Det finns många möjligheter till störningar för hundarna.. naturliga sådana som man inte behöver arrangera för träningens skull. Men varje träning el. tävling så inträffar alltid något, saker som jag borde träna på ordentligt och mer målmedvetet för att få en bättre koncentration hos hundarna.
Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.
Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.
Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.
Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)
Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.
En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling, Jaaa, härligt, vi nollade!!
..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!??? Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.
Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..
Jag jobbar mkt med fartträning i olika former, både med och utan hinder. Oj, vad jag har kämpat i början för att få upp fart i slalomet t.ex. men nu ser det bra ut.
Några saker att tänka på för er som känner att er hund inte har bra fart på banan:
-Motivation! Se till att hunden verkligen är motiverad att springa fort, det ska löna sig. Hög kvalité på belöningarna alltså!
-Är hunden tillräckligt uppvärmd..? Tro mig.. många hundar är inte tillräckligt uppvärmda och uppmjukade innan de ska hoppa…
-Variera VAR belöningarna kommer, ex. före ett hinder, efter ett hinder, mitt i ett hinder! Det ska vara överraskande för hunden. Om hunden alltid är säker på att belöningen kommer senare efter hindret så kan farten bli lägre just i hindret ex. mitt i balansen..
-Fundera mer över hur hög hundens intensitet är vid starten, tagga upp den ännu mer med din röst och rörelser el. använd leksak.
- Vid fartträning ex. i slalom: Belöna endast de prestationer som når medelfart och över medelfarten. Belöna inte ett långsamt slalom.
- Ha tålamod, om du tränar precision, ex. ny teknikträning så kommer farten få ett bakslag, när hunden blir säkrare på sin uppgift så kommer den öka farten igen.
- Se till att beteendet är flytande! DVS är signalsäkert! = Görs på signal och fungerar i alla miljöer och i alla situationer! Då blir beteendet mer automatiserat för hunden och den klarar störningar lättare.. och kan koncentrera sig mer på att springa fort!
-Är du själv tillräckligt intensiv i dina signaler och rörelser? Förvänta dig inte att hunden springer i sitt fortaste tempo om du själv är lite okoncentrerad och seg…
-Vänta inte på hunden.. Låt hunden springa i kapp dig i stället i så fall, ta kommandot själv!
-Något annat jag själv gjort just i slalomet är att ha ett ljud, dvs en signal, som hunden associerar med fart! Varje gång mina hundar rusar omkring i vilt tempo när de leker och jagar varandra så har jag lagt på (gjort) ett ljud samtidigt.. (Pavlovs klassiska inlärning!) Det ljudet gör jag sedan varje gång när hunden utför slalomet
Klassisk inlärning ändrar hundens ATTITYD, KÄNSLOR, STRESSNIVÅ Operant inlärning ändrar hundens BETEENDE Ex: Om man tränar hundaggressivitet jobbar man med: 1. Få hunden lugn och glad runt andra hundar, så att man sedan kan 2. Ändra hundens beteende.
För att inte signaler om ”bestämmande” ska
utlösa flykt eller aggression måste hunden ha
en trygg relation med sin människa /
Hur är man en trygg matte eller husse då?
– Nära social samvaro • Undvik plötsliga utbrott • Empati • Sträva efter förståelse i
kommunikationen
• Stötta i trixiga situationer • Ta ansvar i svårare situationer • Relationen består trots separation/ref. genom föreläsning av Kent Svartberg
Där finns ingen tydlig gräns mellan operant och klassisk inlärning!!!! Man kan likna det vid att man hela tiden tränar med Pavlov på ena axeln och Skinner på den andra.
Borde vara pigg och glad nu, det är ju tävling idag: Distriktmästerskapet i Västra distriktet arrangerad av Kungsbacka BK. Men ..känner mig lite vemodig i stället.. Vädret är inte det bästa direkt för tävling.. men det kan knappast bli värre än i Bjuv sist! (lera lera lera..) Sista tävlingen för Izor i år..?? Eller kan jag hitta ngn off. längre bort som jag ändå kan åka till? Vill inte att det ska ta slut riktigt än… *snyft*
Agility är det som får mig att orka med allt annat, jobb, hem osv…Det bästa sättet för mig att stressa av efter en lång arbetsdag är att träna agility. Det är det som oftast ger de bästa kickarna och lyfter humöret när allt annat känns jobbigt… OM, inte träningen går dåligt vill säga… ja..det händer ju också ibland förstås.. Då blir det tvärtom.. det kan störa en hel dag efteråt. Speciellt om jag råkat bli irriterad på hundarna för att de inte lyssnat… Mest besviken blir jag över mig själv för att jag låter min irritation gå ut över hundarna… suck, det får inte hända. Men de känner det ju genast förstås.. att man inte är lika glad.. Men nu får jag försöka fokusera på dagens tävling och försöka lyfta upp självförtroendet lite. Vore kul om jag nollade banan iaf.. för laget skull. Håll tummarna! Jag och hundarna ska ha KUL!!!!
