om hunden har svårt att sitta stilla när du kastar i väg leksaken så börja i stället med att bara släppa ner leksaken på marken mot placeringspunkten vid din sida, om hunden då klarar att sitta kvar får den startkommandot.

Utveckla övningen mer och mer till att kasta leksaken med mer fart och sen längre och längre ifrån dig ( stå längre åt sidan /längre fram)

10) Var konsekvent! Låt aldrig hunden ta leksaken

utan att den fått ”okej” och ge aldrig

startkommandot om hunden inte är helt stilla

Tänk på: Om din hund inte värdesätter din belöning…..Hur ska du då kunna bygga upp ett värde i hindret för hunden? –Använd värdefulla belöningar!

4. Armbyte

Byte av arm betyder byte av linje dvs. hunden ska byta riktning. Varje gång du byter arm ska hunden tänka: ”sväng åt andra hållet”. Och din hund ska INTE tänka ”sväng” om du INTE byter arm.

Alltså ska du byta arm vid varje framförbyte och vid varje bakombyte och hunden ska då svänga/byta riktning på sin linje. Öva så mycket på detta så att hunden förstår att den alltid ska fortsätta framåt tills föraren gör ett armbyte.

Men om hunden bara fortsätter framåt och inte uppmärksammar mina signaler? –Det betyder att hunden inte lärt sig ordentligt att den ska byta riktning vid armbyte.

1. Övning för detta utan hinder:

Kasta i väg en leksak som vid föregående övning, framför hunden men ha en annan leksak gömd i handen, så fort hunden springer fram mot leksaken gör du ett framförbyte och hunden ska svänga till dig i stället. Belöna med handen på den sida hunden är.

2. Lägg till ett hinder framför hunden:

När vi vet att hunden driver framåt och även byter riktning när du byter arm så ska du göra detta framför ett hinder.

Sätt hunden som vanligt framför hindret, gå en bit fram bredvid hindret, kasta leksaken framåt i hundens riktning med parallellt med dig själv och låt hunden hoppa över och ta leksaken några gånger. När du är säker på att hunden driver framåt ska du i stället göra ett armbyte när hunden hoppar och hunden ska vända in till dig i stället.

”Du skall vara trogen ditt handlingsssystem”  så säger t.ex. Eva Bertilsson från Carpe Momentum .  Självklart och tydligt! Och jag har inga protester mot det.

Men det man kan tillägga är väl att det inte innebär att man måste följa en viss persons handlingsstil till 100%.  Även om någon påstår att man använder sig av någons stil så har man oftast några personliga signaler som skiljer sig fast man inte är medveten om det.

Det är ok bara man själv är konsekvent med sina signaler.

Man ska träna så noggrant som det bara går på att bli tydlig med sina signaler och att få hunden att förstå dessa.

Hunden ska inte behöva bli tveksam på hur den ska agera vid ett hinder eller en viss sektion.   Det händer ju att man tar till ”luringar” på banan för att underlätta vid en viss passage.

Något jag själv haft svårt för är att få hundarna att springa rakt förbi en tunnelingång och ta den bortre i stället, om jag inte ger signaler om att vi i stället ska ut från tunnelingången en bit i stället.

Hade jag tränat lika mkt på det som på slalom och kontaktfält hade det troligtvis inte varit några problem.

Susan Garret säger med bestämdhet att man inte ska använda sig av signaler som t.ex. att locka till sig hunden åt ”fel” håll innan om den sedan egentligen ska svänga åt andra hållet. Greg Derret tycker att man ska lägga ner väldigt mkt tid på grundträning, ex, ska hunden kunna cirkelarbete, förstå alla enskilda uppgifter innan man börjar tävla.

Vem av dessa håller jag inte med??

Jag håller inte med Susan Garret, eller åtminstone inte helt. När det gäller tunnelingångsexemplet ovan så vill jag följa regeln fullt ut, för att inte förlora tid på banan .

Så jag tränar på att hunden aldrig ska svänga ut (in till tunneln vid sidan av oss) om jag har armen rakt fram eller intill kroppen. Och den ska alltid svänga ut om jag håller min arm ut åt sidan.  Så enkelt egentligen men ändå så svårt ..bara för att man helt enkelt inte tränat på det tillräckligt.

