Dags att börja bygga upp sin egen styrka och kondition igen innan tävlingarna drar igång på allvar för året. Allt fler agilityvänner börjar fundera över hur de själva kan göra för att bli snabbare på banan, kunna svänga snabbt åt olika håll , accelara snabbt osv. Fysisk träning för sig själv går hand i hand med tävlingspsykologi. Hur man tänker kring träning och tävling påverkar naturligtvis de resultat man sedan får.

För ett tag sedan hade tv4 en intressant diskussion i morgon tv-soffan. En Idrottspsykologisk rådgivare , Johan Plate, för elitidrottare sa bl.a:

Man ska fråga sig varför man kämpar, vad är det man egentligen vill uppnå, man måste vara medveten om att det man ”betalar” i form av insatser ger väldigt lite utdelning procentuellt sett.

Det krävs många förluster för att bli en vinnare! Är insatsen värd resultatet? Annars får man ändra sina insatser.

Det är viktigt att tänka på hjärnans belöningscentrum (!) , om den inte stimuleras så tappar man motivationen, det är alltså väldigt viktigt med delmål som man verkligen kan uppnå så man känner sig ”lyckad” och får positiva känslor.

Delmålen får inte vara för högt satta (jämför med en kriterieplan för din hund, var inte hårdare än så mot dig själv heller)

Värt att tänka på!

Kolla in den här filmen! Min egen kommentar är bara.. Klickerträning är guld värt när man ska lära sin hund detta!!

Mina Shelties Izor och Deus  älskar att jaga och fånga flygande föremål så vi tränar en hel del frisbee kast, kanske vi tävlar i det någongång också [superemotions file="icon_smile.gif" title="Smile"]

När vi är ute i snön och kastar så blir det verkligen bra motion för hundarna! Izor är såå taggad på frisbeen, det är ett av de föremål som han gärna letar upp själv när det blir möjlighet. I höstas inköptes en special frisbee som flyger lite bättre, framför allt rakare i luften och ”landningen” av den blir mer kontrollerad så hundarna hinner vända sig rätt för att fånga den.

Vi har börjat med att lära hundarna att skilja mellan långa och korta kast så de är beredda innan när signal för det ges. Och vi försöker nu lära dem att det är högt värde i att hoppa upp i luften för att fånga frisbeen. Det är inte det lättaste.. mest beroende på min egen förmåga att få till bra kast. Så jag behöver lika mkt träning själv så klart. Ibland får vi som tur var lite värdefull assistans från  pojkvännen som kastar bättre och framför allt lääängre. Hm.. speciellt Izor visar vem han föredrar att ”leka” frisbee med om han får välja [superemotions file="icon_wink.gif" title="Wink"] .

Den här filmen från en uppvisning med andra hundar visar i alla fall en del av hur det kan gå till:

Nu när det börjar bli tävlingsdags igen så är förberedelserna i full gång, inte bara med träningsstart, träningar fyllda av teknik- handlingsträning, slalom och eviga retfulla kontaktfält utan även med att förbereda hundarna fysiskt. Klart att de tappat lite, liksom matte, i kondition under vintern när de fått vila från agilityn. De flesta muskler sitter nog kvar där de ska tack vare långa promenader och grundträning men de kan nog ”fräschas” upp de med [superemotions file="icon_smile.gif" title="Smile"]

För visst sliter agility mycket på hunden, speciellt när man tränar mkt slalom (Ryggen!!) och balanshinder.. Man får heller inte glömma slitaget på ben och senor som tar mkt stryk av alla snäva snabba svängar. Så i förberedelserna ingår förutom en ökande grad av fysiskt arbete för att utveckla kondition och styrka, och inte minst för att bidra till ett bättre skydd mot skador, även att  jag ska lägga in ytterligare pass av massage under veckorna och stretching efter träningspassen.

