Jag har ju råkat ut för att min hund tappat ”sugen” lite på långa tunnlar så jag får jobba mycket med dem för att få upp motivationen hos honom igen, fram med fler roliga belöningar ofta!!

Sen får väl en sådan här bana bli det ultimata testet om jag lyckats med träningen sedan!

En intressant diskussion som fastnat lite i tankarna är fart kontra sväva svängar. Titta på VM-hundarna, en hel del har inte supersnäva svängar men har ändå bra tider.

När vi tränar mkt på att få till kortast möjliga sväng.. hur mkt tappar hunden av sin fart då egentligen? Viktigt är väl då att jobba mest på att hålla uppe farten men  lägga in några sekvenser med några få riktigt snäva svängar i ”farten”. dvs inte stå och traggla med svängar i låg hastighet under en längre stund. Något jag ska testa med mina hundar är att ta tid då de springer i en släppandebana mot en matskål och registrera hastigheten per sekund. Visst ser man ju att det går fortare än på tävling men hur stor är skillnaden egentligen?

Hur mycket snabbare kan hunden med andra ord springa även på tävlingsbanan med rätt motivation. ok.. man få ju självklart tänka på att det är svängar och svårigheter på vägen men man får i alla fall en fingervisning. Sedan är nästa steg att fundera över…

..VAR på banan jag måste öka farten, el. tvärtom. var brukar vi förlora tid? Hur mkt tjänar man egentligen på att sätta hunden vid start  el. springstarta? Svaret kanske förvånar om man testar detta flera gånger på samma kombination/bana.

… och hur känns det på en skala från 1-10 just nu med tanke på tävlingen i Kungsbacka som väntar i helgen..??

DUM fråga!! Och förresten är skalan alldeles för lågt satt…

Känslan av energi och aktivitetsnivå ligger på minst 120!! Kan man vara mer laddad!?  DVS laddad med nervositet… För hur jag än försöker så vill det sig inte med Deus sista ag 1 pinne, vi har haft många bättre lopp i Hopp 2 än i ag 1.. Oj. då .. det finns uppenbara risker med detta nu känner jag… Och nu får alla som försöker tänka positivt själva och inte hjälplöst vill dras ner i superonödiga negativa tankar sluta läsa nedanför ..

usch.. det blir lite .. ja en aning.. negativt tänk.. Men jag måste bara få ur mig detta först så lovar jag att tänka positivt igen ok?

En möjlig  trolig eller otrolig , sannolik eller osannolik konsekvens av mitt överladdade psyke kan bli att jag helt enkelt är så överladdad så jag rusar in på banan i blindo.. missar att vänta på startsignalen..glömmer banan.. eftersom jag missat att gå banan ordentligt på banvandringen för att jag hade så himla bråttom att få starta… att jag är sååå fokuserad framåt att jag glömmer titta på min hund.. som snopet sitter kvar vid starten ännu….

(ni som känner honom vet att han i ett sådant läge,  med en ofokuserad klantig matte snarare redan skulle befinna sig själv vid ett hinder i linjen lång fram i banan..kanske redan i mål!)

Nu var det sagt! så skönt… Om jag går tillbaka till det jag skrivit ovan så inser jag att jag uppenbarligen har ett stort akut behov av att hitta en lite mer lagom mental nivå där min hjärna snarare hjälper mig i stället på lördag.. Ska jobba på det!

OK dags för några positiva affirmationer:

Jag ska springa så det ryker!!!…. med min hund..!

Jag ska vara tydlig hela vägen på banan! …

Jag ska inte ge upp utan i stället kämpa hela vägen även om ngt blir fel..

Jag ska vara glad och positiv även om allt skulle krångla eller det blir plötsliga förändringar ..

Jag ska fokusera på att hitta flyt och harmoni tillsammans med min hund!

Jag ska göra precis som jag brukar göra på träning (…inte få panik och bromsa in när vi närmar oss balansen.. eller slalomet… fast det blir en svår vinkel…)

Kom just på en till affirmation.. Om jag diskar mig så ska jag vara lika glad ändå så min hund fortfarande tycker att agility är det bästa som finns!! (om ngn nu läser mellan raderna och finner en svag tendens till lite oroligt tänk .. så har ni helt rätt  helt fel!!!!!

