Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Det finns många möjligheter till störningar för hundarna.. naturliga sådana som man inte behöver arrangera för träningens skull. Men varje träning el. tävling så inträffar alltid något, saker som jag borde träna på ordentligt och mer målmedvetet för att få en bättre koncentration hos hundarna.

Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.

Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.

Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.

Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)

Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.

En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling,  Jaaa, härligt, vi nollade!!

..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!???  Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.

Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..

Har fått mig en liten aning om….  vad som kan vara nyckeln till att lösa en del av mina svårigheter på banan… Även om jag faktiskt inte riktigt gillar svaret egentligen så får jag inse fakta och börja jobba mer för att lösa problemen. Hinner ju inte med Deus alls på banan, han är alldeles för snabb för mig.. rättelse:

Jag är själv alldeles för långsam för honom..  . Izor kan också vara riktigt snabb men han är tack vare mer erfarenhet mer benägen att ha koll på mig och rätta till sig så han kommer rätt även om jag handlar lite ”för sent” själv. Det är ju på både gott och ont… vill ju inte att han ska tappa fart pga mig..

Testade ju flera olika kombinationer på träningen för ett tag sedan, kombinationer som jag inte fått att fungera så bra som jag ville på tävling. Huvudsyftet är att spara tid!!!

Så.. Vad är hemligheten då?

Vi testade de olika delarna på flera olika sätt , med bakombyten = oftast … nästan alltid.. mitt första handsval på tävling…, framförbyten= börjar hinna med fler och fler på rätt ställe på banan… men..

Det som till min stora förvåning verkar fungera bäst för mig och min hund för att få till raka linjer, snäva svängar och för att behålla god fart… är att använda mig av blindbyten! Vilket jag nästan aldrig använder på tävling, gillar inte att släppa hunden bakom mig, bakom synhåll och dessutom är min fart och timing bedrövlig vid blindbyten.

Fast jag har ju knappt tränat på blindbyten heller, bara testat lite försiktigt några gånger, det blev som allra bäst med dem när jag sprang på ordentligt vill säga… Och det är ju förstås även en förutsättning vid övriga typer av byten med för att inte bromsa hunden.

Mitt STÖRSTA problem är att jag fortfarande inte vågar springa på riktigt offensivt.. inte ens tillräckligt på träning… Ibland är jag inte ens medveten om det   men… jag jobbar på det!

Så där är svaret på att lösa problemen med de fruktansvärt tråkiga få hundradelarna som ställt till det i pinnjakten i tusentals (nåja inte riktigt sååå många…) starter förra året.

Alltså, 1= våga vara offensiv ända fram till svåra svängar (hitta ”mötespunkter” och lita på att hunden fixar det han faktiskt klarar självständigt) OCH  2= att använda mig mycket oftare av blindbyten. En förutsättning är ju att träna oftare på blindbyten förstås

Något annat mycket positivt för mig vid användande av blindbyten är att jag kan vara framåtriktad hela tiden åt det håll hunden ska, jag har ju en förmåga att inte ha riktigt lika bra koll på exakt var hindren är placerade när jag vänder ryggen till dem…..

Min signal till hunden är att hålla ner handen på den sida hunden ska springa bakom mig och växla till att hålla ner handen på den sida hunden ska sluta upp nära mig, axlarna  vrider jag samtidigt bakåt mot hunden dvs  ”öppnar” jag upp på den sida hunden ska komma.

Ska bli kul att träna vidare på!!! Nästa gång jag banvandrar (Kungsbackas tävling) ska jag komma ihåg att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ till handling på banan förutom de gamla…. här ska göras blindbyten!!!

Får väl ta några disk på vägen för att kunna vinna sedan!!!!

Jag  jobbar mkt med fartträning i olika former, både med och utan hinder. Oj, vad jag har kämpat i början för att få upp fart i slalomet t.ex. men nu ser det bra ut.

Några saker att tänka på för er som känner att er hund inte har bra fart på banan:

-Motivation! Se till att hunden verkligen är motiverad att springa fort, det ska löna sig. Hög kvalité på belöningarna alltså!

