En väldigt duktig agilitytränare är Susan Garrett, ja, hon är duktig på en massa annat inom hundträning också.

Här kommer en sammanfattning av några av hennes grundstenar i träningen

1. Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för. Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar

Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser

Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas

2. Fokus

Innan hunden startar måste den kunna fokusera framåt åt det håll den ska. Vid startlinjen får hunden lov att titta på dig när du går fram och ställer dig själv i startposition men sedan ska den titta framåt innan den får starta

Du kan lära in och använda en peksignal inför start som signal till hunden att den ska fokusera framåt och därmed lära sig att själv hitta linjen framåt. Genom det blir hunden bättre förberedd på ex. vis en snabb lång raksträcka eller en lurig start med en snäv sväng direkt efter första hindret.

3. Inlärning av startsignal

1)   Sätt hunden i startposition nära framför ett hopphinder, stå själv en bit bredvid hindret framför hunden, riktning framåt med kroppen, kasta en leksak framåt över hindret framför hunden. Hunden får titta på dig när du kastat leksaken men den ska lära sig att när du sätter fram handen och pekar mot hindret så ska den fokusera framåt, mot leksaken i detta fall.

2) När hunden tittar mot leksaken säger du din startsignal t.ex. ”okej” el. ”kör” och hunden får lov att hoppa över hindret och ta leksaken. Det är viktigt att leksaken är placerad på hundens linje rakt framför hunden. Men den ska inte kastas framför dig själv mer än någon meter utan mer i en parallell linje bredvid dig eftersom hunden inte ska lära sig att den får springa iväg före dig.

3) Rör dig framåt med hunden samtidigt som du ger startsignalen. Det uppmuntrar framåtdrivet och ger en snabbare start och du kommer själv i position bredvid hunden samtidigt som den når leksaken.

4) Om hunden tittar mycket på dig och inte fokuserar framåt så kan du ändra din egen startposition, ex. försöka med att backa lite bakom linjen där hunden sitter. Då ökar sannolikheten att hunden tittar framåt i stället för på dig när du kastar leksaken.

5) Om hunden aldrig tittar mot dig? Inget problem! Men om den bara stirrar på leksaken kan du lägga på peksignalen direkt eftersom du vet att hunden kommer att utföra övningen korrekt dvs. ha fokus framåt. Problemet kommer i så fall om hunden aldrig tittar på dig när du ska byta arm som du visar med (vid riktningsbyte), i så fall måste du gå tillbaka i träningen och göra mer ”shadow”träning dvs. cirkelträning och vändövningar på marken.

6) I början ska du ej göra peksignalen om du är osäker på om hunden kommer att fokusera framåt, lägg på peksignalen exakt när hunden tittar framåt och säg startkommandot samtidigt.

7) Om du tränat mycket lydnadsträning innan med hunden så kan det vara bättre att börja med att ha hunden på höger sida om dig eftersom hunden annars ofta tror att den SKA titta på föraren

( dvs ”fot-kommando”)

Om hunden bara tittar på dig och inte alls på leksaken så får du börja med att bryta upp övningen i ännu mindre delar, ”shapa ” fram beteendet; att titta mot leksaken. T.ex. ge startkommando ”okej” så fort hunden tittar bort från dig det minsta även om den då inte riktar blicken direkt mot leksaken, och därefter höja svårigheten/kriteriet successivt tills att hunden sen ska klara att titta rakt fram mot leksaken innan den får ”okej”

9) Om hunden har svårt att sitta stilla när du kastar i väg leksaken så börja i stället med att bara släppa ner leksaken på marken mot placeringspunkten vid din sida, om hunden då klarar att sitta kvar får den startkommandot.

Utveckla övningen mer och mer till att kasta leksaken med mer fart och sen längre och längre ifrån dig ( stå längre åt sidan /längre fram)

10) Var konsekvent! Låt aldrig hunden ta leksaken

utan att den fått ”okej” och ge aldrig

startkommandot om hunden inte är helt stilla

Tänk på: Om din hund inte värdesätter din belöning…..Hur ska du då kunna bygga upp ett värde i hindret för hunden? –Använd värdefulla belöningar!