All förändring börjar med mig själv.
Det är med mina tankar all förändring börjar /Kay Pollak.

Kan vi verkligen påverka vad vi tänker? Förändra vårt tankemönster? Klart vi kan säger jag.. men vill vi alltid?  När man är arg och tjurig och tänker elaka tankar om någon.. eller när vi är deppade och gräver ner oss ännu mer med musik som håller kvar den där melankoliska känslan.. Eller på tävlingsbanan när vi tänker att det ändå kommer att bli ett skitresultat. Självklart vill vi inte tänka så och självklart förstår vi att dessa negativa tankar inte direkt hjälper oss att göra saker bättre, att klara av något bättre. Ändå fastnar vi lätt i dessa tankar när de kommer smygande.. Så varför? Naturligtvis finns det ett syfte bakom detta. Något vinner vi alltid på att tänka som vi gör. Frågan är VAD?  Kanske känns det lättare att slippa hoppas för mycket och riskera att bli besvikna. Kanske vi bara just då behöver bli av med jobbiga känslor inombords och låta dem få luft en stund. Men något vinner vi på att tänka som vi gör, kanske något som gör det lättare just då men gör det sämre i längden. Som att tänka att vi kommer att diska oss på banan, då känns det inte lika jobbigt om det händer, desto jobbigare att tänka att man ska vinna men sedan inte göra det och behöva ta besvikelsen just då. Men vad är värst i längden…

Klart vi kan förändra hur vi tänker skrev jag. Ja, det tror jag, fast det är rätt svårt ibland. tex är det lättare att skylla på att saker som man är missnöjd över beror på någon annan. Det är någon annans fel helt enkelt hur vi känner oss, eller hur? På så sätt kan man skylla på andra och slippa ta eget ansvar för situationen. För ligger felet hos någon annan så är det ju inte så lätt att göra något åt saken, vi kan ju inte förändra andra, bara oss själva. Så då slipper vi jobba med oss själav också. Men då gör vi oss själva till offer för hur vi ser och tolkar en annan människas beteende. Jag kan tex välja att se någon annans ilska som ett uttryck för något specifikt behov hos den personen, en vädjan om förståelse? Ett rop på hjälp? Kanske bara en kram som behövs?

”Det är ditt fel att jag blir arg!!!!” ..fast kan det vara så att det är egentligen är mitt eget fel som väljer att bli arg pga det någon annan gör? Kanske jag blir arg för att det är jag själv som inte kan hantera situationen? Hmm.. tål att tänka på..

Ja, kanske vi är några som faktiskt försökt ändra på andra. Det skapar oftast bara irritation och ledsamhet eftersom det är så himla svårt. Vi kan inte styra hur andra gör men däremot vårt eget synsätt på det andra gör. VÄLJA att se det annorlunda. Eller varför inte välja att se på oss själva annorlunda. Negativa tankar om oss själva och det vi presterar lagras i vårt undermedvetna och fortsätter påverka oss. PÅ samma sätt kan positiva tankar, BILDER, som stannar kvar, hjälpa oss i olika situationer. Det är därför affirmationer fungerar dvs ord som vi upprepar ofta för oss själva i olika situationer. ”JAG ÄR DUKTIG; JAG KAN DET HÄR; VI KAN VINNA!” De skapar positiva bilder inom oss som hjälper oss att skapa ett bättre självförtroende inför olika situationer. Det är vi själva som har valet i våra händer,  vilka tankar vi låter få övertaget!

Det finns så mycket man kan göra för att det ska bli lättare att lära sig nya saker. Något som kan vara viktigt är att ta reda på vilken studiestil man har …eller vilken inlärningsstil man har som det också heter.. Det kan man ta reda på genom ett enkelt frågeformulär där man skriver vilka behov man har under olika förutsättningar. På det sättet kan man optimera sin inlärningsförmåga och skapa bättre förutsättningar för att bevara sin kunskaper i minnet. I grund och botten finns 2 stora inriktningar för inlärningsstil: de som är holistiska och de som är mer analytiska.