-Är hunden tillräckligt uppvärmd..? Tro mig.. många hundar är inte tillräckligt uppvärmda och uppmjukade innan de ska hoppa…

-Variera VAR belöningarna kommer, ex. före ett hinder, efter ett hinder, mitt i ett hinder! Det ska vara överraskande för hunden. Om hunden alltid är säker på att belöningen kommer senare efter hindret så kan farten bli lägre just i hindret ex. mitt i balansen..

-Fundera mer över hur hög hundens intensitet är vid starten, tagga upp den ännu mer med din röst och rörelser el. använd leksak.

- Vid fartträning ex. i slalom: Belöna endast de prestationer som når medelfart och över medelfarten. Belöna inte ett långsamt slalom.

- Ha tålamod, om du tränar precision, ex. ny teknikträning så kommer farten få ett bakslag, när hunden blir säkrare på sin uppgift så kommer den öka farten igen.

- Se till att beteendet är flytande! DVS är signalsäkert! = Görs på signal och fungerar i alla miljöer och i alla situationer! Då blir beteendet mer automatiserat för hunden och den klarar störningar lättare.. och kan koncentrera sig mer på att springa fort!

-Är du själv tillräckligt intensiv i dina signaler och rörelser? Förvänta dig inte att hunden springer i sitt fortaste tempo om du själv är lite okoncentrerad och seg…

-Vänta inte på hunden..  Låt hunden springa i kapp dig i stället i så fall, ta kommandot själv!

-Något annat jag själv gjort just i slalomet är att ha ett ljud, dvs en signal, som hunden associerar med fart! Varje gång mina hundar rusar omkring i vilt tempo när de leker och jagar varandra så har jag lagt på (gjort) ett ljud samtidigt.. (Pavlovs klassiska inlärning!) Det ljudet gör jag sedan varje gång när hunden utför slalomet



Den här övningen kommer från en bana under en tävling i Borås för något år sedan. Den passar bra för att träna på att få hög fart i starten trots att man får förbereda för en snabb sväng samtidigt. Och slalomingången är ju inte att leka med om man vill få till den riktigt bra i linje. Det gäller verkligen att hålla uppe sitt eget tempo här!! Passar bra att träna på! Jag ska variera genom att köra övningen baklänges också…..

Blindbyten sker när föraren byter sida som man handlar hunden på genom att korsa hundens väg framför hunden med ryggen vänd åt hunden medan bytet sker.

Framförbyte sker när föraren byter sida genom att korsa hundens väg framför hunden men vänder fronten mot hunden samtidigt och behåller ögonkontakten med hunden.

Blindbyten har blivit allt populärare eftersom de anses kunna bibehålla hundens, och förarens fart i högre grad än framförbyten. Blindbyten är ett utmärkt redskap alltså vid rätt sekvens av en bana. MEN! De passar inte alltid! Detta har inte alla insett ännu och blindbyten verkar ske lite varstans ibland utan att de för den skull faktiskt gör nytta.. snarare tvärtom..

Som med de flesta nya tekniker man provar så måste man lära in dessa väl, speciellt innan man utför dem under en pressande situation som på tävling där risken ökar att det blir fel. Jämför med kontaktfältsträning som oftast kräver väldigt många lyckade repetitioner under träning i många olika situationer innan de fungerar bra även på tävling.

Så.. blindbyten kan bli vårt val många gånger om vi vill bevara hundens fart på en linje framåt. När föraren inte fångar hundens uppmärksamhet genom att vända sig mot den helt så bevarar hunden i högre grad uppmärksamheten framåt på linjen vilket resulterar i högre fart.

På denna sekvens passar det bra med ett blindbyte vid tunneln för att bevara hundens fart mot nr. 4 vilket är det hinder hunden ser först.

Eftersom blindbyten bibehåller hundens fartimpuls framåt så ka det vara lite vanskligare att använde det vid nästa sekvens. här ska hunden i stället svänga snävt till vänster efter hinder nr. 3. Här är risken större att man misslyckas med ett blindbyte om timingen inte blir helt perfekt. Blindbyte får hunden att tro att det är full fart framåt som gäller men måste plötsligt vända i stället och därmed sänka farten något för att kunna svänga med risk för en vidare sväng än nödvändigt annars. Det kan också kosta i tid. Om man i stället gör ett framförbyte fångar man i högre grad hundens uppmärksamhet och får den fokuserad åt svänghållet. Hunden får en bättre chans att sänka farten det lilla som behövs för att svänga snävt vid rätt tillfälle.

