En väldigt duktig agilitytränare är Susan Garrett, ja, hon är duktig på en massa annat inom hundträning också.

Här kommer en sammanfattning av några av hennes grundstenar i träningen

1. Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för. Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar

Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser

Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas

2. Fokus

Innan hunden startar måste den kunna fokusera framåt åt det håll den ska. Vid startlinjen får hunden lov att titta på dig när du går fram och ställer dig själv i startposition men sedan ska den titta framåt innan den får starta

Du kan lära in och använda en peksignal inför start som signal till hunden att den ska fokusera framåt och därmed lära sig att själv hitta linjen framåt. Genom det blir hunden bättre förberedd på ex. vis en snabb lång raksträcka eller en lurig start med en snäv sväng direkt efter första hindret.

3. Inlärning av startsignal

1)   Sätt hunden i startposition nära framför ett hopphinder, stå själv en bit bredvid hindret framför hunden, riktning framåt med kroppen, kasta en leksak framåt över hindret framför hunden. Hunden får titta på dig när du kastat leksaken men den ska lära sig att när du sätter fram handen och pekar mot hindret så ska den fokusera framåt, mot leksaken i detta fall.

2) När hunden tittar mot leksaken säger du din startsignal t.ex. ”okej” el. ”kör” och hunden får lov att hoppa över hindret och ta leksaken. Det är viktigt att leksaken är placerad på hundens linje rakt framför hunden. Men den ska inte kastas framför dig själv mer än någon meter utan mer i en parallell linje bredvid dig eftersom hunden inte ska lära sig att den får springa iväg före dig.

3) Rör dig framåt med hunden samtidigt som du ger startsignalen. Det uppmuntrar framåtdrivet och ger en snabbare start och du kommer själv i position bredvid hunden samtidigt som den når leksaken.

4) Om hunden tittar mycket på dig och inte fokuserar framåt så kan du ändra din egen startposition, ex. försöka med att backa lite bakom linjen där hunden sitter. Då ökar sannolikheten att hunden tittar framåt i stället för på dig när du kastar leksaken.

5) Om hunden aldrig tittar mot dig? Inget problem! Men om den bara stirrar på leksaken kan du lägga på peksignalen direkt eftersom du vet att hunden kommer att utföra övningen korrekt dvs. ha fokus framåt. Problemet kommer i så fall om hunden aldrig tittar på dig när du ska byta arm som du visar med (vid riktningsbyte), i så fall måste du gå tillbaka i träningen och göra mer ”shadow”träning dvs. cirkelträning och vändövningar på marken.

6) I början ska du ej göra peksignalen om du är osäker på om hunden kommer att fokusera framåt, lägg på peksignalen exakt när hunden tittar framåt och säg startkommandot samtidigt.

7) Om du tränat mycket lydnadsträning innan med hunden så kan det vara bättre att börja med att ha hunden på höger sida om dig eftersom hunden annars ofta tror att den SKA titta på föraren

( dvs ”fot-kommando”)

Om hunden bara tittar på dig och inte alls på leksaken så får du börja med att bryta upp övningen i ännu mindre delar, ”shapa ” fram beteendet; att titta mot leksaken. T.ex. ge startkommando ”okej” så fort hunden tittar bort från dig det minsta även om den då inte riktar blicken direkt mot leksaken, och därefter höja svårigheten/kriteriet successivt tills att hunden sen ska klara att titta rakt fram mot leksaken innan den får ”okej”

9) Om hunden har svårt att sitta stilla när du kastar i väg leksaken så börja i stället med att bara släppa ner leksaken på marken mot placeringspunkten vid din sida, om hunden då klarar att sitta kvar får den startkommandot.

Utveckla övningen mer och mer till att kasta leksaken med mer fart och sen längre och längre ifrån dig ( stå längre åt sidan /längre fram)

10) Var konsekvent! Låt aldrig hunden ta leksaken

utan att den fått ”okej” och ge aldrig

startkommandot om hunden inte är helt stilla

Tänk på: Om din hund inte värdesätter din belöning…..Hur ska du då kunna bygga upp ett värde i hindret för hunden? –Använd värdefulla belöningar!