Tävlingen i Bjuv blev rätt… underhållande om man säger så.. Tyvärr kunde jag inte filma pga det dåliga vädret.. Det var regn och regn och.. ja!! uppehåll till slut strax innan Izors H2.. men det varade inte så många minuter trots allt. Lera och lera i mängder både på planen och i Tältet!? Men vad i … ok, tältet fick flyttas en bit. Det hjälpte en kort stund sedan var det fullt med vatten i gräset inne ändå.. Så hundarna fick vara i bilen istället och tälter fungerade som tillfälligt regnskydd precis före varje lopp. Deus som är så snabb blev lite fööör svår att hinna med för mig när det var så halt, men han gjorde fina lopp ändå trots att det blev disk av alla till slut (inte hans fel, jag tar på mig allt!) . Toppenbra slalom, hurra!!! Överträningen har funkat!!
Izor i Ag 2… stackarn försökte kämpa men till slut efter några hala tunnlar så tittade han sorgset ner på sina helt leriga tassar.. skakade lite på sina nu även leriga öron och vädjade med stora ögon om att få slippa… han ville han INTE gå in i fler äckliga tunnlar och matte sa ”ok, då kör vi de andra roliga hindren i stället! ” Resten gick bra, strålande kontaktfält och bra fart in i mål!! Till H2 hade jag bestämt mig för att JAG skulle våga springa på lite bättre trots halkan och trots att jag tyckte banan var lite för svår med hänsyn till alla snurriga svängar i leran… Och Izor SKULLE in i tunnlarna nu. Så.. jaaa… vi nollade på en bana som jag först tyckte var för svår.. men som jag sedan upplevde ganska lätt för att vi fick till ett FLYT!! Yes!! Härligt! Men det gick trots allt för långsamt i tunnlarna, jag kunde inte springa på för fullt som jag ville heller.. så det blev flera sek. tidsfel (för övrigt var det en tuff tid med hänsyn till att det var många som kom ut från banan med lera i rumpan efter hmmm.. små olyckor.…Oj, vad de gled omkring!
Deus brydde sig inte om leran, åh han är alltid lika vild och glad på banan!! Gullet! Men Izor.. suck.. fast om jag lyckas motivera honom tillräckligt så borde det kunna gå med bättre fart även i både regn och lera. Jag själv kan konstatera att jag behöver träna mer i extrema väder…. eller? Suck… nu blir det inga fler off. för Izor.. men Deus har ett lopp i november..*snyft* Nåja, det kan väl vara bra att hinna med lite annat i livet också nu på helgerna. Men det känns faktiskt lite sorgligt att det snart är slut för året… Men nästa helg väntar Distriktmästerskapet!! Vi tävlar i lag och det kommer att bli väldigt spännande.. (nervöst) Jag ska fokusera på staket och threadles denna vecka, jag vill inte riskera att jag stannar till själv vid de kombinationerna vilket händer ibland på tävling, så fart och flyt och att hela tiden hålla mig i rörelse är viktig träning nu, och ev. boxar där jag tränar på att hålla mig kvar i boxen men ändå få hunden att hålla hög fart även vid ”ut ” runt hörnen.
Dags för en del påminnelser om hur jag bör förbereda mig mentalt inför tävlingen på lördag. För tävlingar, prov såväl som alla andra situationer där man förväntas ”bevisa” sina kunskaper så är det viktigt att arbeta med sitt eget tänkande inför situationen och vara väl förberedd mentalt.
Nä, nu MÅSTE jag skärpa mig för sjutton!! Sista officiella tävlingen för Izor.. förra tävlingen blev ju rätt förstörd faktiskt pga min då närmast obefintliga förmåga att kunna tänka positivt, kunna koncentrera mig på rätt saker… ja, att kunna tänka över huvudtaget kändes det som..*suck*
Vad är det som brukar störa mig eller göra mig mer nervös och hur ska jag lösa det?
1. När banan ser svårt ut.. jag ska tänka på de enskilda delarna och tänka på att jag har tränat väldigt mycket på liknande sekvenser… jag måste kunna BESTÄMMA mig under banvandringen hur jag ska handla.. alltför ofta så blir jag så säker på att det är för svårt så jag tvekar på mig handling tom vid starten inför loppet, då är det inte konstigt att det inte blir den bestämda och snabba handling jag behöver för att klara loppet… Så bara bestämmma mig för något och HÅLLA fast vid det.
