En intressant diskussion som fastnat lite i tankarna är fart kontra sväva svängar. Titta på VM-hundarna, en hel del har inte supersnäva svängar men har ändå bra tider.

När vi tränar mkt på att få till kortast möjliga sväng.. hur mkt tappar hunden av sin fart då egentligen? Viktigt är väl då att jobba mest på att hålla uppe farten men  lägga in några sekvenser med några få riktigt snäva svängar i ”farten”. dvs inte stå och traggla med svängar i låg hastighet under en längre stund. Något jag ska testa med mina hundar är att ta tid då de springer i en släppandebana mot en matskål och registrera hastigheten per sekund. Visst ser man ju att det går fortare än på tävling men hur stor är skillnaden egentligen?

Hur mycket snabbare kan hunden med andra ord springa även på tävlingsbanan med rätt motivation. ok.. man få ju självklart tänka på att det är svängar och svårigheter på vägen men man får i alla fall en fingervisning. Sedan är nästa steg att fundera över…

..VAR på banan jag måste öka farten, el. tvärtom. var brukar vi förlora tid? Hur mkt tjänar man egentligen på att sätta hunden vid start  el. springstarta? Svaret kanske förvånar om man testar detta flera gånger på samma kombination/bana.

… och hur känns det på en skala från 1-10 just nu med tanke på tävlingen i Kungsbacka som väntar i helgen..??

DUM fråga!! Och förresten är skalan alldeles för lågt satt…

Känslan av energi och aktivitetsnivå ligger på minst 120!! Kan man vara mer laddad!?  DVS laddad med nervositet… För hur jag än försöker så vill det sig inte med Deus sista ag 1 pinne, vi har haft många bättre lopp i Hopp 2 än i ag 1.. Oj. då .. det finns uppenbara risker med detta nu känner jag… Och nu får alla som försöker tänka positivt själva och inte hjälplöst vill dras ner i superonödiga negativa tankar sluta läsa nedanför ..

usch.. det blir lite .. ja en aning.. negativt tänk.. Men jag måste bara få ur mig detta först så lovar jag att tänka positivt igen ok?

En möjlig  trolig eller otrolig , sannolik eller osannolik konsekvens av mitt överladdade psyke kan bli att jag helt enkelt är så överladdad så jag rusar in på banan i blindo.. missar att vänta på startsignalen..glömmer banan.. eftersom jag missat att gå banan ordentligt på banvandringen för att jag hade så himla bråttom att få starta… att jag är sååå fokuserad framåt att jag glömmer titta på min hund.. som snopet sitter kvar vid starten ännu….

(ni som känner honom vet att han i ett sådant läge,  med en ofokuserad klantig matte snarare redan skulle befinna sig själv vid ett hinder i linjen lång fram i banan..kanske redan i mål!)

Nu var det sagt! så skönt… Om jag går tillbaka till det jag skrivit ovan så inser jag att jag uppenbarligen har ett stort akut behov av att hitta en lite mer lagom mental nivå där min hjärna snarare hjälper mig i stället på lördag.. Ska jobba på det!

OK dags för några positiva affirmationer:

Jag ska springa så det ryker!!!…. med min hund..!

Jag ska vara tydlig hela vägen på banan! …

Jag ska inte ge upp utan i stället kämpa hela vägen även om ngt blir fel..

Jag ska vara glad och positiv även om allt skulle krångla eller det blir plötsliga förändringar ..

Jag ska fokusera på att hitta flyt och harmoni tillsammans med min hund!

Jag ska göra precis som jag brukar göra på träning (…inte få panik och bromsa in när vi närmar oss balansen.. eller slalomet… fast det blir en svår vinkel…)

Kom just på en till affirmation.. Om jag diskar mig så ska jag vara lika glad ändå så min hund fortfarande tycker att agility är det bästa som finns!! (om ngn nu läser mellan raderna och finner en svag tendens till lite oroligt tänk .. så har ni helt rätt  helt fel!!!!!

All förändring börjar med mig själv.
Det är med mina tankar all förändring börjar /Kay Pollak.

