Jag har ju råkat ut för att min hund tappat ”sugen” lite på långa tunnlar så jag får jobba mycket med dem för att få upp motivationen hos honom igen, fram med fler roliga belöningar ofta!!

Sen får väl en sådan här bana bli det ultimata testet om jag lyckats med träningen sedan!

Har tränat i ridhuset under vintern men längtar lite efter att känna på formen på långa banor utomhus. Vill ju träna ute snart!!! Det dröjer ända till april innan vi ska tävla igen men det kommer att gå fort dit och tränas behövs det verkligen! Det är mer jag,  än hundarna,  som tappat formen under vintern.. hrmm.. men de måste ju också ”tränas” på att ha mig i släptåg på banorna… haha, det påminner mig förstås om att jag borde jobba lite mer på konditionen nu..

Drömmer mig bort till några roliga tävlingar i sommar: Linköping/Åtvidaberg hägrar alltid. Trots att vädrets makter nästan alltid tagit i riktigt ordentligt de år vi varit där så har det alltid varit trevligt att vara med där.
Något annat som jag ser fram emot är förstås en mer närliggande tävling: Ulricehamns stortävling! Vi i medium får 2 dagar i följd!

Innan dess hinner vi förhoppningsvis nå toppformen igen. Kanske några övningar på dessa banor (från South Coast Agility Club) gör nytta:

Detta så utmanande men så roliga hinder… Balansbommen! Det är ju oftast den som höjer spänningen om man jämför med övriga kontaktfältshinder.  Gungan fungerar oftast alltid bra såvida den inte väger för lite så hundarna tappar greppet och flyger av i stället….

Om jag hade börjat om med en ny hund idag så hade jag lagt ner MYCKET mer tid på kontaktfältsträning redan i början. Då betyder MYCKET verkligen väldigt mycket tid! Det hade jag nog ändå tjänat på i längden… Men det var ju så kul att slipa på handlingen i stället.. Jag tränar mycket ändå numera men den viktigaste delen är svårast att träna på.. mitt problem är mest att det går så bra på träning på balansen men sedan blir det lite osäkrare på tävling. Jag vet… det är ju skillnad i spänningsnivå, nervositet osv.. Men hur ska jag få träningen att likna tävling lite mer.??

Det första jag tänker på är att jag fortsätter träna på att verkligen ge järnet och springa så fort det bara går när vi tränar.. att träna på att hamna i många olika positioner själv när hunden ska utföra sitt kontaktfältsbeteende. Detta  känns  inte ”säkert” ännu.. Egentligen så går det mesta annars bättre på tävling än på träning för mig.. Trots att jag ofta är så nervös på tävling så verkar det vara precis rätt metod för att jag ska bli tillräckligt koncentrerad också..

Jag har lärt mina hundar att trampa på kontaktfältets slut. Funkade bäst med Deus men Izor slarvade ibland så jag fick ändra beteende på honom. Han ska nu i princip göra ett snabbt läggande med tassarna på kanten. Det är mkt säkrare och tydligare för Izor.. känns att det blir bra på tävling också. Framför allt blir det så mkt tydligare för mig själv också, det blir så uppenbart om han inte gör precis som han ska.

Nackdel? Ja.. det tar väl längre tid än att bara trampa i farten förstås..

Men säkerheten i beteendet uppväger det.

Fast.. det hade ju varit lite spännande att testa springande kontaktfält.. RC! (Running contacs) Skulle det fungera för oss?? Nja… det tar så lång tid att lära in nu tror jag om man ska få det säkert.

I dagens konkurrens i de höga klasserna så blir det väl nödvändigt till slut med att man har RC för att ha ngn chans att nå täten.

Dock finns det även nackdelar med att ha RC…..

En hund med hund med RC  har en fördel.. när hunden ska rakt fram efter balansbommen som nedan t men om hundens ska svänga tvärt bakåt/åt sidan har den en fördel med ex, trampa/nosdutt då den får lättare att snabbt byta ritning, som på nästa bild.

Dessutom är det betydligt svårare för en domare att hinna se om det blir rätt när hunden har RC, än om den har ett speciellt stoppande kontaktfältsbeteende.

Så jag fortsätter väl med de beteenden hundarna har nu.. vi får väl hitta en sekund att tjäna på ngt annat i stället!

”Du skall vara trogen ditt handlingsssystem”  så säger t.ex. Eva Bertilsson från Carpe Momentum .  Självklart och tydligt! Och jag har inga protester mot det.

