menar du så här?

Jag har tänkt mer på den grundträning som är nödvändig att återkomma till ofta för att det ska fungera riktigt bra på tävling…

..så jag fortsätter på temat grunder á la Susan Garret från igår och lägger till lite mer
om signalen ”armbyte”

Byte av arm som du visar vägen med ska betyda byte av linje dvs. hunden ska byta riktning. Varje gång du byter arm ska hunden tänka ”sväng åt andra hållet” Och din hund ska INTE tänka ”sväng” om du INTE byter arm. Alltså ska du byta arm vid varje framför byte och vid varje bakombyte och hunden ska då svänga/byta riktning på sin linje. Öva detta så mycket att hunden förstår att den alltid ska fortsätta framåt tills föraren gör ett armbyte. Men om hunden bara fortsätter framåt och inte uppmärksammar mina signaler? Det betyder att hunden inte lärt sig ordentligt att den ska byta riktning vid armbyte.

Övning för detta utan hinder:

Kasta iväg en leksak som vid föregående övning, farmför hunden men ha en annan leksak gömd i handen. Så fort hunden springer fram mot leksaken gör du ett framförbyte och hunden ska svänga in till din sida i stället. Belöna med handen på den sida hunden är.

1. Lägg till ett hinder framför hunden: När du vet att hunden driver framåt och byter riktning när du byter arm så ska du göra detta framför ett hinder. Sätt hunden som vanligt framför hindret, gå en bit fram bredvid hindret, kasta leksaken framåt i hundens riktning men parallellt med dig själv och låt hunden hoppa över och ta leksaken några gånger. När du är säker på att hunden driver framåt ska du i stället göra ett armbyte (framförbyte) när hunden hoppar och hunden ska vända in till dig i stället.

Tänk på: OM din hund inte värdesätter din belöning, försök då inte använda den belöningen för att få hunden att värdesätta hindret.

Det händer att hundar har svårt att sitta kvar, även på en agilitybana där man vill sätta hunden vid startlinjen för att kunna positionera sig bättre inför kommande hinder.

Det betyder att hunden måste kunna vänta tills den får ett startkommando av föraren. Det finns många olika typer av startkommando el. signaler som jag föredrar att kalla dem. Egentligen spelar det ingen roll vilket ord man använder men hunden ska förstå dess betydelse dvs att den får lov att starta, bryta sin sittposition och springa framåt.

En del hundar är så ivriga att få starta så de tjuvstartar. Hundar som ofta tjuvstartar har oftast lärt sig att det lönar sig genom att föraren kanske ”blundat” el. inte reagerat på tjuvstarten.

Får hunden lyckas med sin tjuvstart en gång så kommer den förstås försöka igen. Det är som att spela en enarmad bandit. Om man vinner en gång så kan man inte låta bli att spela och försöka igen…

Först måste man förstärka startlinjen, utan att hunden ens får lov att hoppa över några hinder. Det är viktigt att hunden får känna att den vinner något på att sitta kvar för att man ska lyckas. I början kan man bara säga åt hunden att sitta och om den sitter någon sekund vid din sida så ska man belöna med godis el. leksak. Undvik att säga ”nej” utan fokusera på det rätta beteendet.

Öka gradvis tiden och ditt avstånd till hunden, Börja lägga till ett hinder framför men låt inte hunden hoppa över ännu. Prova i stället att röra dig lite snabbare/ryckigare, belöna rikligt om hunden ändå klarar att sitta kvar.

Gå ofta tillbaka och belöna och gå sedan bort från hindret med hunden. I början bör du oftare gå åt ett annat håll , ex, bakåt med hunden i stället för att du går mot hindret igen. Variera var din belöning kommer. OM din hund tjuvstartar så låt inte själva hopphindret i sig bli en belöning, dvs att få springa fram och hoppa, speciellt inte i början innan du kan förutsäga att den lärt sig att stanna kvar. Risken är att den belönar sig själv genom att hoppa de gånger den ändå lyckats tjuvstarta.

Det är viktigt med daglig träning i minst några veckor och gärna flera omgångar varje dag. Men bara ett par minuter varje gång.

