Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Det finns många möjligheter till störningar för hundarna.. naturliga sådana som man inte behöver arrangera för träningens skull. Men varje träning el. tävling så inträffar alltid något, saker som jag borde träna på ordentligt och mer målmedvetet för att få en bättre koncentration hos hundarna.

Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.

Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.

Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.

Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)

Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.

En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling,  Jaaa, härligt, vi nollade!!

..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!???  Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.

Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..

SBK utbildar många instruktörer. Det ingår visserligen lite pedagogiskt ”tänk” i de flesta kurser men de flesta SBK lärare är inte egentligen pedagoger. Behövs det?   De som går kurs förväntar sig i alla fall att själv också lära sig mer på kursen.

Om man vänder på det lite så behövs

det i alla fall lite mer ”servicetänk” hos instruktörer.

Det är personer vi utbildar först och främst, inte hundarna. Det är en stor skillnad.

En bra instruktör ger ju hundens förare redskap för att den själv ska kunna träna sig hund mot olika mål. Sedan så köper ju faktiskt hundägaren en kurs och bör få ut så mkt som möjligt av den.. mer än de faktiska träningsstunderna under kursen.

Förvånansvärt många ser sin egen instruktörsframgång i hur väl hundarna utvecklas på kursen när man ju inte får glömma att förarens kunskapsutveckling kan vara det viktigaste , speciellt i början.

Det är viktigt att även ge förarna beröm för sina insatser och inte bara uppmärksamma hur duktiga hundarna blivit. Även den som har en jobbig hund som inte är bland de duktigaste, kanske den i gruppen som ”stör” mest,  måste få  besked om vad den gör som är bra för att utvecklas och inte tappa motivation.

Det finns alltid något man kan uppmärksamma som är positivt.

Man bör komma ihåg att människor lär sig på olika sätt, vi har olika inlärningsstilar.  Något förenklat så…..Ex. vissa är mer analytiska och behöver få lära sig nya saker stegvis bit för bit, från punkt a till ö,  för att sedan skapa en helhetssyn.

Medan andra tvärtom har en holistisk inlärningsstil och måste få utgå från en helhet, få sätta saker i sammanhang och från det arbeta sig inåt mot detaljer.

Analytiska personer behöver få saker dokumenterade och tappar lätt koncentrationen om man inte följer en ”röd tråd” i undervisningen. Medan det mer skulle trötta ut den holistiskt lagda , att alltid gå från ruta 1 till 10.

Analytiska personer behöver ha ordning och reda och ha tyst omkring sig när de ska lära sig något. De holistiska är de som gärna pratar lite ”bredvid” och kan vara just samma personer som gärna lyssnar på musik samtidigt som de läser något.

Som en jämförelse kan nämnas att de flesta matteböcker inom skolvärlden passar den analytiska personens sätt att lära sig. Medan den holistiske skulle lära sig mest av att ”gå ut i den verkliga världen” och lära sig matte genom praktiska konkreta exempel.

Tänk vad många elever i skolan som trott att det är deras ”fel” att de inte förstår… när det egentligen kan handla om att det är undervisningsmetoderna som inte stämmer.

Det är ju många fler inlärningstilar  och aspekter att ta hänsyn till men detta är en av de största skillnaderna. Vi kan sällan skapa en perfekt lärande situation för alla samtidigt men man bör åtminstone tänka på att variera sina undervisningsmetoder. Man kan även tänka till lite mer om HUR man presenterar en ny uppgift och HUR man ger instruktioner.

Mycket finns att säga om hundträning, ibland kan det vara jobbigt att få en massa råd från olika håll. Speciellt om man är ny som hundägare. Jag har hört mycket men sållat bort en del efter mer egen erfarenhet som tur var.. Försöker ändå hålla fast vid det jag själv känner fungerar bäst för mig. Speciellt nu när jag är i en uppförsbacke igen gällande hundträningen….

