Åhh… jag har lite dåligt samvete vad gäller blindbyten… På våra träningar brukar det vara rätt kul att se vilka olika typer av byten varje ekipage gör. Det blir ju oftast så att man väljer det man är bäst på, kan bäst.. istället för det som man kanske egentligen borde träna på av det man är.. hrmm.. mindre bra på Jag brukar kunna få till mina bakombyten bra. Det som fungerar något mindre bra än jag själv önskar är framförbyten och minst bra.. blindbyten. Någon uppmärksam person kanske noterar att det skrev jag ju om en annan gång. Jag skulle ju träna mycket mer på blindbyten. Men.. när man tränar i grupp har man inte alltid så jättemycket tid på sig att lösa banan och för att inte ta för mycket tid från andra så väljer man det man ”kan”. Dumt! Men grejen är att jag verkligen VILL kunna vara toppenbra och smidig och snabb och bara självsäker på blindbyten. Så, då krävs ju faktiskt att man lägger ner massa tid på att träna blindbyten också. Jag minns att Jenny Damm verkligen lät mig slita med denna övning en vårdag för länge sedan.. jag tränade blindbyten och att verkligen placera mig bra och och springa foooortare!!! Speciellt för att hinna med blindbyten på rätt ställe. Här kan man lägga in flera blindbyten . Jag vill främst kunna göra det riktigt bra på ”staketet” el. serpentinen från 2 till 4.

”Du skall vara trogen ditt handlingsssystem”  så säger t.ex. Eva Bertilsson från Carpe Momentum .  Självklart och tydligt! Och jag har inga protester mot det.

Men det man kan tillägga är väl att det inte innebär att man måste följa en viss persons handlingsstil till 100%.  Även om någon påstår att man använder sig av någons stil så har man oftast några personliga signaler som skiljer sig fast man inte är medveten om det.

Det är ok bara man själv är konsekvent med sina signaler.

Man ska träna så noggrant som det bara går på att bli tydlig med sina signaler och att få hunden att förstå dessa.

Hunden ska inte behöva bli tveksam på hur den ska agera vid ett hinder eller en viss sektion.   Det händer ju att man tar till ”luringar” på banan för att underlätta vid en viss passage.

Något jag själv haft svårt för är att få hundarna att springa rakt förbi en tunnelingång och ta den bortre i stället, om jag inte ger signaler om att vi i stället ska ut från tunnelingången en bit i stället.

Hade jag tränat lika mkt på det som på slalom och kontaktfält hade det troligtvis inte varit några problem.

Susan Garret säger med bestämdhet att man inte ska använda sig av signaler som t.ex. att locka till sig hunden åt ”fel” håll innan om den sedan egentligen ska svänga åt andra hållet. Greg Derret tycker att man ska lägga ner väldigt mkt tid på grundträning, ex, ska hunden kunna cirkelarbete, förstå alla enskilda uppgifter innan man börjar tävla.

Vem av dessa håller jag inte med??

Jag håller inte med Susan Garret, eller åtminstone inte helt. När det gäller tunnelingångsexemplet ovan så vill jag följa regeln fullt ut, för att inte förlora tid på banan .

Så jag tränar på att hunden aldrig ska svänga ut (in till tunneln vid sidan av oss) om jag har armen rakt fram eller intill kroppen. Och den ska alltid svänga ut om jag håller min arm ut åt sidan.  Så enkelt egentligen men ändå så svårt ..bara för att man helt enkelt inte tränat på det tillräckligt.

Jag har en jättestor vind där min lilla balans ska flytta in nu under vintern men där ska även min tunnel (billigare IKEA variant..) stå och minst en stund per dag ska efter vintervilan ägnas åt att träna på signalerna.

Greg Derrets filosofi om grundträning håller jag med fullkomligt nu. Det gjorde jag inte i början av agilitykarriären då jag inte var lika medveten om grundträningens betydelse för framgångar på tävling. Det var ju så roligt att komma igång med tävlandet.

Men en invändning har jag även mot honom…

jag tycker inte att hunden måste kunna kampa innan den får tävla. Självklart är det bra som belöning eller för att ”tagga upp” hunden innan den ska in på banan och vi tränar på det trots allt.

