Jag har ju råkat ut för att min hund tappat ”sugen” lite på långa tunnlar så jag får jobba mycket med dem för att få upp motivationen hos honom igen, fram med fler roliga belöningar ofta!!

Sen får väl en sådan här bana bli det ultimata testet om jag lyckats med träningen sedan!

En intressant diskussion som fastnat lite i tankarna är fart kontra sväva svängar. Titta på VM-hundarna, en hel del har inte supersnäva svängar men har ändå bra tider.

När vi tränar mkt på att få till kortast möjliga sväng.. hur mkt tappar hunden av sin fart då egentligen? Viktigt är väl då att jobba mest på att hålla uppe farten men  lägga in några sekvenser med några få riktigt snäva svängar i ”farten”. dvs inte stå och traggla med svängar i låg hastighet under en längre stund. Något jag ska testa med mina hundar är att ta tid då de springer i en släppandebana mot en matskål och registrera hastigheten per sekund. Visst ser man ju att det går fortare än på tävling men hur stor är skillnaden egentligen?

Hur mycket snabbare kan hunden med andra ord springa även på tävlingsbanan med rätt motivation. ok.. man få ju självklart tänka på att det är svängar och svårigheter på vägen men man får i alla fall en fingervisning. Sedan är nästa steg att fundera över…

..VAR på banan jag måste öka farten, el. tvärtom. var brukar vi förlora tid? Hur mkt tjänar man egentligen på att sätta hunden vid start  el. springstarta? Svaret kanske förvånar om man testar detta flera gånger på samma kombination/bana.

Dags att börja bygga upp sin egen styrka och kondition igen innan tävlingarna drar igång på allvar för året. Allt fler agilityvänner börjar fundera över hur de själva kan göra för att bli snabbare på banan, kunna svänga snabbt åt olika håll , accelara snabbt osv. Fysisk träning för sig själv går hand i hand med tävlingspsykologi. Hur man tänker kring träning och tävling påverkar naturligtvis de resultat man sedan får.

För ett tag sedan hade tv4 en intressant diskussion i morgon tv-soffan. En Idrottspsykologisk rådgivare , Johan Plate, för elitidrottare sa bl.a:

Man ska fråga sig varför man kämpar, vad är det man egentligen vill uppnå, man måste vara medveten om att det man ”betalar” i form av insatser ger väldigt lite utdelning procentuellt sett.

Det krävs många förluster för att bli en vinnare! Är insatsen värd resultatet? Annars får man ändra sina insatser.

Det är viktigt att tänka på hjärnans belöningscentrum (!) , om den inte stimuleras så tappar man motivationen, det är alltså väldigt viktigt med delmål som man verkligen kan uppnå så man känner sig ”lyckad” och får positiva känslor.

Delmålen får inte vara för högt satta (jämför med en kriterieplan för din hund, var inte hårdare än så mot dig själv heller)

Värt att tänka på!

Så gjorde jag det igen….

Försökte komma ihåg mina mantra vid senaste tävlingen..

MEN!

Just det, glömde ju visst det jag var besviken på i ännu förra tävlingen.. och det jag sedan lovade mig själv men alltså inte höll fast vid ändå nu… skulle ju välja min egen väg utifrån hur jag får de bästa linjerna för hunden… I stället så tog jag en väg som jag visste kunde krångla till det bara för att underlätta slalomet i stället.. Alltså gjorde jag ett framförbyte jag inte borde gjort (..blev ett himla dåligt dessutom bara för att hunden inte var lika snabb där som jag förväntade mig.. så jag blev passiv själv) för att kunna göra vänsterslalom för Deus i stället för högerslalom.. bara för att han gick ur vid 10:e porten igen vid förra träningen.. *skäms* . Måste våga ändå!! Det gäller bara att.. som sagt… alltid fortsätta träna.

Alltså ska vi kunna slalom med framförbyten före och efter, bakombyten likadant, springa före själv, komma bakom själv, kunna öka avståndet sidledes själv för att placera mig vid nästa hinder, kunna tvärstanna själv (om jag skulle råka ramla själv på en tävling så ska hundarna självklart göra färdigt slalomet och inte stanna och fråga mig hur det gick..), öka farten maximalt etc. utan att hundarna går ur. Klara att skicka på långa avstånd mot slalomet, kunna kalla in genom slalomet, kunna skicka mot slalom bakifrån , från klockans alla håll från både höger och vänster sida, kunna klara slalom med olika typer av störningar etc.

Vi tränar på ”fällor” och ”magnet” hinder (sådana som mina hundar suger riktigt mkt på som t.ex. balansbommen och tunnlar)  bredvid slalomet el. före/efter slalomet.