En generell uppdelning som sedan delas upp i fler variabler. Därefter kan man använda sig av detta för att tex. arrangera sina studier ex i miljö, personliga resurser och material för att få lättare att lära sig dvs en mer effektiv inlärning. Det finns alltför många människor som tragglat år efter år med ett ämne de haft svårt för och kanske gett upp och tror att de helt enkelt inte kan lära sig.. men oftast är det bara så att man inte fått lära sig på rätt sätt, inte fått det förklarat på det sätt man själv förstår.. läraren kanske inte klarat att anpassa sin undervisning till olika människors sätt att lära sig..  Men självklart måste man ta största ansvaret själv!

Vill man vara framgångsrik i sina studier finns här 4 ledtrådar att följa…

1. Attityd!
2. Intresse!
3. Motivation!
4. Arbetsdisciplin!

Andra saker som påverkar studierna:

1. Att man är målmedveten, fråga dig ”vad vill jag uppnå?” Ha tydliga mål och delmål 2.Det gäller att ha en god planering och en bra struktur för sina studier så man inte läser lite på måfå bara..

En positiv inställning påverkar väldigt mycket, tror du att du inte kommer lära dig något så är risken stor att du sänker dig själv och inte ger dig själv rätt förutsättningar för att lyckas.. Därigenom kommer självklart att även ett bra självförtroende ökar dina möjligheter till bra studieresultat.

Men du kanske tycker att du aldrig kommer ihåg något hur mycket du än studerar…. tänk då på att minnet fungerar bättre.. och -inlärningen om man använder sig av

UPPREPNING – ASSOCIATIONER och VISUALISERING

Dags att börja bygga upp sin egen styrka och kondition igen innan tävlingarna drar igång på allvar för året. Allt fler agilityvänner börjar fundera över hur de själva kan göra för att bli snabbare på banan, kunna svänga snabbt åt olika håll , accelara snabbt osv. Fysisk träning för sig själv går hand i hand med tävlingspsykologi. Hur man tänker kring träning och tävling påverkar naturligtvis de resultat man sedan får.

För ett tag sedan hade tv4 en intressant diskussion i morgon tv-soffan. En Idrottspsykologisk rådgivare , Johan Plate, för elitidrottare sa bl.a:

Man ska fråga sig varför man kämpar, vad är det man egentligen vill uppnå, man måste vara medveten om att det man ”betalar” i form av insatser ger väldigt lite utdelning procentuellt sett.

Det krävs många förluster för att bli en vinnare! Är insatsen värd resultatet? Annars får man ändra sina insatser.

Det är viktigt att tänka på hjärnans belöningscentrum (!) , om den inte stimuleras så tappar man motivationen, det är alltså väldigt viktigt med delmål som man verkligen kan uppnå så man känner sig ”lyckad” och får positiva känslor.

Delmålen får inte vara för högt satta (jämför med en kriterieplan för din hund, var inte hårdare än så mot dig själv heller)

Värt att tänka på!

Människor är verkligen ett handikapp för hunden ibland..

Jo , det är sant! Hur många gånger kommer inte föraren långt efter sin hund på ex. en raksträcka på banan? De flesta hundar ute på agilitybanorna klarar faktiskt att springa fortare än sin förare om den verkligen vill.

Hur många hundar springer då verkligen så fort den kan åt rätt håll när matte hamnar långt bakom och hunden inte ”ser” föraren?

De hundar som är helt säkra på alla signaler, både våra fysiska och verbala signaler har inga problem, de sänker inte farten utan litar på att matte ”visar” vägen ändå.

Men de hundar vars förare inte lärt in alla signaler som tex. hinderord kan tänkas göra en del val som inte är önskvärda i det läget.

En hund med bra självförtroende kanske väljer att bestämma vägen själv och tar det hinder som verkar roligt eller råkar stå i väglinjen.. har man tur själv så blir det ändå rätt… (men vem vågar chansa?)

Osäkrare hundar som inte gärna ”släpper” så långt från föraren kommer garanterat att sänka farten.. inte särskilt önskvärt det heller..