Den ”agilitykändis” vars handlingsmetoder jag mest vill följa är Jenny Damm. Hon använder en del signaler som enligt vad jag kan se strider emot Susan Garret nämligen just regeln om att inte dra till sig hunden innan den ska åt andra hållet. Jag har fått mkt bättre bakombyten genom att följa Jennys metoder i stället.

Hon vrider axeln åt det ena hållet vid bakombyten och drar till sig hunden ngt innan den svänga åt andra hållet. Innan man blir lika duktig på det som Jenny så kanske man förlorar några hundradelar före hindret men hunden blir säkrare på vart den ska efter hindret.

Det är det bästa med Jenny. Hon är en av de allra duktigaste på att ge hunden tidiga signaler om vart hunden ska sedan.  Men vilken handlingsmetod man än väljer så kommer man inte i från att det krävs väldigt mkt arbete för att bli duktig på dem och få dem att fungera.

Se artikel om Greg Derret: http://www.hundsport.se/redaktionellt/agility_mapp/kronika_grundtraning.html

Den 30/9 tom den 3/10 var det VM i agility. Detta år tog det plats i Saltsburg, Tyskland. Vi fick se många spännande lopp, svenskarna hade stora framgångar förra året och vi höll minst lika god kvalitet , ja till och med blev det en ännu högre placering detta år då Sverige tog Guldmedalj i Lagklassen med Largelaget!! Jenny Damm! Åsa Gunnarsson! och Malin Elfström!

Ett stort grattis till dem för en fantastisk prestation!

Här är min egen personliga favorit Jenny Damm med hunden Ina:

Här är en till fantastisk egentligen ofattbart bra prestation: Lisa Frick med hunden Hoss, som lyckades ta en guldmedalj för andra året i rad!!!

Numera har jag  funnit en del inspiration hos några av de bästa hundtränarna i Sverige, inom agility: Jenny Damm, vars handlingstil passar mig och mina hundar väldigt bra.

Inom lydnad och etologitänk är Kent Svartberg en av dem som bidragit till mer fördjupade kunskaper.

Jag var på en studiedag där Kent föreläste om bl.a. ”rasnycklar”, tävlingspsykologi och hjälpte oss att koppla den senaste forskningen till praktisk träning med hundarna.

Idag när jag tränar agility eller klickerträning tänker jag mycket mer på hur hunden tolkar situationer och varför den reagerar som den gör.

Några ord som Kent sa har dykt upp i mina tankar just nu:

För att få ordning på mina vänster-höger kommandon som jag inte får signalsäkra utan att använda kroppsignaler: Jag vill kunna minska ner på mina hjälper för att det ska funka på banan.

Kent sa:

Om att kunna minska på hjälper:

-Minska ner successivt i små steg

-Variera mellan hjälp och utan hjälp

-Ta bort hjälp men acceptera kvalitetsförsämring.. jobba upp igen med kriterier

Om belöningsträning:

-Målet är att hunden ska veta VAD den får belöningar för, och VILJA göra rätt.

Jag vill få snabbare kontaktfält..

Kent sa:

-Fråga dig vilka utföranden som ska belönas..

-Om man bara belönar de bästa prestationerna finns risk att hunden tappar motivationen..

-Om man använder utebliven belöning för de sämsta prestationerna?.. Kan bli för mkt belöningar..

-Belöna i stället allt över genomsnittet!.. En del hundar får belöningar för vad som helst vilket inte förbättrar kvaliteten..

Om att hunden ska kunna prestera lika bra fast den VET att jag inte har godis med mig på banan..

Kent sa:

-Hunden ska kunna prestera lika bra på tävling som på träning.. Oftast gör vi felet att bara använda hjälper som vi inte får använda i tävlingssituationen.

-Etablera tävlingsmässiga belöningar vid sidan av andra -använd dem för att bekräfta ex. träning:  mkt beröm/social belöning före godis, tävling: mkt beröm/social kontakt.. men inget godis.

-variera belöningstillfället, ibland när hunden är på väg att börja, ibland mitt i , ibland efter prestationen.

-Träna i tävlingslika situationer!

