Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Har fått mig en liten aning om….  vad som kan vara nyckeln till att lösa en del av mina svårigheter på banan… Även om jag faktiskt inte riktigt gillar svaret egentligen så får jag inse fakta och börja jobba mer för att lösa problemen. Hinner ju inte med Deus alls på banan, han är alldeles för snabb för mig.. rättelse:

Jag är själv alldeles för långsam för honom..  . Izor kan också vara riktigt snabb men han är tack vare mer erfarenhet mer benägen att ha koll på mig och rätta till sig så han kommer rätt även om jag handlar lite ”för sent” själv. Det är ju på både gott och ont… vill ju inte att han ska tappa fart pga mig..

Testade ju flera olika kombinationer på träningen för ett tag sedan, kombinationer som jag inte fått att fungera så bra som jag ville på tävling. Huvudsyftet är att spara tid!!!

Så.. Vad är hemligheten då?

Vi testade de olika delarna på flera olika sätt , med bakombyten = oftast … nästan alltid.. mitt första handsval på tävling…, framförbyten= börjar hinna med fler och fler på rätt ställe på banan… men..

Det som till min stora förvåning verkar fungera bäst för mig och min hund för att få till raka linjer, snäva svängar och för att behålla god fart… är att använda mig av blindbyten! Vilket jag nästan aldrig använder på tävling, gillar inte att släppa hunden bakom mig, bakom synhåll och dessutom är min fart och timing bedrövlig vid blindbyten.

Fast jag har ju knappt tränat på blindbyten heller, bara testat lite försiktigt några gånger, det blev som allra bäst med dem när jag sprang på ordentligt vill säga… Och det är ju förstås även en förutsättning vid övriga typer av byten med för att inte bromsa hunden.

Mitt STÖRSTA problem är att jag fortfarande inte vågar springa på riktigt offensivt.. inte ens tillräckligt på träning… Ibland är jag inte ens medveten om det   men… jag jobbar på det!

Så där är svaret på att lösa problemen med de fruktansvärt tråkiga få hundradelarna som ställt till det i pinnjakten i tusentals (nåja inte riktigt sååå många…) starter förra året.

Alltså, 1= våga vara offensiv ända fram till svåra svängar (hitta ”mötespunkter” och lita på att hunden fixar det han faktiskt klarar självständigt) OCH  2= att använda mig mycket oftare av blindbyten. En förutsättning är ju att träna oftare på blindbyten förstås

Något annat mycket positivt för mig vid användande av blindbyten är att jag kan vara framåtriktad hela tiden åt det håll hunden ska, jag har ju en förmåga att inte ha riktigt lika bra koll på exakt var hindren är placerade när jag vänder ryggen till dem…..

Min signal till hunden är att hålla ner handen på den sida hunden ska springa bakom mig och växla till att hålla ner handen på den sida hunden ska sluta upp nära mig, axlarna  vrider jag samtidigt bakåt mot hunden dvs  ”öppnar” jag upp på den sida hunden ska komma.

Ska bli kul att träna vidare på!!! Nästa gång jag banvandrar (Kungsbackas tävling) ska jag komma ihåg att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ till handling på banan förutom de gamla…. här ska göras blindbyten!!!

Får väl ta några disk på vägen för att kunna vinna sedan!!!!

Jag  jobbar mkt med fartträning i olika former, både med och utan hinder. Oj, vad jag har kämpat i början för att få upp fart i slalomet t.ex. men nu ser det bra ut.

Några saker att tänka på för er som känner att er hund inte har bra fart på banan:

-Motivation! Se till att hunden verkligen är motiverad att springa fort, det ska löna sig. Hög kvalité på belöningarna alltså!

-Är hunden tillräckligt uppvärmd..? Tro mig.. många hundar är inte tillräckligt uppvärmda och uppmjukade innan de ska hoppa…

-Variera VAR belöningarna kommer, ex. före ett hinder, efter ett hinder, mitt i ett hinder! Det ska vara överraskande för hunden. Om hunden alltid är säker på att belöningen kommer senare efter hindret så kan farten bli lägre just i hindret ex. mitt i balansen..