Numera har jag  funnit en del inspiration hos några av de bästa hundtränarna i Sverige, inom agility: Jenny Damm, vars handlingstil passar mig och mina hundar väldigt bra.

Inom lydnad och etologitänk är Kent Svartberg en av dem som bidragit till mer fördjupade kunskaper.

Jag var på en studiedag där Kent föreläste om bl.a. ”rasnycklar”, tävlingspsykologi och hjälpte oss att koppla den senaste forskningen till praktisk träning med hundarna.

Idag när jag tränar agility eller klickerträning tänker jag mycket mer på hur hunden tolkar situationer och varför den reagerar som den gör.

Några ord som Kent sa har dykt upp i mina tankar just nu:

För att få ordning på mina vänster-höger kommandon som jag inte får signalsäkra utan att använda kroppsignaler: Jag vill kunna minska ner på mina hjälper för att det ska funka på banan.

Kent sa:

Om att kunna minska på hjälper:

-Minska ner successivt i små steg

-Variera mellan hjälp och utan hjälp

-Ta bort hjälp men acceptera kvalitetsförsämring.. jobba upp igen med kriterier

Om belöningsträning:

-Målet är att hunden ska veta VAD den får belöningar för, och VILJA göra rätt.

Jag vill få snabbare kontaktfält..

Kent sa:

-Fråga dig vilka utföranden som ska belönas..

-Om man bara belönar de bästa prestationerna finns risk att hunden tappar motivationen..

-Om man använder utebliven belöning för de sämsta prestationerna?.. Kan bli för mkt belöningar..

-Belöna i stället allt över genomsnittet!.. En del hundar får belöningar för vad som helst vilket inte förbättrar kvaliteten..

Om att hunden ska kunna prestera lika bra fast den VET att jag inte har godis med mig på banan..

Kent sa:

-Hunden ska kunna prestera lika bra på tävling som på träning.. Oftast gör vi felet att bara använda hjälper som vi inte får använda i tävlingssituationen.

-Etablera tävlingsmässiga belöningar vid sidan av andra -använd dem för att bekräfta ex. träning:  mkt beröm/social belöning före godis, tävling: mkt beröm/social kontakt.. men inget godis.

-variera belöningstillfället, ibland när hunden är på väg att börja, ibland mitt i , ibland efter prestationen.

-Träna i tävlingslika situationer!

-Överträna, lär hunden att klara av att prestera i ännu svårare situationer..  (hmm ska jag träna på 14 pinnar i slalom.. 30 hinder i en bana…?)

Ang. rasnycklar..

-Försök förstå hunden, Hur lär sig just den här hunden? Det finns inget ”måste” förutom att man måste ta reda på vad som fungerar på just den hunden..

Risk att tänka på:

-Hunden kanske får utföra sådant som den inte är vältränad på (under tävling) med risk för att den blir besviken och/eller frustrerad..

Resultat= att hunden presterar sämre på tävling än på träning!! (man ska inte börja tävla för tidigt…)

Visst kan det vara lite svårt ibland att få nybörjare på agility att inse vikten av att hunden bör få tänka lite mer ”själv” under inlärningen… det märker jag själv inte minst nu när jag håller kurs. Deltagarna vill ju så gärna kunna ”lyckas” snabbt och få fram ”rätt” beteende dvs att hunden ”tar sig igenom hindret .. ” Men vad bra det vore om de hade lite mer is i magen och vågade vänta ut hunden ibland, de som gör det får ju oftast ett så mycket bättre resultat i slutändan… (Läs mer…)

Nu har jag kommit igång med klickern igen..

Min åsikt är ju att klickerträning är en väldigt effektiv träningsform och som erbjuder snabb inlärning under positiva former.

Det är spännande att se vilka skillnader det faktiskt är mellan mina hundar gällande hur snabbt de tar till sig nya kunskaper och drar nytta av sina tidigare erfarenheter.