-Överträna, lär hunden att klara av att prestera i ännu svårare situationer..  (hmm ska jag träna på 14 pinnar i slalom.. 30 hinder i en bana…?)

Ang. rasnycklar..

-Försök förstå hunden, Hur lär sig just den här hunden? Det finns inget ”måste” förutom att man måste ta reda på vad som fungerar på just den hunden..

Risk att tänka på:

-Hunden kanske får utföra sådant som den inte är vältränad på (under tävling) med risk för att den blir besviken och/eller frustrerad..

Resultat= att hunden presterar sämre på tävling än på träning!! (man ska inte börja tävla för tidigt…)

En kul chans att jämföra olika typer av handling på samma bana,  blindbyten V/S  Gregoriansk stil!!! Försök vara snabb med igångsättande av filmerna samtidigt, så kan man jämföra lite mer på olika sekvenser av banan [superemotions file="icon_smile.gif" title="Smile"] Sätt i gång resp. film och pausa precis i startögonblicket  för varje hund och sätt sedan igång dem samtidigt, så gott det går…

Ni kan se dem redan här:

[Läs inlägget för att se videon]

[Läs inlägget för att se videon]

Agilida och jag hade lite skriftlig diskussion om blindbyten vid serpentiner och jag har äntligen hittat en film, gjord av Agilitynerd, som kan visa hur man gör just detta.  Bättre att titta på den för bästa förståelse så inte jag krånglar till det.. Så kolla in detta så förstår ni alla hur det ska gå till!! Hem (eller till klubben..) och träna nu!!!

Först ser ni framförbyte, därefter bakombyte, blindbyte, där föraren byter sida. Sedan  lead out push/pull, reverse flow pivot/push, drop shoulder/push, Så kolla extra  noga ni som även undrar över vad dessa begrepp innebär egentligen. En jättebra film!

Sverige fick träna en kort stund  ca kvart över 4 på em.
Clean Runs live sändning fungerade bra för det mesta , så mkt jag hann se iaf. Sverige gjorde ett mycket effektivt träningspass  och hundarna verkade ordentligt taggade.  Jag noterade att Jenny Damm körde med Jaakko snurrar vid flera tillfällen, hoppas det fungerar under torsdagens lagtävling också. Hon gav lite extra tid för träning av A-hindret där Elvis faktiskt haft en liten tendens i några tävlingar tidigare att hoppa av kontaktfältet… Nu såg allt perfekt ut så det är lovande! Jag tycker fortfarande att det är synd att de inte deltar i de individuella loppen, de borde vara självklara. Men övriga deltagare är också suveränt duktiga.

Heja Sverige!!!

Susan Garrett, från Canada, som ju missade ett kontaktfält i VM förra året kommer också bli spännande att se..  Hon har nog stor vilja att göra bättre ifrån sig  nu och kommer inte missa denna nya chans!

Någon annan jag absolut vill titta på är den ryska sheltien Adrenalina som var otroligt snabb i förra VM.. men jag har inte sett om de de ska vara med i år *hoppas* Tala om racerråtta!! [superemotions file="icon_biggrin.gif" title="Big Grin"] De vann den individuella guldmedaljen i small .

Ok, nu kör vi!!!!!!!!!!!!!!!  *vi håller alla tummar och tassar för att det ska gå minst lika bra som förra året för svenska landslaget*, då fick vi med oss en bronsmedalj hem.

följ ditt hjärta!

OJ, jag uppskattar verkligen att få råd av mer erfarna etablerade ”experter” inom agility och hundträning överhuvudtaget.

Problemet är ju att det är så svårt att vara konsekvent och hålla sig till samma stil och metoder och inte byta bara för att det krånglar lite. Jag vet att man bör ge det en chans en längre tid och verkligen se till att man följer metoden man ”testar” till fullo.

Vissa metoder kanske jag trots det testar en gång och ger upp direkt. Det gäller exempelvis Silvia Trkmans ”springande ” kontaktfält.

Silvia Trkman är från Slovenien. Hon har med tre olika hundar varit slovensk agilitymästare Hon har vunnit VM två gånger med sin pyreneiska vallhund La (medium).

