Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Mycket finns att säga om hundträning, ibland kan det vara jobbigt att få en massa råd från olika håll. Speciellt om man är ny som hundägare. Jag har hört mycket men sållat bort en del efter mer egen erfarenhet som tur var.. Försöker ändå hålla fast vid det jag själv känner fungerar bäst för mig. Speciellt nu när jag är i en uppförsbacke igen gällande hundträningen….

Numera har jag  funnit en del inspiration hos några av de bästa hundtränarna i Sverige, inom agility: Jenny Damm, vars handlingstil passar mig och mina hundar väldigt bra.

Inom lydnad och etologitänk är Kent Svartberg en av dem som bidragit till mer fördjupade kunskaper.

Jag var på en studiedag där Kent föreläste om bl.a. ”rasnycklar”, tävlingspsykologi och hjälpte oss att koppla den senaste forskningen till praktisk träning med hundarna.

Idag när jag tränar agility eller klickerträning tänker jag mycket mer på hur hunden tolkar situationer och varför den reagerar som den gör.

Några ord som Kent sa har dykt upp i mina tankar just nu:

För att få ordning på mina vänster-höger kommandon som jag inte får signalsäkra utan att använda kroppsignaler: Jag vill kunna minska ner på mina hjälper för att det ska funka på banan.

Kent sa:

Om att kunna minska på hjälper:

-Minska ner successivt i små steg

-Variera mellan hjälp och utan hjälp

-Ta bort hjälp men acceptera kvalitetsförsämring.. jobba upp igen med kriterier

Om belöningsträning:

-Målet är att hunden ska veta VAD den får belöningar för, och VILJA göra rätt.

Jag vill få snabbare kontaktfält..

Kent sa:

-Fråga dig vilka utföranden som ska belönas..

-Om man bara belönar de bästa prestationerna finns risk att hunden tappar motivationen..

-Om man använder utebliven belöning för de sämsta prestationerna?.. Kan bli för mkt belöningar..

-Belöna i stället allt över genomsnittet!.. En del hundar får belöningar för vad som helst vilket inte förbättrar kvaliteten..

Om att hunden ska kunna prestera lika bra fast den VET att jag inte har godis med mig på banan..

Kent sa:

-Hunden ska kunna prestera lika bra på tävling som på träning.. Oftast gör vi felet att bara använda hjälper som vi inte får använda i tävlingssituationen.

-Etablera tävlingsmässiga belöningar vid sidan av andra -använd dem för att bekräfta ex. träning:  mkt beröm/social belöning före godis, tävling: mkt beröm/social kontakt.. men inget godis.

-variera belöningstillfället, ibland när hunden är på väg att börja, ibland mitt i , ibland efter prestationen.

-Träna i tävlingslika situationer!

-Överträna, lär hunden att klara av att prestera i ännu svårare situationer..  (hmm ska jag träna på 14 pinnar i slalom.. 30 hinder i en bana…?)

Ang. rasnycklar..

-Försök förstå hunden, Hur lär sig just den här hunden? Det finns inget ”måste” förutom att man måste ta reda på vad som fungerar på just den hunden..

Risk att tänka på:

-Hunden kanske får utföra sådant som den inte är vältränad på (under tävling) med risk för att den blir besviken och/eller frustrerad..

Resultat= att hunden presterar sämre på tävling än på träning!! (man ska inte börja tävla för tidigt…)

Åh, vad glad jag blir!! Härligt! Nu finns det filmer inlagda på Youtube med Jenny Damms, lagklassen för Large,  och Susan Garrets, också lagklassen,  lopp i VM

En kul chans att jämföra olika typer av handling på samma bana,  blindbyten V/S  Gregoriansk stil!!! Försök vara snabb med igångsättande av filmerna samtidigt, så kan man jämföra lite mer på olika sekvenser av banan  Sätt i gång resp. film och pausa precis i startögonblicket  för varje hund och sätt sedan igång dem samtidigt, så gott det går…

Ni kan se dem redan här:

