Nu har jag kommit igång med klickern igen..

Min åsikt är ju att klickerträning är en väldigt effektiv träningsform och som erbjuder snabb inlärning under positiva former.

Det är spännande att se vilka skillnader det faktiskt är mellan mina hundar gällande hur snabbt de tar till sig nya kunskaper och drar nytta av sina tidigare erfarenheter.

Det märks en tydlig skillnad i hur fort de lär sig fast jag inte gör någon skillnad i metod.  Den enda skillnad jag vet om som kan vara avgörande  är att den ena hunden är mer självsäker överhuvudtaget och därmed vågar prova sig fram på ett annat sätt. Han erbjuder nya beteenden snabbare och förstår tidigare vad det är jag klickat för.  Dvs det krävs färre repetitioner innan jag kan gå vidare i kriterieschemat. Med den lite mer osäkra hunden måste jag verkligen vara supernoga med att bryta upp kriterierna i ännu mindre delar och ha fler lyckade repetitioner.

Nu kan båda  t.ex ”gå under”  en bom men det är enbart den ena hunden som redan är på stimuluskontroll dvs utför beteendet på signal .

Här kommer några punkter att tänka på vid klickerträning, jag får påminna mig själv om detta ibland med

Ø  Tänk på att variera plats och miljö under betingningen, så vi inte betingar klickern med något annat än vi tänkt oss.

Ø  Definition av begreppet ”inlärt beteende”: När ett beteende är förutsägbart är det inlärt, om beteendet ej är förutsägbart så är det ej inlärt.

Ø  För varje gång hunden får möjlighet att göra ”fel” så ökar sannolikheten att ”fel” beteendet uppstår igen

Ø  Viktigt med variation på belöningarna för att de inte ska tappa i värde

Ø  En bra tränare är duktig på att sätta rätt kriterier

Ø  Försök undvika att använda belöningar som ”muta” att locka med, det tar bort hundens fokus från det den gör, den är inte medveten om sitt beteende på samma sätt och det ger sämre inlärning.

Ø  Signal ska ej betyda krav, det ska betyda ”här finns en möjlighet till belöning”

Ø  Om dina signalord har blivit ”förgiftade” dvs förknippade med negativa känslor hos hunden pga för hårda krav: BYT signalord!

Ø  Absolut stimulus kontroll: Hunden ska inte alls utföra beteendet om den ej blivit tillsagd/fått signal för det.

Ø  Om hunden blir stressad av klickerträning så beror det oftast på att man är dålig på att sätta rätt kriterier och dålig på att sätta signaler på beteendet.  Tänk på att även miljön kan vara en signal som hjälper hunden.

Ø  Var stilla precis när du klickar så att inte dina rörelser blir förstärkande för beteendet.

Ø  Likaväl som vi ska veta VAD vi ska klicka för så ska vi veta vad vi INTE ska klicka för.

Ø  En hög frekvens av förstärkning minskar störningskänsligheten

Ø  Var noga med att tänka efter vad en signal ska stå för. Ska den betyda att hunden ska utföra en rörelse? Upprepa rörelsen tills den får en ny signal? Eller ska rörelsen pågå till ny signal ges?

Ø  Tänk verkligen efter HUR beteendet ska utföras, ex. att sitta från stående är inte samma beteende som att sitta från liggande. Ofta har vi bara en signal som betyder positionen fast det är 2 olika typer av rörelser som ska läras in.

Åh, det väldigt tidiga morgnar.. upp vid 4 både lördag och söndag för 2 tim färd till halmstad. Inga resultat att tala om direkt.. allt ifrån ett riktigt bottenlopp med Deus som verkade som han  och jag.. suck.. var helt nybörjare när vi tävlade hopp 2.. till ett superfint lopp av Izor i Hopp 3,  Wow, kändes äntligen som om vi faktiskt kan vara mogna för att ta 3.an på allvar nu..   men  jag själv ser det ännu lite som en ”träningsperiod” eftersom vi lägger fokus på att först komma upp ur agilityklass 2…

Jag hade för en gångs skull inte jättehöga krav på mig själv efter månader av sömnbrist och nu ”nedsatt hjärnkapacitet” (hihi) under amningsperioden… trodde knappt jag skulle komma ihåg banorna.. men det fungerade bra ändå. Det största problemet är att rörelserna inte kommit igång.. jag måste få mer fart på fötterna! Men det kommer!!

