Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Har fått mig en liten aning om….  vad som kan vara nyckeln till att lösa en del av mina svårigheter på banan… Även om jag faktiskt inte riktigt gillar svaret egentligen så får jag inse fakta och börja jobba mer för att lösa problemen. Hinner ju inte med Deus alls på banan, han är alldeles för snabb för mig.. rättelse:

Jag är själv alldeles för långsam för honom..  . Izor kan också vara riktigt snabb men han är tack vare mer erfarenhet mer benägen att ha koll på mig och rätta till sig så han kommer rätt även om jag handlar lite ”för sent” själv. Det är ju på både gott och ont… vill ju inte att han ska tappa fart pga mig..

Testade ju flera olika kombinationer på träningen för ett tag sedan, kombinationer som jag inte fått att fungera så bra som jag ville på tävling. Huvudsyftet är att spara tid!!!

Så.. Vad är hemligheten då?

Vi testade de olika delarna på flera olika sätt , med bakombyten = oftast … nästan alltid.. mitt första handsval på tävling…, framförbyten= börjar hinna med fler och fler på rätt ställe på banan… men..

Det som till min stora förvåning verkar fungera bäst för mig och min hund för att få till raka linjer, snäva svängar och för att behålla god fart… är att använda mig av blindbyten! Vilket jag nästan aldrig använder på tävling, gillar inte att släppa hunden bakom mig, bakom synhåll och dessutom är min fart och timing bedrövlig vid blindbyten.

Fast jag har ju knappt tränat på blindbyten heller, bara testat lite försiktigt några gånger, det blev som allra bäst med dem när jag sprang på ordentligt vill säga… Och det är ju förstås även en förutsättning vid övriga typer av byten med för att inte bromsa hunden.

Mitt STÖRSTA problem är att jag fortfarande inte vågar springa på riktigt offensivt.. inte ens tillräckligt på träning… Ibland är jag inte ens medveten om det   men… jag jobbar på det!

Så där är svaret på att lösa problemen med de fruktansvärt tråkiga få hundradelarna som ställt till det i pinnjakten i tusentals (nåja inte riktigt sååå många…) starter förra året.

Alltså, 1= våga vara offensiv ända fram till svåra svängar (hitta ”mötespunkter” och lita på att hunden fixar det han faktiskt klarar självständigt) OCH  2= att använda mig mycket oftare av blindbyten. En förutsättning är ju att träna oftare på blindbyten förstås

Något annat mycket positivt för mig vid användande av blindbyten är att jag kan vara framåtriktad hela tiden åt det håll hunden ska, jag har ju en förmåga att inte ha riktigt lika bra koll på exakt var hindren är placerade när jag vänder ryggen till dem…..

Min signal till hunden är att hålla ner handen på den sida hunden ska springa bakom mig och växla till att hålla ner handen på den sida hunden ska sluta upp nära mig, axlarna  vrider jag samtidigt bakåt mot hunden dvs  ”öppnar” jag upp på den sida hunden ska komma.

Ska bli kul att träna vidare på!!! Nästa gång jag banvandrar (Kungsbackas tävling) ska jag komma ihåg att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ till handling på banan förutom de gamla…. här ska göras blindbyten!!!

Får väl ta några disk på vägen för att kunna vinna sedan!!!!

Här ser ni en av mina träningsövningar för morgondagen, en lätt övning men ändå väldigt nyttig, fast då blir det utan hinder på denna övning, dvs jag följer bara linjerna och belönar i svängarna. Själv får jag chansen att träna på mina framförbyten som just nu annars känns under all kritik.. Välbehövligt alltså.

Det här är toppenbra för mina hundar som annars gärna sätter iväg själv och hittar egna linjer på tävlingsbanan, speciellt när matte inte hinner med riktigt  . Det ska LÖNA sig att följa med åt rätt håll! Mina hundar tycker så mycket om att få flyga fram över ett upplopp på slutet av en tävlingsbana så de hittar gärna sådana upplopp själva.. fast det inte riktigt blir rätt alltid….