Vi ökar uthålligheten genom att träna på fler pinnar än 12. Det ska sedan t.o.m. kännas riktigt lätt med vanliga slalomet på en tävling!

Oj, det blir mycket att jobba vidare på.. fast en bra grund finns redan!!

Iaf hos Izor… Men Deus sa till mig ..att han vill ha lite mer stöd  fortfarande vid slalom för att hålla sig glad och nöjd genom hela loppet, och vem har väl hjärta då att inte finnas nära….     men vi tränar vidare med honom också!

På denna bana från Oxie 2008 tränar jag några av delarna 1-4 för inkallning och startträning, 4-7 likadant, 8-10, och 15-18 för att få med inkallning genom slalom.

Fart i startögonblicket är A och O om jag ska kapa mer tid… Snabb och intensiv väg fram till starten, bra peppning och snabbt i väg! Jag belönar intermittent dvs varierar var belöningen kommer, det kan t.ex. vara före första hindret el. direkt efter.

Det är viktigt att tänka på att INTE belöna långsamma beteenden om man tränar på farten.. det gäller att ha is i magen bara..  Farten tränar jag även med släppande övningar mot ”godisväskan” som vi tävlar om att hinna först till.  Men hundarna får bara smaka på belöning om de tar rätt väg förstås! De vet så väl att det inte lönar sig att fuska..

Jag använder ungefär samma signal på upplopp som på raksträckor mitt i banan,  där jag säger ”fram” med skillnaden att jag oftast upprepar signalen  dvs ”fram-fram-fram” på upploppet . Armen ska hållas utsträckt framåt hela tiden.

När man tränar ensam så blir det förstås inga hela banor men jag plockar ofta olika delar från banor och tränar  inkallningar och starter  vid de olika delarna i kombinationer (inte bara på den ”riktiga” starten) .

Jag över gärna lite skikthandling för att öva upp självständighet och hundens förmåga att hålla linjen även om jag placerat mig snett i vinkel från hunden vid starten.

…och sätt inte hunden för nära första hindret om den ska hinna få upp bra fart redan över det, och det vill man ju förstås!! [superemotions file="icon_wink.gif" title="Wink"]



Härligt slalom… Det säger jag verkligen inte särskilt ofta, speciellt inte när det handlar om Deus insats vid detta annars lite väl utmanande hinder för honom.

Han har fart, gnista och stor vilja genom slalomet! Yes! …ibland lite för hög fart så han knappt lyckas få med sig sin bakre del i svängarna utan stöter till pinnarna på vägen med den..

Då kan det hända att han liksom studsar ut ur hindret, hihi. Ibland vill han bara så mycket framåt så han i stället hoppar över några pinnar i slutet för att få komma ännu snabbare till nästa hinder i stället, han ääälskar att få springa fort på banan och raka upplopp är bland det roligaste han vet. Många gånger om matte inte hinner med så hittar han de mest fantastiska linjer på banan också, speciellt när matte kommit efter och inte finns på rätt ställe för att visa vägen.. inte alltid just de linjer matte hade tänkt sig heller :p men annars blir det ju så tråkigt tycker Deus vars hjärna reagerar supersnabbt i jämförelse med mattes hjärna under ett nervöst lopp…

Så! Vadå härligt slalom? Jo det var det jag skulle komma till! Deus gjorde några riktigt härliga slalom idag på träningen, hög fart! Strålande ingång! Trots att jag verkligen pressade på ordentligt och tjoade så höll han sig på rätt plats och gjorde klart hela hindret varje gång. Så det var härligt iaf trots att tävlingbanornas slalom verkar vara elektriska och liksom puttar iväg Deus från hindret innan han är färdig så känns det ändå lite hoppingivande inför nästa tävling ..åtminstone vad det gäller slalomet….

Den här klass 2 banan, gjord av Magne Alden,  passar bra för oss just nu:  En snabb start så jag får jobba på att få igång benen snabbare i starten. En svår slalomingång som vi ska klara trots hög fart in.. Och en trevlig ”hålla i hunden i svängarna” del i mitten.

Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.

Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.

Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.

Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)

Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.

En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling,  Jaaa, härligt, vi nollade!![superemotions file="icon_surprised.gif" title="Suprised"]

..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!???  Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.

Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..

Jag är själv alldeles för långsam för honom.. [superemotions file="icon_wink.gif" title="Wink"] . Izor kan också vara riktigt snabb men han är tack vare mer erfarenhet mer benägen att ha koll på mig och rätta till sig så han kommer rätt även om jag handlar lite ”för sent” själv. Det är ju på både gott och ont… vill ju inte att han ska tappa fart pga mig..

Testade ju flera olika kombinationer på träningen för ett tag sedan, kombinationer som jag inte fått att fungera så bra som jag ville på tävling. Huvudsyftet är att spara tid!!!