4. Armbyte

Byte av arm betyder byte av linje dvs. hunden ska byta riktning. Varje gång du byter arm ska hunden tänka: ”sväng åt andra hållet”. Och din hund ska INTE tänka ”sväng” om du INTE byter arm.

Alltså ska du byta arm vid varje framförbyte och vid varje bakombyte och hunden ska då svänga/byta riktning på sin linje. Öva så mycket på detta så att hunden förstår att den alltid ska fortsätta framåt tills föraren gör ett armbyte.

Men om hunden bara fortsätter framåt och inte uppmärksammar mina signaler? –Det betyder att hunden inte lärt sig ordentligt att den ska byta riktning vid armbyte.

1. Övning för detta utan hinder:

Kasta i väg en leksak som vid föregående övning, framför hunden men ha en annan leksak gömd i handen, så fort hunden springer fram mot leksaken gör du ett framförbyte och hunden ska svänga till dig i stället. Belöna med handen på den sida hunden är.

2. Lägg till ett hinder framför hunden:

När vi vet att hunden driver framåt och även byter riktning när du byter arm så ska du göra detta framför ett hinder.

Sätt hunden som vanligt framför hindret, gå en bit fram bredvid hindret, kasta leksaken framåt i hundens riktning med parallellt med dig själv och låt hunden hoppa över och ta leksaken några gånger. När du är säker på att hunden driver framåt ska du i stället göra ett armbyte när hunden hoppar och hunden ska vända in till dig i stället.

Alla hundar kan naturligtvis bitas men några har absolut större tendenser att bitas än andra. Även den sötaste lugnaste hund kan bitas om den blir provocerad. Och när en hund kommer rusande rakt mot dig är det inte alltid så lätt att hinna se dess intentioner, vilka även kan förändras blixtsnabbt i förhållande till situationen.

Känner den att du blir rädd? Stämningen är orolig? Springer du iväg? Blir den egen hund rädd och försöker försvara sig? Allt är saker som kan förvärra situationen och utlösa en bitattack. Bland människor är det oftast barn som blir bitna.

Vad kan man göra för att undvika att ens egen hund blir en av dem som blir farlig för andra? Viktigt iaf är att börja tidigt med sin hund,  redan som valp. Den måste bli väl socialiserad,  få träffa många människor och hundar av olika slag under hela uppväxten, och att den då  får lära sig att vara lugn med människor och djur omkring sig. Men utsätt den inte för situationer där den känner sig hotad eller retad till att bitas. Tex. att hålla på med att ta ifrån hunden matskålen medan den äter gör bara att hunden blir mer osäker och mer benägen att försvara sin mat. Respektera att hunden behöver få vara ifred när den äter och få sova ifred.

Träna hunden att lyssna och lyda olika signaler, speciellt att kunna komma på inkallning, kunna sitta stilla, stanna kvar och förstå ett nej el. varsågod.

Något annat , som många inte förstår kan påverka hundens aggressivitet, är hur hundens hälsa är. Mår hunden inte bra, är sjuk eller har smärtor ökar risken för att hunden blir aggressiv och får snabbare till attack vid retningar för att den känner att den har större behov av att försvara sig. Har du en hund som är osäker bland andra hundar och visar aggressiva tendenser så ha den inte lös i närheten av andra hundar då. Var uppmärksam på omgivningen så att du hinner förhindra situationer som annars kan uppstå.

Små barn ska aldrig lämnas ensamma med hundar. Även om hunden  ”aldrig brukar göra något”  så kan hunden utsättas för påfrestningar som plötsligt utlöser en attack. Lär barnen att lämna hundar ifred när de tar hand om sina valpar, äter eller sover och att inte gå fram och klappa främmande hundar. Barns skrikande i samband med lek kan också vara en retsignal för hunden om den inte är van.

