En väldigt duktig agilitytränare är Susan Garrett, ja, hon är duktig på en massa annat inom hundträning också.

Här kommer en sammanfattning av några av hennes grundstenar i träningen

1. Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för. Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar

Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser

Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas

2. Fokus

Innan hunden startar måste den kunna fokusera framåt åt det håll den ska. Vid startlinjen får hunden lov att titta på dig när du går fram och ställer dig själv i startposition men sedan ska den titta framåt innan den får starta

Du kan lära in och använda en peksignal inför start som signal till hunden att den ska fokusera framåt och därmed lära sig att själv hitta linjen framåt. Genom det blir hunden bättre förberedd på ex. vis en snabb lång raksträcka eller en lurig start med en snäv sväng direkt efter första hindret.

3. Inlärning av startsignal

1)   Sätt hunden i startposition nära framför ett hopphinder, stå själv en bit bredvid hindret framför hunden, riktning framåt med kroppen, kasta en leksak framåt över hindret framför hunden. Hunden får titta på dig när du kastat leksaken men den ska lära sig att när du sätter fram handen och pekar mot hindret så ska den fokusera framåt, mot leksaken i detta fall.

2) När hunden tittar mot leksaken säger du din startsignal t.ex. ”okej” el. ”kör” och hunden får lov att hoppa över hindret och ta leksaken. Det är viktigt att leksaken är placerad på hundens linje rakt framför hunden. Men den ska inte kastas framför dig själv mer än någon meter utan mer i en parallell linje bredvid dig eftersom hunden inte ska lära sig att den får springa iväg före dig.

3) Rör dig framåt med hunden samtidigt som du ger startsignalen. Det uppmuntrar framåtdrivet och ger en snabbare start och du kommer själv i position bredvid hunden samtidigt som den når leksaken.

4) Om hunden tittar mycket på dig och inte fokuserar framåt så kan du ändra din egen startposition, ex. försöka med att backa lite bakom linjen där hunden sitter. Då ökar sannolikheten att hunden tittar framåt i stället för på dig när du kastar leksaken.

5) Om hunden aldrig tittar mot dig? Inget problem! Men om den bara stirrar på leksaken kan du lägga på peksignalen direkt eftersom du vet att hunden kommer att utföra övningen korrekt dvs. ha fokus framåt. Problemet kommer i så fall om hunden aldrig tittar på dig när du ska byta arm som du visar med (vid riktningsbyte), i så fall måste du gå tillbaka i träningen och göra mer ”shadow”träning dvs. cirkelträning och vändövningar på marken.

6) I början ska du ej göra peksignalen om du är osäker på om hunden kommer att fokusera framåt, lägg på peksignalen exakt när hunden tittar framåt och säg startkommandot samtidigt.

7) Om du tränat mycket lydnadsträning innan med hunden så kan det vara bättre att börja med att ha hunden på höger sida om dig eftersom hunden annars ofta tror att den SKA titta på föraren

( dvs ”fot-kommando”)

Om hunden bara tittar på dig och inte alls på leksaken så får du börja med att bryta upp övningen i ännu mindre delar, ”shapa ” fram beteendet; att titta mot leksaken. T.ex. ge startkommando ”okej” så fort hunden tittar bort från dig det minsta även om den då inte riktar blicken direkt mot leksaken, och därefter höja svårigheten/kriteriet successivt tills att hunden sen ska klara att titta rakt fram mot leksaken innan den får ”okej”

9) Om hunden har svårt att sitta stilla när du kastar i väg leksaken så börja i stället med att bara släppa ner leksaken på marken mot placeringspunkten vid din sida, om hunden då klarar att sitta kvar får den startkommandot.

Utveckla övningen mer och mer till att kasta leksaken med mer fart och sen längre och längre ifrån dig ( stå längre åt sidan /längre fram)

10) Var konsekvent! Låt aldrig hunden ta leksaken

utan att den fått ”okej” och ge aldrig

startkommandot om hunden inte är helt stilla

Tänk på: Om din hund inte värdesätter din belöning…..Hur ska du då kunna bygga upp ett värde i hindret för hunden? –Använd värdefulla belöningar!