-Fundera mer över hur hög hundens intensitet är vid starten, tagga upp den ännu mer med din röst och rörelser el. använd leksak.

- Vid fartträning ex. i slalom: Belöna endast de prestationer som når medelfart och över medelfarten. Belöna inte ett långsamt slalom.

- Ha tålamod, om du tränar precision, ex. ny teknikträning så kommer farten få ett bakslag, när hunden blir säkrare på sin uppgift så kommer den öka farten igen.

- Se till att beteendet är flytande! DVS är signalsäkert! = Görs på signal och fungerar i alla miljöer och i alla situationer! Då blir beteendet mer automatiserat för hunden och den klarar störningar lättare.. och kan koncentrera sig mer på att springa fort!

-Är du själv tillräckligt intensiv i dina signaler och rörelser? Förvänta dig inte att hunden springer i sitt fortaste tempo om du själv är lite okoncentrerad och seg…

-Vänta inte på hunden..  Låt hunden springa i kapp dig i stället i så fall, ta kommandot själv!

-Något annat jag själv gjort just i slalomet är att ha ett ljud, dvs en signal, som hunden associerar med fart! Varje gång mina hundar rusar omkring i vilt tempo när de leker och jagar varandra så har jag lagt på (gjort) ett ljud samtidigt.. (Pavlovs klassiska inlärning!) Det ljudet gör jag sedan varje gång när hunden utför slalomet



Blindbyten sker när föraren byter sida som man handlar hunden på genom att korsa hundens väg framför hunden med ryggen vänd åt hunden medan bytet sker.

Framförbyte sker när föraren byter sida genom att korsa hundens väg framför hunden men vänder fronten mot hunden samtidigt och behåller ögonkontakten med hunden.

Blindbyten har blivit allt populärare eftersom de anses kunna bibehålla hundens, och förarens fart i högre grad än framförbyten. Blindbyten är ett utmärkt redskap alltså vid rätt sekvens av en bana. MEN! De passar inte alltid! Detta har inte alla insett ännu och blindbyten verkar ske lite varstans ibland utan att de för den skull faktiskt gör nytta.. snarare tvärtom..

Som med de flesta nya tekniker man provar så måste man lära in dessa väl, speciellt innan man utför dem under en pressande situation som på tävling där risken ökar att det blir fel. Jämför med kontaktfältsträning som oftast kräver väldigt många lyckade repetitioner under träning i många olika situationer innan de fungerar bra även på tävling.

Så.. blindbyten kan bli vårt val många gånger om vi vill bevara hundens fart på en linje framåt. När föraren inte fångar hundens uppmärksamhet genom att vända sig mot den helt så bevarar hunden i högre grad uppmärksamheten framåt på linjen vilket resulterar i högre fart.

På denna sekvens passar det bra med ett blindbyte vid tunneln för att bevara hundens fart mot nr. 4 vilket är det hinder hunden ser först.

Eftersom blindbyten bibehåller hundens fartimpuls framåt så ka det vara lite vanskligare att använde det vid nästa sekvens. här ska hunden i stället svänga snävt till vänster efter hinder nr. 3. Här är risken större att man misslyckas med ett blindbyte om timingen inte blir helt perfekt. Blindbyte får hunden att tro att det är full fart framåt som gäller men måste plötsligt vända i stället och därmed sänka farten något för att kunna svänga med risk för en vidare sväng än nödvändigt annars. Det kan också kosta i tid. Om man i stället gör ett framförbyte fångar man i högre grad hundens uppmärksamhet och får den fokuserad åt svänghållet. Hunden får en bättre chans att sänka farten det lilla som behövs för att svänga snävt vid rätt tillfälle.

Oavsett vilka handlingmetoder man väljer vid vissa lägen så krävs mycket träning för att det ska bli bra. Som alltid när man provar något nytt kan det vara bra att testa själv genom att tex. ta tid, jämföra och kanske filma sig själv. Det är inte alltid det man tror som fungerar bäst….

följ ditt hjärta!

OJ, jag uppskattar verkligen att få råd av mer erfarna etablerade ”experter” inom agility och hundträning överhuvudtaget.