Oavsett vilka handlingmetoder man väljer vid vissa lägen så krävs mycket träning för att det ska bli bra. Som alltid när man provar något nytt kan det vara bra att testa själv genom att tex. ta tid, jämföra och kanske filma sig själv. Det är inte alltid det man tror som fungerar bäst….

Tävlingen i Bjuv blev rätt… underhållande om man säger så..  Tyvärr kunde jag inte filma pga det dåliga vädret.. Det var regn och regn och.. ja!!  uppehåll till slut strax innan Izors H2.. men det varade inte så många minuter trots allt. Lera och lera i mängder både på planen och i Tältet!? Men vad i … ok, tältet fick flyttas en bit. Det hjälpte en kort stund sedan var det fullt med vatten i gräset inne ändå.. Så hundarna fick vara i bilen istället och tälter fungerade som tillfälligt regnskydd precis före varje lopp. Deus som är så snabb blev lite fööör svår att hinna med för mig när det  var så halt, men han gjorde fina lopp ändå trots att det blev disk av alla till slut (inte hans fel, jag tar på mig allt!) . Toppenbra slalom, hurra!!! Överträningen har funkat!!

Izor i Ag 2… stackarn försökte kämpa men till slut efter några hala tunnlar så tittade han sorgset ner på sina helt leriga tassar.. skakade lite på sina nu även leriga öron och vädjade med stora ögon om att få slippa… han ville han INTE gå in i fler äckliga tunnlar och matte sa ”ok, då kör vi de andra roliga hindren i stället! ” Resten gick bra, strålande kontaktfält och bra fart in i mål!! Till H2 hade jag bestämt mig för att JAG skulle våga springa på lite bättre trots halkan och trots att jag tyckte banan var lite för svår med hänsyn till alla snurriga svängar i leran… Och Izor SKULLE in i tunnlarna nu. Så.. jaaa… vi nollade på en bana som jag först tyckte var för svår.. men som jag sedan upplevde ganska lätt för att vi fick till ett FLYT!! Yes!! Härligt! Men det gick trots allt för långsamt i tunnlarna, jag kunde inte springa på för fullt som jag ville heller.. så det blev flera sek. tidsfel (för övrigt var det en tuff tid med hänsyn till att det var många som kom ut från banan med lera i rumpan efter hmmm.. små olyckor.…Oj, vad de gled omkring!

Deus brydde sig inte om leran, åh han är alltid lika vild och glad på banan!! Gullet! Men Izor.. suck.. fast om jag lyckas motivera honom tillräckligt så borde det kunna gå med bättre fart även i både regn och lera. Jag själv kan konstatera att jag behöver träna mer i extrema väder…. eller? Suck… nu blir det inga fler off. för Izor.. men Deus har ett lopp i november..*snyft* Nåja, det kan väl vara bra att hinna med lite annat i livet också nu på helgerna. Men det känns faktiskt lite sorgligt att det snart är slut för året… Men nästa helg väntar Distriktmästerskapet!! Vi tävlar i lag och det kommer att bli väldigt spännande.. (nervöst) Jag ska fokusera på staket och threadles denna vecka, jag vill inte riskera att jag stannar till själv vid de kombinationerna vilket händer ibland på tävling, så fart och flyt och att hela tiden hålla mig i rörelse är viktig träning nu,  och ev. boxar där jag tränar på att hålla mig kvar i boxen men ändå få hunden att hålla hög fart även vid ”ut ” runt  hörnen.

Kan inte bestämma mig för hur det känns just nu… Positivt? Negativt? ..Har inte tränat så mkt som jag borde denna vecka, det ska tydligen bli ruskväder, jag måste åka redan vid 5 tiden… suck… OK, det där lär visst rätt negativt när jag tänker efter.

Hmm… men det ska bli en härlig utmaning trots allt, den sista off. för Izor.  Han har varit i en nedåtsvacka några tävlingar sett till hans koncentrationsförmåga… Men jag hoppas hoppas.. att han ska ha lite mer gnista och tävlingsfokus nu.
Och liiiite regn och blåst brukar i stället kunna göra honom piggare dessutom så.. visst har vi chansen att få till ett bra lopp. Jag vill verkligen uttnyttja tillfället på denna sista tävling och köra så det ryker!