4. Armbyte

Byte av arm betyder byte av linje dvs. hunden ska byta riktning. Varje gång du byter arm ska hunden tänka: ”sväng åt andra hållet”. Och din hund ska INTE tänka ”sväng” om du INTE byter arm.

Alltså ska du byta arm vid varje framförbyte och vid varje bakombyte och hunden ska då svänga/byta riktning på sin linje. Öva så mycket på detta så att hunden förstår att den alltid ska fortsätta framåt tills föraren gör ett armbyte.

Men om hunden bara fortsätter framåt och inte uppmärksammar mina signaler? –Det betyder att hunden inte lärt sig ordentligt att den ska byta riktning vid armbyte.

1. Övning för detta utan hinder:

Kasta i väg en leksak som vid föregående övning, framför hunden men ha en annan leksak gömd i handen, så fort hunden springer fram mot leksaken gör du ett framförbyte och hunden ska svänga till dig i stället. Belöna med handen på den sida hunden är.

2. Lägg till ett hinder framför hunden:

När vi vet att hunden driver framåt och även byter riktning när du byter arm så ska du göra detta framför ett hinder.

Sätt hunden som vanligt framför hindret, gå en bit fram bredvid hindret, kasta leksaken framåt i hundens riktning med parallellt med dig själv och låt hunden hoppa över och ta leksaken några gånger. När du är säker på att hunden driver framåt ska du i stället göra ett armbyte när hunden hoppar och hunden ska vända in till dig i stället.

Visst,  jag har varit snabb att lusläsa allt om nya ideer och trender inom agility, men just denna typ av sväng har jag av någon anledning inte gett mig på än.. Kanske för att den påminner om blindbyten som jag också inte riktigt tränat eller  riktigt haft motivationen att träna på.  Men visst ser det snyggt ut när denna sväng sker med fart och precision i perfekt harmoni med hunden. Bestämde mig för att läsa in mig och studera massor av filmer om just Jaakko-svängen. Något måste jag hitta på med Deus för att tighta till hans svängar..

Vilka fördelar har den?

Jo som en metod att markera en snäv sväng för hunden är den suverän om den utförs korrekt vill säga (som allt annat..) Jag har tex tidigare ofta använt POLE för att få med mig hunden tight i en sväng om den ska över ett hinder och fortsätta med mig på samma sida efter hindret eller bara följt med hunden och försökt hålla den nära mig i svängen. Med Jaakkko blir det tydligare, mer distinkt att ”oj, här händer det något!” för hunden och hunden uppmärksammas mer på vad du gör så att den inte hinner hitta en egen linje som verkar roligare..

En del vill likna Jaakko svängen med den gamla lydnads vändningen eller tyska svängen där man vänder mot hunden i 180-graders svängen i stället för ifrån den.

Här kan ni läsa om lite skillnader mellan Lisa svängen och Jaakosvängen..  på bloggen i ”En skogstokig sida”

Ni kan se några exempel här på Annas blogg pudelbus: Vad är en jaakkosväng?

Läs lite till på : Johannas hundar: Johannas jakkoskola

Här kan  i se hur den utförs i lydnad: Jaakkosväng i fritt följ

En Jaakkosväng i:  rallylydnad

Åhh… jag har lite dåligt samvete vad gäller blindbyten… På våra träningar brukar det vara rätt kul att se vilka olika typer av byten varje ekipage gör. Det blir ju oftast så att man väljer det man är bäst på, kan bäst.. istället för det som man kanske egentligen borde träna på av det man är.. hrmm.. mindre bra på Jag brukar kunna få till mina bakombyten bra. Det som fungerar något mindre bra än jag själv önskar är framförbyten och minst bra.. blindbyten. Någon uppmärksam person kanske noterar att det skrev jag ju om en annan gång. Jag skulle ju träna mycket mer på blindbyten. Men.. när man tränar i grupp har man inte alltid så jättemycket tid på sig att lösa banan och för att inte ta för mycket tid från andra så väljer man det man ”kan”. Dumt! Men grejen är att jag verkligen VILL kunna vara toppenbra och smidig och snabb och bara självsäker på blindbyten. Så, då krävs ju faktiskt att man lägger ner massa tid på att träna blindbyten också. Jag minns att Jenny Damm verkligen lät mig slita med denna övning en vårdag för länge sedan.. jag tränade blindbyten och att verkligen placera mig bra och och springa foooortare!!! Speciellt för att hinna med blindbyten på rätt ställe. Här kan man lägga in flera blindbyten . Jag vill främst kunna göra det riktigt bra på ”staketet” el. serpentinen från 2 till 4.