Men det man kan tillägga är väl att det inte innebär att man måste följa en viss persons handlingsstil till 100%.  Även om någon påstår att man använder sig av någons stil så har man oftast några personliga signaler som skiljer sig fast man inte är medveten om det.

Det är ok bara man själv är konsekvent med sina signaler.

Man ska träna så noggrant som det bara går på att bli tydlig med sina signaler och att få hunden att förstå dessa.

Hunden ska inte behöva bli tveksam på hur den ska agera vid ett hinder eller en viss sektion.   Det händer ju att man tar till ”luringar” på banan för att underlätta vid en viss passage.

Något jag själv haft svårt för är att få hundarna att springa rakt förbi en tunnelingång och ta den bortre i stället, om jag inte ger signaler om att vi i stället ska ut från tunnelingången en bit i stället.

Hade jag tränat lika mkt på det som på slalom och kontaktfält hade det troligtvis inte varit några problem.

Susan Garret säger med bestämdhet att man inte ska använda sig av signaler som t.ex. att locka till sig hunden åt ”fel” håll innan om den sedan egentligen ska svänga åt andra hållet. Greg Derret tycker att man ska lägga ner väldigt mkt tid på grundträning, ex, ska hunden kunna cirkelarbete, förstå alla enskilda uppgifter innan man börjar tävla.

Vem av dessa håller jag inte med??

Jag håller inte med Susan Garret, eller åtminstone inte helt. När det gäller tunnelingångsexemplet ovan så vill jag följa regeln fullt ut, för att inte förlora tid på banan .

Så jag tränar på att hunden aldrig ska svänga ut (in till tunneln vid sidan av oss) om jag har armen rakt fram eller intill kroppen. Och den ska alltid svänga ut om jag håller min arm ut åt sidan.  Så enkelt egentligen men ändå så svårt ..bara för att man helt enkelt inte tränat på det tillräckligt.

Jag har en jättestor vind där min lilla balans ska flytta in nu under vintern men där ska även min tunnel (billigare IKEA variant..) stå och minst en stund per dag ska efter vintervilan ägnas åt att träna på signalerna.

Greg Derrets filosofi om grundträning håller jag med fullkomligt nu. Det gjorde jag inte i början av agilitykarriären då jag inte var lika medveten om grundträningens betydelse för framgångar på tävling. Det var ju så roligt att komma igång med tävlandet.

Men en invändning har jag även mot honom…

jag tycker inte att hunden måste kunna kampa innan den får tävla. Självklart är det bra som belöning eller för att ”tagga upp” hunden innan den ska in på banan och vi tränar på det trots allt.

Den ”agilitykändis” vars handlingsmetoder jag mest vill följa är Jenny Damm. Hon använder en del signaler som enligt vad jag kan se strider emot Susan Garret nämligen just regeln om att inte dra till sig hunden innan den ska åt andra hållet. Jag har fått mkt bättre bakombyten genom att följa Jennys metoder i stället.

Hon vrider axeln åt det ena hållet vid bakombyten och drar till sig hunden ngt innan den svänga åt andra hållet. Innan man blir lika duktig på det som Jenny så kanske man förlorar några hundradelar före hindret men hunden blir säkrare på vart den ska efter hindret.

Det är det bästa med Jenny. Hon är en av de allra duktigaste på att ge hunden tidiga signaler om vart hunden ska sedan.  Men vilken handlingsmetod man än väljer så kommer man inte i från att det krävs väldigt mkt arbete för att bli duktig på dem och få dem att fungera.

Se artikel om Greg Derret: http://www.hundsport.se/redaktionellt/agility_mapp/kronika_grundtraning.html

Så gjorde jag det igen….

Försökte komma ihåg mina mantra vid senaste tävlingen..

MEN!

Just det, glömde ju visst det jag var besviken på i ännu förra tävlingen.. och det jag sedan lovade mig själv men alltså inte höll fast vid ändå nu… skulle ju välja min egen väg utifrån hur jag får de bästa linjerna för hunden… I stället så tog jag en väg som jag visste kunde krångla till det bara för att underlätta slalomet i stället.. Alltså gjorde jag ett framförbyte jag inte borde gjort (..blev ett himla dåligt dessutom bara för att hunden inte var lika snabb där som jag förväntade mig.. så jag blev passiv själv) för att kunna göra vänsterslalom för Deus i stället för högerslalom.. bara för att han gick ur vid 10:e porten igen vid förra träningen.. *skäms* . Måste våga ändå!! Det gäller bara att.. som sagt… alltid fortsätta träna.