Den här övningen kommer från en bana under en tävling i Borås för något år sedan. Den passar bra för att träna på att få hög fart i starten trots att man får förbereda för en snabb sväng samtidigt. Och slalomingången är ju inte att leka med om man vill få till den riktigt bra i linje. Det gäller verkligen att hålla uppe sitt eget tempo här!! Passar bra att träna på! Jag ska variera genom att köra övningen baklänges också…..

Tala om dubbla känslor men idag ska det tränas agility i 13 minusgrader..   Vad gör man inte för att förbereda sig ordentligt. Nåja det får bli en inte allför långvarig men ändå effektiv träning.

Jag ritade upp denna övning och hoppas den ska fungera bra. Tanken är att jag ska få upp bra fart genom start vid tunneln och sedan träna på olika slalomingångar och snäva svängar. Här får jag själv även en riktig utmaning i att kunna ge bra förberedande signaler, ex. vart hunden ska efter tunneln och efter varje hinder. Är jag tillräckligt snabb med signalerna så vet hunden redan innan hindret vart den ska sedan efter hindret.

En ytterligare svårighet är att slalomet ligger i ett ”hörn” vilket sätter lite press på hunden.. och mig att lyckas hålla uppe hans tempo i slalomet ändå hela vägen. Ska bli kul iaf.

Blindbyten sker när föraren byter sida som man handlar hunden på genom att korsa hundens väg framför hunden med ryggen vänd åt hunden medan bytet sker.

Framförbyte sker när föraren byter sida genom att korsa hundens väg framför hunden men vänder fronten mot hunden samtidigt och behåller ögonkontakten med hunden.

Blindbyten har blivit allt populärare eftersom de anses kunna bibehålla hundens, och förarens fart i högre grad än framförbyten. Blindbyten är ett utmärkt redskap alltså vid rätt sekvens av en bana. MEN! De passar inte alltid! Detta har inte alla insett ännu och blindbyten verkar ske lite varstans ibland utan att de för den skull faktiskt gör nytta.. snarare tvärtom..

Som med de flesta nya tekniker man provar så måste man lära in dessa väl, speciellt innan man utför dem under en pressande situation som på tävling där risken ökar att det blir fel. Jämför med kontaktfältsträning som oftast kräver väldigt många lyckade repetitioner under träning i många olika situationer innan de fungerar bra även på tävling.

Så.. blindbyten kan bli vårt val många gånger om vi vill bevara hundens fart på en linje framåt. När föraren inte fångar hundens uppmärksamhet genom att vända sig mot den helt så bevarar hunden i högre grad uppmärksamheten framåt på linjen vilket resulterar i högre fart.

På denna sekvens passar det bra med ett blindbyte vid tunneln för att bevara hundens fart mot nr. 4 vilket är det hinder hunden ser först.

Eftersom blindbyten bibehåller hundens fartimpuls framåt så ka det vara lite vanskligare att använde det vid nästa sekvens. här ska hunden i stället svänga snävt till vänster efter hinder nr. 3. Här är risken större att man misslyckas med ett blindbyte om timingen inte blir helt perfekt. Blindbyte får hunden att tro att det är full fart framåt som gäller men måste plötsligt vända i stället och därmed sänka farten något för att kunna svänga med risk för en vidare sväng än nödvändigt annars. Det kan också kosta i tid. Om man i stället gör ett framförbyte fångar man i högre grad hundens uppmärksamhet och får den fokuserad åt svänghållet. Hunden får en bättre chans att sänka farten det lilla som behövs för att svänga snävt vid rätt tillfälle.

Oavsett vilka handlingmetoder man väljer vid vissa lägen så krävs mycket träning för att det ska bli bra. Som alltid när man provar något nytt kan det vara bra att testa själv genom att tex. ta tid, jämföra och kanske filma sig själv. Det är inte alltid det man tror som fungerar bäst….

