Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Inte DU.. och inte jag förstås… inte ens dina vänner heller.. nja.. ingen skulle väl komma på tanken att förstöra medvetet för någon annan under en agilitytävling!? Nej, inte alls. Vi inom agilityvärlden är ju kända för att ha så god gemenskap och det märks mycket under tävlingar, det är lätt att lära känna andra lika agilitytokiga som man träffar helg efter helg. Kul förstås!!

Men ändå inträffar det mindre trevliga händelser med andra personer involverade. Jag har själv råkat ut för än det ena än det andra… Och ibland KAN man faktiskt inte låta bli att undra om det sker saker medvetet, för att det är så himla dumt ibland som andra gör. Små eller stora saker och händelser som förstör och som kanske  skulle gått att undvika!

Kanske säkrast att förklara lite.. OK, här kommer några saker som ”stört” mig på tävlingar:

• Folk som står med arga skällande hundar vääääldigt nära blickfånget för ens hund när den ska ta ett hinder..
• De som tror att de äger hela banan under banvandringen och springer omkring utan att se sig för så de trampar folk på tårna eller som kör in en vass armbåge i sidan på en… inte så trevligt att få ont i foten eller magen precis före start…
• De som nödvändigtvis MÅSTE kasta bollar till sin hund vid tältfri zon preciiiiis bredvid banan just när ens hund ska springa bredvid och klara balansen…
• Lösa hundar som tillåts skälla och rusa omkring runt banan!
• De som tydligen glömmer att ta med en egen belöning till sin hund och ”råkar” ta någon annans belöning ur korgen utanför målområdet…  Har inträffat mer än en gång! Vad sysslar ni med!?
• De som stannar kvar onödigt länge i målområdet med sin ännu lösa hund.. när ens egen kommer rusande över sista hindret på väg ut..
• De som håller så hårt i pennorna vid avstrykningslistorna så de liksom glömmer lämna kvar dem så vi andra sedan blir utan något att stryka över vårt namn med… eller vart tar alla pennor vägen??
• Nu får tyvärr några domare också sig en släng… de som springer så nääära.. så nääära balansen längs hela vägen över så ens hund inte kan låta bli att undra vad de egentligen vill och därmed blir långsammare och försiktigare…  jaha, ”tack för hjälpen”.. då hoppar inte min hund av kontaktfältet pga hög iver framåt  i alla fall..
• De som nödvändigtvis måste hålla på och bygga om vid framhoppningen så vi andra får vääänta läääänge på vår tur…
• Något som hänt mig flera gånger (ni som läst bloggen innan vet..) är att folk inte haft koll på sina arga  hundar som fått chans att ”flyga på” andras hundar , ofta precis vid startfållan dessutom! Håll i dem!

Nåja.. som tur var är dessa saboterande människor bara några få…

Du som är på väg att skaffa en ny hund. Om du har plats i ditt liv för en till familjemedlem. Tänk till en gång extra. Kanske du i stället har möjlighet att hjälpa en hund som ingen vill ha? En hund som haft ett tufft liv och som förtjänar ett riktigt bra hem.. Det finns så många som behöver det.

Här är några tankar från en sådan hund: Fri översättning efter en dikt av Sandi Thompson (Läs mer…)

Vart ska jag nu då?

Hur många gånger hör man inte någon skrika HÅLL TYST!! åt  en hund när den skäller? Fastän att det ironiskt nog är rätt verkningslöst i längden eftersom att det är ett naturligt beteende för en hund att stämma in i skällandet, det är ett gruppbeteende. Så när matte/husse  också ”skäller” så skäller hunden ännu mer..nu tillsammans med matte!

Tänk bara då du har flera hundar.. skäller en så börjar de andra fast de inte ens vet varför den första skäller. Det händer ofta med mina hundar. Som professionell hundtränare måste man kunna särskilja sin egen sinnesstämning från ljuden och i stället producera ljud som framkallar den reaktion vi vill ha. Dvs vill man ha en tyst hund ska man säga ”tyst”  tydligt men lugnt och mjukt. OM hunden skäller så mkt att den inte är kontaktbar så måste man först försöka avleda den på något sätt.

I agility försöker jag tänka mkt mer på hur jag säger saker,enligt hur biologiska principer påverkar djuret.  Hur högt , lågt, snabbt eller långsamt jag säger orden. Försöka vara konsekvent med ljuden så de ger den reaktion jag vill ha. Fast det är inte lätt alltid!

”Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det”…..

Tex. så förknippar Izor sitt namn med belöning när jag säger det i ett visst ljust men lugnt tonläge. (eftersom jag oftast låtit så när jag gett godis) Likadant med ett ljust  ”DUKTIIIIG” som får honom att slicka sig om munnen. Det borde jag tänka på mer och försöka använda samma tonläge när jag vill få honom närmare mig på en bana.

Enligt språkforskning så utlöser vissa ljud biologiska instinkter. EX. upprepade korta ljud ökar aktivitet medan ett enda ljud motverkar (dämpar) aktivitet. Därmed ökar farten om vi tex. säger ”fram, fram , fram” I stället för att säga ”Fraaaaammmm” en gång. När vi sitter bredvid en hund som vi vill lugna säger vi ofta ”Luuugn” mjukt och sakta helt naturligt.