Jag vill påminna alla om att INTE vänta för länge med skador som uppstått, ju tidigare man agerar desto bättre möjligheter till en god läkning och återhämtning. En skada som går obehandlad en längre tid leder ofta till ytterligare komplikationer som kroniska skador, ärrbildning  i muskler, stelhet och överansträngning på andra delar av hundens kropp då den ex. avlastar  sig från smärta på ett ben el. en del av ryggen genom att låta den andra sidan av kroppen ta mer. Du kan tex. lägga märke till om din hund har mindre muskler på det ena bakbenet än det på motsvarande sida.

Hos Försäkringsbolaget Agria har den summa försäkringar omsätter ökat de 5 sista åren, dels för att fler väljer att försäkra sina djur men även för att veterinärvårdskostnaderna ökat, vilket lett till högre premier. Fler hundar som skadar sig el. en ökad medvetenhet och vilja att ta hand om skadade hundar? I vilket fall är det viktigt att ha en beredskap för skador, det kan bli väldigt kostsamt annars. Och skelettskador vilka inte är helt ovanliga hos agilityhundar tillhör den dyrare gruppen av operationskostnader. Det kan verkligen löna sig alltså att ta hand om hundens kropp genom förebyggande åtgärder!

Höst

Fy vilket ¤%/&# väder, Regn och en hård blåst hela dagen!

I dag har vi förstås inte tränat något alls.. vem vill gå ut i sådant väder??

Det är ju bara sådana där agilityidioter förstås…

Ja visst ja, det är ju det jag är…

Ok, erkänner. Vädret har INTE stoppat mig särskilt mycket idag. Izor har ätit ett helt ben, [superemotions file="icon_cry.gif" title="Crying"] han ska ta det lugnt och får specialbehandling så länge… hoppas det lyckas komma ut… Så det blev Deus som fick träna idag.

Det kan ju för sjutton regna  och blåsa spik på tävlingarna med. Även om jag själv gärna vill låtsas som något annat. Men hundarna blir oftast piggare när det blåser!!

Ja, intresset för agility måste väl vara väldigt stort då.. det märkts inte minst på all tid man lägger ner, ja överhuvudtaget även på hur mycket jag TÄNKER på agility.

Jag tillhör dem som gärna pratar om agility oavsett om det råkar vara med en måttligt intresserad släkting el. en något oinsatt arbetskollega. Det är ungefär som med nyblivna mammor som gärna pratar i timmar om den lilla bäbisen har ätit och bajsat ordentligt…  Och det bara är andra nyblivna mammor som faktiskt är intresserade av att lyssna.

Fast jag pratar om agility förstås. Ibland kan det faktiskt hända att någon ”oinvigd” lyssnar och är genuint intresserad. Men de flesta vet ju inte ett dugg om agility innan och är inte riktigt lika intresserade som jag skulle vilja. Förra veckan så var det tex. en som ifrågasatte mig när jag sa att jag nog behöver jogga lite mer för att hålla uppe min kondition.. ”Det är ju bara hunden som behöver springa!” sa han lite halvt nedlåtande. Sådant gör mig lite putt och man tappar ibland  lusten att förklara allt om hur agility går till.

Därför blev jag ganska glad över att se denna lilla videosnutt, man kan säga att det är en typ av instruktionsfilm… den kan jag sätta framför näsan på de som är ”intresserade” av agility…..  ”hihi”.. lite kul iaf [superemotions file="icon_wink.gif" title="Wink"]

Jag tränade ju trots allt idag… Vi sprang alltså glatt omkring på fotbollsplanen i full fart. I regnet. Fick jobba en del med min egen motivation men men…

Körde en hel del grundträning a la Greg Derrett med Deus. Cirkelarbete på en mängd olika sätt:

Springa i cirkel med hunden på utsidan, springa i cirkel med hunden på insidan, springa i 8:or med bakombyte, springa i stora cirklar resp. små cirklar, springa i cirkel och göra plötsliga framförbyten osv.

Suveränt att uppdatera lite följsamhet på marken inför nästa tävling som blir på  Bjuvs BK.

