Hemkommen efter en mycket blöt promenad i regn, snö och slask så trampade jag lite surmulet in över tröskeln.. Gnällandes för mig själv över det evinnerliga regnandet som  så ofta infaller precis när det är dags att gå ut med hundarna på den långa eftermiddagsrundan. Skönt att få lite luft iaf.

På morgonen såg vädret betydligt bättre ut då jag sneglade ut över den vackra vyn utanför där solen tydligen försökte nå tränga igenom de mörka molnen ovanför ängarna och jag längtade efter att få en härlig promenad i skogen på eftermiddagen… Då var det åtminstone uppehåll. Men naturligtvis kom snö/regnet ”perfekt i tid”.. Nedrans!

Någon sa en gång till mig  att det inte är hundarna som ”bryr sig om” regnet, det är bara vi som tror det och därmed påverkar dem utifrån våra egna känslor. Jag håller inte riktigt med helt och hållet…  Jag kan med gott samvete säga att MINA hundar, som ju är shelties båda två INTE är särskilt förtjusta när det faller vattenbomber från himlen. Nåja den ena lite yngre hunden tycks inte reflektera särskilt mkt ang. väderleken innan han slänger sig ut genom dörren efter mitt ”varsågod”  ev. hukar han sig ändå lite då han upptäcker att han blir BLÖT. Då kan jag ändå berätta om den andra, lite mer ”erfarnare” hunden gör.. Han går inte särskilt långt utanför dörren innan han vänder tillbaka , särskilt om matte lite diskret försöker hålla sig under snedtaket vid dörrtrappan i stället en stund . ”Ne He! Går inte du så tänker då inte JAG bli blöt ! ” Och då går jag självklart  med ut i regnet eftersom nöden kräver detta och vi måste få vår promenad i vilket fall som helst, men vad gör han då?? Jo, springer till de närmaste träden ca 20 m. bort och kissar.. kollar snabbt in om grannens söta settertjejer möjligtvis är på väg ut och springer sen lika snabbt TILLBAKA till den torra trappan.. ställer sig där och ser ut att ha mycket roligt åt oss andra som är betydligt blötare än honom.

Den andra hunden springer då fortfarande omkring ,  visserligen lite kisande med ögonen för att se något i regnet men utforskar ändå området på samma sätt som vanligt. Så visst kan hundar bry sig om vilket väder det är. Samma hund som stod där på trappan var densamme som just i Åtvidaberg förra sommaren gjorde sitt bästa för att hålla farten uppe i agilityloppet på söndagen ( Japp, värsta regndagen) trots att både han , men mest matte, halvt fastnade i underlaget i varje steg och där risken att göra en snygg vurpa var överhängande i varje sväng. Men vad skedde plötsligt på väg mot upploppet Jo, matte slirade till, råkade tappade koncentrationen och brast en sekund ut i ett uppgivet leende  över det komiska i situationen med lera hängande uppöver öronen på oss bägge. Då stannade den söta lerinpackade vovven, stirrade någon sekund på matte och tittade sen rakt ner på först höger sen vänster framben som om han undrade över vad sjutton vi egentligen höll på med, tittade en gång till lite mer bedjande  på matte,  som inte gav någon tröst i det läget utan ”manade ” på i stället ,  han satte sen i en ny växel och drog iväg över de sista hindren i full karriär igen. Kan tillägga att vi ändå fixade en pinne med det loppet, otroligt nog.

Vis av erfarenhet så tränar vi ändå i alla väder, självklart måste vi kunna göra ett bra lopp även om det regnar eller haglar. Mina hundar brukar ändå verka ”glömma” bort regnet efter en stund när jag  fortsätter envisas med att vi SKA gå i väg.