Det märks en tydlig skillnad i hur fort de lär sig fast jag inte gör någon skillnad i metod.  Den enda skillnad jag vet om som kan vara avgörande  är att den ena hunden är mer självsäker överhuvudtaget och därmed vågar prova sig fram på ett annat sätt. Han erbjuder nya beteenden snabbare och förstår tidigare vad det är jag klickat för.  Dvs det krävs färre repetitioner innan jag kan gå vidare i kriterieschemat. Med den lite mer osäkra hunden måste jag verkligen vara supernoga med att bryta upp kriterierna i ännu mindre delar och ha fler lyckade repetitioner.

Nu kan båda  t.ex ”gå under”  en bom men det är enbart den ena hunden som redan är på stimuluskontroll dvs utför beteendet på signal .

Här kommer några punkter att tänka på vid klickerträning, jag får påminna mig själv om detta ibland med

Ø  Tänk på att variera plats och miljö under betingningen, så vi inte betingar klickern med något annat än vi tänkt oss.

Ø  Definition av begreppet ”inlärt beteende”: När ett beteende är förutsägbart är det inlärt, om beteendet ej är förutsägbart så är det ej inlärt.

Ø  För varje gång hunden får möjlighet att göra ”fel” så ökar sannolikheten att ”fel” beteendet uppstår igen

Ø  Viktigt med variation på belöningarna för att de inte ska tappa i värde

Ø  En bra tränare är duktig på att sätta rätt kriterier

Ø  Försök undvika att använda belöningar som ”muta” att locka med, det tar bort hundens fokus från det den gör, den är inte medveten om sitt beteende på samma sätt och det ger sämre inlärning.

Ø  Signal ska ej betyda krav, det ska betyda ”här finns en möjlighet till belöning”

Ø  Om dina signalord har blivit ”förgiftade” dvs förknippade med negativa känslor hos hunden pga för hårda krav: BYT signalord!

Ø  Absolut stimulus kontroll: Hunden ska inte alls utföra beteendet om den ej blivit tillsagd/fått signal för det.

Ø  Om hunden blir stressad av klickerträning så beror det oftast på att man är dålig på att sätta rätt kriterier och dålig på att sätta signaler på beteendet.  Tänk på att även miljön kan vara en signal som hjälper hunden.

Ø  Var stilla precis när du klickar så att inte dina rörelser blir förstärkande för beteendet.

Ø  Likaväl som vi ska veta VAD vi ska klicka för så ska vi veta vad vi INTE ska klicka för.

Ø  En hög frekvens av förstärkning minskar störningskänsligheten

Ø  Var noga med att tänka efter vad en signal ska stå för. Ska den betyda att hunden ska utföra en rörelse? Upprepa rörelsen tills den får en ny signal? Eller ska rörelsen pågå till ny signal ges?

Ø  Tänk verkligen efter HUR beteendet ska utföras, ex. att sitta från stående är inte samma beteende som att sitta från liggande. Ofta har vi bara en signal som betyder positionen fast det är 2 olika typer av rörelser som ska läras in.

Det har varit lite kämpigt ibland med promenaderna.. med 2 hundar i ena handen och barnvagnen i den andra. Då blir det lite extra jobbigt förstås med sådant som stör hundarnas koncentration ex. en cyklist som far förbi i full fart. har råkat ut för det några gånger nu att jag själv inte hinner reagera i tid och att de då hinner gå upp i stressnivå innan jag hinner fånga deras fokus åt rätt håll.  Under våren då jag var gravid fick de inte riktigt lika mycket motion som vanligt hela tiden och kanske var lite överenergiska då också ibland.. Blev att jag faktiskt ville undvika vägar med många cyklister just när jag hade mycket annat att hålla reda på samtidigt under promenaderna.. men fy, man vinner ju knappast något på att undvika problemet.

Så.. dags för lite träningsplaner med störningsträning i olika former… det är ju nyttigt att träna på även inför tävlingsbanorna..  Läs gärna min artikel om störningsträning!

