Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Det finns många möjligheter till störningar för hundarna.. naturliga sådana som man inte behöver arrangera för träningens skull. Men varje träning el. tävling så inträffar alltid något, saker som jag borde träna på ordentligt och mer målmedvetet för att få en bättre koncentration hos hundarna.

Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.

Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.

Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.

Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)

Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.

En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling,  Jaaa, härligt, vi nollade!!

..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!???  Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.

Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..

Det har varit lite kämpigt ibland med promenaderna.. med 2 hundar i ena handen och barnvagnen i den andra. Då blir det lite extra jobbigt förstås med sådant som stör hundarnas koncentration ex. en cyklist som far förbi i full fart. har råkat ut för det några gånger nu att jag själv inte hinner reagera i tid och att de då hinner gå upp i stressnivå innan jag hinner fånga deras fokus åt rätt håll.  Under våren då jag var gravid fick de inte riktigt lika mycket motion som vanligt hela tiden och kanske var lite överenergiska då också ibland.. Blev att jag faktiskt ville undvika vägar med många cyklister just när jag hade mycket annat att hålla reda på samtidigt under promenaderna.. men fy, man vinner ju knappast något på att undvika problemet.

Så.. dags för lite träningsplaner med störningsträning i olika former… det är ju nyttigt att träna på även inför tävlingsbanorna..  Läs gärna min artikel om störningsträning!

Detta så utmanande men så roliga hinder… Balansbommen! Det är ju oftast den som höjer spänningen om man jämför med övriga kontaktfältshinder.. Gungan fungerar oftast alltid bra såvida den inte väger för lite så hundarna tappar greppet och flyger av i stället….

Om jag hade börjat om med en ny hund idag så hade jag lagt ner MYCKET mer tid på kontaktfältsträning redan i början. Då betyder MYCKET verkligen väldigt mycket tid! Det hade jag nog ändå tjänat på i längden… Men det var ju så kul att slipa på handlingen i stället.. Jag tränar mycket ändå numera men den viktigaste delen är svårast att träna på.. mitt problem är mest att det går så bra på träning på balansen men sedan blir det lite osäkrare på tävling. Jag vet… det är ju skillnad i spänningsnivå, nervositet osv.. Men hur ska jag få träningen att likna tävling lite mer.??

Det första jag tänker på är att jag fortsätter träna på att verkligen ge järnet och springa så fort det bara går när vi tränar.. att träna på att hamna i många olika positioner själv när hunden ska utföra sitt kontaktfältsbeteende.

Egentligen så går det mesta annars bättre på tävling än på träning för mig.. Trots att jag ofta är så nervös på tävling så verkar det vara precis rätt metod för att jag ska bli tillräckligt koncentrerad också..

Jag har lärt mina hundar att trampa på kontaktfältets slut. Funkade bäst med Deus men Izor slarvade ibland så jag fick ändra beteende på honom. Han ska nu i princip göra ett snabbt läggande med tassarna på kanten. Det är mkt säkrare och tydligare för Izor.. känns att det blir bra på tävling också. Framför allt blir det så mkt tydligare för mig själv också, det blir så uppenbart om han inte gör precis som han ska.

Nackdel? Ja.. det tar väl längre tid än att bara trampa i farten förstås.. Men säkerheten i beteendet uppväger det. Fast.. det hade ju varit lite spännande att testa springande kontaktfält.. RC! (Running contacs) Skulle det fungera för oss?? Nja… det tar så lång tid att lära in nu tror jag om man ska få det säkert.

I dagens konkurrens i de höga klasserna så blir det väl nödvändigt till slut med att man har RC för att ha ngn chans att nå täten i eliten.. eller näää det går ändå, kolla bara på VM hundarna.

Nackdelar med RC: Ja.. om det är en snäv sväng efteråt så är det väl större risk att hunden hoppar av åt sidan med RC och dessutom är det betydligt svårare för en domare att hinna se om det blir rätt när hunden har RC, än om den har ett speciellt stoppande kontaktfältsbeteende.