Deus.. ytterligare en chans i Ag 1 att ta den sista pinnen… Men det är inte mitt huvudmål även om det skulle vara skönt att få slippa åka till klass 1 tävlingar bara för ett ag. lopp… lättare om båda vore helt i 2:an,  fast Izor har ju inte långt kvar till 3:an iofs.
Mest vill jag att slalomet fungerar för Deus och att han följer mina svängsignaler och inte bara rusar framåt på egna linjer.. Det ska inte hända om jag själv bara springer fort. INTE saktar av alls själv någonstans.
OK, hjälp mig gärna om ni ser att jag tar det lugnt… Jag behöver höra ord som : Jobba hela vägen! Hinder för hinder! SPRIIIIING!!!!!!

den här ska jag träna på i em inkl. överträning på slalomet med 14 pinnar för uthållighetens skull.

Håll tummarna.. förhoppningsvis ska det gå bättre än senast, då blev det disk i 3 av 4 lopp…..

Vart ska jag nu då?

Hur många gånger hör man inte någon skrika HÅLL TYST!! åt  en hund när den skäller? Fastän att det ironiskt nog är rätt verkningslöst i längden eftersom att det är ett naturligt beteende för en hund att stämma in i skällandet, det är ett gruppbeteende. Så när matte/husse  också ”skäller” så skäller hunden ännu mer..nu tillsammans med matte!

Tänk bara då du har flera hundar.. skäller en så börjar de andra fast de inte ens vet varför den första skäller. Det händer ofta med mina hundar. Som professionell hundtränare måste man kunna särskilja sin egen sinnesstämning från ljuden och i stället producera ljud som framkallar den reaktion vi vill ha. Dvs vill man ha en tyst hund ska man säga ”tyst”  tydligt men lugnt och mjukt. OM hunden skäller så mkt att den inte är kontaktbar så måste man först försöka avleda den på något sätt.

I agility försöker jag tänka mkt mer på hur jag säger saker,enligt hur biologiska principer påverkar djuret.  Hur högt , lågt, snabbt eller långsamt jag säger orden. Försöka vara konsekvent med ljuden så de ger den reaktion jag vill ha. Fast det är inte lätt alltid!

”Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det”…..

Tex. så förknippar Izor sitt namn med belöning när jag säger det i ett visst ljust men lugnt tonläge. (eftersom jag oftast låtit så när jag gett godis) Likadant med ett ljust  ”DUKTIIIIG” som får honom att slicka sig om munnen. Det borde jag tänka på mer och försöka använda samma tonläge när jag vill få honom närmare mig på en bana.

Enligt språkforskning så utlöser vissa ljud biologiska instinkter. EX. upprepade korta ljud ökar aktivitet medan ett enda ljud motverkar (dämpar) aktivitet. Därmed ökar farten om vi tex. säger ”fram, fram , fram” I stället för att säga ”Fraaaaammmm” en gång. När vi sitter bredvid en hund som vi vill lugna säger vi ofta ”Luuugn” mjukt och sakta helt naturligt.

Så vad kan vi lära oss mer genom det för agilityn. Jo, om jag vill att hunden ska öka farten ska jag använda korta upprepade ljud.  Ex. om jag vill ge extra hjälp att få upp (modet och) farten för en hund som normalt är lite försiktig när den ska springa upp på balansen eller gungan så ska jag säga ”Gungan, gungan, gungan” i stället för ett utdraget ”Guuuungan” som i stället är dämpande (lugnande… och visar med all tydlighet att matte också tycker gungan är lite otäck) Fortfarande är det inte själva ordet som är det viktiga utan hur du säger det och om ljudet upprepas.

Om jag vill att hunden sansar sig lite (ok.. att den ev. ska sakta av lite för att inte rusa fram när den ska klara en svår sväng) så ska jag säga något lugnt en gång ex. namnet  el. en signal ”sväng”. Har du problem med en hund som tappar fart i svängar eller serpentiner ska du ju göra tvärtom.