Det finns en diskussion om Jantelagen på Bloggportalen ..Jantelagen ligger mig väl väldigt varmt om hjärtat… …(Not!) speciellt när jag är nervös inför tävling. Det är iaf väldigt lätt att använda den emot sig själv alltför lätt vid absolut fel tillfällen.. Skulle man i stället gå emot strömmen och verkligen TRO att man är något, utstråla att man tycker att man är bra, bäst och duktig, duktigast så har man snart en del avundsjuka eller missunnsamma människor omkring sig. Avundsjuka finns överallt, i hela hundvärlden, inte minst bland uppfödare.. och agilityn är tyvärr inte förskonad.  Men jag måste ju träna på att tycka att jag är duktig.. alltför ofta säger jag nämligen helt tvärtom till mig själv. Och bara för att andra tycker att man ska göra si eller så när man styr sin hund på banan så måste jag ändå få TRO att det jag gör passar bäst för mig och mina hundar, eller hur?

Kan ni Jantelagen? (det är förstås  BRA om ni INTE kan den  ) Här kommer den fast med mina egna tankar efter …

För er som  inte heller alltid lyckas släppa Jantelagen ur tankarna kommer  här även en låt till hjälp..  Att kanske lyssna på vid nödsituationer!!

Jag har tränat på blindbyten vid staket och serpentiner, det fungerar bättre när jag tränar hos Jenny Damm och hon ”håller i piskan” för att få fart på mig..   Jag såg blindbyten vid staket och serpentin första gången när Jenny gjorde detta på en tävling, sååå snyggt! Och ville förstås lära mig! Men för mig som vanligtvis väljer mest bakombyten framför annat (speciellt när jag inte hinner komma före mina hundar..  ok, erkänner.. det händer då och då.. ja..)  måste tänka extra på att överhuvudtaget komma ihåg att jag KAN göra framförbyten här och där på banan.. Så blindbyten kommer inte heller speciellt naturligt i tankarna ännu under banvandring. Och om jag gör något vill jag kunna göra det bra, så alltså behöver jag träna mer på blindbyten hemma först…
Än så länge går det bra med blindbyten vid tunnlar vid tävling men jag behöver få upp min egen säkerhet och fart för att våga testa på blindbyten vid andra situationer . Jag har fortfarande en känsla av att jag ”inte hinner” och bara den tanken får mig ju att tveka tillräckligt för att göra jag faktiskt inte hinner… en ond cirkel.. Vill gärna hitta en så bra närvaro och fokus på uppgiften så jag inte tvekar på banan ens en hundradels sekund för då är det kört. Då är Deus redan lååångt före mig både i sina tankar såväl som i faktiska meter..  Men självförtroendet har sviktat enormt mycket den senaste tiden. Som sagt en ond cirkel.

Agilida och jag hade lite skriftlig diskussion om blindbyten vid serpentiner och jag har äntligen hittat en film, gjord av Agilitynerd, som kan visa hur man gör just detta.  Bättre att titta på den för bästa förståelse så inte jag krånglar till det.. Så kolla in detta så förstår ni alla hur det ska gå till!! Hem (eller till klubben..) och träna nu!!!

Först ser ni framförbyte, därefter bakombyte, blindbyte, där föraren byter sida. Sedan  lead out push/pull, reverse flow pivot/push, drop shoulder/push, Så kolla extra  noga ni som även undrar över vad dessa begrepp innebär egentligen. En jättebra film!

följ ditt hjärta!

OJ, jag uppskattar verkligen att få råd av mer erfarna etablerade ”experter” inom agility och hundträning överhuvudtaget.

Problemet är ju att det är så svårt att vara konsekvent och hålla sig till samma stil och metoder och inte byta bara för att det krånglar lite. Jag vet att man bör ge det en chans en längre tid och verkligen se till att man följer metoden man ”testar” till fullo.