Det ser  ju så snyggt ut!!  När hennes hundar liksom bara ”flyter” ner. Och vad skönt  att slippa ”krångla ” med att hunden ska utföra en viss uppgift på kontaktfältet. Jag kände spontant att det nog skulle ta allför lång tid att lära in om det skulle bli helt ”Safe” att använda på tävling sedan.

Sneglade på de bästa ekipagen på landsslagsnivå för att hitta bra handlingsmetoder som dessutom skulle passa mig och min hund. Men det var lätt att skylla på metoden i stället för på sig själv när det inte flöt på riktigt som jag ville .

Det här var ju förstås svårast i början av min ”hundkarriär”, då det mest handlade om lydnadsträning för min del. Fick allahanda råd om att ”ta tag” i min hund etc. när han som unghund drog järnet över planen bort mot mer intressanta objekt än matte. Testade ”Time out” som hjälper många … men inte mig..  . Har rytit och gormat för många gånger ¨ under lydnadsträning, tyvärr,  utifrån ”goda råd” Bestämde mig ändå rätt fort att metoder som innebär fysisk korrigering av hunden inte passar mig.  Det känns absolut inte rätt att göra så och vad lär sig hunden egentligen av det?  Ja inte ser han mig som någon trygg ledare direkt…

Ungefär i samband med att agility kom in i mitt liv började jag jobba med att endast använda positiv inlärning, arbetade med att så mkt som bara möjligt undvika ”misslyckanden” som riskerade att förstärka felaktiga beteenden , använda belöningar med högt värde och en hög förstärkningsfrekvens. Jag lusläste böcker om operant inlärning bla. ”Shaping Success” som verkligen påverkade mitt tänkande kring träningen. Och sedan utbildade jag mig successivt inom hundområdet för att sedan även bli klickerinstruktör.  Det är ändå tufft att argumentera emot andra som har  svårt att acceptera dessa metoder, ofta får jag känslan av att andra tycker att man är ”mesig” som inte säger ifrån ordentligt när hunden gör fel. Skillnaden är att JAG  vill ”säga till” mina hundar när de gör rätt i stället…

Men jag ser och känner att jag hittat ”rätt” i samarbetet med mina hundar. Och det går ändå att vara tydlig och konsekvent både gällande träning och i hemmet.

Den som influerat mig mest i agility och vars handlingsmetoder passar bäst för mig och mina hundar är Jenny Damm.

Silivia Trkman har ändå en hel del andra idéer som jag tog till mig när jag började med agility, här följer en liten sammanfattning av en del av detta:

• jobba för att utveckla en stabil och förtroendefull relation med din hund.
• Var noga med att din hund verkligen har bra kondition och den fysik som krävs för agility.
• Lär din hund en massa tricks och konster, hunden lär sig att det är roligt att träna tillsammans med dig, den utvecklar sin smidighet och balans och den får en god  kroppsmedvetenhet som den sen har stor nytta av i agility
• träna lydnad med din hund, det krävs att man är duktig på motivationsträning för att hålla i gång hunden under ett flera minuter fritt följ. Klarar ni det är det lättare att hålla motivation  uppe i ett lopp som tar en minut.
• jobba på att höja din hunds självförtroende. Bara en hund med bra självförtroende vågar springa med maximal fart genom hela loppet, se till att din hund verkligen känner sig som en världsmästare redan innan den ska tävla första gången.
• Var inte rädd för att göra på ditt eget sätt, lita på din egen intuition och det du tror är bäst för er. har ngn sagt att din hund måste kunna sitta kvar i starten för att ni ska ha en chans att vinna? Silvia har vunnit många internationella tävlingar och hennes hundar sitter inte kvar i starten..
• Om något går fel, kom alltid ihåg att det är DITT fel, oftast har du själv handlat fel etc.
• Glöm aldrig att det inte bara är resultatet som räknas. Du kan ha vunnit ett lopp men utfört det väldigt dåligt ändå. Du kan ha diskat dig men ändå utfört ett strålande lopp. Kom i håg att även de bästa ekipagen diskar sig ibland, ingen är perfekt.
• Hundar jobbar bäst när de får tänka själv, be inte hunden att den ska jobba för dig, låt hunden be dig om att den ska få jobba för dig.

