Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Det finns många möjligheter till störningar för hundarna.. naturliga sådana som man inte behöver arrangera för träningens skull. Men varje träning el. tävling så inträffar alltid något, saker som jag borde träna på ordentligt och mer målmedvetet för att få en bättre koncentration hos hundarna.

Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.

Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.

Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.

Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)

Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.

En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling,  Jaaa, härligt, vi nollade!!

..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!???  Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.

Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..

Det har varit lite kämpigt ibland med promenaderna.. med 2 hundar i ena handen och barnvagnen i den andra. Då blir det lite extra jobbigt förstås med sådant som stör hundarnas koncentration ex. en cyklist som far förbi i full fart. har råkat ut för det några gånger nu att jag själv inte hinner reagera i tid och att de då hinner gå upp i stressnivå innan jag hinner fånga deras fokus åt rätt håll.  Under våren då jag var gravid fick de inte riktigt lika mycket motion som vanligt hela tiden och kanske var lite överenergiska då också ibland.. Blev att jag faktiskt ville undvika vägar med många cyklister just när jag hade mycket annat att hålla reda på samtidigt under promenaderna.. men fy, man vinner ju knappast något på att undvika problemet.

Så.. dags för lite träningsplaner med störningsträning i olika former… det är ju nyttigt att träna på även inför tävlingsbanorna..  Läs gärna min artikel om störningsträning!

Tävlingen i Bjuv blev rätt… underhållande om man säger så..  Tyvärr kunde jag inte filma pga det dåliga vädret.. Det var regn och regn och.. ja!!  uppehåll till slut strax innan Izors H2.. men det varade inte så många minuter trots allt. Lera och lera i mängder både på planen och i Tältet!? Men vad i … ok, tältet fick flyttas en bit. Det hjälpte en kort stund sedan var det fullt med vatten i gräset inne ändå.. Så hundarna fick vara i bilen istället och tälter fungerade som tillfälligt regnskydd precis före varje lopp. Deus som är så snabb blev lite fööör svår att hinna med för mig när det  var så halt, men han gjorde fina lopp ändå trots att det blev disk av alla till slut (inte hans fel, jag tar på mig allt!) . Toppenbra slalom, hurra!!! Överträningen har funkat!!

Izor i Ag 2… stackarn försökte kämpa men till slut efter några hala tunnlar så tittade han sorgset ner på sina helt leriga tassar.. skakade lite på sina nu även leriga öron och vädjade med stora ögon om att få slippa… han ville han INTE gå in i fler äckliga tunnlar och matte sa ”ok, då kör vi de andra roliga hindren i stället! ” Resten gick bra, strålande kontaktfält och bra fart in i mål!! Till H2 hade jag bestämt mig för att JAG skulle våga springa på lite bättre trots halkan och trots att jag tyckte banan var lite för svår med hänsyn till alla snurriga svängar i leran… Och Izor SKULLE in i tunnlarna nu. Så.. jaaa… vi nollade på en bana som jag först tyckte var för svår.. men som jag sedan upplevde ganska lätt för att vi fick till ett FLYT!! Yes!! Härligt! Men det gick trots allt för långsamt i tunnlarna, jag kunde inte springa på för fullt som jag ville heller.. så det blev flera sek. tidsfel (för övrigt var det en tuff tid med hänsyn till att det var många som kom ut från banan med lera i rumpan efter hmmm.. små olyckor.…Oj, vad de gled omkring!

Deus brydde sig inte om leran, åh han är alltid lika vild och glad på banan!! Gullet! Men Izor.. suck.. fast om jag lyckas motivera honom tillräckligt så borde det kunna gå med bättre fart även i både regn och lera. Jag själv kan konstatera att jag behöver träna mer i extrema väder…. eller? Suck… nu blir det inga fler off. för Izor.. men Deus har ett lopp i november..*snyft* Nåja, det kan väl vara bra att hinna med lite annat i livet också nu på helgerna. Men det känns faktiskt lite sorgligt att det snart är slut för året… Men nästa helg väntar Distriktmästerskapet!! Vi tävlar i lag och det kommer att bli väldigt spännande.. (nervöst) Jag ska fokusera på staket och threadles denna vecka, jag vill inte riskera att jag stannar till själv vid de kombinationerna vilket händer ibland på tävling, så fart och flyt och att hela tiden hålla mig i rörelse är viktig träning nu,  och ev. boxar där jag tränar på att hålla mig kvar i boxen men ändå få hunden att hålla hög fart även vid ”ut ” runt  hörnen.