Vissa metoder kanske jag trots det testar en gång och ger upp direkt. Det gäller exempelvis Silvia Trkmans ”springande ” kontaktfält.

Silvia Trkman är från Slovenien. Hon har med tre olika hundar varit slovensk agilitymästare Hon har vunnit VM två gånger med sin pyreneiska vallhund La (medium).

Det ser  ju så snyggt ut!!  När hennes hundar liksom bara ”flyter” ner. Och vad skönt  att slippa ”krångla ” med att hunden ska utföra en viss uppgift på kontaktfältet. Jag kände spontant att det nog skulle ta allför lång tid att lära in om det skulle bli helt ”Safe” att använda på tävling sedan.

Sneglade på de bästa ekipagen på landsslagsnivå för att hitta bra handlingsmetoder som dessutom skulle passa mig och min hund. Men det var lätt att skylla på metoden i stället för på sig själv när det inte flöt på riktigt som jag ville .

Det här var ju förstås svårast i början av min ”hundkarriär”, då det mest handlade om lydnadsträning för min del. Fick allahanda råd om att ”ta tag” i min hund etc. när han som unghund drog järnet över planen bort mot mer intressanta objekt än matte. Testade ”Time out” som hjälper många … men inte mig..  . Har rytit och gormat för många gånger ¨ under lydnadsträning, tyvärr,  utifrån ”goda råd” Bestämde mig ändå rätt fort att metoder som innebär fysisk korrigering av hunden inte passar mig.  Det känns absolut inte rätt att göra så och vad lär sig hunden egentligen av det?  Ja inte ser han mig som någon trygg ledare direkt…

Ungefär i samband med att agility kom in i mitt liv började jag jobba med att endast använda positiv inlärning, arbetade med att så mkt som bara möjligt undvika ”misslyckanden” som riskerade att förstärka felaktiga beteenden , använda belöningar med högt värde och en hög förstärkningsfrekvens. Jag lusläste böcker om operant inlärning bla. ”Shaping Success” som verkligen påverkade mitt tänkande kring träningen. Och sedan utbildade jag mig successivt inom hundområdet för att sedan även bli klickerinstruktör.  Det är ändå tufft att argumentera emot andra som har  svårt att acceptera dessa metoder, ofta får jag känslan av att andra tycker att man är ”mesig” som inte säger ifrån ordentligt när hunden gör fel. Skillnaden är att JAG  vill ”säga till” mina hundar när de gör rätt i stället…

Men jag ser och känner att jag hittat ”rätt” i samarbetet med mina hundar. Och det går ändå att vara tydlig och konsekvent både gällande träning och i hemmet.

Den som influerat mig mest i agility och vars handlingsmetoder passar bäst för mig och mina hundar är Jenny Damm.

Silivia Trkman har ändå en hel del andra idéer som jag tog till mig när jag började med agility, här följer en liten sammanfattning av en del av detta:

• jobba för att utveckla en stabil och förtroendefull relation med din hund.
• Var noga med att din hund verkligen har bra kondition och den fysik som krävs för agility.
• Lär din hund en massa tricks och konster, hunden lär sig att det är roligt att träna tillsammans med dig, den utvecklar sin smidighet och balans och den får en god  kroppsmedvetenhet som den sen har stor nytta av i agility
• träna lydnad med din hund, det krävs att man är duktig på motivationsträning för att hålla i gång hunden under ett flera minuter fritt följ. Klarar ni det är det lättare att hålla motivation  uppe i ett lopp som tar en minut.
• jobba på att höja din hunds självförtroende. Bara en hund med bra självförtroende vågar springa med maximal fart genom hela loppet, se till att din hund verkligen känner sig som en världsmästare redan innan den ska tävla första gången.
• Var inte rädd för att göra på ditt eget sätt, lita på din egen intuition och det du tror är bäst för er. har ngn sagt att din hund måste kunna sitta kvar i starten för att ni ska ha en chans att vinna? Silvia har vunnit många internationella tävlingar och hennes hundar sitter inte kvar i starten..
• Om något går fel, kom alltid ihåg att det är DITT fel, oftast har du själv handlat fel etc.
• Glöm aldrig att det inte bara är resultatet som räknas. Du kan ha vunnit ett lopp men utfört det väldigt dåligt ändå. Du kan ha diskat dig men ändå utfört ett strålande lopp. Kom i håg att även de bästa ekipagen diskar sig ibland, ingen är perfekt.
• Hundar jobbar bäst när de får tänka själv, be inte hunden att den ska jobba för dig, låt hunden be dig om att den ska få jobba för dig.