2. När jag får startnummer 1.. suck… ser ut så i hopp 2 med Izor i helgen… (*VILL INTE* !!) Varför känns det så jobbigt egentligen och vad kan jag göra åt det? Hmm.. jobbigast är att jag får mindre tid att förbereda mig mentalt med Izor, jag hinner inte gå in i den ”bubbla” som jag behöver med honom.. så han inte blir så himla uppstressad nära banan när andra springer. Kan jag försöka ha den stunden innan banvandringen i stället? Kan jag korta ner min tid på banvandringen så jag hinner bättre? Då måste jag studera banan ännu noggrannare under byggnationen eller och en anna storlek startar innan. Redan då bestämma mig så gott det går för vilka linjer jag ska hålla och vilka handlingsval jag gör.. Något jag kan göra är att åtminstone inte rusa in på banan även om alla andra redan är på plats, försöka hålla kvar mitt lugn och fokus.
3. För stora krav på mig själv… Måste komma ihåg mina delmål och de ska inte handla om resultat och ”pinnjakt” , försöka tänka efter vad som gått bra efter loppet och fokusera på det som jag vet vi är bra på inför loppet. Ett mål är ju att utvecklas och satsa allt jag kan på farten och att våga ta risker..inte ”feghandla” annars blir jag ändå inte nöjd ju.. Inte jämföra mig med alla andra… inte bry mig om andras framgångar så himla mkt
Fy vilket ¤%/&# väder, Regn och en hård blåst hela dagen!
I dag har vi förstås inte tränat något alls.. vem vill gå ut i sådant väder??
Det är ju bara sådana där agilityidioter förstås…
Ja visst ja, det är ju det jag är…
Ok, erkänner. Vädret har INTE stoppat mig särskilt mycket idag. Izor har ätit ett helt ben, han ska ta det lugnt och får specialbehandling så länge… hoppas det lyckas komma ut… Så det blev Deus som fick träna idag.
Det kan ju för sjutton regna och blåsa spik på tävlingarna med. Även om jag själv gärna vill låtsas som något annat. Men hundarna blir oftast piggare när det blåser!!
Ja, intresset för agility måste väl vara väldigt stort då.. det märkts inte minst på all tid man lägger ner, ja överhuvudtaget även på hur mycket jag TÄNKER på agility.
Jag tillhör dem som gärna pratar om agility oavsett om det råkar vara med en måttligt intresserad släkting el. en något oinsatt arbetskollega. Det är ungefär som med nyblivna mammor som gärna pratar i timmar om den lilla bäbisen har ätit och bajsat ordentligt… Och det bara är andra nyblivna mammor som faktiskt är intresserade av att lyssna.
Fast jag pratar om agility förstås. Ibland kan det faktiskt hända att någon ”oinvigd” lyssnar och är genuint intresserad. Men de flesta vet ju inte ett dugg om agility innan och är inte riktigt lika intresserade som jag skulle vilja. Förra veckan så var det tex. en som ifrågasatte mig när jag sa att jag nog behöver jogga lite mer för att hålla uppe min kondition.. ”Det är ju bara hunden som behöver springa!” sa han lite halvt nedlåtande. Sådant gör mig lite putt och man tappar ibland lusten att förklara allt om hur agility går till.
Därför blev jag ganska glad över att se denna lilla videosnutt, man kan säga att det är en typ av instruktionsfilm… den kan jag sätta framför näsan på de som är ”intresserade” av agility….. ”hihi”.. lite kul iaf
Jag tränade ju trots allt idag… Vi sprang alltså glatt omkring på fotbollsplanen i full fart. I regnet. Fick jobba en del med min egen motivation men men…
Körde en hel del grundträning a la Greg Derrett med Deus. Cirkelarbete på en mängd olika sätt:
Springa i cirkel med hunden på utsidan, springa i cirkel med hunden på insidan, springa i 8:or med bakombyte, springa i stora cirklar resp. små cirklar, springa i cirkel och göra plötsliga framförbyten osv.
Suveränt att uppdatera lite följsamhet på marken inför nästa tävling som blir på Bjuvs BK.
Det händer att hundar har svårt att sitta kvar, även på en agilitybana där man vill sätta hunden vid startlinjen för att kunna positionera sig bättre inför kommande hinder.
Det betyder att hunden måste kunna vänta tills den får ett startkommando av föraren. Det finns många olika typer av startkommando el. signaler som jag föredrar att kalla dem. (Läs mer…)
OJ, jag uppskattar verkligen att få råd av mer erfarna etablerade ”experter” inom agility och hundträning överhuvudtaget.