Innan vi gick in efter promenaden så tänkte jag att det snart är dags att köra lite slalomingångar igen.. då slog det mig att jag inte tänkt på att träna särskilt mkt i andra miljöer och med andra förutsättningar. På vår träning t.ex. så tränar vi ofta svårare banor än vad som krävs på vår nivå vilket gör att de flesta banor ändå känns överkomliga. Å andra sidan tränar vi även ofta väldigt lätta banor för att bibehålla självförtroende och fart. På slalomen har jag ändå det senaste jobbat en del med överträning. Jag kan tex höja svårighetsgraden på många olika sätt ex. köra fler pinnar, ”annorlunda” vinklar etc.  Vi har tränat på andra klubbar men just med det hindret har jag inte varierat störningar och miljö tillräckligt. Har provat att variera plats för slalomträningen någon gång. Upptäckte genast att farten inte var lika bra och fick använda mer värdefulla belöningar, sen gick det fint!

Eftersom koncentrationen är något ”Vi” måste jobba med så bör jag naturligtvis träna ibland i störande miljöer.  För oss är tex en skog med kvittrande fåglar en utmärkt träning inför ex. de ridhustävlingar där det ibland kommer in just fåglar som distraherar mina hundar. Egentligen är det ju självklart jag själv, och inte min hund, som måste jobba mest på att inte tappa koncentration och fokus under träning och tävling. Det är ju så onödigt om det skulle hända precis mitt under ett lopp. Full fokus ända in i mål !!!

Visst det gäller mina hundar med.. kan inte skylla på att de är shelties heller… Så vad gör man åt det?

På agilitylistan läser man ibland om folk som blir störda av skällande hundar ute på tävling, speciellt nu när det tävlas i inomhuslokaler som ridhus tex där det låter mycket mer.

På agilitylistan finns just nu en del mail ang. skällande hundar bla. pga särskilt hög ljudvolym under en agilitytävling nyligen.

Skällande är jobbigt för både de som blir störda men självklart även för de förare som har skälliga hundar. Vad kan man göra?

En kort sammanfattning:

Skällande är ett naturligt beteende som blir jobbigt när det förekommer för mycket. Det finns undersökningar som kommit fram till att skällande är en av de bullertyper som upplevs mest störande och stressande så man förstår ju att folk reagerar.

Nyckeln till att lösa problemet är först och främst att ta reda på de yttre orsakerna/vilket stimuli som utlöser skällandet.

Stimulit kan vara: otrygghet vid ensamhet, störningar som kyla. värme m.m.

frustration över att hunden inte får det den vill/behöver, stress, överskottsenergi ex. pga bristande motion/aktivering och hunden gör av med viss del av överskottsenergin genom skällandet.

Andra orsaker kan vara: ljud i miljön ex. andra hundar som skäller, bilar som passerar, konstiga röster, åska, mekaniska ljud som dörrklockan. Fler orsaker är separationsångest eller aggressiva/revirhävdande hundar som reagerar på minsta provokation/inkräktare.

Problem med skällande kan  skapa svårigheter i relationen med föraren och det är viktigt att försöka lösa problemet.

Några saker som kan vara till hjälp:

-se till att din hund har det bekvämare/tryggare, öka motionen/aktiveringen, shapa fram rätt beteende vid särskilda situationer genom att succesivt höja svårighetsgraden på störningar och belöna rätt beteende dvs när hunden är tyst. Om man vill använda korrigeringar är det viktigt att hunden förstår vad den gör fel, alltså tajmingen är mycket viktig. Man ska inte själv höja rösten/skrika eftersom det kan uppmuntra hunden till att skälla ännu mer (flockbeteende).

För en del kan det hjälpa med att låta hunden utföra ett beteende som är oförenligt med att skälla, ex. att ligga ner kan göra det svårare att skälla. Hundar som störs mkt av intryck runt omkring kan bli hjälpta av att man sätter ett skydd över buren ex. på tävlingar. Ofta utsätter vi våra hundar för större störningar än de klarar av att hantera. Hundar som skäller för att de så gärna vill börja jobba,  inför en uppgift  ex. jakthundar , kan bli hjälpta av att de får utföra en annan uppgift, jaga ngt annat, boll?  så länge tills de får sätta igång,  om man inte vill sänka deras aktivitetsnivå . Annars kan det hjälpa med passivitetsträning, att kunna slappna av.