4. Armbyte

Byte av arm betyder byte av linje dvs. hunden ska byta riktning. Varje gång du byter arm ska hunden tänka: ”sväng åt andra hållet”. Och din hund ska INTE tänka ”sväng” om du INTE byter arm.

Alltså ska du byta arm vid varje framförbyte och vid varje bakombyte och hunden ska då svänga/byta riktning på sin linje. Öva så mycket på detta så att hunden förstår att den alltid ska fortsätta framåt tills föraren gör ett armbyte.

Men om hunden bara fortsätter framåt och inte uppmärksammar mina signaler? –Det betyder att hunden inte lärt sig ordentligt att den ska byta riktning vid armbyte.

1. Övning för detta utan hinder:

Kasta i väg en leksak som vid föregående övning, framför hunden men ha en annan leksak gömd i handen, så fort hunden springer fram mot leksaken gör du ett framförbyte och hunden ska svänga till dig i stället. Belöna med handen på den sida hunden är.

2. Lägg till ett hinder framför hunden:

När vi vet att hunden driver framåt och även byter riktning när du byter arm så ska du göra detta framför ett hinder.

Sätt hunden som vanligt framför hindret, gå en bit fram bredvid hindret, kasta leksaken framåt i hundens riktning med parallellt med dig själv och låt hunden hoppa över och ta leksaken några gånger. När du är säker på att hunden driver framåt ska du i stället göra ett armbyte när hunden hoppar och hunden ska vända in till dig i stället.

Lika bra att slå fast allt som ens hund faktiskt inte kan (ja, ja nu tänker jag ju inte positivt enligt klickerfilosofin, nej tvärtom faktiskt..)

Klart att det är,  självklart att det är hundens fel .. eller?

Det är ju ganska skönt faktiskt, att kunna säga att ens hund nog ändå inte klarar det.. att det är hunden som är rädd för gungan.. hunden som inte har ork att klara tiden.. trots att man ju tränat så himla mycket på just detta!!

Varför är det skönt säger ni?? Jo, men det är ju en så bra ursäkt för att slippa ransaka sig själv! Det är ju lättare att låtsas som ingenting och att slippa ta tag i VARFÖR det är som det är. Lättare att säga att hunden inte kan än att faktiskt våga tro att den KAN! Att slippa lägga ner så mycket tid och engagemang som behövs. För det är väl ju ändå ingen idé?

Men.. i stället skulle man ju kunna tänka att det går att träna så det fungerar. Att det egentligen är föraren som inte kan.. dvs det är ju ärligt talat oftast inte, eller aldrig,  hundens fel. Det är kanske lättare att säga att det är hunden som inte orkar springa tillräckligt snabbt när sanningen nog är att du själv inte tränat hundens kondition tillräckligt bra. Att säga  ”hunden är så rädd för gungan så den kryper upp så det är ingen idé för det kommer aldrig att gå i alla fall..” i stället för att ta ansvar för situationen och erkänna att man helt enkelt inte tränar korrekt eller tillräckligt mycket… nej.. det blir alldeles för jobbigt att ta tag i ……… Skyll på hunden i stället… Om man ändå tycker att man tränat så ”himla mycket” så har man nog inte tränat tillräckligt ändå  om hunden ändå inte klarar slalomingången, inte sitter kvar vid starten eller hoppar över kontaktfältet.

Nu var jag lite ironisk i raderna ovan men jag kan inte förstå dem som år efter år skyller på sin hund när det uppenbarligen är för lite el. inte tillräckligt bra träning som är orsaken. (ni som läser detta och verkligen VERKLIGEN gjort allt fast det inte fungerar ändå behöver inte bli sura nu och inte ta åt er av detta, men kanske ändå att ni inte hittat rätt nyckel ännu?)