Kan vi verkligen påverka vad vi tänker? Förändra vårt tankemönster? Klart vi kan säger jag.. men vill vi alltid?  När man är arg och tjurig och tänker elaka tankar om någon.. eller när vi är deppade och gräver ner oss ännu mer med musik som håller kvar den där melankoliska känslan.. Eller på tävlingsbanan när vi tänker att det ändå kommer att bli ett skitresultat. Självklart vill vi inte tänka så och självklart förstår vi att dessa negativa tankar inte direkt hjälper oss att göra saker bättre, att klara av något bättre. Ändå fastnar vi lätt i dessa tankar när de kommer smygande.. Så varför? Naturligtvis finns det ett syfte bakom detta. Något vinner vi alltid på att tänka som vi gör. Frågan är VAD?  Kanske känns det lättare att slippa hoppas för mycket och riskera att bli besvikna. Kanske vi bara just då behöver bli av med jobbiga känslor inombords och låta dem få luft en stund. Men något vinner vi på att tänka som vi gör, kanske något som gör det lättare just då men gör det sämre i längden. Som att tänka att vi kommer att diska oss på banan, då känns det inte lika jobbigt om det händer, desto jobbigare att tänka att man ska vinna men sedan inte göra det och behöva ta besvikelsen just då. Men vad är värst i längden…

Klart vi kan förändra hur vi tänker skrev jag. Ja, det tror jag, fast det är rätt svårt ibland. tex är det lättare att skylla på att saker som man är missnöjd över beror på någon annan. Det är någon annans fel helt enkelt hur vi känner oss, eller hur? På så sätt kan man skylla på andra och slippa ta eget ansvar för situationen. För ligger felet hos någon annan så är det ju inte så lätt att göra något åt saken, vi kan ju inte förändra andra, bara oss själva. Så då slipper vi jobba med oss själav också. Men då gör vi oss själva till offer för hur vi ser och tolkar en annan människas beteende. Jag kan tex välja att se någon annans ilska som ett uttryck för något specifikt behov hos den personen, en vädjan om förståelse? Ett rop på hjälp? Kanske bara en kram som behövs?

”Det är ditt fel att jag blir arg!!!!” ..fast kan det vara så att det är egentligen är mitt eget fel som väljer att bli arg pga det någon annan gör? Kanske jag blir arg för att det är jag själv som inte kan hantera situationen? Hmm.. tål att tänka på..

Ja, kanske vi är några som faktiskt försökt ändra på andra. Det skapar oftast bara irritation och ledsamhet eftersom det är så himla svårt. Vi kan inte styra hur andra gör men däremot vårt eget synsätt på det andra gör. VÄLJA att se det annorlunda. Eller varför inte välja att se på oss själva annorlunda. Negativa tankar om oss själva och det vi presterar lagras i vårt undermedvetna och fortsätter påverka oss. PÅ samma sätt kan positiva tankar, BILDER, som stannar kvar, hjälpa oss i olika situationer. Det är därför affirmationer fungerar dvs ord som vi upprepar ofta för oss själva i olika situationer. ”JAG ÄR DUKTIG; JAG KAN DET HÄR; VI KAN VINNA!” De skapar positiva bilder inom oss som hjälper oss att skapa ett bättre självförtroende inför olika situationer. Det är vi själva som har valet i våra händer,  vilka tankar vi låter få övertaget!

Jag är själv alldeles för långsam för honom.. [superemotions file="icon_wink.gif" title="Wink"] . Izor kan också vara riktigt snabb men han är tack vare mer erfarenhet mer benägen att ha koll på mig och rätta till sig så han kommer rätt även om jag handlar lite ”för sent” själv. Det är ju på både gott och ont… vill ju inte att han ska tappa fart pga mig..

Testade ju flera olika kombinationer på träningen för ett tag sedan, kombinationer som jag inte fått att fungera så bra som jag ville på tävling. Huvudsyftet är att spara tid!!!

Så.. Vad är hemligheten då?

Vi testade de olika delarna på flera olika sätt , med bakombyten = oftast … nästan alltid.. mitt första handsval på tävling…, framförbyten= börjar hinna med fler och fler på rätt ställe på banan… men..

Det som till min stora förvåning verkar fungera bäst för mig och min hund för att få till raka linjer, snäva svängar och för att behålla god fart… är att använda mig av blindbyten! Vilket jag nästan aldrig använder på tävling, gillar inte att släppa hunden bakom mig, bakom synhåll och dessutom är min fart och timing bedrövlig vid blindbyten.

Fast jag har ju knappt tränat på blindbyten heller, bara testat lite försiktigt några gånger, det blev som allra bäst med dem när jag sprang på ordentligt vill säga… Och det är ju förstås även en förutsättning vid övriga typer av byten med för att inte bromsa hunden.

Mitt STÖRSTA problem är att jag fortfarande inte vågar springa på riktigt offensivt.. inte ens tillräckligt på träning… Ibland är jag inte ens medveten om det   men… jag jobbar på det!

