Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Det finns många möjligheter till störningar för hundarna.. naturliga sådana som man inte behöver arrangera för träningens skull. Men varje träning el. tävling så inträffar alltid något, saker som jag borde träna på ordentligt och mer målmedvetet för att få en bättre koncentration hos hundarna.

Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.

Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.

Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.

Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)

Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.

En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling,  Jaaa, härligt, vi nollade!!

..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!???  Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.

Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..

Det har varit lite kämpigt ibland med promenaderna.. med 2 hundar i ena handen och barnvagnen i den andra. Då blir det lite extra jobbigt förstås med sådant som stör hundarnas koncentration ex. en cyklist som far förbi i full fart. har råkat ut för det några gånger nu att jag själv inte hinner reagera i tid och att de då hinner gå upp i stressnivå innan jag hinner fånga deras fokus åt rätt håll.  Under våren då jag var gravid fick de inte riktigt lika mycket motion som vanligt hela tiden och kanske var lite överenergiska då också ibland.. Blev att jag faktiskt ville undvika vägar med många cyklister just när jag hade mycket annat att hålla reda på samtidigt under promenaderna.. men fy, man vinner ju knappast något på att undvika problemet.

Så.. dags för lite träningsplaner med störningsträning i olika former… det är ju nyttigt att träna på även inför tävlingsbanorna..  Läs gärna min artikel om störningsträning!

Inte DU.. och inte jag förstås… inte ens dina vänner heller.. nja.. ingen skulle väl komma på tanken att förstöra medvetet för någon annan under en agilitytävling!? Nej, inte alls. Vi inom agilityvärlden är ju kända för att ha så god gemenskap och det märks mycket under tävlingar, det är lätt att lära känna andra lika agilitytokiga som man träffar helg efter helg. Kul förstås!!

Men ändå inträffar det mindre trevliga händelser med andra personer involverade. Jag har själv råkat ut för än det ena än det andra… Och ibland KAN man faktiskt inte låta bli att undra om det sker saker medvetet, för att det är så himla dumt ibland som andra gör. Små eller stora saker och händelser som förstör och som kanske  skulle gått att undvika!

Kanske säkrast att förklara lite.. OK, här kommer några saker som ”stört” mig på tävlingar:

• Folk som står med arga skällande hundar vääääldigt nära blickfånget för ens hund när den ska ta ett hinder..
• De som tror att de äger hela banan under banvandringen och springer omkring utan att se sig för så de trampar folk på tårna eller som kör in en vass armbåge i sidan på en… inte så trevligt att få ont i foten eller magen precis före start…
• De som nödvändigtvis MÅSTE kasta bollar till sin hund vid tältfri zon preciiiiis bredvid banan just när ens hund ska springa bredvid och klara balansen…
• Lösa hundar som tillåts skälla och rusa omkring runt banan!
• De som tydligen glömmer att ta med en egen belöning till sin hund och ”råkar” ta någon annans belöning ur korgen utanför målområdet…  Har inträffat mer än en gång! Vad sysslar ni med!?
• De som stannar kvar onödigt länge i målområdet med sin ännu lösa hund.. när ens egen kommer rusande över sista hindret på väg ut..
• De som håller så hårt i pennorna vid avstrykningslistorna så de liksom glömmer lämna kvar dem så vi andra sedan blir utan något att stryka över vårt namn med… eller vart tar alla pennor vägen??
• Nu får tyvärr några domare också sig en släng… de som springer så nääära.. så nääära balansen längs hela vägen över så ens hund inte kan låta bli att undra vad de egentligen vill och därmed blir långsammare och försiktigare…  jaha, ”tack för hjälpen”.. då hoppar inte min hund av kontaktfältet pga hög iver framåt  i alla fall..
• De som nödvändigtvis måste hålla på och bygga om vid framhoppningen så vi andra får vääänta läääänge på vår tur…
• Något som hänt mig flera gånger (ni som läst bloggen innan vet..) är att folk inte haft koll på sina arga  hundar som fått chans att ”flyga på” andras hundar , ofta precis vid startfållan dessutom! Håll i dem!

Nåja.. som tur var är dessa saboterande människor bara några få…

I ett nummer av tidskriften ”Clean Run” så fanns en artikel där man beskrev generella tecken som kan tyda på skador . Här är något av det som är viktigt att reagera  på el. vara försiktig med:

Om  hundens tid för en bana börjar försämras, om den undviker hala golv hemma, om den undviker att hoppa över höga hinder el. ut ur/ upp till bilen, om hunden börja få vidare svängar åt ett specifikt håll ( ex. om högersvängar ofta blir större än vänstersvängar), om hunden plötsligt har svårare att stå upp i buren under bilkörning, om den biter el slickar ofta  på ett speciellt område av ben el. tassar, om den verkar tröttare än vanligt under träning, om den lättare tappar fokus och intresse, minskad ”lust” att ta belöningar, om den river hinder oftare än vanligt, om den börjar ”dra” något ben efter sig/ inte använder det lika mkt jämfört med det andra, om den ser ut att ha svårare att ta sig ner från höjder som ex. A-hindret, om den ”hoppar” ur slalomen varje gång när den lägger tyngden på ett speciellt ben.

Det finns naturligtvis fler tecken att vara uppmärksam på men det viktigaste är väl att reagera om hunden på något sätt beter sig annorlunda överhuvudtaget.