Ok.. det kanske gick bra att ”blunda lite” i klass 1  men när du är uppe i klass 3 och ändå står där fortfarande och skyller på att din hund nog var lite trött i stället för att lägga ner tid på  konditionsträning el. jobba med motivation, eller fortfarande hoppas att det blir ”rätt” domare som är ”snäll” vid kontaktfälten i stället för att träna så kontaktfälten verkligen fungerar, så är det dags att inse fakta. Man når inte sina mål om man inte är beredd att kämpa för det, ingenting kommer gratis och det är INTE hundens fel!

Som en känd hundtränare brukar säga:” Din hund är en spegelbild av din egen förmåga som hundtränare”  Så sant och ack så smärtsamt.. Jag skulle vilja lägga till.. ”och en spegelbild av DIN egen vilja, ork och motivation” .

Att börja tänka sanningsenligt och leta efter de verkliga orsakerna till problemen är första steget för att nå sina mål. Sedan att våga tro på både sig själv och sin hunds förmåga. Det gäller bara att hitta rätt verktyg. När man börjar tro att ens hund faktiskt KAN , och inte skyller ifrån sig längre, så kan man också börja jobba för det fullt ut.

Jag? jo.. alla har väl gjort sina misstag… hmm...

Åhh… jag har lite dåligt samvete vad gäller blindbyten… På våra träningar brukar det vara rätt kul att se vilka olika typer av byten varje ekipage gör. Det blir ju oftast så att man väljer det man är bäst på, kan bäst.. istället för det som man kanske egentligen borde träna på av det man är.. hrmm.. mindre bra på Jag brukar kunna få till mina bakombyten bra. Det som fungerar något mindre bra än jag själv önskar är framförbyten och minst bra.. blindbyten. Någon uppmärksam person kanske noterar att det skrev jag ju om en annan gång. Jag skulle ju träna mycket mer på blindbyten. Men.. när man tränar i grupp har man inte alltid så jättemycket tid på sig att lösa banan och för att inte ta för mycket tid från andra så väljer man det man ”kan”. Dumt! Men grejen är att jag verkligen VILL kunna vara toppenbra och smidig och snabb och bara självsäker på blindbyten. Så, då krävs ju faktiskt att man lägger ner massa tid på att träna blindbyten också. Jag minns att Jenny Damm verkligen lät mig slita med denna övning en vårdag för länge sedan.. jag tränade blindbyten och att verkligen placera mig bra och och springa foooortare!!! Speciellt för att hinna med blindbyten på rätt ställe. Här kan man lägga in flera blindbyten . Jag vill främst kunna göra det riktigt bra på ”staketet” el. serpentinen från 2 till 4.

Just nu planeras höstens föreläsningar:

Föreläsningarna bygger på varandra och du får ut mest om du går på bägge, men om du har en bra grund redan inom området så kan du vara med på enbart fortsättningsföreläsningen på  om du önskar.

sön 7/8 -11  kl. 18.00 ”Klickerträning grund”:  Obs, endast teori utan hundar. 100kr. minst 15 åhörare.
Innehåll: Vad är klickerträning? -Historik och metoder. Hur lär hundar? – Inlärningspsykologi och hundens förutsättningar . Hur gör vi? -Mekaniska färdigheter -hur klicka in hunden -att tänka på

sön 28/8-11 kl.18.00 ”Klickerträning forts” Obs endast teori utan hundar. 100kr. minst 15 åhörare. 
Innehåll:  Vikten av observation, att forma ett beteende, signaler, få flyt i beteenden, fart, beteende kedjor.

Anmäl ditt intresse via formuläret nedan. Jag tar kontakt med dig sedan för att bekräfta att du fått en plats.

Senare planeras fler föreläsningar i höst enligt nedan men jag har inget datum än, du kan ändå göra en prel intresseanmälan så jag ser vilket intresse som finns.

” Massage och Friskvård för hunden” , massagens nytta och effekter för friskvård el rehabilitering, uppbyggnad och underhåll av hundens fysik och kondition, uppvärmning och nedvarvning efter träning,

”TAG-teach”, ”klickerträning för människor!

skicka intresseanmälan via formuläret nedan!