Jag har tränat på blindbyten vid staket och serpentiner, det fungerar bättre när jag tränar hos Jenny Damm och hon ”håller i piskan” för att få fart på mig..   Jag såg blindbyten vid staket och serpentin första gången när Jenny gjorde detta på en tävling, sååå snyggt! Och ville förstås lära mig! Men för mig som vanligtvis väljer mest bakombyten framför annat (speciellt när jag inte hinner komma före mina hundar..  ok, erkänner.. det händer då och då.. ja..)  måste tänka extra på att överhuvudtaget komma ihåg att jag KAN göra framförbyten här och där på banan.. Så blindbyten kommer inte heller speciellt naturligt i tankarna ännu under banvandring. Och om jag gör något vill jag kunna göra det bra, så alltså behöver jag träna mer på blindbyten hemma först…
Än så länge går det bra med blindbyten vid tunnlar vid tävling men jag behöver få upp min egen säkerhet och fart för att våga testa på blindbyten vid andra situationer . Jag har fortfarande en känsla av att jag ”inte hinner” och bara den tanken får mig ju att tveka tillräckligt för att göra jag faktiskt inte hinner… en ond cirkel.. Vill gärna hitta en så bra närvaro och fokus på uppgiften så jag inte tvekar på banan ens en hundradels sekund för då är det kört. Då är Deus redan lååångt före mig både i sina tankar såväl som i faktiska meter..  Men självförtroendet har sviktat enormt mycket den senaste tiden. Som sagt en ond cirkel.

Agilida och jag hade lite skriftlig diskussion om blindbyten vid serpentiner och jag har äntligen hittat en film, gjord av Agilitynerd, som kan visa hur man gör just detta.  Bättre att titta på den för bästa förståelse så inte jag krånglar till det.. Så kolla in detta så förstår ni alla hur det ska gå till!! Hem (eller till klubben..) och träna nu!!!

Först ser ni framförbyte, därefter bakombyte, blindbyte, där föraren byter sida. Sedan  lead out push/pull, reverse flow pivot/push, drop shoulder/push, Så kolla extra  noga ni som även undrar över vad dessa begrepp innebär egentligen. En jättebra film!

Nu börjar lagtävlingen i agility VM!!!  Kul!!!… åh.. jag som är upptagen med jobb hinner nog inte titta ordenligt live.. suck.. Igår var det träning för alla deltagare i agility VM.

Sverige fick träna en kort stund  ca kvart över 4 på em.
Clean Runs live sändning fungerade bra för det mesta , så mkt jag hann se iaf. Sverige gjorde ett mycket effektivt träningspass  och hundarna verkade ordentligt taggade.  Jag noterade att Jenny Damm körde med Jaakko snurrar vid flera tillfällen, hoppas det fungerar under torsdagens lagtävling också. Hon gav lite extra tid för träning av A-hindret där Elvis faktiskt haft en liten tendens i några tävlingar tidigare att hoppa av kontaktfältet… Nu såg allt perfekt ut så det är lovande! Jag tycker fortfarande att det är synd att de inte deltar i de individuella loppen, de borde vara självklara. Men övriga deltagare är också suveränt duktiga.

Heja Sverige!!!

Susan Garrett, från Canada, som ju missade ett kontaktfält i VM förra året kommer också bli spännande att se..  Hon har nog stor vilja att göra bättre ifrån sig  nu och kommer inte missa denna nya chans!

Någon annan jag absolut vill titta på är den ryska sheltien Adrenalina som var otroligt snabb i förra VM.. men jag har inte sett om de de ska vara med i år *hoppas* Tala om racerråtta!!  De vann den individuella guldmedaljen i small .

Ok, nu kör vi!!!!!!!!!!!!!!!  *vi håller alla tummar och tassar för att det ska gå minst lika bra som förra året för svenska landslaget*, då fick vi med oss en bronsmedalj hem.

följ ditt hjärta!

OJ, jag uppskattar verkligen att få råd av mer erfarna etablerade ”experter” inom agility och hundträning överhuvudtaget.

Problemet är ju att det är så svårt att vara konsekvent och hålla sig till samma stil och metoder och inte byta bara för att det krånglar lite. Jag vet att man bör ge det en chans en längre tid och verkligen se till att man följer metoden man ”testar” till fullo.

Vissa metoder kanske jag trots det testar en gång och ger upp direkt. Det gäller exempelvis Silvia Trkmans ”springande ” kontaktfält.

Silvia Trkman är från Slovenien. Hon har med tre olika hundar varit slovensk agilitymästare Hon har vunnit VM två gånger med sin pyreneiska vallhund La (medium).

Det ser  ju så snyggt ut!!  När hennes hundar liksom bara ”flyter” ner. Och vad skönt  att slippa ”krångla ” med att hunden ska utföra en viss uppgift på kontaktfältet. Jag kände spontant att det nog skulle ta allför lång tid att lära in om det skulle bli helt ”Safe” att använda på tävling sedan.

Sneglade på de bästa ekipagen på landsslagsnivå för att hitta bra handlingsmetoder som dessutom skulle passa mig och min hund. Men det var lätt att skylla på metoden i stället för på sig själv när det inte flöt på riktigt som jag ville .