Problemet är ju att det är så svårt att vara konsekvent och hålla sig till samma stil och metoder och inte byta bara för att det krånglar lite. Jag vet att man bör ge det en chans en längre tid och verkligen se till att man följer metoden man ”testar” till fullo.
Vissa metoder kanske jag trots det testar en gång och ger upp direkt. Det gäller exempelvis Silvia Trkmans ”springande ” kontaktfält.
Silvia Trkman är från Slovenien. Hon har med tre olika hundar varit slovensk agilitymästare Hon har vunnit VM två gånger med sin pyreneiska vallhund La (medium).
Det ser ju så snyggt ut!! När hennes hundar liksom bara ”flyter” ner. Och vad skönt att slippa ”krångla ” med att hunden ska utföra en viss uppgift på kontaktfältet. Jag kände spontant att det nog skulle ta allför lång tid att lära in om det skulle bli helt ”Safe” att använda på tävling sedan.
Sneglade på de bästa ekipagen på landsslagsnivå för att hitta bra handlingsmetoder som dessutom skulle passa mig och min hund. Men det var lätt att skylla på metoden i stället för på sig själv när det inte flöt på riktigt som jag ville .
Det här var ju förstås svårast i början av min ”hundkarriär”, då det mest handlade om lydnadsträning för min del. Fick allahanda råd om att ”ta tag” i min hund etc. när han som unghund drog järnet över planen bort mot mer intressanta objekt än matte. Testade ”Time out” som hjälper många … men inte mig.. . Har rytit och gormat för många gånger ¨ under lydnadsträning, tyvärr, utifrån ”goda råd” Bestämde mig ändå rätt fort att metoder som innebär fysisk korrigering av hunden inte passar mig. Det känns absolut inte rätt att göra så och vad lär sig hunden egentligen av det? Ja inte ser han mig som någon trygg ledare direkt…
Ungefär i samband med att agility kom in i mitt liv började jag jobba med att endast använda positiv inlärning, arbetade med att så mkt som bara möjligt undvika ”misslyckanden” som riskerade att förstärka felaktiga beteenden , använda belöningar med högt värde och en hög förstärkningsfrekvens. Jag lusläste böcker om operant inlärning bla. ”Shaping Success” som verkligen påverkade mitt tänkande kring träningen. Och sedan utbildade jag mig successivt inom hundområdet för att sedan även bli klickerinstruktör. Det är ändå tufft att argumentera emot andra som har svårt att acceptera dessa metoder, ofta får jag känslan av att andra tycker att man är ”mesig” som inte säger ifrån ordentligt när hunden gör fel. Skillnaden är att JAG vill ”säga till” mina hundar när de gör rätt i stället…
Men jag ser och känner att jag hittat ”rätt” i samarbetet med mina hundar. Och det går ändå att vara tydlig och konsekvent både gällande träning och i hemmet.
Den som influerat mig mest i agility och vars handlingsmetoder passar bäst för mig och mina hundar är Jenny Damm.
Silivia Trkman har ändå en hel del andra idéer som jag tog till mig när jag började med agility, här följer en liten sammanfattning av en del av detta:
jobba för att utveckla en stabil och förtroendefull relation med din hund.
Var noga med att din hund verkligen har bra kondition och den fysik som krävs för agility.
Lär din hund en massa tricks och konster, hunden lär sig att det är roligt att träna tillsammans med dig, den utvecklar sin smidighet och balans och den får en god kroppsmedvetenhet som den sen har stor nytta av i agility
träna lydnad med din hund, det krävs att man är duktig på motivationsträning för att hålla i gång hunden under ett flera minuter fritt följ. Klarar ni det är det lättare att hålla motivation uppe i ett lopp som tar en minut.
jobba på att höja din hunds självförtroende. Bara en hund med bra självförtroende vågar springa med maximal fart genom hela loppet, se till att din hund verkligen känner sig som en världsmästare redan innan den ska tävla första gången.
Var inte rädd för att göra på ditt eget sätt, lita på din egen intuition och det du tror är bäst för er. har ngn sagt att din hund måste kunna sitta kvar i starten för att ni ska ha en chans att vinna? Silvia har vunnit många internationella tävlingar och hennes hundar sitter inte kvar i starten..
Om något går fel, kom alltid ihåg att det är DITT fel, oftast har du själv handlat fel etc.