Nu ska jag prioritera klickerträning under de närmaste veckorna.. ja, använda klicker  i agilityträningen förstås. Märker en sådan skillnad ibland under tävling mellan Izor och Deus.. ex. på kontaktfälten där Deus som är mer klickertränad sedan liten är mkt säkrare än Izor vars grundträning som unghund skedde mest utan klicker. Under stresssituationer (ex. tävling) så är det bevisligen så att det som är befäst med klicker sitter kvar bäst. Så nu ska klickern hänga med ut lite oftare, både under promenader och träning. Viktigt är även att befästa mina signaler för att hundarna ska reagera ordentligt på dessa under tävling, hmm.. ska rannsaka mig själv, hur konsekvent är jag egentligen? Är jag tillräckligt tydlig? Svaret på detta vet jag redan.. som sagt.. mer träning behövs!

Tips: läs vad jag skrivit på artikelsidan ang. signaler : http://www.klickercenter.se/artiklar/klickerrelaterat/2009/signaler/

Tala om dubbla känslor men idag ska det tränas agility i 13 minusgrader..   Vad gör man inte för att förbereda sig ordentligt. Nåja det får bli en inte allför långvarig men ändå effektiv träning.

Jag ritade upp denna övning och hoppas den ska fungera bra. Tanken är att jag ska få upp bra fart genom start vid tunneln och sedan träna på olika slalomingångar och snäva svängar. Här får jag själv även en riktig utmaning i att kunna ge bra förberedande signaler, ex. vart hunden ska efter tunneln och efter varje hinder. Är jag tillräckligt snabb med signalerna så vet hunden redan innan hindret vart den ska sedan efter hindret.

En ytterligare svårighet är att slalomet ligger i ett ”hörn” vilket sätter lite press på hunden.. och mig att lyckas hålla uppe hans tempo i slalomet ändå hela vägen. Ska bli kul iaf.

Detta tycker jag är så intressant och viktig kunskap så jag vill sprida information om denna bok som Canis ger ut.

Boken heter:

Hundars och vargars beteende

(Freddy Worm Christiansen)

Så här skriver Canis om boken:

I denna bok om hundars och vargars beteende presenterar Freddy Worm Christiansen helt nya kunskaper och insikter. Dessa baseras på författarens forskning och egna erfarenheter, samt på en stor mängd litteratur. Eftersom
hundens och människans relation sätts in i ett helt nytt perspektiv är betydelsen av detta banbrytande.

Boken består av tre delar och diskuterar särskilt ett antal stora missförstånd som har inneburit att man behandlat hundar på ett olämpligt och ovänligt sätt. Det har också medfört att många hundägare fått problem med sina hundar och att många hundar avlivats alldeles i onödan.

Del 1: Här fastslår författaren att vårt sätt att se på aggressivt beteende hos hundar är felaktigt. Han presenterar en okomplicerad och biologiskt förankrad förklaring, som bygger på fenomenet äganderättszoner. I tre enkla koncept finns svaret på hur vi ska få färre aggressiva hundar.

Del 2: Nu rådande teorier om ledarskap och ledarskapsregler i samvaron mellan hund och människa är helt förkastliga. Författaren beskriver ingående dessa termer och fastslår att de enbart bygger på missförstånd. Istället bör man fundera över vad begreppet en ansvarsfull hundägare innebär.

Del 3: Tolkningar av hundens signaler och beteenden har inom hundvärlden drivits alldeles för långt. Författaren analyserar en lång rad vanliga och grundlösa uppfattningar om varför hundar gör på ett visst sätt. Han ger istället förslag till mer välgrundade förklaringar.

Blindbyten sker när föraren byter sida som man handlar hunden på genom att korsa hundens väg framför hunden med ryggen vänd åt hunden medan bytet sker.

Framförbyte sker när föraren byter sida genom att korsa hundens väg framför hunden men vänder fronten mot hunden samtidigt och behåller ögonkontakten med hunden.

Blindbyten har blivit allt populärare eftersom de anses kunna bibehålla hundens, och förarens fart i högre grad än framförbyten. Blindbyten är ett utmärkt redskap alltså vid rätt sekvens av en bana. MEN! De passar inte alltid! Detta har inte alla insett ännu och blindbyten verkar ske lite varstans ibland utan att de för den skull faktiskt gör nytta.. snarare tvärtom..

Som med de flesta nya tekniker man provar så måste man lära in dessa väl, speciellt innan man utför dem under en pressande situation som på tävling där risken ökar att det blir fel. Jämför med kontaktfältsträning som oftast kräver väldigt många lyckade repetitioner under träning i många olika situationer innan de fungerar bra även på tävling.

Så.. blindbyten kan bli vårt val många gånger om vi vill bevara hundens fart på en linje framåt. När föraren inte fångar hundens uppmärksamhet genom att vända sig mot den helt så bevarar hunden i högre grad uppmärksamheten framåt på linjen vilket resulterar i högre fart.

På denna sekvens passar det bra med ett blindbyte vid tunneln för att bevara hundens fart mot nr. 4 vilket är det hinder hunden ser först.