Men det kan orsaka mer frustration om man inte tränat hunden tidigare på att passivt kunna vara stilla under störningssituationer. Detta bör läras in först i lugn miljö och man bör göra likadant varje gång så hunden känner igen situationen och har fått ett känslomässigt positivt minne av passivitetsträning, då får den lättare att acceptera passiviteten.

Lägg en hand på hundens bröst och massera med ett lätt tryck. Ha stöd runt hunden med den andra handen. Många hundar uppskattar även lätt massage/tryck i cirklar på sidan av nackkotorna.

Glöm inte att belöna rätt beteende!

När man förstår orsaken till beteendet är det lättare att komma med en effektiv lösning. Dock måste man vara konsekvent och ha mkt tålamod för att komma tillrätta med ett sådant instinktivt och naturligt beteende.

Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.

Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.

Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.

Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)

Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.

En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling,  Jaaa, härligt, vi nollade!![superemotions file="icon_surprised.gif" title="Suprised"]

..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!???  Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.

Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..

Så.. dags för lite träningsplaner med störningsträning i olika former… det är ju nyttigt att träna på även inför tävlingsbanorna..  Läs gärna min artikel om störningsträning!

Men ändå inträffar det mindre trevliga händelser med andra personer involverade. Jag har själv råkat ut för än det ena än det andra… Och ibland KAN man faktiskt inte låta bli att undra om det sker saker medvetet, för att det är så himla dumt ibland som andra gör. Små eller stora saker och händelser som förstör och som kanske  skulle gått att undvika!

Kanske säkrast att förklara lite.. OK, här kommer några saker som ”stört” mig på tävlingar:

• Folk som står med arga skällande hundar vääääldigt nära blickfånget för ens hund när den ska ta ett hinder..
• De som tror att de äger hela banan under banvandringen och springer omkring utan att se sig för så de trampar folk på tårna eller som kör in en vass armbåge i sidan på en… inte så trevligt att få ont i foten eller magen precis före start…
• De som nödvändigtvis MÅSTE kasta bollar till sin hund vid tältfri zon preciiiiis bredvid banan just när ens hund ska springa bredvid och klara balansen…
• Lösa hundar som tillåts skälla och rusa omkring runt banan!
• De som tydligen glömmer att ta med en egen belöning till sin hund och ”råkar” ta någon annans belöning ur korgen utanför målområdet…  Har inträffat mer än en gång! Vad sysslar ni med!?
• De som stannar kvar onödigt länge i målområdet med sin ännu lösa hund.. när ens egen kommer rusande över sista hindret på väg ut..
• De som håller så hårt i pennorna vid avstrykningslistorna så de liksom glömmer lämna kvar dem så vi andra sedan blir utan något att stryka över vårt namn med… eller vart tar alla pennor vägen??
• Nu får tyvärr några domare också sig en släng… de som springer så nääära.. så nääära balansen längs hela vägen över så ens hund inte kan låta bli att undra vad de egentligen vill och därmed blir långsammare och försiktigare…  jaha, ”tack för hjälpen”.. då hoppar inte min hund av kontaktfältet pga för hög iver framåt  i alla fall..
• De som nödvändigtvis måste hålla på och bygga om vid framhoppningen så vi andra får vääänta läääänge på vår tur…
• Något som hänt mig flera gånger (ni som läst bloggen innan vet..) är att folk inte haft koll på sina arga  hundar som fått chans att ”flyga på” andras hundar , ofta precis vid startfållan dessutom! Håll i dem!