Så jag fortsätter väl med de beteenden hundarna har nu.. vi får väl hitta en sekund att tjäna på ngt annat i stället! Åh, äntligen blir det helg!! Jag längtar väldigt mycket till speciellt.. DISTRIKTMÄSTERSKAPET!!

Dags för en del påminnelser om hur jag bör förbereda mig mentalt inför tävlingen på lördag.  För tävlingar, prov såväl som alla andra situationer där man förväntas ”bevisa” sina kunskaper så är det viktigt att arbeta med sitt eget tänkande inför situationen och vara väl förberedd mentalt.

Nä, nu MÅSTE jag skärpa mig för sjutton!!  Sista officiella tävlingen för Izor.. förra tävlingen blev ju rätt förstörd faktiskt pga min då närmast obefintliga förmåga att  kunna tänka positivt, kunna koncentrera mig på rätt saker… ja, att kunna tänka över huvudtaget kändes det som..*suck*

Vad är det som brukar störa mig eller göra mig mer nervös och hur ska jag lösa det?

1. När banan ser svårt ut.. jag ska tänka på de enskilda delarna och tänka på att jag har tränat väldigt mycket på liknande sekvenser… jag måste kunna BESTÄMMA mig under banvandringen hur jag ska handla.. alltför ofta så blir jag så säker på att det är för svårt så jag tvekar på mig handling tom vid starten inför loppet, då är det inte konstigt att det inte blir den bestämda och snabba handling jag behöver för att klara loppet… Så bara bestämmma mig för något och HÅLLA fast vid det.

2. När jag får startnummer 1.. suck… ser ut så i hopp 2 med Izor i helgen… (*VILL INTE* !!)  Varför känns det så jobbigt egentligen och vad kan jag göra åt det? Hmm.. jobbigast är att jag får mindre tid att förbereda mig mentalt med Izor,  jag hinner inte gå in i den ”bubbla” som jag behöver med honom.. så han inte blir så himla uppstressad nära banan när andra springer. Kan jag försöka ha den stunden innan banvandringen i stället? Kan jag korta ner min tid på banvandringen så jag hinner bättre? Då måste jag studera banan ännu noggrannare under byggnationen eller och en anna storlek startar innan. Redan då bestämma mig så gott det går för vilka linjer jag ska hålla och vilka handlingsval jag gör.. Något jag kan göra är att åtminstone inte rusa in på banan även om alla andra redan är på plats, försöka hålla kvar mitt lugn och fokus.

3. För stora krav på mig själv… Måste komma ihåg mina delmål och de ska inte handla om resultat och  ”pinnjakt” , försöka tänka efter vad som gått bra efter loppet och fokusera på det  som jag vet vi är bra på inför loppet. Ett mål är ju att utvecklas och satsa allt jag kan på farten och att våga ta risker..inte ”feghandla” annars blir jag ändå inte nöjd ju.. Inte jämföra mig med alla andra… inte bry mig om andras framgångar så himla mkt

Vet ju att man borde fokusera framåt mot den väg som är rätt och inte lägga märke till alla fällor på vägen. Så är det ju i agility, nog är det lätt att tänka på hur man ska undvika en speciell fälla på banan i stället för att tänka på att bara hitta bästa vägen mot nästa hinder..

Nu måste jag fokusera på att tänka positivt när jag tävlar annars är risken stor att jag i stället sänker min och mina hundars prestationer.

En stor hjälp på vägen för att hitta den där positiva känslan som hjälper oss var att lyssna på föreläsningen om tävlingspsykologi av Eva-Marie Wergård. Att hitta ”flow” på banan betyder mycket för motivationen, på träning såväl som tävling. För det ska ju inte vara någon skillnad! Och det är väl därför man tävlar mest, för att det är roligt att få känna det där ”flowet”.. för det SKA ju vara roligt att tävla… kom i håg det ni med! (påminn mig gärna ibland när det känns lite jobbigt..)

En liten sammanfattning från föreläsningen av några av de saker som jag ska tänka extra mycket på i fortsättningen:

• Vara här och nu!
• Koncentrera dig på det du vill att hunden ska göra.. inte det du inte vill att den ska göra..
• Våga utmana dig själv, hitta det som ”pressar dig” också. Spräng dina gränser och håll dig inte inom din egen trygghetszon för mkt (inte köra på säkerhet.. hur ska man då kunna utvecklas..?)

