Jag tänker mkt på hur jag ska göra för att hundarna ska hålla bra och undvika skador från agilityn. Än så länge är de ju i väldigt gott skick fysiskt och min förhoppning är förstås att det ska förbli så.

För några år sedan var det ett tillfälle då jag hade tränat lite för hårt antagligen för plötsligt på Kungsbackas tävling så ville min hund inte hoppa, i en del med den nya ”kombinationen” där det i princip bara var en studs mellan varje hinder.

Det brukar ALDRIG hända, så något var ju lite lurigt. YES… han hade träningsvärk, aja baja på mig. Men det löste sig snabbt med någon dags vila och lite massage. Nu är jag ju mycket försiktigare så att träningstillfällena inte blir för ansträngande.

I ett nummer av tidskriften ”Clean Run” så fanns en artikel där man beskrev generella tecken som kan tyda på skador . Här är något av det som är viktigt att reagera  på el. vara försiktig med:

Om  hundens tid för en bana börjar försämras, om den undviker hala golv hemma, om den undviker att hoppa över höga hinder el. ut ur/ upp till bilen, om hunden börja få lite vidare svängar åt ett specifikt håll ( ex. om högersvängar ofta blir större än vänstersvängar), om hunden plötsligt har svårare att stå upp i buren under bilkörning,

om den biter el slickar ofta  på ett speciellt område av ben el. tassar, om den verkar tröttare än vanligt under träning, om den lättare tappar fokus och intresse, minskad ”lust” att ta belöningar, om den river hinder oftare än vanligt,

om den börjar ”dra” något ben efter sig/ inte använder det lika mkt jämfört med det andra, om den ser ut att ha svårare att ta sig ner från höjder som ex. A-hindret, om den ”hoppar” ur slalomen varje gång när den lägger tyngden på ett speciellt ben.

Det finns naturligtvis fler tecken att vara uppmärksam på men det viktigaste är väl att reagera om hunden på något sätt beter sig annorlunda överhuvudtaget.

I morgon får det bli lite försiktig träning på det som känns viktigast just nu, slalom och kontaktfällt. Tränar även lite mer på snäva svängar med ”styrhand” och ”farthand” som vi började med förra helgen.

Jag är själv alldeles för långsam för honom.. [superemotions file="icon_wink.gif" title="Wink"] . Izor kan också vara riktigt snabb men han är tack vare mer erfarenhet mer benägen att ha koll på mig och rätta till sig så han kommer rätt även om jag handlar lite ”för sent” själv. Det är ju på både gott och ont… vill ju inte att han ska tappa fart pga mig..

Testade ju flera olika kombinationer på träningen för ett tag sedan, kombinationer som jag inte fått att fungera så bra som jag ville på tävling. Huvudsyftet är att spara tid!!!

Så.. Vad är hemligheten då?

Vi testade de olika delarna på flera olika sätt , med bakombyten = oftast … nästan alltid.. mitt första handsval på tävling…, framförbyten= börjar hinna med fler och fler på rätt ställe på banan… men..

Det som till min stora förvåning verkar fungera bäst för mig och min hund för att få till raka linjer, snäva svängar och för att behålla god fart… är att använda mig av blindbyten! Vilket jag nästan aldrig använder på tävling, gillar inte att släppa hunden bakom mig, bakom synhåll och dessutom är min fart och timing bedrövlig vid blindbyten.

Fast jag har ju knappt tränat på blindbyten heller, bara testat lite försiktigt några gånger, det blev som allra bäst med dem när jag sprang på ordentligt vill säga… Och det är ju förstås även en förutsättning vid övriga typer av byten med för att inte bromsa hunden.

Mitt STÖRSTA problem är att jag fortfarande inte vågar springa på riktigt offensivt.. inte ens tillräckligt på träning… Ibland är jag inte ens medveten om det   men… jag jobbar på det!

Så där är svaret på att lösa problemen med de fruktansvärt tråkiga få hundradelarna som ställt till det i pinnjakten i tusentals (nåja inte riktigt sååå många…) starter förra året.

Alltså, 1= våga vara offensiv ända fram till svåra svängar (hitta ”mötespunkter” och lita på att hunden fixar det han faktiskt klarar självständigt) OCH  2= att använda mig mycket oftare av blindbyten. En förutsättning är ju att träna oftare på blindbyten förstås

Något annat mycket positivt för mig vid användande av blindbyten är att jag kan vara framåtriktad hela tiden åt det håll hunden ska, jag har ju en förmåga att inte ha riktigt lika bra koll på exakt var hindren är placerade när jag vänder ryggen till dem…..

Min signal till hunden är att hålla ner handen på den sida hunden ska springa bakom mig och växla till att hålla ner handen på den sida hunden ska sluta upp nära mig, axlarna  vrider jag samtidigt bakåt mot hunden dvs  ”öppnar” jag upp på den sida hunden ska komma.