Man ska ändå aldrig sluta att ”suga” åt sig ur andras kunskapsbank och erfarenhet. Lyssna men bestäm själv vilka råd du följer. Det gäller inte bara råd från proffs, utan även från dina egna träningskamrater. Ge varandra positiv feedback under träning och var glad om någon påpekar vad du skulle kunna gjort bättre. Det är ju så svårt att se sig själv och sina egna misstag och det gäller att bli medveten om sig själv för att kunna utvecklas till det bättre. Och till sist för idag: Tro på dig själv!!

Vilken väg?

Det finns inget som får mig att famla så i blindo som ett blindbyte på agilitytävlingar… … ”var är hunden” ..men på träning lyckas de.. ibland. MEN! När jag väl får till dem så är de, utifrån tidsaspekten helt klart ett bättre val. Så varför blir det inte särskilt många blindbyten på tävlingar ännu? Ja, jag vill ju kunna utföra dem så bra som möjligt förstås, få en bra linje och få hunden att komma in på rätt sida i rätt ögonblick… lite svårt än så länge. Jag missar ofta att springa på ordentligt och att vrida på axlarna tillräckligt. Men för att bli bättre måste jag våga testa blindbyten oftare på tävling.. till slut med mycket träning så ska de väl sitta ordentligt.
Ett problem är bara att banvandringarna är så himla korta om man vill hinna testa lite olika varianter på sina byten och för att hinna läsa banans linjer tillräckligt. Jag vill hinna planera exakt VAR hunden ska svänga och exakt var jag ska visa mina signaler… Jag börjar oftast med bakombyten… går över till att lägga in några framförbyten  och sedan OM jag hinner dvs om banan är relativt lätt att komma ihåg, så börjar jag fundera på var jag kan hitta ev. blindbyten. Kanske jag måste tänka om.. och direkt tänka blindbyten och hur jag ska kunna springa så fort som möjligt med en så rak linje som möjligt själv.
Jag har varit lite motsträvig mot blindbyten men jag har börjat fundera mer och mer på hur jag kan spara tid genom blindbyten och i vilka situationer jag egentligen vill använda dem. Efter att jag tagit tid på hunden i olika kombinationer där jag testat både blindbyten och gången efter framförbyten så får jag erkänna att blindbyten får hunden att bli upp till sekunden snabbare el. mer, och det alltså i en enda kombination. Tänk då på en hel bana!
Jag tränar på att kunna göra bra blindbyten på ett staket, serpentiner och threadle.. det är inte lätt men det blir så otroligt flytigt när det väl lyckas!  På tunnlar vågar jag redan utföra dem även på tävling. Jag kommer definitivt försöka analysera banorna lite mer utifrån blindbytestänk från och med nu.. Kanske det kan göra att jag faktiskt kommer att hinna med att styra Deus på banan lättare eftersom jag då själv även kan springa snabbare?