Något annat att tänka på är att man inte ska springa förbi en hund, det kan utlösa ett jaktbeteende som kan leda till en kedjereaktion som slutar i ett bitande, i  de flesta fall slutar de ändå med ett litet nafsande i byxbenen, nog så tråkigt.  Om en främmande hund som du är osäker på, går fram för att nosa på dig, stå still, klappa den inte och böj dig inte framåt mot den. OM en hund hotar dig, håll dig lugn och skrik inte. Undvik ögonkontakt och prata lugnt. Backa ev långsamt ur situationen men vänd inte ryggen mot hunden direkt.  Blir du utsatt för en attack, inte kommer undan och ramlar ner på marken, böj ihop dig och skydda nacke, ansikte och hals med dina armar.

Visst,  jag har varit snabb att lusläsa allt om nya ideer och trender inom agility, men just denna typ av sväng har jag av någon anledning inte gett mig på än.. Kanske för att den påminner om blindbyten som jag också inte riktigt tränat eller  riktigt haft motivationen att träna på.  Men visst ser det snyggt ut när denna sväng sker med fart och precision i perfekt harmoni med hunden. Bestämde mig för att läsa in mig och studera massor av filmer om just Jaakko-svängen. Något måste jag hitta på med Deus för att tighta till hans svängar..

Vilka fördelar har den?

Jo som en metod att markera en snäv sväng för hunden är den suverän om den utförs korrekt vill säga (som allt annat..) Jag har tex tidigare ofta använt POLE för att få med mig hunden tight i en sväng om den ska över ett hinder och fortsätta med mig på samma sida efter hindret eller bara följt med hunden och försökt hålla den nära mig i svängen. Med Jaakkko blir det tydligare, mer distinkt att ”oj, här händer det något!” för hunden och hunden uppmärksammas mer på vad du gör så att den inte hinner hitta en egen linje som verkar roligare..

En del vill likna Jaakko svängen med den gamla lydnads vändningen eller tyska svängen där man vänder mot hunden i 180-graders svängen i stället för ifrån den.

Här kan ni läsa om lite skillnader mellan Lisa svängen och Jaakosvängen..  på bloggen i ”En skogstokig sida”

Ni kan se några exempel här på Annas blogg pudelbus: Vad är en jaakkosväng?

Läs lite till på : Johannas hundar: Johannas jakkoskola

Här kan  i se hur den utförs i lydnad: Jaakkosväng i fritt följ

En Jaakkosväng i:  rallylydnad

• Tänk på att variera plats och miljö under betingningen, så vi inte betingar klickern med något annat än vi tänkt oss.
• Definition av begreppet ”inlärt beteende”: När ett beteende är förutsägbart är det inlärt, om beteendet ej är förutsägbart så är det ej inlärt.
• För varje gång hunden får möjlighet att göra ”fel” så ökar sannolikheten att ”fel” beteendet uppstår igen
• Viktigt med variation på belöningarna för att de inte ska tappa i värde
• En bra tränare är duktig på att sätta rätt kriterier
• Försök undvika att använda belöningar som ”muta” att locka med, det tar bort hundens fokus från det den gör, den är inte medveten om sitt beteende på samma sätt och det ger sämre inlärning.
• Signal ska ej betyda krav, det ska betyda ”här finns en möjlighet till belöning”
• Om dina signalord har blivit ”förgiftade” dvs förknippade med negativa känslor hos hunden pga för hårda krav: BYT signalord!
• Absolut stimulus kontroll: Hunden ska inte alls utföra beteendet om den ej blivit tillsagd/fått signal för det.
• Om hunden blir stressad av klickerträning så beror det oftast på att man är dålig på att sätta rätt kriterier och dålig på att sätta signaler på beteendet.  Tänk på att även miljön kan vara en signal som hjälper hunden.
• Var stilla precis när du klickar så att inte dina rörelser blir förstärkande för beteendet.
• Likaväl som vi ska veta VAD vi ska klicka för så ska vi veta vad vi INTE ska klicka för.
• En hög frekvens av förstärkning minskar störningskänsligheten
• Var noga med att tänka efter vad en signal ska stå för. Ska den betyda att hunden ska utföra en rörelse? Upprepa rörelsen tills den får en ny signal? Eller ska rörelsen pågå till ny signal ges?
• Tänk verkligen efter HUR beteendet ska utföras, ex. att sitta från stående är inte samma beteende som att sitta från liggande. Ofta har vi bara en signal som betyder positionen fast det är 2 olika typer av rörelser som ska läras in.