Eftersom blindbyten bibehåller hundens fartimpuls framåt så ka det vara lite vanskligare att använde det vid nästa sekvens. här ska hunden i stället svänga snävt till vänster efter hinder nr. 3. Här är risken större att man misslyckas med ett blindbyte om timingen inte blir helt perfekt. Blindbyte får hunden att tro att det är full fart framåt som gäller men måste plötsligt vända i stället och därmed sänka farten något för att kunna svänga med risk för en vidare sväng än nödvändigt annars. Det kan också kosta i tid. Om man i stället gör ett framförbyte fångar man i högre grad hundens uppmärksamhet och får den fokuserad åt svänghållet. Hunden får en bättre chans att sänka farten det lilla som behövs för att svänga snävt vid rätt tillfälle.

Oavsett vilka handlingmetoder man väljer vid vissa lägen så krävs mycket träning för att det ska bli bra. Som alltid när man provar något nytt kan det vara bra att testa själv genom att tex. ta tid, jämföra och kanske filma sig själv. Det är inte alltid det man tror som fungerar bäst….

menar du så här?

Jag har tänkt mer på den grundträning som är nödvändig att återkomma till ofta för att det ska fungera riktigt bra på tävling…

..så jag fortsätter på temat grunder á la Susan Garret från igår och lägger till lite mer
om signalen ”armbyte”

Byte av arm som du visar vägen med ska betyda byte av linje dvs. hunden ska byta riktning. Varje gång du byter arm ska hunden tänka ”sväng åt andra hållet” Och din hund ska INTE tänka ”sväng” om du INTE byter arm. Alltså ska du byta arm vid varje framför byte och vid varje bakombyte och hunden ska då svänga/byta riktning på sin linje. Öva detta så mycket att hunden förstår att den alltid ska fortsätta framåt tills föraren gör ett armbyte. Men om hunden bara fortsätter framåt och inte uppmärksammar mina signaler? Det betyder att hunden inte lärt sig ordentligt att den ska byta riktning vid armbyte.

Övning för detta utan hinder:

Kasta iväg en leksak som vid föregående övning, farmför hunden men ha en annan leksak gömd i handen. Så fort hunden springer fram mot leksaken gör du ett framförbyte och hunden ska svänga in till din sida i stället. Belöna med handen på den sida hunden är.

1. Lägg till ett hinder framför hunden: När du vet att hunden driver framåt och byter riktning när du byter arm så ska du göra detta framför ett hinder. Sätt hunden som vanligt framför hindret, gå en bit fram bredvid hindret, kasta leksaken framåt i hundens riktning men parallellt med dig själv och låt hunden hoppa över och ta leksaken några gånger. När du är säker på att hunden driver framåt ska du i stället göra ett armbyte (framförbyte) när hunden hoppar och hunden ska vända in till dig i stället.

Tänk på: OM din hund inte värdesätter din belöning, försök då inte använda den belöningen för att få hunden att värdesätta hindret.

Start!

När jag tävlade senast så noterade jag att det är många som har problem med tjuvstarter på sina hundar. Jag hade själv lite svårt med ena hunden som inte ville sitta i det leriga gräset .. Men eftersom han kan ”stå” i stället så körde jag med det. Då kan det dessvärre råka bli några steg framåt eftersom jag inte belönat detta beteende tillräckligt vid startsituation (endast på gungan) Så återigen… Det är viktigt att gå tillbaka till grundträningen, förstärka det som hunden redan kan dvs hålla kvar värdet för hunden. Detta är samma princip som för allt annat man lärt in inte minst kontaktfältsbeteendet som man inte belönar lika frekvent när hunden kan det… men man får inte glömma bort att hålla kvar värdet där med….

Lite påminnelser om grundträning för starter. (jag vill att hunden ska kunna fokusera framåt i starten liksom Susan Garret lär ut, så hunden lär sig att läsa av vart den ska)

Sitt position:

Många av problemen med att få hunden att sitta kvar beror på att man accepterat slarv tidigare, hunden kanske tillåtits att flytta fram några steg. Bestäm hur du vill att det ska se ut när det är bra. Om du så gått fram 10 meter och hunden flyttar el. rör sig mista lilla från stället så SKA du gå tillbaka – Alltid! Hur ska du få hunden att förstå om du inte själv är tydlig? Och om hunden rört sig flera gånger och du verkligen gått tillbaka varje gång, så släpp inte bara iväg hunden framåt när det äntligen blir rätt utan belöna ordentligt först i stället.

Fokus – utan leksak:

Använd först goda belöningar för att bygga upp ett hindervärde för hunden, sätt hunden som vanligt men stå själv kvar när du ”släpper iväg” hunden framåt, kasta en godis över hindret samtidigt när hunden hoppar över. Ibland när hunden tittar framåt så får den hoppa men ibland går du i stället tillbaka och belönar sittandet.