Vid föreläsningarna håller jag till nära Sätila Centrum (4.5 mil från Göteborg/Borås)  i Sysalen , ingång gröna dörren.
Adress: Björlandavägen 11,  511 69 Sätila,

Svårast blir det för en ny oerfaren hundägare som möts av olika råd från alla håll och kanter när tom de som utger sig för att vara experter på området hundar kommer med olika lösningar på samma problem.  Det krävs en hel del för att kunna stå för sina åsikter och hålla kvar vid det som man tror på…

Här är tex. en del skillnader mellan hur två kända personer skulle göra:

Barbro Börjesson

Lär ut sina kunskaper och sitt synsätt på hunduppfostran bland annat i TV-programmet Go´kväll och har skrivit boken ”Hundskolan

Om hunden drar i kopplet:

Låt hunden gå så långt ut i kopplet som möjligt. När du tycker att hunden drar för hårt ska du knycka till i kopplet. Gör det med ett schwung som när man skakar en matta och så bestämt att hunden upplever det som olustigt. Det är viktigt att kopplet hänger slakt som en båge efter du ryck i kopplet

Om hunden är aggressiv mot andra hundar:

Om det är en ung hund kan du knycka bestämt i kopplet under hundmöten så att den avbryter intresset för den andra hunden. Om det är en stor och vuxen hund som varit aggressiv länge kan man kasta en påse med plastflaskor och burkar i marken bakom hunden. Vänd om och gå åt motsatt håll, tänk på att hunden ska bli lite inställsam och lydig.

Om hunden vaktar maten:

Om det är en valp ska du inte bry dig om beteendet. Om det är en äldre hund kan det tyda på att den ifrågasätter din ledarposition. Ta inte tag i hunden för då är det stor risk att du blir biten. Kasta istället något otrevligt bredvid hunden och markera ditt absoluta ogillande. Hunden ska bli undergiven och inställsam.

Om hunden skäller och försöker bita besökare:

Vi kan inte ha hundar som är aggressiva mot människor i vårt samhälle. Avtala med en person som ställer upp på att bi utskälld och låt hunden ta konsekvenserna av sitt handlande. När hunden rusar mot personen så får människan inte titta den i ögonen. Ta tag i hunden så att den blir undergiven, gräla på den så att den känner sig riktigt liten

Anders Hallgren:

Har varit en föregångare i hundkretsar och har skrivit boken ”Därför gör hunden så”

Om hunden drar i kopplet:
För att träna hunden att gå i koppel så måste man berömma när den går fint och stanna när den börjar dra. Man väntar tills kopplet slaknar innan man börjar gå igen. Om kopplet spänns stannar man genast igen. När hundägaren drar i kopplet är det lika illa som när hunden gör det.

Om hunden är aggressiv mot andra hundar:
Aggressivitet beror oftas på bakomliggande orsaker, smärta är oftast vanligare än man tror. Om hunden har blivit aggressiv mot andra hundar måste man söka hjälp hos en utbildad hundpsykolog och utreda tänkbara orsaker bakom och inte bara träna symtomen

Om hunden vaktar maten:
Om hunden morrar och visar tänderna betyder det att den är osäker på dig. Den tror att du ska ta hundmaten och äta upp den själv. Det värsta du kan göra är att bli arg på den för då kommer den bara att lita ännu mindre på dig. Gå undan, låt hunden vara ifred. Är det ett stort prob-lem kan man mata hunden för hand.

När hunden skäller och försöker bita besökare:
Se till att alla som kommer hem har med sig en godsak till hunden. Tejpa fast en godisask på dörren tillsammans med en lapp som säger ”ge hunden en godsak när du kommer in. Stirra den inte i ögonen”. Detta brukar oftast ge ett snabbt resultat. Om problemet kvarstår ska du söka hjälp hos en utbildad hundpsykolog.

Vilka metoder skulle du föredra?