Det här var ju förstås svårast i början av min ”hundkarriär”, då det mest handlade om lydnadsträning för min del. Fick allahanda råd om att ”ta tag” i min hund etc. när han som unghund drog järnet över planen bort mot mer intressanta objekt än matte. Testade ”Time out” som hjälper många … men inte mig..  . Har rytit och gormat för många gånger ¨ under lydnadsträning, tyvärr,  utifrån ”goda råd” Bestämde mig ändå rätt fort att metoder som innebär fysisk korrigering av hunden inte passar mig.  Det känns absolut inte rätt att göra så och vad lär sig hunden egentligen av det?  Ja inte ser han mig som någon trygg ledare direkt…

Ungefär i samband med att agility kom in i mitt liv började jag jobba med att endast använda positiv inlärning, arbetade med att så mkt som bara möjligt undvika ”misslyckanden” som riskerade att förstärka felaktiga beteenden , använda belöningar med högt värde och en hög förstärkningsfrekvens. Jag lusläste böcker om operant inlärning bla. ”Shaping Success” som verkligen påverkade mitt tänkande kring träningen. Och sedan utbildade jag mig successivt inom hundområdet för att sedan även bli klickerinstruktör.  Det är ändå tufft att argumentera emot andra som har  svårt att acceptera dessa metoder, ofta får jag känslan av att andra tycker att man är ”mesig” som inte säger ifrån ordentligt när hunden gör fel. Skillnaden är att JAG  vill ”säga till” mina hundar när de gör rätt i stället…

Men jag ser och känner att jag hittat ”rätt” i samarbetet med mina hundar. Och det går ändå att vara tydlig och konsekvent både gällande träning och i hemmet.

Den som influerat mig mest i agility och vars handlingsmetoder passar bäst för mig och mina hundar är Jenny Damm.

Silivia Trkman har ändå en hel del andra idéer som jag tog till mig när jag började med agility, här följer en liten sammanfattning av en del av detta:

• jobba för att utveckla en stabil och förtroendefull relation med din hund.
• Var noga med att din hund verkligen har bra kondition och den fysik som krävs för agility.
• Lär din hund en massa tricks och konster, hunden lär sig att det är roligt att träna tillsammans med dig, den utvecklar sin smidighet och balans och den får en god  kroppsmedvetenhet som den sen har stor nytta av i agility
• träna lydnad med din hund, det krävs att man är duktig på motivationsträning för att hålla i gång hunden under ett flera minuter fritt följ. Klarar ni det är det lättare att hålla motivation  uppe i ett lopp som tar en minut.
• jobba på att höja din hunds självförtroende. Bara en hund med bra självförtroende vågar springa med maximal fart genom hela loppet, se till att din hund verkligen känner sig som en världsmästare redan innan den ska tävla första gången.
• Var inte rädd för att göra på ditt eget sätt, lita på din egen intuition och det du tror är bäst för er. har ngn sagt att din hund måste kunna sitta kvar i starten för att ni ska ha en chans att vinna? Silvia har vunnit många internationella tävlingar och hennes hundar sitter inte kvar i starten..
• Om något går fel, kom alltid ihåg att det är DITT fel, oftast har du själv handlat fel etc.
• Glöm aldrig att det inte bara är resultatet som räknas. Du kan ha vunnit ett lopp men utfört det väldigt dåligt ändå. Du kan ha diskat dig men ändå utfört ett strålande lopp. Kom i håg att även de bästa ekipagen diskar sig ibland, ingen är perfekt.
• Hundar jobbar bäst när de får tänka själv, be inte hunden att den ska jobba för dig, låt hunden be dig om att den ska få jobba för dig.

Man ska ändå aldrig sluta att ”suga” åt sig ur andras kunskapsbank och erfarenhet. Lyssna men bestäm själv vilka råd du följer. Det gäller inte bara råd från proffs, utan även från dina egna träningskamrater. Ge varandra positiv feedback under träning och var glad om någon påpekar vad du skulle kunna gjort bättre. Det är ju så svårt att se sig själv och sina egna misstag och det gäller att bli medveten om sig själv för att kunna utvecklas till det bättre. Och till sist för idag: Tro på dig själv!!