Oj oj… tänk att det ändå kan vara så kul att träna! Ibland glömmer jag tyvärr bort det lite..  Sedan Deus kom upp i hopp 2:an så kom jag av mig lite med träningen.. det kändes lite orättvist mot honom att tävla de svåra banorna som det faktiskt ofta är i hopp 2 numera. Konstigt nog upplever jag oftast agilitybanorna som lättare!? Man kan undra om domarna kommit överens om att fixa till så svåra banor så vi håller oss kvar i 2:an ett bra tag.. de är ju så många redan i ändstationen… Åh andra sidan… det är himla kul att få köra ett klass 1 lopp.. speciellt efter att jag nyss kört ett klass 2 lopp! Det går ju så mkt lättare. Så Deus får gärna vara kvar i ag. 1 ett tag till… Roligare banor där ju!! sista pinnen kommer väl ändå när vi är redo antar jag.  Det skulle bara underlätta lite för tävlingsåkandet om han liksom brorsan fick tävla i 2:an helt. Sett till hans prestationer ibland på tävling och träning så har han väldigt hög kapacitet att nå riktigt långt! Bara jag själv får ordning på handling  och på mina ben… Då är egentligen inte ens en VM bana något problem för honom… Problemet är bara att jag vet precis HUR jag ska handla… men när jag springer med honom så gör jag  ju ändå inte så!!  Jag vet precis i teorin.. men får inte till det i pratiken med min kropp just då i farten.. som om hjärnan inte når ända ner till benen med sina direktiv.. På något sätt så bromsar jag ofta mig själv.. oftast omedvetet… när jag egentligen borde springa på av bara sjutton… men det handlar väl om att jag inte riktigt litar på honom helt… Och när jag inte springer på ordentligt så tycker Deus att jag är tråkig.. och eftersom han har så mkt vilja att hitta vägar.. se linjer.. så tar han tag i uppgiften själv i stället när jag inte hänger med och visar vägen ordentligt. Och så har jag en otrevlig förmåga att ropa hans namn när han inte ska svänga mot mig.. (ska det vara så svårt att säga ”hopp!”?)

jenny damms hemsida

På träningen ikväll hos jenny Damm gjorde både han och Izor en hel del snygga rundor.. bra kontaktfält .. njaa, A-et krånglade liiite, och snabbt slalom. Vi tränade även på blindbyten vid olika hinder.. det vågar jag väl mest göra vid tunnlar under tävling… Men varför vågar jag inte egentligen? Nu när Deus är i 2:an så har jag ju alla möjligheter att våga satsa, våga utmana mig och honom… och träna på att lita på honom.  Vi tränade som sagt även på slalom , han har ju börjat gå ut ur slalomet vid 10:e pinnen igen… suck.. jag läste senast för ngn dag sedan i ett gammalt blogginlägg som jag skrev för över ett år sedan att ”Deus är väldigt säker på slalom och går sällan ur, troligen för att han är så bra grundtränad med klicker”  … jaha.. jag hade nästan glömt bort att det var så innan..varför har jag inte tränat slalom med klicker på ett tag nu då??  Skärpning gäller!! Vad skoj att jag alltid får lära mig något nytt hos Jenny.. jag förundras aldrig över hur mycket man egentligen har att lära sig.. så mycket som jag läst om agility och så många övningar jag provat..  Nu fick jag ett bra tips om att träna slalom på ett sätt som utmanar hunden att våga söka sig framåt i slalom trots att det finns något med ”bromseffekt” efter slalomet…  Och några nya tips om hur jag ska göra om han går ur… En sak är iaf viktig.. och det är att jag MÅSTE ta om slalomet tills det faktiskt fungerar helt.. även om det kan vara jobbigt när funktionärerna runt banan börjar tycka att det nog  räcker… Sedan springer vi självklart ut från banan så snabbt vi kan

Nu känns det lite bättre igen inför tävlingarna denna helg… förutom att jag är så otroligt trött efter ett mastodont arbetsvecka… men förhoppningsvis hinner jag vila ut lite på fre natt så jag är pigg igen på lördag morgon…