Nåja.. som tur var är dessa saboterande människor bara några få…

Om  hundens tid för en bana börjar försämras, om den undviker hala golv hemma, om den undviker att hoppa över höga hinder el. ut ur/ upp till bilen, om hunden börja få vidare svängar åt ett specifikt håll ( ex. om högersvängar ofta blir större än vänstersvängar), om hunden plötsligt har svårare att stå upp i buren under bilkörning, om den biter el slickar ofta  på ett speciellt område av ben el. tassar, om den verkar tröttare än vanligt under träning, om den lättare tappar fokus och intresse, minskad ”lust” att ta belöningar, om den river hinder oftare än vanligt, om den börjar ”dra” något ben efter sig/ inte använder det lika mkt jämfört med det andra, om den ser ut att ha svårare att ta sig ner från höjder som ex. A-hindret, om den ”hoppar” ur slalomen varje gång när den lägger tyngden på ett speciellt ben.

Det finns naturligtvis fler tecken att vara uppmärksam på men det viktigaste är väl att reagera om hunden på något sätt beter sig annorlunda överhuvudtaget.

Ja! I morgon gäller det! Dags för kungsbacka BK tävlingen igen…

Bild från Häxjakten, Kungsbacka BK 09

Jag kan inte påstå att jag har särskilt många positiva känslor innan kring den här tävlingen tyvärr.. det har nämligen nästan aldrig gått bra för oss på tävlingar arrangerade av denna klubb. Varken på deras ridhustävlingar eller på denna stora årliga augustitävling.  Nu ska det bli ändring på det förstås!! Men jag får jobba extra mkt på att försöka fokusera och tänka positiva tankar… Bakslagen har inte bara bestått av uteblivna ..tävlingsresultat utan även av tråkigare händelser som skador och ”godistjuvar”  :-( .. Bäst att förklara lite… Det är ju ofta stora störningar där pga att banorna ligger så nära varandra och att man inte får gå emellan dem utan måste gå runt båda 2 för att komma fram till startsidan.. om man vill ha sitt tält på den sida där det inte är lika mycket mygg vill säga.. och jag ogillar mygg VÄLDIGT mycket… På promenaden runt banorna så är det svårt att undvika att hunden ser de som springer där just då= stressande för Izor… och JAG blir extra stressad om jag dessutom har ett tidigt startnummer..
Angående godistjuvar: Förra året så sprang vi glatt i mål efter ett iaf bra lopp men då hade någon snott min hunds belöning ur lådan vid målet! Grr.. lite snopet.. fick ju springa direkt till tältet ist men Izor hann nog tyvärr märka att jag blev besviken ngn sekund där… För ca 2 år sedan just i Kungsbacka så fick Izor en sträckning i länden när vi körde en hoppbana  med en studskombination med 3 hinder på rad i en kurva… sista hindret ville han plötsligt inte hoppa! det är enda gången det hänt på en tävling men det blev en obehaglig påminnelse om att jag kanske inte hade gjort tillräckligt med fysiska förberedelser för honom.. Nu är det ju ändring på det. Jag är mycket nogrannare med att minimera riskerna för skador bla. genom massage, stretching och inte minst ordentlig uppvärmning inför varje lopp. Men det är viktigt att ändå alltid se över sin hund och iaktta hunden och ev. tecken på fysiska problem..

Idag blev det lite försiktig träning på det som känns viktigast just nu, slalom och speciellt slalomingångar. Tränade även lite mer på snäva svängar med ”styrhand” och ”farthand” som vi började med tidigare men inte belönat tillräckligt.

Målet för i morgon?? Ska göra mitt bästa för att göra en bra handling, våga springa fort och satsa!  :-D

Började fundera lite på vad man utsätter sig för när man tävlar… När jag var nervös på morgonen så undrade jag ju vad jag egentligen sysslar med..  var så nervös så jag knappt kunde andas… just det, det  är ÄR ju roligt oftast men… Som tur var är det skönt att ha med  någon som påminner en om att hitta rätt motivation. (INTE tänka på resultat.. inte pressa mig själv för mycket.. och en kram när det behövs är guld värt!)