Oj oj… tänk att det ändå kan vara så kul att träna! Ibland glömmer jag tyvärr bort det lite..  Sedan Deus kom upp i hopp 2:an så kom jag av mig lite med träningen.. det kändes lite orättvist mot honom att tävla de svåra banorna som det faktiskt ofta är i hopp 2 numera. Konstigt nog upplever jag oftast agilitybanorna som lättare!? Man kan undra om domarna kommit överens om att fixa till så svåra banor så vi håller oss kvar i 2:an ett bra tag.. de är ju så många redan i ändstationen… Åh andra sidan… det är himla kul att få köra ett klass 1 lopp.. speciellt efter att jag nyss kört ett klass 2 lopp! Det går ju så mkt lättare. Så Deus får gärna vara kvar i ag. 1 ett tag till… Roligare banor där ju!! sista pinnen kommer väl ändå när vi är redo antar jag.  Det skulle bara underlätta lite för tävlingsåkandet om han liksom brorsan fick tävla i 2:an helt. Sett till hans prestationer ibland på tävling och träning så har han väldigt hög kapacitet att nå riktigt långt! Bara jag själv får ordning på handling  och på mina ben… Då är egentligen inte ens en VM bana något problem för honom… Problemet är bara att jag vet precis HUR jag ska handla… men när jag springer med honom så gör jag  ju ändå inte så!!  Jag vet precis i teorin.. men får inte till det i pratiken med min kropp just då i farten.. som om hjärnan inte når ända ner till benen med sina direktiv.. På något sätt så bromsar jag ofta mig själv.. oftast omedvetet… när jag egentligen borde springa på av bara sjutton… men det handlar väl om att jag inte riktigt litar på honom helt… Och när jag inte springer på ordentligt så tycker Deus att jag är tråkig.. och eftersom han har så mkt vilja att hitta vägar.. se linjer.. så tar han tag i uppgiften själv i stället när jag inte hänger med och visar vägen ordentligt. Och så har jag en otrevlig förmåga att ropa hans namn när han inte ska svänga mot mig.. (ska det vara så svårt att säga ”hopp!”?)

jenny damms hemsida

På träningen ikväll hos jenny Damm gjorde både han och Izor en hel del snygga rundor.. bra kontaktfält .. njaa, A-et krånglade liiite, och snabbt slalom. Vi tränade även på blindbyten vid olika hinder.. det vågar jag väl mest göra vid tunnlar under tävling… Men varför vågar jag inte egentligen? Nu när Deus är i 2:an så har jag ju alla möjligheter att våga satsa, våga utmana mig och honom… och träna på att lita på honom.  Vi tränade som sagt även på slalom , han har ju börjat gå ut ur slalomet vid 10:e pinnen igen… suck.. jag läste senast för ngn dag sedan i ett gammalt blogginlägg som jag skrev för över ett år sedan att ”Deus är väldigt säker på slalom och går sällan ur, troligen för att han är så bra grundtränad med klicker”  … jaha.. jag hade nästan glömt bort att det var så innan..varför har jag inte tränat slalom med klicker på ett tag nu då??  Skärpning gäller!! Vad skoj att jag alltid får lära mig något nytt hos Jenny.. jag förundras aldrig över hur mycket man egentligen har att lära sig.. så mycket som jag läst om agility och så många övningar jag provat..  Nu fick jag ett bra tips om att träna slalom på ett sätt som utmanar hunden att våga söka sig framåt i slalom trots att det finns något med ”bromseffekt” efter slalomet…  Och några nya tips om hur jag ska göra om han går ur… En sak är iaf viktig.. och det är att jag MÅSTE ta om slalomet tills det faktiskt fungerar helt.. även om det kan vara jobbigt när funktionärerna runt banan börjar tycka att det nog  räcker… Sedan springer vi självklart ut från banan så snabbt vi kan

Nu känns det lite bättre igen inför tävlingarna denna helg… förutom att jag är så otroligt trött efter ett mastodont arbetsvecka… men förhoppningsvis hinner jag vila ut lite på fre natt så jag är pigg igen på lördag morgon…

Ja, då var agilitytävlingen i Stenungsund avklarad!  Jag kommer att lägga in några filmer från Hopp 2 när jag fått in dem på datorn. Det blev ingen höjdartävling resultatmässigt sett … Ag 1 disk, orsakade en egen pga att jag skulle ta om slalom, ag 2 disk pga störande hund: Izor var nolla i ett jättefint lopp men vid upploppsidan så stod en hund precis i riktningen mot Izor vid ett hinder och skällde på honom så Izor inte vågade ta hindret.. väldigt synd..och jag blev ganska ledsen över det.. men ett mycket fint lopp annars! Hopp 2 disk med både Izor och deus. I hopp 2 så blev det lite extra spännande eftersom vi testade ett förarbyte , Christopher fick  köra Izor i det loppet. Banan kändes rätt klurig , många små fällor  (ni får se filmerna sedan men då från Small) och jag hade fortfarande en del irritation kvar efter incidenten i ag -loppet. och jag upplevde Izor som lite okoncentrerad då. Dessutom tyckte jag det skulle vara skönt att få ägna mig lite mer på Deus och handlingen för honom under banvandringen. Deus är ju ny i 2:an och banorna är ännu lite för svåra med hänsyn till hans fart (dvs min egen INTE höga fart ..) som jag inte riktigt hittar timingen till alltid..;-) Det gick bra för C, skoj!  Och Izor fick lite extra taggning men det blev ändå en disk för fel väg.   Tävlingen i övrigt var väl ok.. men banan lutade , det var långt till parkeringen.. några funktionärer var rätt… ”militäriska” av sig… men det lättades som tur var upp av en mycket bra planering av klassordningen och en effektiv inropare