Som Picasso sa det: ”Jag gör hela tiden saker som jag inte kan göra. Det är därför jag kan göra dem.”

• Försök fånga de gånger du känner dig självsäker och glad på banan, ex. när du springer i mål, använd ett ord som du kan associera med den känslan. Och använd sedan det ordet som en affirmation för att påverka dig själv före tävlingen. Använd även visualisering, som ett bildspel för ditt inre, för att se ”att det går bra” innan du ska tävla.
• Bli medveten om dina mentala barriärer, vad är det som påverkar mig negativt under tävling?
• Se det lilla tillfället som uppenbarar sig , fånga det! ( det här är ju bra att tänka annars med i livet och inte bara inom agilityn..)
• Hur ser du på dig själv? Tänk på det du faktiskt är bra på i stället för att tänka på dina ev. brister. Du kan ju handla bra, du har tränat mycket! Lita på dig själv (såväl som på din hund)
• Var medveten om hur andra påverkar din självbild och hur du känner under tävling. Omge dig inte med de som förstör dina möjligheter att tänka positivt. Prata noga med andra om hur du vill bli bemött under tävling, hur ska de säga när det gått bra för dig el. när det gått dåligt.. för att det ska utveckla dig och kännas bättre?
• Det var mkt i ämnet motivation ..något att tänka på är att bli medveten om VAD som motiverar ? Vad som upprätthåller motivationen? Och när du tänker att ”det här kommer inte gå”.. fundera om du verkligen helt ärligt gett det chansen? Den tid och ansträngning som behövs?
• Ge allt på träning! Hur ska du annars kunna ge allt på tävling?
• Tänk även på hundens personlighet när du själv är spänd, hur påverkar du din hund? Kan du hitta och hålla en gemensam spänningsnivå som passar bra för er båda?
• Spar på energi på tävlingen, gör det som får dig och din hund att återfå energi. Hitta det som får dig att ladda upp bäst.
• Var förberedd på det som skulle kunna orsaka att du blir mer stressad och nervös.. ex. klassändringar, strykningar, ha i stället en strategi i förväg för hur du ska göra då. Försök tänka positivt i stället ex. ”Vad bra! Nu får jag chansen att träna på denna situation!”
• Attityd: Du kan välja själv.. fly eller kämpa.. Ge inte upp! Jobba hela vägen även om det blir ett fel. När är du nöjd.. med att klara loppet med några fel? Med att klara hela banan? Nolla? Vill du vara nöjd för nu eller för framtiden? (dvs våga vinna och vara lite på gränserna , våga gå tillbaka och ta om kontaktfältet även om du annars skulle fått en placering.. fått pris..hellre än att köra vidare och förstöra inför nästa tävling… ) Vilka tankar lyfter dig?
• Skapa en vinnarkultur i ditt tävlingsgäng… att ge varandra mkt positivt stöd kan ge ringar på vattnet.. stämningen sprider sig och du vinner på det själv! Sprid positiv energi! Om en vågar så vågar även nästa..
• Ha tydliga konkreta mål som du också kan nå. Låt målen var levande och hitta nya mål att kämpa mot hela tiden.
• ”att våga förlora är att vinna”

Eva -Marie lyfte fram flera tankvärda ord som sagts av andra… så jag

avslutar med några av de ord hon berättade om,

något som sagts av J. Tellqvist:

”I bland ligger vi så nära gränsen att vi missar ett hinder, men det är risker vi tar för att vinna!”