Jag vill påstå att även den som naturligtvis har som målsättning att alltid hinna med sin hund på banan har nytta av att förstärka sina signaler för de olika hindren… risken finns att man behöver det ändå.

I början, som ny agilityutövare, lägger man ofta tid på att träna enskilda hinder och då lära in orden för dem, ex, ”gungan” ”tunneln” osv. Men sedan…. Ja, det blir ungefär som med de hinder ( ex.hopphinder) som är ”lätta” , vi glömmer att förstärka dem , glömmer att hålla kvar värdet för dem hos hunden…

Så vad gör vi? Hur många kommer ihåg att grundträna hundens förståelse för signalerna för de olika hindren. Ändå finns det säkert en del tillfällen när man skulle vinna mycket på det… som när du hamnar långt efter hunden och den har en valmöjlighet att ta ”fel” hinder..

..då är det toppen att kunna ropa ”långhopp” och vara säker på att hunden svänger mot just det hindret i stället för ett annat som råkar finnas i blickfånget just då.

Självklart sker en viss förstärkning när ni tränar olika banor/kombinationer och använder verbala signaler på vägen för de olika hindren.. men är du säker på att hunden verkigen KAN dem?  Måhända förlitar sig hunden på enbart kroppsliga signaler fast du inte vet det? Det brukar annars visa sig just i situationer på tävlingsbanan när du hamnar på efterkälken..

Kanske kan vara en god idé att testa din hunds förståelse för hindersignalerna?

Man kan göra en  övning , ett test, som går ut på att man ska släppa hunden , mot ex. en godisskål =motivation , på en väg med valmöjligheter.

Hunden ska vara van sedan tidigare med att självständigt utföra en rak släppandebana utan valmöjligheter (förutom att den ju kan välja att springa förbi utanför ett av hindren).

I en släppandebana följer man ju inte med själv utan hunden ska självständigt springa mot målet. Testa att släppa hunden och säg ordet för ett av hindren på slutet i rätt ögonblick och om hunden tar rätt hinder så får den en belöning, ex, en boll som man kastar framåt i hundens riktning.

Eller så har man en medhjälpare vid hindret som snabbt trollar fram lite godis.

Om man har flera medhjälpare kan man träna med negativ förstärkning dvs då har man en belöning liggande, bakom det rätta hindret (ex. godisskål) . Men då plockas belöningen snabbt upp om hunden tar fel hinder = utebliven belöning.  Hundens motivation är att den fått veta att det finns en belöning bakom hindren.

Börja med att träna de enskilda hindren var för sig först och förstärk dina ordsignaler. Släpp sedan hunden från sista hopphindret och sedan successivt från första hopphindret. Hunden ska alltså springa olika vägar beroende på de ordsignaler du ger.

Du kan förenkla övningen genom att endast ha 2 hinder bredvid varandra framför hunden och skicka hunden mot ett av hindren med hjälp av enbart verbala signaler. Eller gör en inkallning på en linje där det står 2 hinder alldeles intill varandra. Då ska du växla vilken sida du själv står på, det får inte påverka hunden…

Det är inte så lätt som man kanske tror…. om du inte tillhör dem som redan jobbar ofta med signalförståelse och har en helt signalsäker hund.

Gör vi människor sådant som vi själva har något att vinna på? Eller rättare sagt BARA det vi har något att vinna på?
Först:  Om man talar om hundar så är många forskare ense om att hundar och andra djur helt enkelt väljer att göra de beteende som de vinner något på. Ett beteende som lönar sig dvs leder till något som hunden vill ha eller till välbefinnande, alltså en positiv känsla.  Och de beteenden som helt enkelt leder till negativa upplevelser och känslor tenderar att minska i frekvens eller upphöra.
Med andra ord om hunden inte vinner något på sitt beteende så slutar den med det.  Eller så utför man ett beteende för att slippa negativa konsekvenser som ex ett straff.