Utöka till att ställa dig lite längre fram bredvid hindret. När du kastar ska fortfarande belöningarna komma framför hunden, ej från sidan, eftersom vi belönar fokuseringen framåt vid sittande. Vid dessa övningar ska du inte använda klicker eftersom de flesta övningar med klicker gör att hunden kommer nära dig för belöning – dvs. den ska ju bryta positionen och tittar då på dig i stället.

Tänk på att ju längre ifrån hindret du sätter hunden så ökar risken att den inte fokuserar rakt mot hindret, sätt hunden närmare hindret för att lyckas bättre. Tänk också på att ha din kropp riktad åt det håll hunden ska.

Släpp aldrig iväg hunden över hindret genom att säga ”bra” och kasta iväg godiset – då kommer du inte kunna berömma hunden för att den sitter stilla – använd startkommandot.

Startlinjeförstärkning.

Om hunden sitter stilla när du rör dig själv framåt men börjar röra sig när du går tillbaka för att belöna, så ska du INTE belöna, då har du ju belönat rörelsen.  Detsamma gäller om du gått iväg och tänker kalla in hunden över ett hinder: om hunden rest sig och går mot dig så ska den inte få starta/hoppa – det är ju också en form av förstärkning/belöning, gå tillbaka till startposition med hunden. Om du i stället råkar upprepa ditt kommando ”sitt” så har du också ”belönat” hunden eftersom den fått ett nytt kommando (den behövde ej följa det gamla) .

Hmmm… apropå ett tidigare inlägg om hundspråk och att det lätt blir missförstånd mellan hundar som inte kan läsa av varandra pga svansar som står upp hela tiden eller massor av långt hår i ansiktet…

Såg den här bilden och insåg att storleken också visst har betydelse.. i kommunikation!

hunddofter..

Det händer att hundar har svårt att sitta kvar, även på en agilitybana där man vill sätta hunden vid startlinjen för att kunna positionera sig bättre inför kommande hinder.

Det betyder att hunden måste kunna vänta tills den får ett startkommando av föraren. Det finns många olika typer av startkommando el. signaler som jag föredrar att kalla dem. (Läs mer…)

Det är ofta människor missförstår hundar och tolkar deras signaler fel. Vi själva borde dessutom bli mer medvetna om hur vårt eget agerande, de signaler vi sänder ut genom vårt kroppsspråk,  påverkar hunden, och även bli bättre på att agera därefter. Det finns ju många generella tecken man kan leta efter när man tolkar en hund men oftast går det så fort så vi helt enkelt inte riktigt också hinner se alla de viktiga nyanserna i språket. Hundar själva ”ser” ju detta bättre än oss och vi förstår inte alltid varför de reagerar på en annan hund då vi själva inte sett de små signalerna som orsakat reaktionen. Det ÄR så små saker, snabba signaler, som kan vara avgörande för om hunden sänder ut undergivenhet eller rädsla.  Självklart kan även hundar missförstå varandra, det gäller speciellt hundar som inte fått umgås så mycket med olika typer av hundar och raser under sin uppväxt. Många anser att just svarta hundar är ett större ”orosmoment” för deras hundar och väldigt mörka hundar utan teckning är ju svårare att ”se” nyanser av signaler på. För att inte tala om raser med mycket päls i ansiktet, hundar med krullad svans osv…

Några av de mest feltolkade hundarna och situationerna är hundar med  rädslor (eller s.k. ” rädsleaggression” som en del  uttrycker det…)  Tyvärr drar de ofta på sig angrepp av aggressiva hundar just därför att de kan sända ut blandade signaler. En rädd hund har oftast en tendens till att förstora sina signaler, ex.  resa ragg över hela ryggen istället för bara över nacken som en mer självsäker hund kanske gör.

arg men osäker..

En hund som är arg men osäker, visar ilska men osäkerhet på samma gång.  Aggression visas genom dovt morrande med vidgade näsborrar, undergivenheten  och osäkerheten visas genom de platta öronen,  tillbakadragna läppar och små ögon,  hunden kommer inte att bita om den andre accepterar dess undergivenhet el. flyr undan. Denna signal missförstås ofta för ”rädsleaggression” men aggression och rädsla motiverar inte en hund på samma gång, orsaken till detta missförstånd är att uttrycken som används av människor och hundar för att visa undergivenhet är de samma som för rädsla bara med kvantitiva skillnader. Ett uttryck av mindre rädsla behöver alltså  inte vara  rädsla utan undergivenhet.

Det bästa sättet att bli bättre på att tolka och förstå hundarnas signaler är helt enkelt att titta väldigt uppmärksamt på alla hundar man möter i olika situationer!