Något annat som många glömmer: Du ska även belöna att hunden lyssnar på ditt startkommando, belöna och var mkt entusiastisk när hunden startar på din signal. Alltså ska du sedan variera när du belönar, ibland när hunden sitter kvar , ibland när hunden kommer på din signal. När du tränar på en agilitybana ska du forsätta belöna ofta för att förstärka startbeteendet.

Var mkt noggrann med vad exakt hunden ska göra. Om den flyttat fram en liten bit medan du lämnade den så har den också ”lyckats” med sin tjuvstart om du inte tar tillbaka hunden till ”rätt” startposition. Kom ihåg.. om du slarvar själv en gång och låter hunden lyckas med sin tjuvstart så har du förstört för dig själv, för många gånger till.

Kom ihåg att det ska vara roligt för hunden att sitta kvar, var positiv men tydlig. Undvik att tjata på hunden när det blir fel. Använda starka belöningar, lek gärna med hunden som belöning för att hålla uppe ”glöden” hos den entusiastiska hunden, du vill ju inte att den ska tappa farten/gnistan när ni sedan ska springa hela banan.

Om du tycker att din hund går långsamt i slalom? Tror du att slalomet då har ett högt värde i hundens ögon?  Testa att byta upp dig till en riktigt smaskig superbelöning och se vad som händer. Och om du själv inte lever dig in ordentligt, om du själv inte är intensiv och engagerad i det du gör, hur tror du att hunden ska vara det?

Jag brukar påminna om de ord Susan Garret brukar säga: De lyder ungefär så här…

-Skulle du själv gå till jobbet med glädje och fart om du fick risigt eller inte alls betalt för det arbete du lägger ner?  Men om du visste att du fick en miljon så skulle du  inte tveka en sekund att kasta dig in i dina arbetsuppgifter. Om synen på hindret för hunden motsvarar ”en chans till rostbiff”  så skulle även hunden få högre motivation  till att utföra just det hindret och därmed få bättre fart.

Det måste ju inte vara belöningar i form av mat/godis. Hundens reaktion bestämmer ju vad som är riktigt värdefullt för den, det kanske är att få kampa el. ha en brottningsmatch med matte? Det kanske är, som i fallet med mina hundar, att få jaga ett flygande föremål?

Idag har vi tränat just på det . Förutom att vi tränade på kombinationer med många svängar, alltså många tillfällen att belöna och förstärka dessa, så tränade vi även på gungan. Den är lite bortglömd ibland, i alla fall för oss, eftersom vi inte brukar ”ha problem” med den…. Så en påminnelse som avslutning på detta inlägg: Glöm inte att belöna och förstärka även det som är ”lätt” för hunden… annars kan det dessvärre plötsligt en dag börja krångla i stället med just det som var så lätt förut…..

I Sundsvall blev en lurig start en obehaglig påminnelse ,vid en oplanerad springstart, om att Izor inte är helt 100% signalsäker på tunneln då han drog mot balansen någon meter bredvid i stället. Men då fick jag ju nya idéer om att vi måste träna mer på: Skicka mot en rad med hinder framför enbart med verbal signal, och utan att jag själv följer med. Så jag ska ställa upp tunnel, balans, gunga och A-hinder på en rad bredvid varandra. Sedan träna på skickanden mot ett hinder i taget. När det fungerar bra så börjar jag variera och skicka mot olika hinder växelvis. Enligt mina principer bryter jag ner beteendet i små delar så först belönas varje tendens att närma sig rätt hinder = klick och belöning. Därefter höjer jag kraven för hundarna successivt tills de klarar att utföra rätt hinder helt rätt inklusive rätt kontaktfältsbeteende på balanshindren. Jag varierar belöningen med att ge godis i början och därefter belönar jag med leksak som jag kastar efter för att få upp farten i beteendet.

Något annat att jobba med för att bevara en frisk agilityhund är att ge mycket tid för massage och underhåll av grundträningen för styrka och kondition. Just massage är nog så viktigt för att bevara smidighet och rörlighet hos hundarna så de klarar påfrestningarna på banan.. viktigt även för att de faktiskt ska klara de hastigheter som behövs för att vi ska klara referenstiderna. Även om den hundradel el. sekund  i tidsfel vi kan få ibland ju oftast beror på mitt eget tempo