Alltså ska vi kunna slalom med framförbyten före och efter, bakombyten likadant, springa före själv, komma bakom själv, kunna öka avståndet sidledes själv för att placera mig vid nästa hinder, kunna tvärstanna själv (om jag skulle råka ramla själv på en tävling så ska hundarna självklart göra färdigt slalomet och inte stanna och fråga mig hur det gick..), öka farten maximalt etc. utan att hundarna går ur. Klara att skicka på långa avstånd mot slalomet, kunna kalla in genom slalomet, kunna skicka mot slalom bakifrån , från klockans alla håll från både höger och vänster sida, kunna klara slalom med olika typer av störningar etc.

Vi tränar på ”fällor” och ”magnet” hinder (sådana som mina hundar suger riktigt mkt på som t.ex. balansbommen och tunnlar)  bredvid slalomet el. före/efter slalomet.

Vi ökar uthålligheten genom att träna på fler pinnar än 12. Det ska sedan t.o.m. kännas riktigt lätt med vanliga slalomet på en tävling!

Oj, det blir mycket att jobba vidare på.. fast en bra grund finns redan!!

Iaf hos Izor… Men Deus sa till mig ..att han vill ha lite mer stöd  fortfarande vid slalom för att hålla sig glad och nöjd genom hela loppet, och vem har väl hjärta då att inte finnas nära….     men vi tränar vidare med honom också!

Åh,  hundarna blir helt tokiga när det snöar…. de tänker mest ”snöbollar”   ”snöbollar”    ”fånga”    ”fånga”…. suck…  men kul har de och busar runt som sjutton och jagar varandra så snön yr omkring dem.

Slalom är prioritet 1 såhär före tävlingarna på lördag så den här övningen tål att repeteras.. många gånger….

Jag tränar alltså på att skicka hundarna så de utför slalomet allt mer självständigt och med längre väg själva.  Successivt blir ingångarna även lite svårare. En väldigt rolig men tålamodsprövande övning! Tänk på att absolut inte gå för fort fram, första tillfället kan man träna på de yttersta startpunkterna från höger respektive vänster.  Därefter kan du gradvis öka svårighetsgraden och  ”låta” hunden få mindre och mindre hjälp varje gång. Här kan det passa utmärkt med en genomtänkt belöningsplacering, belöna bort ifrån dig också så inte hunden söker sig tillbaka till dig varje gång.

Försökte  göra det!! Vadå?? Jo en bra träningsplan för att få till perfekta kontaktfält..  igen… kändes  lite omöjligt ett tag,  tidigare använde jag mig av beteendet  ”trampa” på kontaktfältet.  Jag har för ett tag sedan reviderat en del i träningsplanerna. Jag har ju tränat på ”trampa” utan och innan men det har funkat halvbra på tävling ändå.  De nya tankarna som fastnade hos mig var att mitt signalord ”trampa”  kommit att betyda något jag inte tänkte mig, nämligen att trampa på targeten liksom på vägen ner i förbifarten. Jag fick inte det att bli befäst nog för att hunden skulle stanna kvar där tills mitt släppkommando kom.  Även om han visserligen ofta utförde det på ett sådant sätt… på träning. Jag  lyckades tyvärr förstärka ( vilket inte var meningen förstås) att ”trampa” inte innebar att göra det så länge tills jag sa ”kör. Som sagt på träning fungerade det väl.. men det går ju inte att ha det så!.