Jag har en jättestor vind där min lilla balans ska flytta in nu under vintern men där ska även min tunnel (billigare IKEA variant..) stå och minst en stund per dag ska efter vintervilan ägnas åt att träna på signalerna.

Greg Derrets filosofi om grundträning håller jag med fullkomligt nu. Det gjorde jag inte i början av agilitykarriären då jag inte var lika medveten om grundträningens betydelse för framgångar på tävling. Det var ju så roligt att komma igång med tävlandet.

Men en invändning har jag även mot honom…

jag tycker inte att hunden måste kunna kampa innan den får tävla. Självklart är det bra som belöning eller för att ”tagga upp” hunden innan den ska in på banan och vi tränar på det trots allt.

Den ”agilitykändis” vars handlingsmetoder jag mest vill följa är Jenny Damm. Hon använder en del signaler som enligt vad jag kan se strider emot Susan Garret nämligen just regeln om att inte dra till sig hunden innan den ska åt andra hållet. Jag har fått mkt bättre bakombyten genom att följa Jennys metoder i stället.

Hon vrider axeln åt det ena hållet vid bakombyten och drar till sig hunden ngt innan den svänga åt andra hållet. Innan man blir lika duktig på det som Jenny så kanske man förlorar några hundradelar före hindret men hunden blir säkrare på vart den ska efter hindret.

Det är det bästa med Jenny. Hon är en av de allra duktigaste på att ge hunden tidiga signaler om vart hunden ska sedan.  Men vilken handlingsmetod man än väljer så kommer man inte i från att det krävs väldigt mkt arbete för att bli duktig på dem och få dem att fungera.

Se artikel om Greg Derret: http://www.hundsport.se/redaktionellt/agility_mapp/kronika_grundtraning.html

Det är väldigt viktigt att gå tillbaka  till grundträning ibland… nej nu ljuger jag .. det är viktigt att gå tillbaka till grundträning OFTA.

Hur ofta på en skala t.ex. har jag belönat min hund för att han tar ett hopphinder bra? För att han utför däcket korrekt?? hmm…. jämfört med belöningsfrekvensen på balanshinder och slalom så är det ALLDELES för få belöningar vid andra hinder.

Även om jag påminner mig själv och hur viktigt det är. Jag har anammat tankarna som Susan Garret delar med sig av i sin film Success with one jump där hon säger att ett hopphinder ska representera typ en ”miljon” i hundens ögon. Tänk dig själv, om du fick en 20:a varje gång du går till jobbet ( eller inget alls i värsta fall)  så skulle du inte utföra ditt jobb med någon större glädje …om du nu skulle gå dit alls..men om du en dag plötsligt får en miljon för varje arbetsdag så skulle du inte vilja göra annat än att jobba!!

Självklart springer även din hund snabbare och med mer entusiasm om det vet att det där hindret betyder chans på något väldigt speciellt!

Jag har gjort en översättning av Susans film för att det ska bli lättare för mig själv att träna enligt hennes metoder för grundträning .

Jag tar inte med så mycket just nu men här är några ex. på saker att tänka på:

Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

• För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för.
• Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar
• Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser
• Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas

Start!

När jag tävlade senast så noterade jag att det är många som har problem med tjuvstarter på sina hundar. Jag hade själv lite svårt med ena hunden som inte ville sitta i det leriga gräset .. Men eftersom han kan ”stå” i stället så körde jag med det. Då kan det dessvärre råka bli ngt/några steg framåt eftersom jag inte belönat detta beteende tillräckligt vid startsituation (endast på gungan) Så återigen… Det är viktigt att gå tillbaka till grundträningen, förstärka det som hunden redan kan dvs hålla kvar värdet för hunden. Detta är samma princip som för allt annat man lärt in inte minst kontaktfältsbeteendet som man inte belönar lika frekvent när hunden kan det… men man får inte glömma bort att hålla kvar värdet där med….