Problemet är ju att det är så svårt att vara konsekvent och hålla sig till samma stil och metoder och inte byta bara för att det krånglar lite. Jag vet att man bör ge det en chans en längre tid och verkligen se till att man följer metoden man ”testar” till fullo.

Vissa metoder kanske jag trots det testar en gång och ger upp direkt. Det gäller exempelvis Silvia Trkmans ”springande ” kontaktfält.

Silvia Trkman är från Slovenien. Hon har med tre olika hundar varit slovensk agilitymästare Hon har vunnit VM två gånger med sin pyreneiska vallhund La (medium).

Det ser  ju så snyggt ut!!  När hennes hundar liksom bara ”flyter” ner. Och vad skönt  att slippa ”krångla ” med att hunden ska utföra en viss uppgift på kontaktfältet. Jag kände spontant att det nog skulle ta allför lång tid att lära in om det skulle bli helt ”Safe” att använda på tävling sedan.

Sneglade på de bästa ekipagen på landsslagsnivå för att hitta bra handlingsmetoder som dessutom skulle passa mig och min hund. Men det var lätt att skylla på metoden i stället för på sig själv när det inte flöt på riktigt som jag ville .

Det här var ju förstås svårast i början av min ”hundkarriär”, då det mest handlade om lydnadsträning för min del. Fick allahanda råd om att ”ta tag” i min hund etc. när han som unghund drog järnet över planen bort mot mer intressanta objekt än matte. Testade ”Time out” som hjälper många … men inte mig..  . Har rytit och gormat för många gånger ¨ under lydnadsträning, tyvärr,  utifrån ”goda råd” Bestämde mig ändå rätt fort att metoder som innebär fysisk korrigering av hunden inte passar mig.  Det känns absolut inte rätt att göra så och vad lär sig hunden egentligen av det?  Ja inte ser han mig som någon trygg ledare direkt…

Ungefär i samband med att agility kom in i mitt liv började jag jobba med att endast använda positiv inlärning, arbetade med att så mkt som bara möjligt undvika ”misslyckanden” som riskerade att förstärka felaktiga beteenden , använda belöningar med högt värde och en hög förstärkningsfrekvens. Jag lusläste böcker om operant inlärning bla. ”Shaping Success” som verkligen påverkade mitt tänkande kring träningen. Och sedan utbildade jag mig successivt inom hundområdet för att sedan även bli klickerinstruktör.  Det är ändå tufft att argumentera emot andra som har  svårt att acceptera dessa metoder, ofta får jag känslan av att andra tycker att man är ”mesig” som inte säger ifrån ordentligt när hunden gör fel. Skillnaden är att JAG  vill ”säga till” mina hundar när de gör rätt i stället…

Men jag ser och känner att jag hittat ”rätt” i samarbetet med mina hundar. Och det går ändå att vara tydlig och konsekvent både gällande träning och i hemmet.

Den som influerat mig mest i agility och vars handlingsmetoder passar bäst för mig och mina hundar är Jenny Damm.

Silivia Trkman har ändå en hel del andra idéer som jag tog till mig när jag började med agility, här följer en liten sammanfattning av en del av detta:

• jobba för att utveckla en stabil och förtroendefull relation med din hund.
• Var noga med att din hund verkligen har bra kondition och den fysik som krävs för agility.
• Lär din hund en massa tricks och konster, hunden lär sig att det är roligt att träna tillsammans med dig, den utvecklar sin smidighet och balans och den får en god  kroppsmedvetenhet som den sen har stor nytta av i agility
• träna lydnad med din hund, det krävs att man är duktig på motivationsträning för att hålla i gång hunden under ett flera minuter fritt följ. Klarar ni det är det lättare att hålla motivation  uppe i ett lopp som tar en minut.
• jobba på att höja din hunds självförtroende. Bara en hund med bra självförtroende vågar springa med maximal fart genom hela loppet, se till att din hund verkligen känner sig som en världsmästare redan innan den ska tävla första gången.
• Var inte rädd för att göra på ditt eget sätt, lita på din egen intuition och det du tror är bäst för er. har ngn sagt att din hund måste kunna sitta kvar i starten för att ni ska ha en chans att vinna? Silvia har vunnit många internationella tävlingar och hennes hundar sitter inte kvar i starten..
• Om något går fel, kom alltid ihåg att det är DITT fel, oftast har du själv handlat fel etc.
• Glöm aldrig att det inte bara är resultatet som räknas. Du kan ha vunnit ett lopp men utfört det väldigt dåligt ändå. Du kan ha diskat dig men ändå utfört ett strålande lopp. Kom i håg att även de bästa ekipagen diskar sig ibland, ingen är perfekt.
• Hundar jobbar bäst när de får tänka själv, be inte hunden att den ska jobba för dig, låt hunden be dig om att den ska få jobba för dig.