Började fundera lite på vad man utsätter sig för när man tävlar… När jag var nervös på morgonen så undrade jag ju vad jag egentligen sysslar med..  var nervös så jag knappt kunde andas… just det, det  är ÄR ju roligt oftast men… Som tur var är det skönt att ha med  någon som påminner en om att hitta rätt motivation. (INTE tänka på resultat.. inte pressa mig själv för mycket.. och en kram när det behövs är guld värt!)

Sedan var det en hel del hotfulla moln och åskvarning.. och att vara ute på en agilityplan just då är ingen höjdare.. men man blir ju lite för envis ibland när man är tävlingsfokuserad.  Hmm.. det gäller att tänka till lite  så man inte gör ngt dumt.
Det blir också många tiiiiidiga morgnar,  ”trött trött..”och man kör iväg långa sträckor på ofta okända vägar.. På vägen hem fastnade vi framför en trafikolycka.. En tjej hade blivit inträngd i vägräcket av en brandbil! Hon blev skadad.. tänk om vi varit där just då… nå.. man ska väl inte tänka så men är man ute så mycket på vägarna så ökar riskerna, speciellt när man kör hem sent på natten efter en tävling..
Här är en länk till en artikel om olyckan:

Volvo släpades efter en brandbil!

Nu behöver jag hitta lite ny tävlingsgnista inför helgens tävlingar i Kungsbacka och Borås.. skulle nog behöva en till träning hos Jenny Damm snart.. speciellt för att få tillbaka inpiration för att orka kämpa vidare med allt arbete som faktiskt behövs för att det ska gå bra bra på tävlingarna.. det brukar Jenny vara duktig på att ge mig

VM agility-08

Den 31 juli till 2 augusti var det landslagsläger för agilitylandslaget..  Efter spännande uttagningar så samlades våra duktigaste ekipage alltså i Hässleholm för att förbereda sig på bästa sätt tillsammans inför VM i agility som ska gå av stapeln den 18-20 sept i Österrike. Agility VM startar nästan som vid de olympiska spelen.. det blir en öppningsceremoni där FSC delegaterna marscherar i täten runt banan tätt följd av alla deltagarna från olika länder. Stämningen blir otroligt laddad, pressen är stor och deltagarna måste vara otroligt väl förberedda för att klara att utföra sina lopp så bra som möjligt. Hoppas att det blev en bra stämning vid landslagssamlingen och att deltagarna känner sig nöjda det här året med landslagsledarna.(Nils Lindqvist och ass. Bodil Lindell) Som tur var för vårt svenska landslag så åker som vanligt ett gäng supportar också med till VM och stöttar deltagarna. De som ska representera Sverige är:

VM individuellt: Small: Eva Leandersson och Maja, Åsa Söderman och Erik, Rikard Isoluoma och Lova. Medium: Håkan Ericson och Max, Martina Ericsson och Csilla, Martina Ericsson och Troya. Large: Sven Karlsson och Flax, Mette Björne och Tux, Isabelle Emanuelsson och Noa.

Lite synd är det allt, tycker jag, att inte Jenny Damm och Elvis får tävla individuellt denna gång  (de kom ju trots allt på 3:e plats på poänglistan!!…) men de får chansen till ett VM guld i lagtävlingen i stället, där de tävlar tillsammans med Sven Karlsson med Flax och Mette Björne med Tux, vilket blir ett kanonlag!!

I small består laget av Eva Leandersson och Maja, Åsa Söderman och Erik, Patrik Rosendal och Ina.  Medium  består av det kanske något otippade laget: Håkan Ericson och Max, Martina Ericsson och Csilla och Rebecka Glimholt och Zigo. Ska bli spännande att se hur det går för dem!

Jag kommer ännu inte att delta i agility VM men hoppas att få vara åskådare inom en överskådlig tid iaf. Tillsv. är jag glad att få följa hur det går i tävlingarna bla. genom att följa rapporteringen via AgIf och möjligtvis landslagsbloggen…
Om inte ngn råkar ha en biljett över inkl. en betald resa som jag kan få….