Lite påminnelser om grundträning för starter. (jag vill att hunden ska kunna fokusera framåt i starten liksom Susan Garret lär ut, så hunden lär sig att läsa av vart den ska)

Sitt position:

Många av problemen med att få hunden att sitta kvar beror på att man accepterat slarv tidigare, hunden kanske tillåtits att flytta fram några steg. Bestäm hur du vill att det ska se ut när det är bra. Om du så gått fram 10 meter och hunden flyttar el. rör sig mista lilla från stället så SKA du gå tillbaka – Alltid! Hur ska du få hunden att förstå om du inte själv är tydlig? Och om hunden rört sig flera gånger och du verkligen gått tillbaka varje gång, så släpp inte bara iväg hunden framåt när det äntligen blir rätt utan belöna ordentligt först i stället.

Fokus – utan leksak:

Använd först goda belöningar för att bygga upp ett hindervärde för hunden, sätt hunden som vanligt men stå själv kvar när du ”släpper iväg” hunden framåt, kasta en godis över hindret samtidigt när hunden hoppar över. Ibland när hunden tittar framåt så får den hoppa men ibland går du i stället tillbaka och belönar sittandet.

Utöka till att ställa dig lite längre fram bredvid hindret. När du kastar ska fortfarande belöningarna komma framför hunden, ej från sidan, eftersom vi belönar fokuseringen framåt vid sittande. Vid dessa övningar ska du inte använda klicker eftersom de flesta övningar med klicker gör att hunden kommer nära dig för belöning – dvs. den ska ju bryta positionen och tittar då på dig i stället.

Tänk på att ju längre ifrån hindret du sätter hunden så ökar risken att den inte fokuserar rakt mot hindret, sätt hunden närmare hindret för att lyckas bättre. Tänk också på att ha din kropp riktad åt det håll hunden ska.

Släpp aldrig iväg hunden över hindret genom att säga ”bra” och kasta iväg godiset – då kommer du inte kunna berömma hunden för att den sitter stilla – använd startkommandot.

Startlinjeförstärkning.

Om hunden sitter stilla när du rör dig själv framåt men börjar röra sig när du går tillbaka för att belöna, så ska du INTE belöna, då har du ju belönat rörelsen.  Detsamma gäller om du gått iväg och tänker kalla in hunden över ett hinder: om hunden rest sig och går mot dig så ska den inte få starta/hoppa – det är ju också en form av förstärkning/belöning, gå tillbaka till startposition med hunden. Om du i stället råkar upprepa ditt kommando ”sitt” så har du också ”belönat” hunden eftersom den fått ett nytt kommando (den behövde ej följa det gamla) .

En kul chans att jämföra olika typer av handling på samma bana,  blindbyten V/S  Gregoriansk stil!!! Försök vara snabb med igångsättande av filmerna samtidigt, så kan man jämföra lite mer på olika sekvenser av banan [superemotions file="icon_smile.gif" title="Smile"] Sätt i gång resp. film och pausa precis i startögonblicket  för varje hund och sätt sedan igång dem samtidigt, så gott det går…

Ni kan se dem redan här:

[Läs inlägget för att se videon]

[Läs inlägget för att se videon]

Sverige fick träna en kort stund  ca kvart över 4 på em.
Clean Runs live sändning fungerade bra för det mesta , så mkt jag hann se iaf. Sverige gjorde ett mycket effektivt träningspass  och hundarna verkade ordentligt taggade.  Jag noterade att Jenny Damm körde med Jaakko snurrar vid flera tillfällen, hoppas det fungerar under torsdagens lagtävling också. Hon gav lite extra tid för träning av A-hindret där Elvis faktiskt haft en liten tendens i några tävlingar tidigare att hoppa av kontaktfältet… Nu såg allt perfekt ut så det är lovande! Jag tycker fortfarande att det är synd att de inte deltar i de individuella loppen, de borde vara självklara. Men övriga deltagare är också suveränt duktiga.

Heja Sverige!!!

Susan Garrett, från Canada, som ju missade ett kontaktfält i VM förra året kommer också bli spännande att se..  Hon har nog stor vilja att göra bättre ifrån sig  nu och kommer inte missa denna nya chans!