Man ska ändå aldrig sluta att ”suga” åt sig ur andras kunskapsbank och erfarenhet. Lyssna men bestäm själv vilka råd du följer. Det gäller inte bara råd från proffs, utan även från dina egna träningskamrater. Ge varandra positiv feedback under träning och var glad om någon påpekar vad du skulle kunna gjort bättre. Det är ju så svårt att se sig själv och sina egna misstag och det gäller att bli medveten om sig själv för att kunna utvecklas till det bättre. Och till sist för idag: Tro på dig själv!!

Deus i full fart

Är inne i en ”liten” agilitysvacka igen… mest för att jag tappar tron på mig själv gällande min egen fart på banan.. så jag tycker väl synd om mig själv en stund… och synd om Deus som har en så enorm potential..egentligen..
men som  ”hans handler” inte klarar att ta tillvara på riktigt.. Å andra sidan kan jag försöka jobba ännu mer på att lösa svårigheterna, så frågan är: Vad kan man själv som agilityförare göra för att bli snabbare på banan, speciellt under tävlingspress och i svåra banor? Här är det dags att påminna sig om möjliga lösningar:

1. Öka sin egen acceleration i starten, hur? Startträna själv! Tänka på steglängden!

2. Gena till vissa hinder där man MÅSTE finnas nära men våga lämna hunden lite mer själv på hinder som hunden kan klara själv. Fundera på banvandringarna var man kan ”släppa” hunden ex. på raka springssträckor och var man måste ”möta upp”

3. Träna upp sin egen kondition, uthållighet och smidighet… inte fullt så roligt men det är väl värt det förstås. Träna på att göra framförbyten osv i full rörelse och med hög fart, det tränas lämpligen utan hund först.

3. Se till att vara ordentligt uppvärmd själv också före tävlingen! …och sedan något viktigt för mig.. att hitta ”självförtroendet” att våga.. våga springa på allt jag kan.. våga lita på att jag faktiskt KAN! …

Sedan finns det ju mycket man kan tänka på med hunden på banan.. några saker:

• Förstärka alla enskilda hinder så mycket så jag kan lita på att hunden alltid kan utföra dem självständigt vid behov. Tex. inkallningar genom alla typer av hinder så jag inte tvekar vid ex. en start för banan plötsligt börjar med ett däck..
• Kunna skicka hunden till alla olika hinder, ex. jobba mer på svåra slalomingångar, se till att hunden verkligen förstår signalerna för varje hinder, kan den tex. verkligen skillnaden mellan ordet för A-et och gungan om man själv inte finns bredvid?
• Ta god hand om hundens fysik! Värma upp den väl före loppet!
• Arbeta positivt tillsammans hela tiden.. inte visa hunden någon besvikelse el. ilska.. det främjar inte direkt farten..
• Sätta hunden längre ifrån starten så farten hinner öka mer redan vid första hindret.
• ”släppandeövningar” mot godisväska/skål för att öka farten vid upplopp
• Vara konsekvent och tydlig med sina signaler så att man minimerar risken för missförstånd mellan hund och förare på banan…det kostar tid!
• ”se” linjerna på banan, var är den kortaste vägen för hunden på banan? Lämna inte större plats än hunden behöver vid svängar och byten.
• Belöna snabba utföranden ännu mer! INTE belöna långsamma beteenden..

Jaha.. vi försöker väl lite till då

Här är några tankar om fartträning ur ”klickerperspektiv”:

Precisionen kommer att få ett bakslag när du tränar fart, tänk på att alternera mellan att träna precision och att träna fart, och var väldigt medveten om vilket det är du tränar just då. (Läs mer…)