Ska bli kul att träna vidare på!!! Nästa gång jag banvandrar (Kungsbackas tävling) ska jag komma ihåg att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ till handling på banan förutom de gamla…. här ska göras blindbyten!!!

Får väl ta några disk på vägen för att kunna vinna sedan!!!!

Att hålla hunden i god kondition och god styrka är viktigt såväl som att ge rätt och  näringsrik diet.

Viktigt är även att hålla hundarna lagom varma i kroppen inför start, ex. med täcke eller noggrann uppvärmning minst15-20 min. Man ska röra på hunden ordentligt ex. gå med hunden i snabbt tempo, göra intervallväxlingar, svänga med hunden i sidorörelser så hunden böjer sidorna. (kolla så hunden inte fuskar och bara drar med sig benen i stället för att böja på kroppen) Precis före start när man kanske stått stilla några minuter innan man får gå in på banan så kan det vara bra att sätta igång hunden igen genom en snabb repetition av rörelser för de olika kroppsdelarna, skritta , trava, galoppera, svänga åt sidorna, hoppa, böja sig ner (ligga, krypa) .

Avvärmningen är minst lika viktig, skritta av hunden i minst 15 min så den inte blir kall för fort (annars risk för mer slaggprodukter som blir kvar i musklerna) . Stretcha hunden åtminstone i framben och bakben (Jag stretchar även bröst, rygg och länd). Här ska man poängtera att det är viktigt att göra på rätt sätt! Annars kan man göra mer skada än nytta, be någon kunnig visa hur man gör.

Jag ger mina hundar djupmassage minst en gång i veckan, helst några dagar före eller efter tävling (inte för nära). Då går jag igenom hela kroppen och masserar hunden från nacken, ryggen, bröst,ben,länd, överbensmuskler,underbensmuskler och ända ner till tassarna. Just tassar och nedre delen av benen är ofta ett bortglömt kapitel för många. Ja, faktum är att de flesta hundar inte har problem med dessa partier MEN en del hundar får det. Just Shelties har tex. en benägenhet att få problem med sk sheltiehäl = Slipped tendon_. Tassar och handleder innehåller många små muskler och senor som behöver mjukas upp och få god blodförsörjning. Det är en god idé att även ta hand om de små delarna också alltså.

Avslutningsvis.. det finns ju ett talesätt som säger : små sår och små vänner är inte att förringa... tänk på det om du misstänker ett litet problem med muskler eller leder hos hunden. Ta hand om det i god tid så det inte förvärras och blir mycket svårare att få bra igen.

Nu måste jag gosa lite med mina älsklingar….. Ha en bra dag!!

Deus i full fart

Är inne i en ”liten” agilitysvacka igen… mest för att jag tappar tron på mig själv gällande min egen fart på banan.. så jag tycker väl synd om mig själv en stund… och synd om Deus som har en så enorm potential..egentligen..
men som  ”hans handler” inte klarar att ta tillvara på riktigt.. Å andra sidan kan jag försöka jobba ännu mer på att lösa svårigheterna, så frågan är: Vad kan man själv som agilityförare göra för att bli snabbare på banan, speciellt under tävlingspress och i svåra banor? Här är det dags att påminna sig om möjliga lösningar:

1. Öka sin egen acceleration i starten, hur? Startträna själv! Tänka på steglängden!

2. Gena till vissa hinder där man MÅSTE finnas nära men våga lämna hunden lite mer själv på hinder som hunden kan klara själv. Fundera på banvandringarna var man kan ”släppa” hunden ex. på raka springssträckor och var man måste ”möta upp”

3. Träna upp sin egen kondition, uthållighet och smidighet… inte fullt så roligt men det är väl värt det förstås. Träna på att göra framförbyten osv i full rörelse och med hög fart, det tränas lämpligen utan hund först.

3. Se till att vara ordentligt uppvärmd själv också före tävlingen! …och sedan något viktigt för mig.. att hitta ”självförtroendet” att våga.. våga springa på allt jag kan.. våga lita på att jag faktiskt KAN! …

Sedan finns det ju mycket man kan tänka på med hunden på banan.. några saker:

• Förstärka alla enskilda hinder så mycket så jag kan lita på att hunden alltid kan utföra dem självständigt vid behov. Tex. inkallningar genom alla typer av hinder så jag inte tvekar vid ex. en start för banan plötsligt börjar med ett däck..
• Kunna skicka hunden till alla olika hinder, ex. jobba mer på svåra slalomingångar, se till att hunden verkligen förstår signalerna för varje hinder, kan den tex. verkligen skillnaden mellan ordet för A-et och gungan om man själv inte finns bredvid?
• Ta god hand om hundens fysik! Värma upp den väl före loppet!
• Arbeta positivt tillsammans hela tiden.. inte visa hunden någon besvikelse el. ilska.. det främjar inte direkt farten..
• Sätta hunden längre ifrån starten så farten hinner öka mer redan vid första hindret.
• ”släppandeövningar” mot godisväska/skål för att öka farten vid upplopp
• Vara konsekvent och tydlig med sina signaler så att man minimerar risken för missförstånd mellan hund och förare på banan…det kostar tid!
• ”se” linjerna på banan, var är den kortaste vägen för hunden på banan? Lämna inte större plats än hunden behöver vid svängar och byten.
• Belöna snabba utföranden ännu mer! INTE belöna långsamma beteenden..