Människor är verkligen ett handikapp för hunden ibland..

Jo , det är sant! Hur många gånger kommer inte föraren långt efter sin hund på ex. en raksträcka på banan? De flesta hundar ute på agilitybanorna klarar faktiskt att springa fortare än sin förare om den verkligen vill.

Hur många hundar springer då verkligen så fort den kan åt rätt håll när matte hamnar långt bakom och hunden inte ”ser” föraren?

De hundar som är helt säkra på alla signaler, både våra fysiska och verbala signaler har inga problem, de sänker inte farten utan litar på att matte ”visar” vägen ändå.

Men de hundar vars förare inte lärt in alla signaler som tex. hinderord kan tänkas göra en del val som inte är önskvärda i det läget.

En hund med bra självförtroende kanske väljer att bestämma vägen själv och tar det hinder som verkar roligt eller råkar stå i väglinjen.. har man tur själv så blir det ändå rätt… (men vem vågar chansa?)

Osäkrare hundar som inte gärna ”släpper” så långt från föraren kommer garanterat att sänka farten.. inte särskilt önskvärt det heller..

Jag vill påstå att även den som naturligtvis har som målsättning att alltid hinna med sin hund på banan har nytta av att förstärka sina signaler för de olika hindren… risken finns att man behöver det ändå.

I början, som ny agilityutövare, lägger man ofta tid på att träna enskilda hinder och då lära in orden för dem, ex, ”gungan” ”tunneln” osv. Men sedan…. Ja, det blir ungefär som med de hinder ( ex.hopphinder) som är ”lätta” , vi glömmer att förstärka dem , glömmer att hålla kvar värdet för dem hos hunden…

Så vad gör vi? Hur många kommer ihåg att grundträna hundens förståelse för signalerna för de olika hindren. Ändå finns det säkert en del tillfällen när man skulle vinna mycket på det… som när du hamnar långt efter hunden och den har en valmöjlighet att ta ”fel” hinder..

..då är det toppen att kunna ropa ”långhopp” och vara säker på att hunden svänger mot just det hindret i stället för ett annat som råkar finnas i blickfånget just då.

Självklart sker en viss förstärkning när ni tränar olika banor/kombinationer och använder verbala signaler på vägen för de olika hindren.. men är du säker på att hunden verkigen KAN dem?  Måhända förlitar sig hunden på enbart kroppsliga signaler fast du inte vet det? Det brukar annars visa sig just i situationer på tävlingsbanan när du hamnar på efterkälken..

Kanske kan vara en god idé att testa din hunds förståelse för hindersignalerna?

Man kan göra en  övning , ett test, som går ut på att man ska släppa hunden , mot ex. en godisskål =motivation , på en väg med valmöjligheter.

Hunden ska vara van sedan tidigare med att självständigt utföra en rak släppandebana utan valmöjligheter (förutom att den ju kan välja att springa förbi utanför ett av hindren).

I en släppandebana följer man ju inte med själv utan hunden ska självständigt springa mot målet. Testa att släppa hunden och säg ordet för ett av hindren på slutet i rätt ögonblick och om hunden tar rätt hinder så får den en belöning, ex, en boll som man kastar framåt i hundens riktning.

Eller så har man en medhjälpare vid hindret som snabbt trollar fram lite godis.

Om man har flera medhjälpare kan man träna med negativ förstärkning dvs då har man en belöning liggande, bakom det rätta hindret (ex. godisskål) . Men då plockas belöningen snabbt upp om hunden tar fel hinder = utebliven belöning.  Hundens motivation är att den fått veta att det finns en belöning bakom hindren.