Åh, det väldigt tidiga morgnar.. upp vid 4 både lördag och söndag för 2 tim färd till halmstad. Inga resultat att tala om direkt.. allt ifrån ett riktigt bottenlopp med Deus som verkade som han  och jag.. suck.. var helt nybörjare när vi tävlade hopp 2.. till ett superfint lopp av Izor i Hopp 3,  Wow, kändes äntligen som om vi faktiskt kan vara mogna för att ta 3.an på allvar nu..   men  jag själv ser det ännu lite som en ”träningsperiod” eftersom vi lägger fokus på att först komma upp ur agilityklass 2…

Jag hade för en gångs skull inte jättehöga krav på mig själv efter månader av sömnbrist och nu ”nedsatt hjärnkapacitet” (hihi) under amningsperioden… trodde knappt jag skulle komma ihåg banorna.. men det fungerade bra ändå. Det största problemet är att rörelserna inte kommit igång.. jag måste få mer fart på fötterna! Men det kommer!!

Nu ska jag prioritera klickerträning under de närmaste veckorna.. ja, använda klicker  i agilityträningen förstås. Märker en sådan skillnad ibland under tävling mellan Izor och Deus.. ex. på kontaktfälten där Deus som är mer klickertränad sedan liten är mkt säkrare än Izor vars grundträning som unghund skedde mest utan klicker. Under stresssituationer (ex. tävling) så är det bevisligen så att det som är befäst med klicker sitter kvar bäst. Så nu ska klickern hänga med ut lite oftare, både under promenader och träning. Viktigt är även att befästa mina signaler för att hundarna ska reagera ordentligt på dessa under tävling, hmm.. ska rannsaka mig själv, hur konsekvent är jag egentligen? Är jag tillräckligt tydlig? Svaret på detta vet jag redan.. som sagt.. mer träning behövs!

Tips: läs vad jag skrivit på artikelsidan ang. signaler : http://www.klickercenter.se/artiklar/klickerrelaterat/2009/signaler/

Jag  jobbar mkt med fartträning i olika former, både med och utan hinder. Oj, vad jag har kämpat i början för att få upp fart i slalomet t.ex. men nu ser det bra ut.

Några saker att tänka på för er som känner att er hund inte har bra fart på banan:

-Motivation! Se till att hunden verkligen är motiverad att springa fort, det ska löna sig. Hög kvalité på belöningarna alltså!

-Är hunden tillräckligt uppvärmd..? Tro mig.. många hundar är inte tillräckligt uppvärmda och uppmjukade innan de ska hoppa…

-Variera VAR belöningarna kommer, ex. före ett hinder, efter ett hinder, mitt i ett hinder! Det ska vara överraskande för hunden. Om hunden alltid är säker på att belöningen kommer senare efter hindret så kan farten bli lägre just i hindret ex. mitt i balansen..

-Fundera mer över hur hög hundens intensitet är vid starten, tagga upp den ännu mer med din röst och rörelser el. använd leksak.

- Vid fartträning ex. i slalom: Belöna endast de prestationer som når medelfart och över medelfarten. Belöna inte ett långsamt slalom.

- Ha tålamod, om du tränar precision, ex. ny teknikträning så kommer farten få ett bakslag, när hunden blir säkrare på sin uppgift så kommer den öka farten igen.

- Se till att beteendet är flytande! DVS är signalsäkert! = Görs på signal och fungerar i alla miljöer och i alla situationer! Då blir beteendet mer automatiserat för hunden och den klarar störningar lättare.. och kan koncentrera sig mer på att springa fort!

-Är du själv tillräckligt intensiv i dina signaler och rörelser? Förvänta dig inte att hunden springer i sitt fortaste tempo om du själv är lite okoncentrerad och seg…

-Vänta inte på hunden..  Låt hunden springa i kapp dig i stället i så fall, ta kommandot själv!