Så.. Vad är hemligheten då?

Vi testade de olika delarna på flera olika sätt , med bakombyten = oftast … nästan alltid.. mitt första handsval på tävling…, framförbyten= börjar hinna med fler och fler på rätt ställe på banan… men..

Det som till min stora förvåning verkar fungera bäst för mig och min hund för att få till raka linjer, snäva svängar och för att behålla god fart… är att använda mig av blindbyten! Vilket jag nästan aldrig använder på tävling, gillar inte att släppa hunden bakom mig, bakom synhåll och dessutom är min fart och timing bedrövlig vid blindbyten.

Fast jag har ju knappt tränat på blindbyten heller, bara testat lite försiktigt några gånger, det blev som allra bäst med dem när jag sprang på ordentligt vill säga… Och det är ju förstås även en förutsättning vid övriga typer av byten med för att inte bromsa hunden.

Mitt STÖRSTA problem är att jag fortfarande inte vågar springa på riktigt offensivt.. inte ens tillräckligt på träning… Ibland är jag inte ens medveten om det   men… jag jobbar på det!

Så där är svaret på att lösa problemen med de fruktansvärt tråkiga få hundradelarna som ställt till det i pinnjakten i tusentals (nåja inte riktigt sååå många…) starter förra året.

Alltså, 1= våga vara offensiv ända fram till svåra svängar (hitta ”mötespunkter” och lita på att hunden fixar det han faktiskt klarar självständigt) OCH  2= att använda mig mycket oftare av blindbyten. En förutsättning är ju att träna oftare på blindbyten förstås

Något annat mycket positivt för mig vid användande av blindbyten är att jag kan vara framåtriktad hela tiden åt det håll hunden ska, jag har ju en förmåga att inte ha riktigt lika bra koll på exakt var hindren är placerade när jag vänder ryggen till dem…..

Min signal till hunden är att hålla ner handen på den sida hunden ska springa bakom mig och växla till att hålla ner handen på den sida hunden ska sluta upp nära mig, axlarna  vrider jag samtidigt bakåt mot hunden dvs  ”öppnar” jag upp på den sida hunden ska komma.

Ska bli kul att träna vidare på!!! Nästa gång jag banvandrar (Kungsbackas tävling) ska jag komma ihåg att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ till handling på banan förutom de gamla…. här ska göras blindbyten!!!

Får väl ta några disk på vägen för att kunna vinna sedan!!!!

Jag  jobbar mkt med fartträning i olika former, viktigt, både med och utan hinder. Oj, vad jag har kämpat i början för att få upp fart i slalomet t.ex. men nu ser det bra ut. [superemotions file="icon_biggrin.gif" title="Big Grin"]

Några saker att tänka på för er som känner att er hund inte har bra fart på banan:

-Motivation! Se till att hunden verkligen är motiverad att springa fort, det ska löna sig. Hög kvalité på belöningarna alltså!

-Är hunden tillräckligt uppvärmd..? Tro mig.. många hundar är inte tillräckligt uppvärmda och uppmjukade innan de ska hoppa…

-Variera VAR belöningarna kommer, ex. före ett hinder, efter ett hinder, mitt i ett hinder! Det ska vara överraskande för hunden. Om hunden alltid är säker på att belöningen kommer senare efter hindret så kan farten bli lägre just i hindret ex. mitt i balansen..

-Fundera mer över hur hög hundens intensitet är vid starten, tagga upp den ännu mer med din röst och rörelser el. använd leksak.

- Vid fartträning ex. i slalom: Belöna endast de prestationer som når medelfart och över medelfarten. Belöna inte ett långsamt slalom.

- Ha tålamod, om du tränar precision, ex. ny teknikträning så kommer farten få ett bakslag, när hunden blir säkrare på sin uppgift så kommer den öka farten igen.

- Se till att beteendet är flytande! DVS är signalsäkert! = Görs på signal och fungerar i alla miljöer och i alla situationer! Då blir beteendet mer automatiserat för hunden och den klarar störningar lättare.. och kan koncentrera sig mer på att springa fort!

-Är du själv tillräckligt intensiv i dina signaler och rörelser? Förvänta dig inte att hunden springer i sitt fortaste tempo om du själv är lite okoncentrerad och seg…

-Vänta inte på hunden..  Låt hunden springa i kapp dig i stället i så fall, ta kommandot själv!

-Något annat jag själv gjort just i slalomet är att ha ett ljud, dvs en signal, som hunden associerar med fart! Varje gång mina hundar rusar omkring i vilt tempo när de leker och jagar varandra så har jag lagt på (gjort) ett ljud samtidigt.. (Pavlovs klassiska inlärning!) Det ljudet gör jag sedan varje gång när hunden utför slalomet