Någon annan jag absolut vill titta på är den ryska sheltien Adrenalina som var otroligt snabb i förra VM.. men jag har inte sett om de de ska vara med i år *hoppas* Tala om racerråtta!! [superemotions file="icon_biggrin.gif" title="Big Grin"] De vann den individuella guldmedaljen i small .

Ok, nu kör vi!!!!!!!!!!!!!!!  *vi håller alla tummar och tassar för att det ska gå minst lika bra som förra året för svenska landslaget*, då fick vi med oss en bronsmedalj hem.

Tävlingen i helgen som var… Kan konstatera att jag och Izor var alldeles för trötta egentligen för att tävla, det märktes mest på morgonen.. Inga resultat alls med mig hem… det bästa loppet blev i Hopp2 med Izor som gjorde ett snabbt och snyggt lopp där men vid en enkel tunnel så svängde Izor plötsligt in framför min linje och tog ett hopphinder i stället!!! Det hör verkligen inte till vanligheterna kan jag säga… Deus ville hitta linjen själv i sina lopp eftersom han fortfarande ”fattade beslut” snabbare än sin matte på banan…  Fick en ”ge upp” känsla precis efter tävlingen… men men.. det gör ju inte saken bättre direkt så…
Tyvärr var det en hund som flög på Deus precis vid startfållan igen!!! Hunden kom bakifrån när vi stod stilla och fokuserade inför loppet, och bet Deus i rumpan så han blev rädd och låg… försökte väl så gott jag kunde att väcka hans glädje igen men… Denna gång blev jag riktigt besviken över att folk, speciellt de som sitter nära startområdet med sina hundar, inte kan hålla ordning på sina hundar. Typiskt att det just drabbar Deus som är så försiktig av sig på tävling och knappt vill titta på andra hundar han möter…

Hela denna vecka ska jag träna på grundträning varje dag, förstärkning av enskilda hinder i hög grad! Det är väldigt viktigt att gå tillbaka  till grundträning OFTA. Hur ofta på en skala t.ex. har jag belönat min hund för att han tar ett hopphinder bra? För att han utför däcket korrekt?? hmm…. jämfört med belöningsfrekvensen på balanshinder och slalom så är det ALLDELES för få belöningar vid andra hinder.

success with one jump

Bäst att söka lite inspiration igen för detta och då passar Susan Garrets film: Success with one jump bra för ändamålet.  I filmen säger hon att ett hopphinder ska representera typ en ”miljon” i hundens ögon. Tänk dig själv, om du fick en 20:a varje gång du går till jobbet ( eller inget alls i värsta fall)  så skulle du inte utföra ditt jobb med någon större glädje …om du nu skulle gå dit alls..men om du en dag plötsligt får en miljon för varje arbetsdag så skulle du inte vilja göra annat än att jobba!! Självklart springer även din hund snabbare och med mer entusiasm om det vet att det där hindret betyder chans på något väldigt speciellt!

Grundstenar enligt Susan att jobba med innan man går vidare:

• För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för.
• Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar
• Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser
• Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas

Nästa tävling blir på Tidaholms BK på lördag och söndag!

Om du tycker att din hund går långsamt i slalom? Tror du att slalomet då har ett högt värde i hundens ögon?  Testa att byta upp dig till en riktigt smaskig superbelöning och se vad som händer. Och om du själv inte lever dig in ordentligt, om du själv inte är intensiv och engagerad i det du gör, hur tror du att hunden ska vara det?

Jag brukar påminna om de ord Susan Garret brukar säga: De lyder ungefär så här…

-Skulle du själv gå till jobbet med glädje och fart om du fick risigt eller inte alls betalt för det arbete du lägger ner?  Men om du visste att du fick en miljon så skulle du  inte tveka en sekund att kasta dig in i dina arbetsuppgifter. Om synen på hindret för hunden motsvarar ”en chans till rostbiff”  så skulle även hunden få högre motivation  till att utföra just det hindret och därmed få bättre fart.