Börja med att träna de enskilda hindren var för sig först och förstärk dina ordsignaler. Släpp sedan hunden från sista hopphindret och sedan successivt från första hopphindret. Hunden ska alltså springa olika vägar beroende på de ordsignaler du ger.

Du kan förenkla övningen genom att endast ha 2 hinder bredvid varandra framför hunden och skicka hunden mot ett av hindren med hjälp av enbart verbala signaler. Eller gör en inkallning på en linje där det står 2 hinder alldeles intill varandra. Då ska du växla vilken sida du själv står på, det får inte påverka hunden…

Det är inte så lätt som man kanske tror…. om du inte tillhör dem som redan jobbar ofta med signalförståelse och har en helt signalsäker hund.

Hur många gånger har man inte skrikit HÅLL TYST!! ..tyvärr.. åt sin hund när den skäller? Fastän att det ironiskt nog är rätt verkningslöst eftersom att det är ett naturligt beteende för en hund att stämma in i skällandet, det är ett gruppbeteende.

Tänk bara då du har flera hundar.. skäller en så börjar de andra fast de inte ens vet varför den första skäller. Det händer ofta med mina hundar.

Som professionell hundtränare måste man kunna särskilja sin egen sinnesstämning från ljuden och i stället producera ljud som framkallar den reaktion vi vill ha. Dvs vill man ha en tyst hund ska man säga ”tyst” lugnt och mjukt. OM hunden skäller så mkt att den inte är kontaktbar så måste man först försöka avleda den på ngt sätt.

I agility försöker jag tänka mkt mer på hur jag säger saker,enligt hur biologiska principer påverkar djuret.  Hur högt , lågt, snabbt eller långsamt jag säger orden. Försöka vara konsekvent med ljuden så de ger den reaktion jag vill ha. Fast det är inte lätt alltid!

”Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det”…..

Tex. så förknippar Izor sitt namn med belöning när jag säger det i ett visst ljust men lugnt tonläge. (eftersom jag oftast låtit så när jag gett godis) Likadant med ett ljust  ”DUKTIIIIG” som får honom att slicka sig om munnen. Det borde jag tänka på mer och försöka använda samma tonläge när jag vill få honom närmare mig på en bana.

Enligt språkforskning så utlöser vissa ljud biologiska instinkter. EX. upprepade korta ljud ökar aktivitet medan ett enda ljud motverkar (dämpar) aktivitet. Därmed ökar farten om vi tex. säger ”fram, fram , fram” I stället för att säga ”Fraaaaammmm” en gång. När vi sitter bredvid en hund som vi vill lugna säger vi ofta ”Luuugn” mjukt och sakta helt naturligt.

Så vad kan vi lära oss mer genom det för agilityn. Jo, om jag vill att hunden ska öka farten ska jag använda korta upprepade ljud.  Ex. om jag vill ge extra hjälp att få upp (modet och)farten för en hund som normalt är lite försiktig när den ska springa upp på balansen eller gungan så ska jag säga ”Gungan, gungan, gungan” i stället för ett utdraget ”Guuuungan” som i stället är dämpande (lugnande… och visar med all tydlighet att matte också tycker gungan är lite otäck) Fortfarande är det inte själva ordet som är det viktiga utan hur du säger det och om ljudet upprepas.

Om jag vill att hunden sansar sig lite (ok.. att den ev. ska sakta av lite för att inte rusa fram när den ska klara en svår sväng) så ska jag säga något lugnt en gång ex. namnet  el. en signal ”sväng”. Har du problem med en hund som tappar fart i svängar eller serpentiner ska du ju göra tvärtom.