Eftersom  ordet ”trampa” betydde något annat för mig hund än vad jag ville så var jag tvungen att ändra på något. Att köra samma signalord var ju ingen mening då. Vad är min hund bra på? Jo, att lägga sig snabbt. OM han ligger ner så är sannolikheten större att han inte bara gör det i förbifarten och reser sig själv tänkte eftersom jag tidigare tränat honom att ligga tills jag säger något annat. Så vårt nya kontaktfältbeteende var att hunden skulle lägga sig precis vid positionen 2+2, med framtassarna på targeten.  Detta tog endast några träningsomgångar för att bli riktigt snyggt!!  Han sprang snart självständigt ner i liggande position på rätt ställe och reste sig snabbt upp igen och sprang framåt då jag sa ”kör”. Det här kändes jättebra. Jag hade en mycket hög förstärkningsfrekvens och antalet gånger han gjorde ett lyckat beteende var ca 90% vilket betydde att beteendet var inlärt och befäst. Jag kom till att han klarade att utföra det även då jag sprang förbi honom el. kom springande efter honom . Men det återstår att träna på att han ska klara det även om jag är på ett längre avstånd från honom och att klara det även om jag själv  ”tjoar” lite extra som det kan bli på tävling ibland.  Tyvärr så förstörde jag själv lite av hans fina kontaktfält genom att jag inte tog om kontaktfältet om han hoppade det under tävling…. Det måste jag vara mkt noggrannare med.  Men jag inser att jag måste ha mer tålamod för att kontaktfältsbeteendet  ska bli perfekt och funka riktigt bra även på tävling. Det får ta sin tid. Träningen med kontaktfält får börjas om från grunden ett tag. Frågan är om jag när det kommer till kritan alltid vågar ”ta om ” kontaktfältet och därmed diska mig frivilligt OM det blir fel på tävling men jag vet att jag måste göra det för att han ska förstå att det här alltid gäller, ÄVEN på tävling!! Bättre att ”offra” några lopp nu än att tvingas lära om igen sedan… Det som varit avgörande på tävling har varit om jag fortfarande varit felfri och därmed haft kvar chansen till pinne.. då har jag inte tagit om.. tyvärr får jag säga eftersom jag vinner mer i längden genom att vara konsekvent med vad som gäller. Så ser ni mig slarva med detta ute på tävling får ni gärna hojta till!!!

Ok, han är vääääldigt snabb.. och jag är inte det.. hrmm.. men han borde väl inte plötsligt bara springa förbi hinder som faktiskt står rakt i hans linje då.. suck.. Jaja… nu måste jag hårdträna grunderna igen trots att jag underhåller dem regelbundet.

Alla hundar lär sig genom erfarenhet. Men antalet gånger som en viss situation måste upprepas för en hund för att den ska lägga det på minnet varierar. Om upplevelsen som särskilt fördelaktig för honom, dvs ger hunden något värdefullt att vinna på det så lär sig hunden det lättare och snabbare.

Likaså så lär sig ju hunden snabbt att undvika det som leder till otrevligheter eller situationer som missgynnar den. Liksom ett barn som bränner sig på spisen så lär sig hunden att undvika saker som orsakat obehag hos hunden eller helt enkelt inte gett den något att vinna på det.

Nu måste jag noggrannt fundera igenom vad det är exakt som gör att min hund plötsligt springer förbi ett hinder men gärna hoppar ett annat ”fel” hinder i hans väg . Vad vinner han på det? Eller rättare sagt hur ska jag kunna öka motivationen hos honom att ”välja” rätt? Ännu mer belöningar och mycket tydligare handling krävs iaf.. Nu när jag studerat VM deltagarnas hundar så kan man ju konstatera att de i de flesta fall är supersnabba men ändå hinner förarna med att visa vägen, och inte särskilt många använder handling på avstånd hela vägen för det.. Jag måste också hinna placera mig bättre, hitta bra linjer för hunden och måste också hinna handla bättre!

*får inte ge upp!!!*

Ska träna på slalomingångarna med hjälp av Bermudatriangeln nu..

En liten resumé av mina uppgifter, ca tider..

Fre:

Hinner vara hemma i 10 min efter jobbet.. åker i väg med med en macka till em mat i handen..Var uppe vid ridhuset kl. 16.12, bär in hinder och annat material, flyttar annat som inte ska vara där, sätter upp startlistor, skriver klart startnummer för alla klasser på inropartavlan, hemma efter 19-tiden..

Lör:

Vaknar, går upp vid 05.45, inte helt frivilligt [superemotions file="icon_rolleyes.gif" title="Rolling Eyes"]… packar lite eget material som ska med.

06.30, öppnar ridhuset, visar tävlande till rätta, kollar tidsplaneringen och funktionärslistan, bär framhoppningshindren till rätt plats, kollar parkeringen, fixar i ordning mikrofonen…

07.30, vi släpper på första banvandringen, är inropare en stund, sitter vid datorn för resultatlistorna,

08.30 första klassen klar, hämtar skrivkorten, vi för in resultat och sätter upp listor..

Hinner kolla lite på hur det går på banan.. spännande banor och blir sugen att testa..

Fortsätter allt eftersom med resultatredovisningen och jobba vid datorn, noterar vilka som diskat sig.. för ett särskilt pris för dem senare…

12.00 hinner ta lite lunch.. springer runt med en del ärenden.. tar ut mina egna hundar

12.20, vi bygger om banan till hoppklasserna, tar bort balanshindren.., första prisutdelningen, hihi, de som vann priser för disk fick .. diskmedel! Är inropare en kort stund igen, jag står som tidtagare i 2 klasser, springer in med resultaten till datorn..