Källa: Hundliv nr 3 2005

Gör vi människor sådant som vi själva har något att vinna på? Eller rättare sagt BARA det vi har något att vinna på?
Först:  Om man talar om hundar så är många forskare ense om att hundar och andra djur helt enkelt väljer att göra de beteende som de vinner något på. Ett beteende som lönar sig dvs leder till något som hunden vill ha eller till välbefinnande, alltså en positiv känsla.  Och de beteenden som helt enkelt leder till negativa upplevelser och känslor tenderar att minska i frekvens eller upphöra.
Med andra ord om hunden inte vinner något på sitt beteende så slutar den med det.  Eller så utför man ett beteende för att slippa negativa konsekvenser som ex ett straff.

Lite mer kontroversiellt kan det vara att dra dessa slutsatser för oss människor..
Jag hörde en intressant diskussion på RiX FM angående detta ämne. Man påstod å ena sidans åsikt att vi visst kan göra saker bara av vårt goda hjärta, inte alltid för egen vinnings skull. Bara för att vi är ”snälla” helt enkelt. Medan man å andra sidans åsikt menade att vi visst, liksom andra djurarter, gör det som ger oss någon vinning. Exemplet man använde var att en person hjälper en annan med ett ärende.
Efter en del tvära kast och bestämda åsikter i frågan kom ena sidan fram till att man gör ngt snällt mot andra helt osjälviskt för att det helt enkelt känns bra… genast kontrade andra ringhörnan med att ”ja! Man gör det för sin egen skull! Just därför vinner man ju något själv på att vara snäll,  för att det känns bra. Då har man själv vunnit något på detta”  Man har själv fått en positiv känsla genom sitt beteende.

Den efterföljande tanken som diskussionen gav var: är det då så att vi aldrig frivilligt gör något som INTE ger oss positiva känslor, eller som vi absolut inte har något att vinna på? Hmm.. Om vi känner oss tvingade att göra något då? Gör något bara för att någon annan kräver det av oss?? Njaa… i det fallet så känner vi väl oss inte särskilt positiva till själva uppgiften vi ska utföra men en viss vinning har vi väl? Jo att kanske slippa buttra miner eller tråkiga kommentarer, tjat eller ilska som vi annars riskerar att få om vi INTE gjorde det som krävdes…
Eller att det iaf känns bra att ha gjort någon annan nöjd.. Alltså även om vi känner oss tvingade så kan vi känna att vi vinner något. Vi gör det inte med glädje, och vi gör det inte igen frivilligt kanske men vi gjorde det ändå..
För att skruva åt det lite mer:  Ibland gör ju även människor saker för att slippa något straff. Åh.. hur många barn har inte städat rummet el tvingat i sig maten för att slippa ett sk  ”straff” tex. att inte få titta på TV el inte få ngn efterrätt… Alltså igen: Gör vi någon gång något som vi inte alls vinner något på???

Vad tycker ni?

Det är väldigt viktigt att gå tillbaka  till grundträning ibland… nej nu ljuger jag .. det är viktigt att gå tillbaka till grundträning OFTA.

Hur ofta på en skala t.ex. har jag belönat min hund för att han tar ett hopphinder bra? För att han utför däcket korrekt?? hmm…. jämfört med belöningsfrekvensen på balanshinder och slalom så är det ALLDELES för få belöningar vid andra hinder.

Även om jag påminner mig själv och hur viktigt det är. Jag har anammat tankarna som Susan Garret delar med sig av i sin film Success with one jump där hon säger att ett hopphinder ska representera typ en ”miljon” i hundens ögon. Tänk dig själv, om du fick en 20:a varje gång du går till jobbet ( eller inget alls i värsta fall)  så skulle du inte utföra ditt jobb med någon större glädje …om du nu skulle gå dit alls..men om du en dag plötsligt får en miljon för varje arbetsdag så skulle du inte vilja göra annat än att jobba!!

Självklart springer även din hund snabbare och med mer entusiasm om det vet att det där hindret betyder chans på något väldigt speciellt!

Jag har gjort en översättning av Susans film för att det ska bli lättare för mig själv att träna enligt hennes metoder för grundträning .