-Något annat jag själv gjort just i slalomet är att ha ett ljud, dvs en signal, som hunden associerar med fart! Varje gång mina hundar rusar omkring i vilt tempo när de leker och jagar varandra så har jag lagt på (gjort) ett ljud samtidigt.. (Pavlovs klassiska inlärning!) Det ljudet gör jag sedan varje gång när hunden utför slalomet



Här ser ni en av mina träningsövningar för morgondagen, en lätt övning men ändå väldigt nyttig, fast då blir det utan hinder på denna övning, dvs jag följer bara linjerna och belönar i svängarna. Själv får jag chansen att träna på mina framförbyten som just nu annars känns under all kritik.. Välbehövligt alltså.

Det här är toppenbra för mina hundar som annars gärna sätter iväg själv och hittar egna linjer på tävlingsbanan, speciellt när matte inte hinner med riktigt  . Det ska LÖNA sig att följa med åt rätt håll! Mina hundar tycker så mycket om att få flyga fram över ett upplopp på slutet av en tävlingsbana så de hittar gärna sådana upplopp själva.. fast det inte riktigt blir rätt alltid….

Detta så utmanande men så roliga hinder… Balansbommen! Det är ju oftast den som höjer spänningen om man jämför med övriga kontaktfältshinder.. Gungan fungerar oftast alltid bra såvida den inte väger för lite så hundarna tappar greppet och flyger av i stället….

Om jag hade börjat om med en ny hund idag så hade jag lagt ner MYCKET mer tid på kontaktfältsträning redan i början. Då betyder MYCKET verkligen väldigt mycket tid! Det hade jag nog ändå tjänat på i längden… Men det var ju så kul att slipa på handlingen i stället.. Jag tränar mycket ändå numera men den viktigaste delen är svårast att träna på.. mitt problem är mest att det går så bra på träning på balansen men sedan blir det lite osäkrare på tävling. Jag vet… det är ju skillnad i spänningsnivå, nervositet osv.. Men hur ska jag få träningen att likna tävling lite mer.??

Det första jag tänker på är att jag fortsätter träna på att verkligen ge järnet och springa så fort det bara går när vi tränar.. att träna på att hamna i många olika positioner själv när hunden ska utföra sitt kontaktfältsbeteende.

Egentligen så går det mesta annars bättre på tävling än på träning för mig.. Trots att jag ofta är så nervös på tävling så verkar det vara precis rätt metod för att jag ska bli tillräckligt koncentrerad också..

Jag har lärt mina hundar att trampa på kontaktfältets slut. Funkade bäst med Deus men Izor slarvade ibland så jag fick ändra beteende på honom. Han ska nu i princip göra ett snabbt läggande med tassarna på kanten. Det är mkt säkrare och tydligare för Izor.. känns att det blir bra på tävling också. Framför allt blir det så mkt tydligare för mig själv också, det blir så uppenbart om han inte gör precis som han ska.

Nackdel? Ja.. det tar väl längre tid än att bara trampa i farten förstås.. Men säkerheten i beteendet uppväger det. Fast.. det hade ju varit lite spännande att testa springande kontaktfält.. RC! (Running contacs) Skulle det fungera för oss?? Nja… det tar så lång tid att lära in nu tror jag om man ska få det säkert.

I dagens konkurrens i de höga klasserna så blir det väl nödvändigt till slut med att man har RC för att ha ngn chans att nå täten i eliten.. eller näää det går ändå, kolla bara på VM hundarna.

Nackdelar med RC: Ja.. om det är en snäv sväng efteråt så är det väl större risk att hunden hoppar av åt sidan med RC och dessutom är det betydligt svårare för en domare att hinna se om det blir rätt när hunden har RC, än om den har ett speciellt stoppande kontaktfältsbeteende.

Så jag fortsätter väl med de beteenden hundarna har nu.. vi får väl hitta en sekund att tjäna på ngt annat i stället! Åh, äntligen blir det helg!! Jag längtar väldigt mycket till speciellt.. DISTRIKTMÄSTERSKAPET!!