Så där är svaret på att lösa problemen med de fruktansvärt tråkiga få hundradelarna som ställt till det i pinnjakten i tusentals (nåja inte riktigt sååå många…) starter förra året.

Alltså, 1= våga vara offensiv ända fram till svåra svängar (hitta ”mötespunkter” och lita på att hunden fixar det han faktiskt klarar självständigt) OCH  2= att använda mig mycket oftare av blindbyten. En förutsättning är ju att träna oftare på blindbyten förstås

Något annat mycket positivt för mig vid användande av blindbyten är att jag kan vara framåtriktad hela tiden åt det håll hunden ska, jag har ju en förmåga att inte ha riktigt lika bra koll på exakt var hindren är placerade när jag vänder ryggen till dem…..

Min signal till hunden är att hålla ner handen på den sida hunden ska springa bakom mig och växla till att hålla ner handen på den sida hunden ska sluta upp nära mig, axlarna  vrider jag samtidigt bakåt mot hunden dvs  ”öppnar” jag upp på den sida hunden ska komma.

Ska bli kul att träna vidare på!!! Nästa gång jag banvandrar (Kungsbackas tävling) ska jag komma ihåg att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ till handling på banan förutom de gamla…. här ska göras blindbyten!!!

Får väl ta några disk på vägen för att kunna vinna sedan!!!!

Numera har jag  funnit en del inspiration hos några av de bästa hundtränarna i Sverige, inom agility: Jenny Damm, vars handlingstil passar mig och mina hundar väldigt bra.

Inom lydnad och etologitänk är Kent Svartberg en av dem som bidragit till mer fördjupade kunskaper.

Jag var på en studiedag där Kent föreläste om bl.a. ”rasnycklar”, tävlingspsykologi och hjälpte oss att koppla den senaste forskningen till praktisk träning med hundarna.

Idag när jag tränar agility eller klickerträning tänker jag mycket mer på hur hunden tolkar situationer och varför den reagerar som den gör.

Några ord som Kent sa har dykt upp i mina tankar just nu:

För att få ordning på mina vänster-höger kommandon som jag inte får signalsäkra utan att använda kroppsignaler: Jag vill kunna minska ner på mina hjälper för att det ska funka på banan.

Kent sa:

Om att kunna minska på hjälper:

-Minska ner successivt i små steg

-Variera mellan hjälp och utan hjälp

-Ta bort hjälp men acceptera kvalitetsförsämring.. jobba upp igen med kriterier

Om belöningsträning:

-Målet är att hunden ska veta VAD den får belöningar för, och VILJA göra rätt.

Jag vill få snabbare kontaktfält..

Kent sa:

-Fråga dig vilka utföranden som ska belönas..

-Om man bara belönar de bästa prestationerna finns risk att hunden tappar motivationen..

-Om man använder utebliven belöning för de sämsta prestationerna?.. Kan bli för mkt belöningar..

-Belöna i stället allt över genomsnittet!.. En del hundar får belöningar för vad som helst vilket inte förbättrar kvaliteten..

Om att hunden ska kunna prestera lika bra fast den VET att jag inte har godis med mig på banan..

Kent sa:

-Hunden ska kunna prestera lika bra på tävling som på träning.. Oftast gör vi felet att bara använda hjälper som vi inte får använda i tävlingssituationen.

-Etablera tävlingsmässiga belöningar vid sidan av andra -använd dem för att bekräfta ex. träning:  mkt beröm/social belöning före godis, tävling: mkt beröm/social kontakt.. men inget godis.

-variera belöningstillfället, ibland när hunden är på väg att börja, ibland mitt i , ibland efter prestationen.

-Träna i tävlingslika situationer!

-Överträna, lär hunden att klara av att prestera i ännu svårare situationer..  (hmm ska jag träna på 14 pinnar i slalom.. 30 hinder i en bana…?)

Ang. rasnycklar..

-Försök förstå hunden, Hur lär sig just den här hunden? Det finns inget ”måste” förutom att man måste ta reda på vad som fungerar på just den hunden..

Risk att tänka på:

-Hunden kanske får utföra sådant som den inte är vältränad på (under tävling) med risk för att den blir besviken och/eller frustrerad..

Resultat= att hunden presterar sämre på tävling än på träning!! (man ska inte börja tävla för tidigt…)

Tänk att det verkligen ofta är så i livet att det efter regn kommer solsken.

Ljusa lyckliga ögonblick kommer precis i rätt tid innan skuggorna börjar ta grepp om livet.. Antagligen finns det en mening med det. Kanske man behöver de jobbiga stunderna för att glädja sig mer över de roliga.