Deus i full fart

Är inne i en ”liten” agilitysvacka igen… mest för att jag tappar tron på mig själv gällande min egen fart på banan.. så jag tycker väl synd om mig själv en stund… och synd om Deus som har en så enorm potential..egentligen..
men som  ”hans handler” inte klarar att ta tillvara på riktigt.. Å andra sidan kan jag försöka jobba ännu mer på att lösa svårigheterna, så frågan är: Vad kan man själv som agilityförare göra för att bli snabbare på banan, speciellt under tävlingspress och i svåra banor? Här är det dags att påminna sig om möjliga lösningar:

1. Öka sin egen acceleration i starten, hur? Startträna själv! Tänka på steglängden!

2. Gena till vissa hinder där man MÅSTE finnas nära men våga lämna hunden lite mer själv på hinder som hunden kan klara själv. Fundera på banvandringarna var man kan ”släppa” hunden ex. på raka springssträckor och var man måste ”möta upp”

3. Träna upp sin egen kondition, uthållighet och smidighet… inte fullt så roligt men det är väl värt det förstås. Träna på att göra framförbyten osv i full rörelse och med hög fart, det tränas lämpligen utan hund först.

3. Se till att vara ordentligt uppvärmd själv också före tävlingen! …och sedan något viktigt för mig.. att hitta ”självförtroendet” att våga.. våga springa på allt jag kan.. våga lita på att jag faktiskt KAN! …

Sedan finns det ju mycket man kan tänka på med hunden på banan.. några saker:

• Förstärka alla enskilda hinder så mycket så jag kan lita på att hunden alltid kan utföra dem självständigt vid behov. Tex. inkallningar genom alla typer av hinder så jag inte tvekar vid ex. en start för banan plötsligt börjar med ett däck..
• Kunna skicka hunden till alla olika hinder, ex. jobba mer på svåra slalomingångar, se till att hunden verkligen förstår signalerna för varje hinder, kan den tex. verkligen skillnaden mellan ordet för A-et och gungan om man själv inte finns bredvid?
• Ta god hand om hundens fysik! Värma upp den väl före loppet!
• Arbeta positivt tillsammans hela tiden.. inte visa hunden någon besvikelse el. ilska.. det främjar inte direkt farten..
• Sätta hunden längre ifrån starten så farten hinner öka mer redan vid första hindret.
• ”släppandeövningar” mot godisväska/skål för att öka farten vid upplopp
• Vara konsekvent och tydlig med sina signaler så att man minimerar risken för missförstånd mellan hund och förare på banan…det kostar tid!
• ”se” linjerna på banan, var är den kortaste vägen för hunden på banan? Lämna inte större plats än hunden behöver vid svängar och byten.
• Belöna snabba utföranden ännu mer! INTE belöna långsamma beteenden..

Jaha.. vi försöker väl lite till då

Om du håller på med någon konditionskrävande hundsport eller bara är allmänt aktiv med din hund så är det bra om hunden har en tillräckligt god kondition för att klara sina uppgifter på bästa sätt i förhållande till ansträngningsgraden men även som förebyggande mot annat fysiskt slitage ex pga plötsliga hastiga rörelser el. olyckor under träning och utevistelse.  God kondition innefattar enligt mig att hunden har en bra fysisk styrka dvs  är välmusklad och stark, att den är uthållig och att den orkar att fokusera längre stunder. (om hunden inte behöver lägga alltför mkt energi på sin fysiska prestation så har den mer ork kvar för att kunna lära sig ngt nytt)
Här nedan kommer några frågor du kan fundera på gällande din egen hund.. och sedan bör du ju vidta lämliga åtgärder…..

Vilken typ av träning passar bäst till hundens användningsområde?
I vilken form är hunden nu? Hur mår hunden? Får den tillräckligt med näring för sin uppgift?
Är hunden frisk?
Vad är viktigast, fysisk styrka el. kondition? Explosivitet el. uthållighet?
Får hunden omväxlande träning el. ensidig? Får hunden både fysiskt och mental stimulans i tillräcklig grad? När ska hunden vara i toppform? När ska den ha återhämtningsperioder? Är hunden tillräckligt uppvärmd för sina uppgifter? Får hunden varva ner tillräckligt efter träning?  Anpassar du träningen efter hundens dagsform? Har du god balans mellan träning och vila? Anpassar du mängden mat till mängden träning/hög aktivitet?