Det har varit många diskussioner på agilitylistan i sommar om huruvida man ska få tävla med löptikar på en agilitytävling. Som det är nu så är det inte tillåtet. Det är jag himla glad för.. ärligt talat. Visst skulle man kunna jobba med att ”ha koll” på sin hund med ”Lydnad” och visst ska de lära sig att kunna prestera lika bra även med en så hög störningsfaktor… och tro mig, det jobbar vi på ofta. MEN jag vill inte behöva hålla på med att bråka med min hanhund precis innan vi ska in på banan. Varför? Jo, då tappar han genast lite av sin fart förstås!! Drömmen vore att jag el. belöningen vore så lockande och motiverande så att min hund även glömmer av alla snygga tjejer omkring men … det känns rätt svårt faktiskt.. för att inte säga rent av omöjligt ibland… I Råådalen så var det en löptik med (det var rätt uppenbart av flera orsaker..) , den satt precis inne i startfållan tyvärr. När jag gick förbi så bar jag på min hund för säkerhets skull men inte hjälpte det.. suck… jag hann bara sätta ner honom vid starten så vände han genast om och sprang fram till tiken.. varpå ägaren lyfte upp sin hund och puttade bort min hund innan jag hann fram… Sedan var det ju ändå kört. Varken jag el. hunden hade särskilt mycket tävlingsgnista kvar… synd att hon inte höll upp sin hund hela tiden i startfållan i stället så det inte hade luktat så mkt runt omkring.. Observera att det gäller tikar i höglöp, det är ju då det är som svårast. Under övrig tid har ju hanhundarna , åtminstone de med lite mer erfarenhet, lärt sig att det ändå inte är ”rätt” tid och de har lättare att inte bry sig så mycket om störningen.

Det är svårt att försöka konkurrera med en lötik när det gäller att fånga en hanhunds uppmärksamhet, speciellt när man vill fokusera på en positiv kommunikation utan korrigeringar ute på tävling.

Något annat som är lite jobbigt ibland är dessa hanhundar som tillåts flyga fram mot ens hundar när man går förbi. I Falkenberg blev min yngsta hund påhoppad , också det precis före en start… Han fick ett ”nafs” bak i rumpan men inget ”allvarligare” förutom att han blev rädd.. vilket ändå var fullt tillräckligt jobbigt! Han är rätt osäker ändå och det blev ju inte direkt bättre efter detta.. Inne på banan kort efter så kom reaktionen … han stannade plötsligt upp, såg rädd ut och kollade runt omkring sig dvs han tappade motivationen ordentligt… Det tog flera lopp innan jag märkte att han blivit trygg igen.
Så snälla ni som har (han-)hundar som blir lite arga på andra hundar.. försök att inte hålla er så nära startfållan och håll koll på era hundar så de inte når att flyga fram till andra om tillfälle ges… Det kan förstöra väldigt mycket för känsliga hundar.. Och ni som ändå tävlar med löptikar, fast det inte är tillåtet… kan ni vara så vänliga åtminstone att inte låta era tikar sitta precis utanför starten i startfållan…. jag kan försöka undvika närkontakt med era hundar på övriga tävlingsområdet men det är lite svårt just när jag ska gå in på banan ibland… Kanske man bör lämna in några förslag inför den nya regelrevideringen ang. regler för startfållan..!?

Agility och speciellt tävlandet kan verkligen påverka ens förmåga att hålla sig lugn och fokuserad. I de mest känsliga situationer, när man som mest behöver hålla sig lugn så är det i stället desto lättare att man tappar kontroll över sitt eget agerande.. som tex. hur man låter eller rör sig. Man kanske vill dämpa el. lugna hunden i en riskabel situation, säg att den är på väg till ”fel” hinder.. och man lugnt och säkert borde säga ”här” el. hundens namn med låg stämma… men just då, åker rösten upp i falsett i stället, man kanske råkar skrika till,  och röjer då den panik och stress man plötsligt känner! Så i stället för att hjälpa hunden att få ”kontroll” så snarare stjälper man den och ”trycker” upp även den ännu mer i stressnivå…. Eller som på filmen nedan: Man ”tar i” lite för mycket med rösten vid kontaktfältet och hunden hoppar av i stället… För att inte tala om startögonblicket, när både hund och förare är fullt laddade och vill i väg.. en sekunds ofokusering från föraren och tjuvstarten är där hos hunden innan man själv hunnit blinka. Ja, agility är verkligen en konstart som kräver full kontroll och fokus i samtidig kombination med explosivitet och snabba beslut. Inte så konstigt att det blir lite fel ibland.