Som i agilityn.. ibland känns det så tröstlöst att orka motivera sig att träna så mycket som man borde. Och just när man känner att man fastnat eller det känns svårt att komma vidare, att man är beredd att ge upp,  så kommer plötsligt det där härliga ögonblicket som gör att man får motivation att kämpa vidare. Det kan vara ett perfekt lopp där man känner totalt flyt.. eller en efterlängtad pinne… eller att det där man tränat på så länge plötsligt känns lätt. För att hålla motivationen och glädjen uppe så är det så viktigt att inte ha för höga mål men ändå våga drömma.

När man har för höga mål i agility så är det lätt att man i stället känner misslyckanden hela tiden. Dessutom borde man tänka på hur mycket man faktiskt uppnått, jämföra sig med hur det var innan.. hur mycket ens hund egentligen utvecklats.. hur mycket bättre man själv faktiskt blivit. Glädjas åt det man har i stället för att tänka på och vara missnöjd med det man ännu inte uppnått.

Jag har lättare för att sätta delmål …och realistiska mål för mina hundar.. men inte för mig själv. Borde tänka mer på det.. delmål gör ju att man har större chans att klara dem och på så vis håller man uppe sin egen motivation. Inte vara för hård mot sig själv om det råkar bli fel.

Det viktigaste är ju att man verkligen gör sitt bästa och tar tillvara på sina chanser.. och att man faktiskt lägger mer kraft och energi på det som känns bra i livet.. fokusera på det som ger energi till sig i stället för att lägga massa tid och engagemang på sådant som drar ut energi…

Att tänka på det man inte gjort bra.. t.ex. att tänka på varför man gjorde just så där under ett lopp när det blev fel.. det bidrar ju inte direkt till att det går bättre nästa gång.. men om man tänker på det man ändå klarat bra..så kan man i stället höja sitt självförtroende inför nästa lopp…

Varför ska det vara så svårt då???

Det är svårt ibland att våga för att vinna … som det ju heter..

Tom när allt känns så bra som det bara kan så vågar man inte hoppas fullt ut att man ska lyckas med det man vill.

Varför?  Varför vågar man inte alltid tro på sig själv? Kanske det är en skyddsmekanism som sätter in för att skydda sig mot den besvikelse man känner om det inte går som man vill ändå..

Men om man hela tiden har kvar den där lilla osäkerheten inom sig.. att tänka att möjligheten finns att man misslyckas.. att det nog är för bra för att vara sant när något går riktigt bra… så lämnar man ju även öppet för att det kan faktiskt kan bli så… Fast man inte vill egentligen. På något sätt så är man förberedd på misslyckadet.. på att bli besviken.. vilket ju inte direkt främjar chanserna att det tvärtom kan gå riktigt bra! Snarare bjuder man in misslyckandet..

Tänk om man kunde tänka bort all rädsla för att misslyckas och bara lita på sig själv och det man känner! Att våga tro på det man har, att man faktiskt kan! Att våga lita på sig själv! Att våga för att vinna……..

Oavsett om det gäller en tävling där man vill vinna eller kanske ta en pinne,  eller i andra situationer i livet där man har något fantastiskt framför sig

..så får man inte släppa in tankar som gör sannolikheten större att man bara förstör för sig själv. Vad vinner man på det? Om man tänker negativt innan ngt händer för att liksom gardera sig OM det händer.. för att det inte ska göra lika ont då.. så har man redan gjort illa sig själv egentligen.. Och det är mycket värre! Så man måste våga drömma! Man måste tillåta sig att tro på att man kan lyckas.. att det ska gå bra!

Agility är det som får mig att orka med allt annat, jobb,  hem osv…Det bästa sättet för mig att stressa av efter en lång arbetsdag är att träna agility. Det är det som oftast ger de bästa kickarna och lyfter humöret när allt annat känns jobbigt… OM, inte träningen går dåligt vill säga… ja..det händer ju också ibland förstås.. Då blir det tvärtom.. det kan störa en hel dag efteråt. Speciellt om jag råkat bli irriterad på hundarna för att de inte lyssnat… Mest besviken blir jag över mig själv för att jag låter min irritation gå ut över hundarna… suck, det får inte hända. Men de känner det ju genast förstås.. att man inte är lika glad.. Men nu får jag försöka fokusera på dagens tävling och försöka lyfta upp självförtroendet lite. Vore kul om jag nollade banan iaf.. för laget skull. Håll tummarna! Jag och hundarna ska ha KUL!!!!