Lite mer kontroversiellt kan det vara att dra dessa slutsatser för oss människor..
Jag hörde en intressant diskussion på RiX FM angående detta ämne. Man påstod å ena sidans åsikt att vi visst kan göra saker bara av vårt goda hjärta, inte alltid för egen vinnings skull. Bara för att vi är ”snälla” helt enkelt. Medan man å andra sidans åsikt menade att vi visst, liksom andra djurarter, gör det som ger oss någon vinning. Exemplet man använde var att en person hjälper en annan med ett ärende.
Efter en del tvära kast och bestämda åsikter i frågan kom ena sidan fram till att man gör ngt snällt mot andra helt osjälviskt för att det helt enkelt känns bra… genast kontrade andra ringhörnan med att ”ja! Man gör det för sin egen skull! Just därför vinner man ju något själv på att vara snäll,  för att det känns bra. Då har man själv vunnit något på detta”  Man har själv fått en positiv känsla genom sitt beteende.

Den efterföljande tanken som diskussionen gav var: är det då så att vi aldrig frivilligt gör något som INTE ger oss positiva känslor, eller som vi absolut inte har något att vinna på? Hmm.. Om vi känner oss tvingade att göra något då? Gör något bara för att någon annan kräver det av oss?? Njaa… i det fallet så känner vi väl oss inte särskilt positiva till själva uppgiften vi ska utföra men en viss vinning har vi väl? Jo att kanske slippa buttra miner eller tråkiga kommentarer, tjat eller ilska som vi annars riskerar att få om vi INTE gjorde det som krävdes…
Eller att det iaf känns bra att ha gjort någon annan nöjd.. Alltså även om vi känner oss tvingade så kan vi känna att vi vinner något. Vi gör det inte med glädje, och vi gör det inte igen frivilligt kanske men vi gjorde det ändå..
För att skruva åt det lite mer:  Ibland gör ju även människor saker för att slippa något straff. Åh.. hur många barn har inte städat rummet el tvingat i sig maten för att slippa ett sk  ”straff” tex. att inte få titta på TV el inte få ngn efterrätt… Alltså igen: Gör vi någon gång något som vi inte alls vinner något på???

Vad tycker ni?

Självklart blir man bättre vän med sin hund genom positiva träningsmetoder!

Ja ni kanske missade detta inslag i TV4 play, kolla här:

Martin Sandin rapporterar direkt från Hunduddens Träningscenter på Gärdet i Stockholm. Hundcentret drivs med fokus på positiv förstärkning och en bra relation mellan hund och människa

Så blir hunden och människan bästa vänner..

Ok, han är vääääldigt snabb.. och jag är inte det.. hrmm.. men han borde väl inte plötsligt bara springa förbi hinder som faktiskt står rakt i hans linje då.. suck.. Jaja… nu måste jag hårdträna grunderna igen trots att jag underhåller dem regelbundet.

Alla hundar lär sig genom erfarenhet. Men antalet gånger som en viss situation måste upprepas för en hund för att den ska lägga det på minnet varierar. Om upplevelsen som särskilt fördelaktig för honom, dvs ger hunden något värdefullt att vinna på det så lär sig hunden det lättare och snabbare.

Likaså så lär sig ju hunden snabbt att undvika det som leder till otrevligheter eller situationer som missgynnar den. Liksom ett barn som bränner sig på spisen så lär sig hunden att undvika saker som orsakat obehag hos hunden eller helt enkelt inte gett den något att vinna på det.

Nu måste jag noggrannt fundera igenom vad det är exakt som gör att min hund plötsligt springer förbi ett hinder men gärna hoppar ett annat ”fel” hinder i hans väg . Vad vinner han på det? Eller rättare sagt hur ska jag kunna öka motivationen hos honom att ”välja” rätt? Ännu mer belöningar och mycket tydligare handling krävs iaf.. Nu när jag studerat VM deltagarnas hundar så kan man ju konstatera att de i de flesta fall är supersnabba men ändå hinner förarna med att visa vägen, och inte särskilt många använder handling på avstånd hela vägen för det.. Jag måste också hinna placera mig bättre, hitta bra linjer för hunden och måste också hinna handla bättre!

*får inte ge upp!!!*

Ska träna på slalomingångarna med hjälp av Bermudatriangeln nu..