Jaha.. vi försöker väl lite till då

Har du en hund som brukar tappa ”orken” mentalt redan efter 1:a loppet ? Då har du mkt att vinna på att lägga mer tid på fysisk träning. En hund med god fysik och kondition orkar även mer mentalt.

Att ha god förberedelse fysiskt är det som gör din hund riktigt konkurrenskraftig ex. tidsmässigt. Förutom det så är det ju även helt nödvändigt för att undvika skador och för att främja en lång agilitykarriär.

Många tycks inte förstå att även t.o.m. en lydnadshund är en ”idrottshund” genom det upprepade slitaget på kroppen pga rörelser som ständigt återupprepas.

Men för agilityförare är det större risker hos deras hundar bl.a. pga de plötsliga vändningarna som sträcker ut hundens kropp och leder i extrema lägen vid många tillfällen.

Det är nära till sträckningar av leder och stora muskeltöjningar vid varje agilitylopp. Styrketräning kan vara avgörande för varje form av atletisk aktivitet. Den utvecklar samordning av rörelser, muskelstyrka, hjärtats förmåga att klara hög belastning, Det bygger muskler och håller vikten under kontroll.

Hur man bygger upp hundens muskler kommer i en annan artikel men för uthållig fysisk förmåga (som bidrar till psykiskt uthållighet) är det bra med många rörelserepetitioner under längre tid, vanligtvis med låg långsam kontinuerlig hastighet.

Långväga cykelturer och  gång  i ”vattentramp” är ex. på uthållighetsövningar. Något av det mest effektiva är simning eftersom det kan pågå  länge med jämnt lågt motstånd mot kroppen utan att det är skadligt.

God fysik främjar inte bara uthållighet och ork under tävling utan ger också hunden bättre förutsättningar att klara transport och fungera mentalt på tävlingsplatsen.

Vintern passar utmärkt för att börja grundträna hundens fysik! Den tid du lägger ner får du igen i sekunder och uthållighet på tävlingarna till våren!!

Om du håller på med någon konditionskrävande hundsport eller bara är allmänt aktiv med din hund så är det bra om hunden har en tillräckligt god kondition för att klara sina uppgifter på bästa sätt i förhållande till ansträngningsgraden men även som förebyggande mot annat fysiskt slitage ex pga plötsliga hastiga rörelser el. olyckor under träning och utevistelse.  God kondition innefattar enligt mig att hunden har en bra fysisk styrka dvs  är välmusklad och stark, att den är uthållig och att den orkar att fokusera längre stunder. (om hunden inte behöver lägga alltför mkt energi på sin fysiska prestation så har den mer ork kvar för att kunna lära sig ngt nytt)
Här nedan kommer några frågor du kan fundera på gällande din egen hund.. och sedan bör du ju vidta lämliga åtgärder…..

Vilken typ av träning passar bäst till hundens användningsområde?
I vilken form är hunden nu? Hur mår hunden? Får den tillräckligt med näring för sin uppgift?
Är hunden frisk?
Vad är viktigast, fysisk styrka el. kondition? Explosivitet el. uthållighet?
Får hunden omväxlande träning el. ensidig? Får hunden både fysiskt och mental stimulans i tillräcklig grad? När ska hunden vara i toppform? När ska den ha återhämtningsperioder? Är hunden tillräckligt uppvärmd för sina uppgifter? Får hunden varva ner tillräckligt efter träning?  Anpassar du träningen efter hundens dagsform? Har du god balans mellan träning och vila? Anpassar du mängden mat till mängden träning/hög aktivitet?

Det viktigaste är att bli medveten om vilken typ av aktivitet/motion hunden får och hur mycket.. sedan gäller det att hitta rätt nivå för just din hund. Något som inte är bra är om man inte har ngn struktur alls i träningen ex. att det knappt blir ngn träning/motion alls många dagar och sedan plötsligt en dag med väldigt mkt ansträngning… Det sliter och gör mer skada än nytta för hunden. Och att tex ”bara” gå långpromenader på slät mark  jämt är inte tillräckligt om hunden ska kunna springa uppför balanshinder på ett säkert sätt el. klara snäva svängar i hög fart.. Alltså anpassa träning och motion efter behovet så kommer hunden få mycket bättre förutsättningar att klara sina uppgifter.