Nä, nu MÅSTE jag skärpa mig för sjutton!!  Sista officiella tävlingen för Izor.. förra tävlingen blev ju rätt förstörd faktiskt pga min då närmast obefintliga förmåga att  kunna tänka positivt, kunna koncentrera mig på rätt saker… ja, att kunna tänka över huvudtaget kändes det som..*suck*

Vad är det som brukar störa mig eller göra mig mer nervös och hur ska jag lösa det?

1. När banan ser svårt ut.. jag ska tänka på de enskilda delarna och tänka på att jag har tränat väldigt mycket på liknande sekvenser… jag måste kunna BESTÄMMA mig under banvandringen hur jag ska handla.. alltför ofta så blir jag så säker på att det är för svårt så jag tvekar på mig handling tom vid starten inför loppet, då är det inte konstigt att det inte blir den bestämda och snabba handling jag behöver för att klara loppet… Så bara bestämmma mig för något och HÅLLA fast vid det.

2. När jag får startnummer 1.. suck… ser ut så i hopp 2 med Izor i helgen… (*VILL INTE* !!)  Varför känns det så jobbigt egentligen och vad kan jag göra åt det? Hmm.. jobbigast är att jag får mindre tid att förbereda mig mentalt med Izor,  jag hinner inte gå in i den ”bubbla” som jag behöver med honom.. så han inte blir så himla uppstressad nära banan när andra springer. Kan jag försöka ha den stunden innan banvandringen i stället? Kan jag korta ner min tid på banvandringen så jag hinner bättre? Då måste jag studera banan ännu noggrannare under byggnationen eller och en anna storlek startar innan. Redan då bestämma mig så gott det går för vilka linjer jag ska hålla och vilka handlingsval jag gör.. Något jag kan göra är att åtminstone inte rusa in på banan även om alla andra redan är på plats, försöka hålla kvar mitt lugn och fokus.

3. För stora krav på mig själv… Måste komma ihåg mina delmål och de ska inte handla om resultat och  ”pinnjakt” , försöka tänka efter vad som gått bra efter loppet och fokusera på det  som jag vet vi är bra på inför loppet. Ett mål är ju att utvecklas och satsa allt jag kan på farten och att våga ta risker..inte ”feghandla” annars blir jag ändå inte nöjd ju.. Inte jämföra mig med alla andra… inte bry mig om andras framgångar så himla mkt

Jag vet ju egentligen!!  Men det är så svårt att följa i praktiken! Antar att det handlar om självförtroende…

Egentligen är det inte så svårt att gissa sig till vad som krävs för att nå framgångar, vad som krävs för att man ska lyckas med sina idéer eller hur man borde göra för att nå till toppen. Många  framgångsrika föreläsare förespråkar ofta samma typer av ledord, ”tro på dig själv” ”våga”  ”det är du själv som måste göra jobbat” osv…. fast kanske i olika former av uttryck men ändå med samma betydelse. Ledord som skulle passa inom många olika typer av sammanhang, inom skola, företagande och även inom hundträning och speciellt då inför tävling.

”Tro på dig själv!” ..så självklart att det är viktigt.. men varför är det så svårt då? Jag antar att det är en av de stora egenskaparna hos dem som faktiskt lyckas bli något, som lyckas nå sina drömmar.

Jag har massor av idéer! Det är inga problem alls att hitta nya vägar och nya lösningar… Jag ser bara lite för många ”fällor” och” hinder” .. och dessa hindrar mig oftast redan i tanken..

Therese Albrechtson

Jag lyssnade på Therese  Albrechtson som föreläste på vår skola ikväll, hon har redan som ung blivit väldigt framgångsrik genom sitt entreprenörsskap och sina idéer. En sak hon var med och uppfann var  ”Bodyguard” dvs en spray som förblindar och färgar en angripare med röd färg. Sedan startade hon en egen klädkollektion ”GreyZone” .

Hennes budskap kan sammanfattas enligt följande:

Tro på dig själv
Kontakter är viktigt
Misstag är lärande
Varje minut har vi möjlighet att påverka våra liv
Gör det du är bra på
Se på livet som en möjlighet, inte ett problem
Ingen har samma förutsättningar
Den störste ledaren är du själv

Hmm… ska försöka påminna mig själv lite oftare om budskapet från föreläsningen, ett budskap som jag själv ofta försöker sprida till andra inte minst i arbetet… Jag ska bara kämpa lite mer för att inte bara komma ihåg detta.. utan även själv leva efter detta också inte bara i teorin utan även i praktiken.. där ute i verkligheten [superemotions file="icon_wink.gif" title="Wink"]