Så vad kan vi lära oss mer genom det för agilityn. Jo, om jag vill att hunden ska öka farten ska jag använda korta upprepade ljud.  Ex. om jag vill ge extra hjälp att få upp (modet och) farten för en hund som normalt är lite försiktig när den ska springa upp på balansen eller gungan så ska jag säga ”Gungan, gungan, gungan” i stället för ett utdraget ”Guuuungan” som i stället är dämpande (lugnande… och visar med all tydlighet att matte också tycker gungan är lite otäck) Fortfarande är det inte själva ordet som är det viktiga utan hur du säger det och om ljudet upprepas.

Om jag vill att hunden sansar sig lite (ok.. att den ev. ska sakta av lite för att inte rusa fram när den ska klara en svår sväng) så ska jag säga något lugnt en gång ex. namnet  el. en signal ”sväng”. Har du problem med en hund som tappar fart i svängar eller serpentiner ska du ju göra tvärtom.

För att göra detta ännu ”krångligare” så får man ju inte glömma bort att även tonläget påverkar hunden mkt. Ett mycket dovt ljud uppfattas som dominant och ett mycket ljust som undergivet. Så om du använder ett mörkt ljud så uppfattar hunden dig som auktoritär och kan reagera med att bli undergiven.. med risk för att den sänker farten…

Så självklara saker men ändå så lätt att glömma bort att använda sig av konsekvent. Framför allt lätt att glömma bort att verkligen använda sig av det för att få de reaktioner man vill ha.

Man kan ju börja med att lyssna på varandra när man tränar och se (höra) om man använder sina ljudsignaler på ett logiskt sätt.

Höstens kvällar  passar utmärkt för att titta igenom filmer från egna agilitylopp under året. Det finns ju mkt man kan analysera gällande handling osv men glöm inte att försöka LYSSNA också på VAD du säger, NÄR du säger det , och HUR.

Ja, då var agilitytävlingen i Stenungsund avklarad!  Jag kommer att lägga in några filmer från Hopp 2 när jag fått in dem på datorn. Det blev ingen höjdartävling resultatmässigt sett … Ag 1 disk, orsakade en egen pga att jag skulle ta om slalom, ag 2 disk pga störande hund: Izor var nolla i ett jättefint lopp men vid upploppsidan så stod en hund precis i riktningen mot Izor vid ett hinder och skällde på honom så Izor inte vågade ta hindret.. väldigt synd..och jag blev ganska ledsen över det.. men ett mycket fint lopp annars! Hopp 2 disk med både Izor och deus. I hopp 2 så blev det lite extra spännande eftersom vi testade ett förarbyte , Christopher fick  köra Izor i det loppet. Banan kändes rätt klurig , många små fällor  (ni får se filmerna sedan men då från Small) och jag hade fortfarande en del irritation kvar efter incidenten i ag -loppet. och jag upplevde Izor som lite okoncentrerad då. Dessutom tyckte jag det skulle vara skönt att få ägna mig lite mer på Deus och handlingen för honom under banvandringen. Deus är ju ny i 2:an och banorna är ännu lite för svåra med hänsyn till hans fart (dvs min egen INTE höga fart ..) som jag inte riktigt hittar timingen till alltid..;-) Det gick bra för C, skoj!  Och Izor fick lite extra taggning men det blev ändå en disk för fel väg.   Tävlingen i övrigt var väl ok.. men banan lutade , det var långt till parkeringen.. några funktionärer var rätt… ”militäriska” av sig… men det lättades som tur var upp av en mycket bra planering av klassordningen och en effektiv inropare

Började fundera lite på vad man utsätter sig för när man tävlar… När jag var nervös på morgonen så undrade jag ju vad jag egentligen sysslar med..  var nervös så jag knappt kunde andas… just det, det  är ÄR ju roligt oftast men… Som tur var är det skönt att ha med  någon som påminner en om att hitta rätt motivation. (INTE tänka på resultat.. inte pressa mig själv för mycket.. och en kram när det behövs är guld värt!)

Sedan var det en hel del hotfulla moln och åskvarning.. och att vara ute på en agilityplan just då är ingen höjdare.. men man blir ju lite för envis ibland när man är tävlingsfokuserad.  Hmm.. det gäller att tänka till lite  så man inte gör ngt dumt.
Det blir också många tiiiiidiga morgnar,  ”trött trött..”och man kör iväg långa sträckor på ofta okända vägar.. På vägen hem fastnade vi framför en trafikolycka.. En tjej hade blivit inträngd i vägräcket av en brandbil! Hon blev skadad.. tänk om vi varit där just då… nå.. man ska väl inte tänka så men är man ute så mycket på vägarna så ökar riskerna, speciellt när man kör hem sent på natten efter en tävling..
Här är en länk till en artikel om olyckan:

Volvo släpades efter en brandbil!

Nu behöver jag hitta lite ny tävlingsgnista inför helgens tävlingar i Kungsbacka och Borås.. skulle nog behöva en till träning hos Jenny Damm snart.. speciellt för att få tillbaka inpiration för att orka kämpa vidare med allt arbete som faktiskt behövs för att det ska gå bra bra på tävlingarna.. det brukar Jenny vara duktig på att ge mig