Glöm aldrig att det inte bara är resultatet som räknas. Du kan ha vunnit ett lopp men utfört det väldigt dåligt ändå. Du kan ha diskat dig men ändå utfört ett strålande lopp. Kom i håg att även de bästa ekipagen diskar sig ibland, ingen är perfekt.
Hundar jobbar bäst när de får tänka själv, be inte hunden att den ska jobba för dig, låt hunden be dig om att den ska få jobba för dig.
Man ska ändå aldrig sluta att ”suga” åt sig ur andras kunskapsbank och erfarenhet. Lyssna men bestäm själv vilka råd du följer. Det gäller inte bara råd från proffs, utan även från dina egna träningskamrater. Ge varandra positiv feedback under träning och var glad om någon påpekar vad du skulle kunna gjort bättre. Det är ju så svårt att se sig själv och sina egna misstag och det gäller att bli medveten om sig själv för att kunna utvecklas till det bättre. Och till sist för idag: Tro på dig själv!!
Det är inte sällan man får påminna agilityutövare om vikten av att vara medveten om hur man belönar sin hund, värdet av att belöna sin hund och att man gör det på ett sätt som hunden uppfattar som en belöning. Många fastnar i gamla vanor och kanske belönar hunden bara där man upplever att man har mest tydliga problem. Detta brukar inte sällan vara vid balanshindrets kontaktfält och vid slalom. Sedan kanske hunden i bästa fall får en belöning vid banans slut också. Vad händer? Vi får en hund som älskar balansen, så mycket att den gärna väljer att hellre springa till balansen i stället för till ”rätt” hinder om balansen ligger och lockar som en uträknad fälla. Hunden ”suger” inte lika bra på alla hinder men får även en extra skjuts på väg till mål där den vet att en belöning brukar komma. Man kan inte nog stryka under hur viktigt det är att belöna oftare på fler ställen för att väcka hundens motivation och inte minst fart! Att belöna vid ex. hopphindren minst lika ofta. Hur många brukar få för stora svängar med sin hund på banan? Hur många av dessa brukar jobba med att belöna sin hund när den faktiskt lyckas göra snäva svängar?….
Om du tycker att din hund går långsamt i slalom? Tror du att slalomet då har ett högt värde i hundens ögon? Testa att byta upp dig till en riktigt smaskig superbelöning och se vad som händer. Och om du själv inte lever dig in ordentligt, om du själv inte är intensiv och engagerad i det du gör, hur tror du att hunden ska vara det?
Jag brukar påminna om de ord Susan Garret brukar säga: De lyder ungefär så här…
-Skulle du själv gå till jobbet med glädje och fart om du fick risigt eller inte alls betalt för det arbete du lägger ner? Men om du visste att du fick en miljon så skulle du inte tveka en sekund att kasta dig in i dina arbetsuppgifter. Om synen på hindret för hunden motsvarar ”en chans till rostbiff” så skulle även hunden få högre motivation till att utföra just det hindret och därmed få bättre fart.
Det måste ju inte vara belöningar i form av mat/godis. Hundens reaktion bestämmer ju vad som är riktigt värdefullt för den, det kanske är att få kampa el. ha en brottningsmatch med matte? Det kanske är, som i fallet med mina hundar, att få jaga ett flygande föremål?
Idag har vi tränat just på det . Förutom att vi tränade på kombinationer med många svängar, alltså många tillfällen att belöna och förstärka dessa, så tränade vi även på gungan. Den är lite bortglömd ibland, i alla fall för oss, eftersom vi inte brukar ”ha problem” med den…. Så en påminnelse som avslutning på detta inlägg: Glöm inte att belöna och förstärka även det som är ”lätt” för hunden… annars kan det dessvärre plötsligt en dag börja krångla i stället med just det som var så lätt förut…..
åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.
Borde vara pigg och glad nu, det är ju tävling idag: Distriktmästerskapet i Västra distriktet arrangerad av Kungsbacka BK. Men ..känner mig lite vemodig i stället.. Vädret är inte det bästa direkt för tävling.. men det kan knappast bli värre än i Bjuv sist! (lera lera lera..) Sista tävlingen för Izor i år..?? Eller kan jag hitta ngn off. längre bort som jag ändå kan åka till? Vill inte att det ska ta slut riktigt än… *snyft*
Dags för en del påminnelser om hur jag bör förbereda mig mentalt inför tävlingen på lördag. För tävlingar, prov såväl som alla andra situationer där man förväntas ”bevisa” sina kunskaper så är det viktigt att arbeta med sitt eget tänkande inför situationen och vara väl förberedd mentalt.
han ska ta det lugnt och får specialbehandling så länge… hoppas det lyckas komma ut… Så det blev Deus som fick träna idag.