I ett nummer av tidskriften ”Clean Run” så fanns en artikel där man beskrev generella tecken som kan tyda på skador . Här är något av det som är viktigt att reagera  på el. vara försiktig med:

Om  hundens tid för en bana börjar försämras, om den undviker hala golv hemma, om den undviker att hoppa över höga hinder el. ut ur/ upp till bilen, om hunden börja få vidare svängar åt ett specifikt håll ( ex. om högersvängar ofta blir större än vänstersvängar), om hunden plötsligt har svårare att stå upp i buren under bilkörning, om den biter el slickar ofta  på ett speciellt område av ben el. tassar, om den verkar tröttare än vanligt under träning, om den lättare tappar fokus och intresse, minskad ”lust” att ta belöningar, om den river hinder oftare än vanligt, om den börjar ”dra” något ben efter sig/ inte använder det lika mkt jämfört med det andra, om den ser ut att ha svårare att ta sig ner från höjder som ex. A-hindret, om den ”hoppar” ur slalomen varje gång när den lägger tyngden på ett speciellt ben.

Det finns naturligtvis fler tecken att vara uppmärksam på men det viktigaste är väl att reagera om hunden på något sätt beter sig annorlunda överhuvudtaget.

Ja! I morgon gäller det! Dags för kungsbacka BK tävlingen igen…

Bild från Häxjakten, Kungsbacka BK 09

Jag kan inte påstå att jag har särskilt många positiva känslor innan kring den här tävlingen tyvärr.. det har nämligen nästan aldrig gått bra för oss på tävlingar arrangerade av denna klubb. Varken på deras ridhustävlingar eller på denna stora årliga augustitävling.  Nu ska det bli ändring på det förstås!! Men jag får jobba extra mkt på att försöka fokusera och tänka positiva tankar… Bakslagen har inte bara bestått av uteblivna ..tävlingsresultat utan även av tråkigare händelser som skador och ”godistjuvar”  :-( .. Bäst att förklara lite… Det är ju ofta stora störningar där pga att banorna ligger så nära varandra och att man inte får gå emellan dem utan måste gå runt båda 2 för att komma fram till startsidan.. om man vill ha sitt tält på den sida där det inte är lika mycket mygg vill säga.. och jag ogillar mygg VÄLDIGT mycket… På promenaden runt banorna så är det svårt att undvika att hunden ser de som springer där just då= stressande för Izor… och JAG blir extra stressad om jag dessutom har ett tidigt startnummer..
Angående godistjuvar: Förra året så sprang vi glatt i mål efter ett iaf bra lopp men då hade någon snott min hunds belöning ur lådan vid målet! Grr.. lite snopet.. fick ju springa direkt till tältet ist men Izor hann nog tyvärr märka att jag blev besviken ngn sekund där… För ca 2 år sedan just i Kungsbacka så fick Izor en sträckning i länden när vi körde en hoppbana  med en studskombination med 3 hinder på rad i en kurva… sista hindret ville han plötsligt inte hoppa! det är enda gången det hänt på en tävling men det blev en obehaglig påminnelse om att jag kanske inte hade gjort tillräckligt med fysiska förberedelser för honom.. Nu är det ju ändring på det. Jag är mycket nogrannare med att minimera riskerna för skador bla. genom massage, stretching och inte minst ordentlig uppvärmning inför varje lopp. Men det är viktigt att ändå alltid se över sin hund och iaktta hunden och ev. tecken på fysiska problem..