14.00, dags att sopa lite och fixa snyggt där det hunnit bli stökigt.. sitter vid datorn, fler resultatlistor.. hoppar in en stund som tidtagare igen.. lite nervöst först..[superemotions file="icon_eek.gif" title="EEK"]

15.30, hinner ta en stående fika, höjer hinder mellan klasserna, börjar bli trött… kör dotter till kalas och skyndar sen tillbaka.. mer resultat att sätta upp..

ca 17-tiden, sista prisutdelningarna, snabbt arbete med sista resultaten.. tävlingen tar slut, plockar undan hinder, städar, flyttar material, städar igen, bär bort material, tar ner inropartavlan, tar bort skyltar, ställer tillbaka saker vi flyttat tidigare så allt ser ut som innan tävlingen, kort funktionärsmöte,

ca 19-tiden.. låser dörrar och kollar en gång till att allt ser ok ut…

19.20… Hemma… tar ut hundarna, orkar inte laga mat…[superemotions file="icon_confused.gif" title="Confused"] vi åker och köper pizza i stället… gott med varm mat när man är trött och frusen..

20.00, försöker vara social , kollar på TV men somnar i soffan efter en liten stund… har rätt ont i ryggen efter allt tungt bärande…

20. 40, fixar mat till dottern som kommer hem..

23-tiden.. släpper ut hundarna först och lägger mig sedan, säger godnatt och somnar på stört.. medvetslös..helt sluuut…[superemotions file="icon_cool.gif" title="Cool"]

Nästa tävling till våren?? …åh… kul men orkar inte tänka på den just nu bara..

Om jag hade börjat om med en ny hund idag så hade jag lagt ner MYCKET mer tid på kontaktfältsträning redan i början. Då betyder MYCKET verkligen väldigt mycket tid! Det hade jag nog ändå tjänat på i längden… Men det var ju så kul att slipa på handlingen i stället.. Jag tränar mycket ändå numera men den viktigaste delen är svårast att träna på.. mitt problem är mest att det går så bra på träning på balansen men sedan blir det lite osäkrare på tävling. Jag vet… det är ju skillnad i spänningsnivå, nervositet osv.. Men hur ska jag få träningen att likna tävling lite mer.??

Det första jag tänker på är att jag fortsätter träna på att verkligen ge järnet och springa så fort det bara går när vi tränar.. att träna på att hamna i många olika positioner själv när hunden ska utföra sitt kontaktfältsbeteende.

Egentligen så går det mesta annars bättre på tävling än på träning för mig.. Trots att jag ofta är så nervös på tävling så verkar det vara precis rätt metod för att jag ska bli tillräckligt koncentrerad också..

Jag har lärt mina hundar att trampa på kontaktfältets slut. Funkade bäst med Deus men Izor slarvade ibland så jag fick ändra beteende på honom. Han ska nu i princip göra ett snabbt läggande med tassarna på kanten. Det är mkt säkrare och tydligare för Izor.. känns att det blir bra på tävling också. Framför allt blir det så mkt tydligare för mig själv också, det blir så uppenbart om han inte gör precis som han ska.

Nackdel? Ja.. det tar väl längre tid än att bara trampa i farten förstås.. Men säkerheten i beteendet uppväger det. Fast.. det hade ju varit lite spännande att testa springande kontaktfält.. RC! (Running contacs) Skulle det fungera för oss?? Nja… det tar så lång tid att lära in nu tror jag om man ska få det säkert.

I dagens konkurrens i de höga klasserna så blir det väl nödvändigt till slut med att man har RC för att ha ngn chans att nå täten i eliten.. eller näää det går ändå, kolla bara på VM hundarna.

Nackdelar med RC: Ja.. om det är en snäv sväng efteråt så är det väl större risk att hunden hoppar av åt sidan med RC och dessutom är det betydligt svårare för en domare att hinna se om det blir rätt när hunden har RC, än om den har ett speciellt stoppande kontaktfältsbeteende.

Så jag fortsätter väl med de beteenden hundarna har nu.. vi får väl hitta en sekund att tjäna på ngt annat i stället! Åh, äntligen blir det helg!! Jag längtar väldigt mycket till speciellt.. DISTRIKTMÄSTERSKAPET!!