Ja! I morgon gäller det! Dags för kungsbacka BK tävlingen igen…

Bild från Häxjakten, Kungsbacka BK 09

Jag kan inte påstå att jag har särskilt många positiva känslor innan kring den här tävlingen tyvärr.. det har nämligen nästan aldrig gått bra för oss på tävlingar arrangerade av denna klubb. Varken på deras ridhustävlingar eller på denna stora årliga augustitävling.  Nu ska det bli ändring på det förstås!! Men jag får jobba extra mkt på att försöka fokusera och tänka positiva tankar… Bakslagen har inte bara bestått av uteblivna ..tävlingsresultat utan även av tråkigare händelser som skador och ”godistjuvar”  :-( .. Bäst att förklara lite… Det är ju ofta stora störningar där pga att banorna ligger så nära varandra och att man inte får gå emellan dem utan måste gå runt båda 2 för att komma fram till startsidan.. om man vill ha sitt tält på den sida där det inte är lika mycket mygg vill säga.. och jag ogillar mygg VÄLDIGT mycket… På promenaden runt banorna så är det svårt att undvika att hunden ser de som springer där just då= stressande för Izor… och JAG blir extra stressad om jag dessutom har ett tidigt startnummer..
Angående godistjuvar: Förra året så sprang vi glatt i mål efter ett iaf bra lopp men då hade någon snott min hunds belöning ur lådan vid målet! Grr.. lite snopet.. fick ju springa direkt till tältet ist men Izor hann nog tyvärr märka att jag blev besviken ngn sekund där… För ca 2 år sedan just i Kungsbacka så fick Izor en sträckning i länden när vi körde en hoppbana  med en studskombination med 3 hinder på rad i en kurva… sista hindret ville han plötsligt inte hoppa! det är enda gången det hänt på en tävling men det blev en obehaglig påminnelse om att jag kanske inte hade gjort tillräckligt med fysiska förberedelser för honom.. Nu är det ju ändring på det. Jag är mycket nogrannare med att minimera riskerna för skador bla. genom massage, stretching och inte minst ordentlig uppvärmning inför varje lopp. Men det är viktigt att ändå alltid se över sin hund och iaktta hunden och ev. tecken på fysiska problem..

Idag blev det lite försiktig träning på det som känns viktigast just nu, slalom och speciellt slalomingångar. Tränade även lite mer på snäva svängar med ”styrhand” och ”farthand” som vi började med tidigare men inte belönat tillräckligt.

Målet för i morgon?? Ska göra mitt bästa för att göra en bra handling, våga springa fort och satsa!  :-D

Ja, då var agilitytävlingen i Stenungsund avklarad!  Jag kommer att lägga in några filmer från Hopp 2 när jag fått in dem på datorn. Det blev ingen höjdartävling resultatmässigt sett … Ag 1 disk, orsakade en egen pga att jag skulle ta om slalom, ag 2 disk pga störande hund: Izor var nolla i ett jättefint lopp men vid upploppsidan så stod en hund precis i riktningen mot Izor vid ett hinder och skällde på honom så Izor inte vågade ta hindret.. väldigt synd..och jag blev ganska ledsen över det.. men ett mycket fint lopp annars! Hopp 2 disk med både Izor och deus. I hopp 2 så blev det lite extra spännande eftersom vi testade ett förarbyte , Christopher fick  köra Izor i det loppet. Banan kändes rätt klurig , många små fällor  (ni får se filmerna sedan men då från Small) och jag hade fortfarande en del irritation kvar efter incidenten i ag -loppet. och jag upplevde Izor som lite okoncentrerad då. Dessutom tyckte jag det skulle vara skönt att få ägna mig lite mer på Deus och handlingen för honom under banvandringen. Deus är ju ny i 2:an och banorna är ännu lite för svåra med hänsyn till hans fart (dvs min egen INTE höga fart ..) som jag inte riktigt hittar timingen till alltid..;-) Det gick bra för C, skoj!  Och Izor fick lite extra taggning men det blev ändå en disk för fel väg.   Tävlingen i övrigt var väl ok.. men banan lutade , det var långt till parkeringen.. några funktionärer var rätt… ”militäriska” av sig… men det lättades som tur var upp av en mycket bra planering av klassordningen och en effektiv inropare

Började fundera lite på vad man utsätter sig för när man tävlar… När jag var nervös på morgonen så undrade jag ju vad jag egentligen sysslar med..  var nervös så jag knappt kunde andas… just det, det  är ÄR ju roligt oftast men… Som tur var är det skönt att ha med  någon som påminner en om att hitta rätt motivation. (INTE tänka på resultat.. inte pressa mig själv för mycket.. och en kram när det behövs är guld värt!)

Sedan var det en hel del hotfulla moln och åskvarning.. och att vara ute på en agilityplan just då är ingen höjdare.. men man blir ju lite för envis ibland när man är tävlingsfokuserad.  Hmm.. det gäller att tänka till lite  så man inte gör ngt dumt.
Det blir också många tiiiiidiga morgnar,  ”trött trött..”och man kör iväg långa sträckor på ofta okända vägar.. På vägen hem fastnade vi framför en trafikolycka.. En tjej hade blivit inträngd i vägräcket av en brandbil! Hon blev skadad.. tänk om vi varit där just då… nå.. man ska väl inte tänka så men är man ute så mycket på vägarna så ökar riskerna, speciellt när man kör hem sent på natten efter en tävling..
Här är en länk till en artikel om olyckan:

Volvo släpades efter en brandbil!

Nu behöver jag hitta lite ny tävlingsgnista inför helgens tävlingar i Kungsbacka och Borås.. skulle nog behöva en till träning hos Jenny Damm snart.. speciellt för att få tillbaka inpiration för att orka kämpa vidare med allt arbete som faktiskt behövs för att det ska gå bra bra på tävlingarna.. det brukar Jenny vara duktig på att ge mig

Våga utmana dig själv! Och din hund! Våga träna med störningar på träning.. hur ska ni annars klara det på tävling!??
Det här är något som vi tyvärr inte tränar på förrän det blivit ett problem.. synd för då har det oftast redan hunnit bli mkt svårare att lösa… (Läs mer…)