Det viktigaste är att bli medveten om vilken typ av aktivitet/motion hunden får och hur mycket.. sedan gäller det att hitta rätt nivå för just din hund. Något som inte är bra är om man inte har ngn struktur alls i träningen ex. att det knappt blir ngn träning/motion alls många dagar och sedan plötsligt en dag med väldigt mkt ansträngning… Det sliter och gör mer skada än nytta för hunden. Och att tex ”bara” gå långpromenader på slät mark  jämt är inte tillräckligt om hunden ska kunna springa uppför balanshinder på ett säkert sätt el. klara snäva svängar i hög fart.. Alltså anpassa träning och motion efter behovet så kommer hunden få mycket bättre förutsättningar att klara sina uppgifter.

Tala om att det behövs bra kondition hos både förare och hund för att orka med långa tävlingsdagar och inte minst för att överhuvudtaget ha chans att bli placerad med dessa tuffa referenstider.
Vad säger vetenskapen om konditionsträning för hundar? Enligt ”The practical guide for sporting and working dogs” så ska ett konditionsträningsprogram läggas upp med hänsyn till hundens individuella nivå, ålder, ras. kön, motivation och stressnivå. Målet man sätter upp måste vara rimligt i förhållande till den individ man tränar och ens egen kapacitet som hundförare.
För att musklerna ska kunna arbeta en längre tid måste de få syrerikt blod. I vila finns endast ca 15% av blodet i musklerna, vid uppvärmning distribueras blodet ut till muskulaturen. Det är dock viktigt att inte aktivera/värma upp sin hund för fort för då hinner inte cirkulationssystemet med vilket leder till syrebrist i muskulaturen, sänkt PH, mjölksyra och i värsta fall kramp. Alltså uppvärmningen är nödvändig inte bara för att motverka skador utan också för att hunden ska orka jobba. Lämpliga aktiviteter vid uppvärmning är raska promenader med tempoökningar, flacka uppförsbackar och ”skutt”-övningar, inga höga krävande hopp.
För att få den styrka som behövs i ett agilitylopp bör man träna ”explosiv” styrka: träna hunden på ”snabba” saker, som ruscher, ”suga musten ur hunden”  (inte bokstavligen kanske) på kort tid. Få repetitioner , max 5-6.
För att få den uthålliga styrka som också kan behövas ska man träna många repetitioner , 8-40 med lägre belastning. Ex. på aktivitet: Hopp över naturhinder, snabba ”doggy push-ups”, starter som avslutas med hopp, korta branta backar, hopp varannan över/under, intervall trav-galopp el simma med motstånd. Intervall träning kan utföras under korta pass el. som del i distansträning.
Kondition kan förklaras som syreupptagningsförmåga. Ett enkelt sätt att mäta konditionen är att beräkna vilopulsen på hunden. En låg puls innebär att syrgasutbytet fungerar optimalt. Pulsen känner du i ljumsken på insidan av låret, räkna slagen under 30 sekunder och dubbla antalet slag.
För en hund i vila bör pulsen ligga på:
100-200 /min för en liten hund
70-100/min för en mellanstor hund
60-70/min för en stor hund.
Ex. på uthållighetsträning:
aktivitet under minst 40 min utan vila, Hunden håller sig i ungefär samma tempo under passet. ex. cykling/trav på grus el. gräsunderlag.
Kom ihåg att ge tid för vila: Vid träning bryts kroppen ner, vid vila byggs den upp igen . Detta kallas överkompensation och innebär att kroppen bygger upp mer än den behöver. Efter mindre än en vecka avtar överkompensationen och kroppen övergår till ursprungskonditionen/styrkan. Om hunden inte får möjlighet till vila kommer muskelmassan att brytas ner i stället för att öka. Vila för hunden innebär fri aktivitet och promenader utan krav
Om man tävlar en gång per vecka bör det räcka med 2-3 träningstillfällen per vecka med konditionsträning. 2 vilodagar per vecka.  Till detta kommer den tekniska träningen som man har 1-2 dagar per vecka.