Idag blev det lite försiktig träning på det som känns viktigast just nu, slalom och speciellt slalomingångar. Tränade även lite mer på snäva svängar med ”styrhand” och ”farthand” som vi började med tidigare men inte belönat tillräckligt.

Målet för i morgon?? Ska göra mitt bästa för att göra en bra handling, våga springa fort och satsa!  :-D

Det har varit många diskussioner på agilitylistan i sommar om huruvida man ska få tävla med löptikar på en agilitytävling. Som det är nu så är det inte tillåtet. Det är jag himla glad för.. ärligt talat. Visst skulle man kunna jobba med att ”ha koll” på sin hund med ”Lydnad” och visst ska de lära sig att kunna prestera lika bra även med en så hög störningsfaktor… och tro mig, det jobbar vi på ofta. MEN jag vill inte behöva hålla på med att bråka med min hanhund precis innan vi ska in på banan. Varför? Jo, då tappar han genast lite av sin fart förstås!! Drömmen vore att jag el. belöningen vore så lockande och motiverande så att min hund även glömmer av alla snygga tjejer omkring men … det känns rätt svårt faktiskt.. för att inte säga rent av omöjligt ibland… I Råådalen så var det en löptik med (det var rätt uppenbart av flera orsaker..) , den satt precis inne i startfållan tyvärr. När jag gick förbi så bar jag på min hund för säkerhets skull men inte hjälpte det.. suck… jag hann bara sätta ner honom vid starten så vände han genast om och sprang fram till tiken.. varpå ägaren lyfte upp sin hund och puttade bort min hund innan jag hann fram… Sedan var det ju ändå kört. Varken jag el. hunden hade särskilt mycket tävlingsgnista kvar… synd att hon inte höll upp sin hund hela tiden i startfållan i stället så det inte hade luktat så mkt runt omkring.. Observera att det gäller tikar i höglöp, det är ju då det är som svårast. Under övrig tid har ju hanhundarna , åtminstone de med lite mer erfarenhet, lärt sig att det ändå inte är ”rätt” tid och de har lättare att inte bry sig så mycket om störningen.

Det är svårt att försöka konkurrera med en lötik när det gäller att fånga en hanhunds uppmärksamhet, speciellt när man vill fokusera på en positiv kommunikation utan korrigeringar ute på tävling.

Något annat som är lite jobbigt ibland är dessa hanhundar som tillåts flyga fram mot ens hundar när man går förbi. I Falkenberg blev min yngsta hund påhoppad , också det precis före en start… Han fick ett ”nafs” bak i rumpan men inget ”allvarligare” förutom att han blev rädd.. vilket ändå var fullt tillräckligt jobbigt! Han är rätt osäker ändå och det blev ju inte direkt bättre efter detta.. Inne på banan kort efter så kom reaktionen … han stannade plötsligt upp, såg rädd ut och kollade runt omkring sig dvs han tappade motivationen ordentligt… Det tog flera lopp innan jag märkte att han blivit trygg igen.
Så snälla ni som har (han-)hundar som blir lite arga på andra hundar.. försök att inte hålla er så nära startfållan och håll koll på era hundar så de inte når att flyga fram till andra om tillfälle ges… Det kan förstöra väldigt mycket för känsliga hundar.. Och ni som ändå tävlar med löptikar, fast det inte är tillåtet… kan ni vara så vänliga åtminstone att inte låta era tikar sitta precis utanför starten i startfållan…. jag kan försöka undvika närkontakt med era hundar på övriga tävlingsområdet men det är lite svårt just när jag ska gå in på banan ibland… Kanske man bör lämna in några förslag inför den nya regelrevideringen ang. regler för startfållan..!?

Våga utmana dig själv! Och din hund! Våga träna med störningar på träning.. hur ska ni annars klara det på tävling!??
Det här är något som vi tyvärr inte tränar på förrän det blivit ett problem.. synd för då har det oftast redan hunnit bli mkt svårare att lösa… (Läs mer…)