En kort bana som passar perfekt för att träna flyt och fart och dessutom kunna släppa sin hund på banan dvs självständighetsträning! Funkar den bra så passa på att testa ett varv bakifrån också från nr 17 till 1.  Jag brukar låta hunden ta vägen mellan 8 och 9:an efter 9:e hindret för att inte få för sned ansats upp på balansen, vad tycker ni?

Det är väldigt viktigt att gå tillbaka  till grundträning ibland… nej nu ljuger jag .. det är viktigt att gå tillbaka till grundträning OFTA.

Hur ofta på en skala t.ex. har jag belönat min hund för att han tar ett hopphinder bra? För att han utför däcket korrekt?? hmm…. jämfört med belöningsfrekvensen på balanshinder och slalom så är det ALLDELES för få belöningar vid andra hinder.

Även om jag påminner mig själv och hur viktigt det är. Jag har anammat tankarna som Susan Garret delar med sig av i sin film Success with one jump där hon säger att ett hopphinder ska representera typ en ”miljon” i hundens ögon. Tänk dig själv, om du fick en 20:a varje gång du går till jobbet ( eller inget alls i värsta fall)  så skulle du inte utföra ditt jobb med någon större glädje …om du nu skulle gå dit alls..men om du en dag plötsligt får en miljon för varje arbetsdag så skulle du inte vilja göra annat än att jobba!!

Självklart springer även din hund snabbare och med mer entusiasm om det vet att det där hindret betyder chans på något väldigt speciellt!

Jag har gjort en översättning av Susans film för att det ska bli lättare för mig själv att träna enligt hennes metoder för grundträning .

Jag tar inte med så mycket just nu men här är några ex. på saker att tänka på:

Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

• För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för.
• Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar
• Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser
• Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas

Hur gärna vill du bli riktigt bra på agility?

Har du den rätta viljan? Och är beredd att kämpa för det du vill??

Det kan vara bra att tänka på detta ibland när det känns som om man inte riktigt når sina mål… Gör man det som krävs egentligen i förhållande till sina drömmar?

Susan Garret har en läsvärd blogg. På engelska förstås,  Läs mer på: http://susangarrett.wordpress.com

Här kommer en liten sammanfattning utifrån ett bra inlägg .

Hon ställde en fråga till agilitytävlande handlers om vad de anser skiljer dem från de allra bästa i världen..

Inte så svåra saker egentligen i teorin men kanske svårare i praktiken att uppnå…

Naturligtvis är topphandlers väldigt duktiga på att träna noggrannt och har oftast ett enormt engagemang för agilityn.

För oss som .. ÄNNU… inte är med i toppskiktet men kanske vill nå dit… är det en bra att läsa dessa tankar om skillnaderna som en påminnelse till sig själv om vad som krävs.

En sammanfattning:

• Engagemang, känsla för timing, förmåga att lita på sin hund och ett bra tekniskt kunnande
• Den mängd tid man ägnar åt träning, kvalitet på träning, att ha en duktig instruktör och coach.
• Hängivenhet och erfarenhet
• Personliga mål, att kunna sätta rätt delmål. ”se sig själv” -egen medvetenhet om sig själv och sin hund.
• Viljan att vinna, uthållighet att kämpa för sina mål, förmåga att våga ta risker,
• Tydliga signaler, konsekvent handling och därmed en exakt och fin kommunikation och förståelse mellan hund och förare
• Kunna vara koncentrerad till fullo, vara ”här och nu” med sin hund under både träning och tävling,
• Självsäkerhet hos både förare och hund
• Egen fysik och kondition, snabbhet, rörelseförmåga och uthållighet.
• Förmåga att kunna prestera bra även under hög press och under växlande förutsättningar, kunna anpassa sig till plötsliga förändringar
• Att göra saker som är tråkigt roliga i stället, att ha roligt och uppskatta även det som är ”jobbigt” att träna på. Att ha roligt tillsammans med sin hund.
• Inte vara rädd att prova nya vägar – metoder och förmåga att lära sig av sina misstag och se det positiva.
• Att vara duktig på att banvandra på ett effektivt sätt, kunna analysera och planera sina vägar väl och ha bra förståelse för exakthet och viktiga detaljer.
• Att kunna se möjligheterna och inte se på svårigheterna .
• Att aldrig tveka på banan!
• Hur mycket man älskar att hålla på med agility!!