Det måste ju inte vara belöningar i form av mat/godis. Hundens reaktion bestämmer ju vad som är riktigt värdefullt för den, det kanske är att få kampa el. ha en brottningsmatch med matte? Det kanske är, som i fallet med mina hundar, att få jaga ett flygande föremål?

Idag har vi tränat just på det . Förutom att vi tränade på kombinationer med många svängar, alltså många tillfällen att belöna och förstärka dessa, så tränade vi även på gungan. Den är lite bortglömd ibland, i alla fall för oss, eftersom vi inte brukar ”ha problem” med den…. Så en påminnelse som avslutning på detta inlägg: Glöm inte att belöna och förstärka även det som är ”lätt” för hunden… annars kan det dessvärre plötsligt en dag börja krångla i stället med just det som var så lätt förut…..

Hur gärna vill du bli riktigt bra på agility?
Har du den rätta viljan? Och är beredd att kämpa för det du vill??
Det kan vara bra att tänka på detta ibland när det känns som om man inte riktigt når sina mål… Gör man det som krävs egentligen i förhållande till sina drömmar?
Susan Garret har en läsvärd blogg. På engelska förstås,  Läs mer på: http://susangarrett.wordpress.com
Här kommer en liten sammanfattning utifrån ett bra inlägg .
Hon ställde en fråga till agilitytävlande handlers om vad de anser skiljer dem från de allra bästa i världen..
Inte så svåra saker egentligen i teorin men kanske svårare i praktiken att uppnå…
Naturligtvis är topphandlers väldigt duktiga på att träna noggrannt och har oftast ett enormt engagemang för agilityn.
För oss som .. ÄNNU… inte är med i toppskiktet men kanske vill nå dit… är det en bra att läsa dessa tankar om skillnaderna som en påminnelse till sig själv om vad som krävs.
En sammanfattning:
·  Engagemang, känsla för timing, förmåga att lita på sin hund och ett bra tekniskt kunnande
· Den mängd tid man ägnar åt träning, kvalitet på träning, att ha en duktig instruktör och coach.
· Hängivenhet och erfarenhet
· Personliga mål, att kunna sätta rätt delmål. ”se sig själv” -egen medvetenhet om sig själv och sin hund.
· Viljan att vinna, uthållighet att kämpa för sina mål, förmåga att våga ta risker,
· Tydliga signaler, konsekvent handling och därmed en exakt och fin kommunikation och förståelse mellan hund och förare
· Kunna vara koncentrerad till fullo, vara ”här och nu” med sin hund under både träning och tävling,
· Självsäkerhet hos både förare och hund
· Egen fysik och kondition, snabbhet, rörelseförmåga och uthållighet.
· Förmåga att kunna prestera bra även under hög press och under växlande förutsättningar, kunna anpassa sig till plötsliga förändringar
· Att göra saker som är tråkigt roliga i stället, att ha roligt och uppskatta även det som är ”jobbigt” att träna på. Att ha roligt tillsammans med sin hund.
· Inte vara rädd att prova nya vägar – metoder och förmåga att lära sig av sina misstag och se det positiva.
· Att vara duktig på att banvandra på ett effektivt sätt, kunna analysera och planera sina vägar väl och ha bra förståelse för exakthet och viktiga detaljer.
· Att kunna se möjligheterna och inte se på svårigheterna .
· Att aldrig tveka på banan!
· Hur mycket man älskar att hålla på med agility!!
Ju fler av dessa punkter som uppfylls desto större chans att verkligen kunna bli bland de bästa. Självklart spelar det en roll vad man är för person och vilken hund man har, en talangfull hund och en talangfull förare är förstås en fantastisk kombination… men utan ovanstående ingredienser kanske man når en bit på vägen men med säkerhet inte ända upp till toppen….  Dags att vara ärlig med sig själv! … Jag har lite mer att jobba vidare på om man säger så… fast jag har ..väl.. inte direkt tänkt att vara med på VM en dag.. men inställningen till träning och tävling är lika viktig ändå oavsett om man ”bara” vill delta i  SM, DM, klubbmästerskap, eller nå första platsen på en vanlig officiell tävling… VILJAN att vinna och
..att VÅGA VINNA!
.