Man ska ändå aldrig sluta att ”suga” åt sig ur andras kunskapsbank och erfarenhet. Lyssna men bestäm själv vilka råd du följer. Det gäller inte bara råd från proffs, utan även från dina egna träningskamrater. Ge varandra positiv feedback under träning och var glad om någon påpekar vad du skulle kunna gjort bättre. Det är ju så svårt att se sig själv och sina egna misstag och det gäller att bli medveten om sig själv för att kunna utvecklas till det bättre. Och till sist för idag: Tro på dig själv!!

jenny damms hemsida

På träningen ikväll hos jenny Damm gjorde både han och Izor en hel del snygga rundor.. bra kontaktfält .. njaa, A-et krånglade liiite, och snabbt slalom. Vi tränade även på blindbyten vid olika hinder.. det vågar jag väl mest göra vid tunnlar under tävling… Men varför vågar jag inte egentligen? Nu när Deus är i 2:an så har jag ju alla möjligheter att våga satsa, våga utmana mig och honom… och träna på att lita på honom.  Vi tränade som sagt även på slalom , han har ju börjat gå ut ur slalomet vid 10:e pinnen igen… suck.. jag läste senast för ngn dag sedan i ett gammalt blogginlägg som jag skrev för över ett år sedan att ”Deus är väldigt säker på slalom och går sällan ur, troligen för att han är så bra grundtränad med klicker”  … jaha.. jag hade nästan glömt bort att det var så innan..varför har jag inte tränat slalom med klicker på ett tag nu då??  Skärpning gäller!! Vad skoj att jag alltid får lära mig något nytt hos Jenny.. jag förundras aldrig över hur mycket man egentligen har att lära sig.. så mycket som jag läst om agility och så många övningar jag provat..  Nu fick jag ett bra tips om att träna slalom på ett sätt som utmanar hunden att våga söka sig framåt i slalom trots att det finns något med ”bromseffekt” efter slalomet…  Och några nya tips om hur jag ska göra om han går ur… En sak är iaf viktig.. och det är att jag MÅSTE ta om slalomet tills det faktiskt fungerar helt.. även om det kan vara jobbigt när funktionärerna runt banan börjar tycka att det nog  räcker… Sedan springer vi självklart ut från banan så snabbt vi kan

Nu känns det lite bättre igen inför tävlingarna denna helg… förutom att jag är så otroligt trött efter ett mastodont arbetsvecka… men förhoppningsvis hinner jag vila ut lite på fre natt så jag är pigg igen på lördag morgon…

Började fundera lite på vad man utsätter sig för när man tävlar… När jag var nervös på morgonen så undrade jag ju vad jag egentligen sysslar med..  var så nervös så jag knappt kunde andas… just det, det  är ÄR ju roligt oftast men… Som tur var är det skönt att ha med  någon som påminner en om att hitta rätt motivation. (INTE tänka på resultat.. inte pressa mig själv för mycket.. och en kram när det behövs är guld värt!)

Sedan var det en hel del hotfulla moln och åskvarning.. och att vara ute på en agilityplan just då är ingen höjdare.. men man blir ju lite för envis ibland när man är tävlingsfokuserad.  Hmm.. det gäller att tänka till lite  så man inte gör ngt dumt.
Det blir också många tiiiiidiga morgnar,  ”trött trött..”och man kör iväg långa sträckor på ofta okända vägar.. På vägen hem fastnade vi framför en trafikolycka.. En tjej hade blivit inträngd i vägräcket av en brandbil! Hon blev skadad.. tänk om vi varit där just då… nå.. man ska väl inte tänka så men är man ute så mycket på vägarna så ökar riskerna, speciellt när man kör hem sent på natten efter en tävling..
Här är en länk till en artikel om olyckan:

Volvo släpades efter en brandbil!

Nu behöver jag hitta lite ny tävlingsgnista inför helgens tävlingar i Kungsbacka och Borås.. skulle nog behöva en till träning hos Jenny Damm snart.. speciellt för att få tillbaka inpiration för att orka kämpa vidare med allt arbete som faktiskt behövs för att det ska gå bra bra på tävlingarna.. det brukar Jenny vara duktig på att ge mig