För att göra detta ännu ”krångligare” så får man ju inte glömma bort att även tonläget påverkar hunden mkt. Ett mycket dovt ljud uppfattas som dominant och ett mycket ljust som undergivet. Så om du använder ett mörkt ljud så uppfattar hunden dig som auktoritär och kan reagera med att bli undergiven.. med risk för att den sänker farten…

Så självklara saker men ändå så lätt att glömma bort att använda sig av konsekvent. Framför allt lätt att glömma bort att verkligen använda sig av det för att få de reaktioner man vill ha.

Man kan ju börja med att lyssna på varandra när man tränar och se (höra) om man använder sina ljudsignaler på ett logiskt sätt.

Vintern passar utmärkt för att titta igenom filmer från egna agilitylopp under året. Det finns ju mkt man kan analysera gällande handling osv men glöm inte att LYSSNA också på VAD du säger, NÄR du säger det , och HUR.

Det är väldigt viktigt att gå tillbaka  till grundträning ibland… nej nu ljuger jag .. det är viktigt att gå tillbaka till grundträning OFTA.

Hur ofta på en skala t.ex. har jag belönat min hund för att han tar ett hopphinder bra? För att han utför däcket korrekt?? hmm…. jämfört med belöningsfrekvensen på balanshinder och slalom så är det ALLDELES för få belöningar vid andra hinder.

Även om jag påminner mig själv och hur viktigt det är. Jag har anammat tankarna som Susan Garret delar med sig av i sin film Success with one jump där hon säger att ett hopphinder ska representera typ en ”miljon” i hundens ögon. Tänk dig själv, om du fick en 20:a varje gång du går till jobbet ( eller inget alls i värsta fall)  så skulle du inte utföra ditt jobb med någon större glädje …om du nu skulle gå dit alls..men om du en dag plötsligt får en miljon för varje arbetsdag så skulle du inte vilja göra annat än att jobba!!

Självklart springer även din hund snabbare och med mer entusiasm om det vet att det där hindret betyder chans på något väldigt speciellt!

Jag har gjort en översättning av Susans film för att det ska bli lättare för mig själv att träna enligt hennes metoder för grundträning .

Jag tar inte med så mycket just nu men här är några ex. på saker att tänka på:

Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

• För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för.
• Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar
• Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser
• Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas

Jean Donaldsson skriver i sin bok ”The culture clash”  om skällande, att hundar skäller när de vill något… inget nytt där förstås… men.. de testar ju olika beteenden för att se om något av dem hjälper.

Skällande ger vanligtvis omedelbart resultat hos människor (för att de reagerar)  så då förstärks det vanligen snabbt.

Första regeln för att bli av med skällandet enligt Jean: Om du INTE gillar skällandet: SLUTA förstärka det genom att ge uppmärksamhet åt det ex. genom att öppna dörren, släppa ut hunden från buren etc. Punkt!

INGA MEN!

Ignorera hunden när den skäller för att få något av dig. Hundar som förstärker sig själva med skällandet får man försöka avleda på något annat sätt först.

Kom bara i håg att om den är van vid att du har reagerat tidigare på skällandet så kommer beteendet att ÖKA, dvs hunden skäller ännu mer ett tag, det blir värre innan det avtar.

Beteendet har en tendens att öka först.  Fenomenet kallas ”extincion burst”.

Vi råkar också ut för detta ”fenomen”. t.ex. om du ska åka hiss och det inte händer något när du trycker på hissknappen för att få hissen till den våning du befinner dig på. Inte går du till en annan hiss direkt. Automatiskt börjar du trycka mer och mer och kanske även lite hårdare på knappen för att se om hissen verkligen inte fungerar innan du till slut ger dig. Ditt beteende har ökat innan det avtog.

För skällande borde gälla att lära hunden att det i stället lönar sig att vara tyst. Alltså måste vi uppmärksamma hunden mer när den är tyst och lugn.  Typiskt är även fallet då vi har vår hund med oss i en lokal ex. en kurs då hunden ska ligga stilla tyst bredvid oss. Om hunden då blir otålig och börjar gnälla, vad gör vi? Jo, då klappar vi om den och har på detta sätt visat att den får uppmärksamhet för gnällandet….. När vi i stället borde ha klappat den redan innan då den var tyst.