Jag tar inte med så mycket just nu men här är några ex. på saker att tänka på:

Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

• För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för.
• Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar
• Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser
• Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas

Jag har upptäckt att jag sedan jag började med klickerträning med hundar också börjat tänka på samma sätt alltmer även i arbetet, dvs försöker tänka mer på det som är positivt, bra och rätt. Utgå från vad jag vill och inte ifrån vad jag inte vill. Inte fokusera på det som inte fungerar utan i stället försöka utveckla det som faktiskt fungerar.

Tyvärr finns det ju många som gör tvärtom på sina arbetsplatser. Det kanske är svårt att försöka vara positiv själv om man är trött och behöver prata av sig. Jag är många gånger likadan. Eller rättare sagt har jag ofta VARIT så. Försöker verkligen tänka mer positivt nu. Det är en hårfin gräns mellan att prata av sig och att mest sprida negativ stämning omkring sig. Trots det är det guld värt att det finns vänliga kollegor som kan prata om allt och som bryr sig om att lyssna på varandra.

Det är viktigt att bli medveten själv om vilka känslor man sprider omkring sig. Ger du positiv energi till andra?  Eller avger du negativ energi?  ”Äter upp” andras energi?

Numera tänker jag till en gång extra innan jag pratar om något som hänt. Försöker se motgångar ur en annan synvinkel.  Försöker då se det som att jag genom motgången kan bli en bättre lärare.

Att jag har något att lära mig av situationen.

Det är faktiskt rätt intressant att ”se” hur man genom positiv förstärkning kan åstadkomma förändringar även till vardags. Det är upplyftande och ganska lätt att sprida en positiv stämning om man bara vill. Det behövs så lite.

Åh så lättlärda valpar är! Precis som det sägs om barn.. att de tex lär sig främmande språk som allra bäst redan som 8-åringar, så är valpar också, ungefär som disktrasor, de suger åt sig allt de kan och får då massor av möjligheter  att lära sig nya kunskaper.  Valpperioden är en alldeles för viktig utvecklingsperiod för att inte användas till träning. Det ska självklart vara genom roliga positiva träningsformer som bidrar till att bygga upp ett förtroende och gott samarbete mellan hund och människa. det är viktigt att tänka på att valpar inte har så stor uthållighet och blir trötta fort så träningen får inte vara för långa stunder. Fast egentligen sker träningen hela tiden, antingen utan dig eller tillsammans med dig…

Så fort man får hem en valp så kan träningen börja och då menar jag inte att man ska börja med långpromenader och fysisk träning.. Men man kan lära dem massor av bra saker som man vill att de ska kunna sedan som vuxna också. Både ”nyttiga” vardagslydnadsmoment och även andra saker som trix och annat roligt man vill att de ska kunna. Egentligen är inte det viktigaste exakt vad man lär dem för det beror ju på ägarens och hundens egna behov. Vad vill jag kunna använda min hund till sedan , är en bra fråga att ställa sig. Hur vill jag att mina hund ska vara? Om man inte vill ha en hund som hoppar upp och pussar alla den möter, så ska man ju träna valpen som liten hur den ska göra i stället. Alltså ge alternativ. I stället för att vänta till det blir ett problem av det,  vilket är väldigt vanligt.. för det är ju ofta så att man inte ser det som ett problem när valpen är liten.. den är ju så söööt. Men när valpen blivit vuxen och hoppar upp och fullkomligt välter någon person den möter är det inte lika sött längre..

Några exempel på saker du kan lära din valp genom positiva träningsformer, utan tvång, och genom att använda dig av klicker, är tex. att lyssna på sitt namn, komma på inkallning, följa med, gå fint i koppel, hälsa vackert, miljöträning, hälsa fint på andra hundar, vara lugn vid hantering som kloklippning, pälsvård och tandvård, klara olika miljöer mm.

Självklart blir man bättre vän med sin hund genom positiva träningsmetoder!

Ja ni kanske missade detta inslag i TV4 play, kolla här:

Martin Sandin rapporterar direkt från Hunduddens Träningscenter på Gärdet i Stockholm. Hundcentret drivs med fokus på positiv förstärkning och en bra relation mellan hund och människa

Så blir hunden och människan bästa vänner..