Ju fler av dessa punkter som uppfylls desto större chans att verkligen kunna bli bland de bästa. Självklart spelar det en roll vad man är för person och vilken hund man har, en talangfull hund och en talangfull förare är förstås en fantastisk kombination… men utan ovanstående ingredienser kanske man når en bit på vägen men med säkerhet inte ända upp till toppen….  Dags att vara ärlig med sig själv! … Jag har lite mer att jobba vidare på om man säger så… fast jag har ..väl.. inte direkt tänkt att vara med på VM en dag.. men inställningen till träning och tävling är lika viktig ändå oavsett om man ”bara” vill delta i  SM, DM, klubbmästerskap, eller nå första platsen på en vanlig officiell tävling… VILJAN att vinna och

..att VÅGA VINNA!

Tänkte att jag ska träna lite mer på avståndshandling och skikthandling i agilityträningen.  (Jaja.. jag vet att jag kan springa fortare för att hinna styra bättre runt banan men det är ändå bra att kunna låta hunden jobba lite mer självständigt..  så jag hinner placera mig bättre innan en viss svårighet ) Samtidigt vill jag inte ”tappa” hunden bakom mig.. eller rättare sagt ögonkontakten. Mina hundar är sååå känsliga för om jag tappar lite fokus en stund och kontakten på banan är a och o för att få dem runt banan på rätt sätt.

Så denna lilla träningsbana av Dana Pike ger mig tillfälle till både avståndshandling och ändå kunna bevara kontakt genom att ligga steget före hela vägen.  Satsar på framförbyten och serpentinhandling här.
Börjar genom att ställa mig vid nr 9 och kalla in hunden över 1, skicka till 2 och ta emot vid 3.

Den här klass 2 banan, gjord av Magne Alden,  passar bra för oss just nu:  En snabb start så jag får jobba på att få igång benen snabbare i starten. En svår slalomingång som vi ska klara trots hög fart in.. Och en trevlig ”hålla i hunden i svängarna” del i mitten.

Ok, han är vääääldigt snabb.. och jag är inte det.. hrmm.. men han borde väl inte plötsligt bara springa förbi hinder som faktiskt står rakt i hans linje då.. suck.. Jaja… nu måste jag hårdträna grunderna igen trots att jag underhåller dem regelbundet.

Alla hundar lär sig genom erfarenhet. Men antalet gånger som en viss situation måste upprepas för en hund för att den ska lägga det på minnet varierar. Om upplevelsen som särskilt fördelaktig för honom, dvs ger hunden något värdefullt att vinna på det så lär sig hunden det lättare och snabbare.

Likaså så lär sig ju hunden snabbt att undvika det som leder till otrevligheter eller situationer som missgynnar den. Liksom ett barn som bränner sig på spisen så lär sig hunden att undvika saker som orsakat obehag hos hunden eller helt enkelt inte gett den något att vinna på det.

Nu måste jag noggrannt fundera igenom vad det är exakt som gör att min hund plötsligt springer förbi ett hinder men gärna hoppar ett annat ”fel” hinder i hans väg . Vad vinner han på det? Eller rättare sagt hur ska jag kunna öka motivationen hos honom att ”välja” rätt? Ännu mer belöningar och mycket tydligare handling krävs iaf.. Nu när jag studerat VM deltagarnas hundar så kan man ju konstatera att de i de flesta fall är supersnabba men ändå hinner förarna med att visa vägen, och inte särskilt många använder handling på avstånd hela vägen för det.. Jag måste också hinna placera mig bättre, hitta bra linjer för hunden och måste också hinna handla bättre!

*får inte ge upp!!!*

Ska träna på slalomingångarna med hjälp av Bermudatriangeln nu..