Vanliga fel är ju också att förstärkningen får för låg frekvens och att vi har för dålig timing. Ofta så belönar vi något annat än vi tänkt oss utan att veta om det. .

Försökte  göra det!! Vadå?? Jo en bra träningsplan för att få till perfekta kontaktfält..  igen… kändes  lite omöjligt ett tag,  tidigare använde jag mig av beteendet  ”trampa” på kontaktfältet.  Jag har för ett tag sedan reviderat en del i träningsplanerna. Jag har ju tränat på ”trampa” utan och innan men det har funkat halvbra på tävling ändå.  De nya tankarna som fastnade hos mig var att mitt signalord ”trampa”  kommit att betyda något jag inte tänkte mig, nämligen att trampa på targeten liksom på vägen ner i förbifarten. Jag fick inte det att bli befäst nog för att hunden skulle stanna kvar där tills mitt släppkommando kom.  Även om han visserligen ofta utförde det på ett sådant sätt… på träning. Jag  lyckades tyvärr förstärka ( vilket inte var meningen förstås) att ”trampa” inte innebar att göra det så länge tills jag sa ”kör. Som sagt på träning fungerade det väl.. men det går ju inte att ha det så!.

Eftersom  ordet ”trampa” betydde något annat för mig hund än vad jag ville så var jag tvungen att ändra på något. Att köra samma signalord var ju ingen mening då. Vad är min hund bra på? Jo, att lägga sig snabbt. OM han ligger ner så är sannolikheten större att han inte bara gör det i förbifarten och reser sig själv tänkte eftersom jag tidigare tränat honom att ligga tills jag säger något annat. Så vårt nya kontaktfältbeteende var att hunden skulle lägga sig precis vid positionen 2+2, med framtassarna på targeten.  Detta tog endast några träningsomgångar för att bli riktigt snyggt!!  Han sprang snart självständigt ner i liggande position på rätt ställe och reste sig snabbt upp igen och sprang framåt då jag sa ”kör”. Det här kändes jättebra. Jag hade en mycket hög förstärkningsfrekvens och antalet gånger han gjorde ett lyckat beteende var ca 90% vilket betydde att beteendet var inlärt och befäst. Jag kom till att han klarade att utföra det även då jag sprang förbi honom el. kom springande efter honom . Men det återstår att träna på att han ska klara det även om jag är på ett längre avstånd från honom och att klara det även om jag själv  ”tjoar” lite extra som det kan bli på tävling ibland.  Tyvärr så förstörde jag själv lite av hans fina kontaktfält genom att jag inte tog om kontaktfältet om han hoppade det under tävling…. Det måste jag vara mkt noggrannare med.  Men jag inser att jag måste ha mer tålamod för att kontaktfältsbeteendet  ska bli perfekt och funka riktigt bra även på tävling. Det får ta sin tid. Träningen med kontaktfält får börjas om från grunden ett tag. Frågan är om jag när det kommer till kritan alltid vågar ”ta om ” kontaktfältet och därmed diska mig frivilligt OM det blir fel på tävling men jag vet att jag måste göra det för att han ska förstå att det här alltid gäller, ÄVEN på tävling!! Bättre att ”offra” några lopp nu än att tvingas lära om igen sedan… Det som varit avgörande på tävling har varit om jag fortfarande varit felfri och därmed haft kvar chansen till pinne.. då har jag inte tagit om.. tyvärr får jag säga eftersom jag vinner mer i längden genom att vara konsekvent med vad som gäller. Så ser ni mig slarva med detta ute på tävling får ni gärna hojta till!!!

Självklart blir man bättre vän med sin hund genom positiva träningsmetoder!

Ja ni kanske missade detta inslag i TV4 play, kolla här:

Martin Sandin rapporterar direkt från Hunduddens Träningscenter på Gärdet i Stockholm. Hundcentret drivs med fokus på positiv förstärkning och en bra relation mellan hund och människa

Så blir hunden och människan bästa vänner..