Sedan var det en hel del hotfulla moln och åskvarning.. och att vara ute på en agilityplan just då är ingen höjdare.. men man blir ju lite för envis ibland när man är tävlingsfokuserad.  Hmm.. det gäller att tänka till lite  så man inte gör ngt dumt.
Det blir också många tiiiiidiga morgnar,  ”trött trött..”och man kör iväg långa sträckor på ofta okända vägar.. På vägen hem fastnade vi framför en trafikolycka.. En tjej hade blivit inträngd i vägräcket av en brandbil! Hon blev skadad.. tänk om vi varit där just då… nå.. man ska väl inte tänka så men är man ute så mycket på vägarna så ökar riskerna, speciellt när man kör hem sent på natten efter en tävling..
Här är en länk till en artikel om olyckan:

Volvo släpades efter en brandbil!

Nu behöver jag hitta lite ny tävlingsgnista inför helgens tävlingar i Kungsbacka och Borås.. skulle nog behöva en till träning hos Jenny Damm snart.. speciellt för att få tillbaka inpiration för att orka kämpa vidare med allt arbete som faktiskt behövs för att det ska gå bra bra på tävlingarna.. det brukar Jenny vara duktig på att ge mig

Våga utmana dig själv! Och din hund! Våga träna med störningar på träning.. hur ska ni annars klara det på tävling!??
Det här är något som vi tyvärr inte tränar på förrän det blivit ett problem.. synd för då har det oftast redan hunnit bli mkt svårare att lösa…
Ofta ser man hundar som är väldigt störningskänsliga eller hundar som helt enkelt inte klarar många störningar samtidigt som det kan vara på en kurs. Men vilket ansvar har vi att hjälpa förarna med träning av störningskänslighet? I vilket fall så måste vi tänka mer på om vi kan underlätta för ekipaget genom att ex. erbjuda grupper med färre deltagare, el. grupper med anpassad sammansättning av hundar.
En hunds förmåga att tåla störningar måste tränas upp.
Fast skillnaderna förstås är individuella så finns det även vissa rastypiska skillnader i störningskänslighet. Men det är ändå alltid viktigt att träna på störningar med en successiv stegringsökning för att lyckas med träningen.
En kort sammanfattning ang. störningar:
En störning är någonting, vad som helst som får hunden att tappa fokus från t.ex. en signal.
De kan vara visuella (rörelse, föremål, fordon etc),
akustiska (röster, prasslet från godispåsen, dörrklockan etc),
taktila (att man rör vid hunden, ett spänt koppel, en annan hund som nuddar hunden, kontakt med kallt/varmt föremål etc),
doftmässiga (doft av annat djur, matdoft, doften hos veterinären etc)
När vi tränar beteenden med störningar så blir beteendet starkare och starkare. Det är viktigt att störningar introduceras gradvis;
minska succesivt avståndet till störningen,
träna i så skiftande miljöer som möjligt,
skapa störningar där du har dem under kontroll,
ha en hög belöningsfrekvens när du lägger till en störning,
ha en bättre belöningskvalitet när du tränar med störning,
Gör en störningslista för just din hund och dela in den i olika nivåer.
Ex. störning på låg nivå (att du rör dig, mat, hundar som leker på avstånd),
mellansvår nivå ( olika miljöer, pipleksak, kastande av leksaker),
störning av hög svårighetsnivå (springande rådjur, flygande änder, fotbollsspel nära hunden på planen)
Var medveten om din hunds störningslista!
Hur vet man då vilken störningsnivå hunden ligger på i olika fall?
Jo…
Låg:
djuret svarar på signalen men inte lika snabbt som vanligt, öronen förs åt det håll ljudet kommer, hunden slickar sig om munnen, tittar hastigt åt det håll som störningen kommer från, tar belöningen med ökad iver.
Mellan svår:
svarar på belöningen långsamt, öronen blir kvar åt det håll störningen kommer från, vänder på huvudet, el. hela kroppen för att titta på det som distraherar, upprepade gäspningar, slickande om nosen, snappar efter godiset
Hög svårighetsgrad:
ignorerar signalen, ignorerar föraren, förändring av kroppsposition för att kunna antingen fly från el. komma till det som stör, tar inte belöningen alls.
Tänk på att inte utöka svårighetsgraden när du tränar förrän hunden kan utföra beteendet korrekt.