För att göra detta ännu ”krångligare” så får man ju inte glömma bort att även tonläget påverkar hunden mkt. Ett mycket dovt ljud uppfattas som dominant och ett mycket ljust som undergivet. Så om du använder ett mörkt ljud så uppfattar hunden dig som auktoritär och kan reagera med att bli undergiven.. med risk för att den sänker farten…

Så självklara saker men ändå så lätt att glömma bort att använda sig av konsekvent. Framför allt lätt att glömma bort att verkligen använda sig av det för att få de reaktioner man vill ha.

Man kan ju börja med att lyssna på varandra när man tränar och se (höra) om man använder sina ljudsignaler på ett logiskt sätt.

Höstens kvällar  passar utmärkt för att titta igenom filmer från egna agilitylopp under året. Det finns ju mkt man kan analysera gällande handling osv men glöm inte att försöka LYSSNA också på VAD du säger, NÄR du säger det , och HUR.

Deus i full fart

Är inne i en ”liten” agilitysvacka igen… mest för att jag tappar tron på mig själv gällande min egen fart på banan.. så jag tycker väl synd om mig själv en stund… och synd om Deus som har en så enorm potential..egentligen..
men som  ”hans handler” inte klarar att ta tillvara på riktigt.. Å andra sidan kan jag försöka jobba ännu mer på att lösa svårigheterna, så frågan är: Vad kan man själv som agilityförare göra för att bli snabbare på banan, speciellt under tävlingspress och i svåra banor? Här är det dags att påminna sig om möjliga lösningar:

1. Öka sin egen acceleration i starten, hur? Startträna själv! Tänka på steglängden!

2. Gena till vissa hinder där man MÅSTE finnas nära men våga lämna hunden lite mer själv på hinder som hunden kan klara själv. Fundera på banvandringarna var man kan ”släppa” hunden ex. på raka springssträckor och var man måste ”möta upp”

3. Träna upp sin egen kondition, uthållighet och smidighet… inte fullt så roligt men det är väl värt det förstås. Träna på att göra framförbyten osv i full rörelse och med hög fart, det tränas lämpligen utan hund först.

3. Se till att vara ordentligt uppvärmd själv också före tävlingen! …och sedan något viktigt för mig.. att hitta ”självförtroendet” att våga.. våga springa på allt jag kan.. våga lita på att jag faktiskt KAN! …

Sedan finns det ju mycket man kan tänka på med hunden på banan.. några saker:

• Förstärka alla enskilda hinder så mycket så jag kan lita på att hunden alltid kan utföra dem självständigt vid behov. Tex. inkallningar genom alla typer av hinder så jag inte tvekar vid ex. en start för banan plötsligt börjar med ett däck..
• Kunna skicka hunden till alla olika hinder, ex. jobba mer på svåra slalomingångar, se till att hunden verkligen förstår signalerna för varje hinder, kan den tex. verkligen skillnaden mellan ordet för A-et och gungan om man själv inte finns bredvid?
• Ta god hand om hundens fysik! Värma upp den väl före loppet!
• Arbeta positivt tillsammans hela tiden.. inte visa hunden någon besvikelse el. ilska.. det främjar inte direkt farten..
• Sätta hunden längre ifrån starten så farten hinner öka mer redan vid första hindret.
• ”släppandeövningar” mot godisväska/skål för att öka farten vid upplopp
• Vara konsekvent och tydlig med sina signaler så att man minimerar risken för missförstånd mellan hund och förare på banan…det kostar tid!
• ”se” linjerna på banan, var är den kortaste vägen för hunden på banan? Lämna inte större plats än hunden behöver vid svängar och byten.
• Belöna snabba utföranden ännu mer! INTE belöna långsamma beteenden..

Jaha.. vi försöker väl lite till då

Vilken väg?

Det finns inget som får mig att famla så i blindo som ett blindbyte på agilitytävlingar… … ”var är hunden” ..men på träning lyckas de.. ibland. MEN! När jag väl får till dem så är de, utifrån tidsaspekten helt klart ett bättre val. Så varför blir det inte särskilt många blindbyten på tävlingar ännu? Ja, jag vill ju kunna utföra dem så bra som möjligt förstås, få en bra linje och få hunden att komma in på rätt sida i rätt ögonblick… lite svårt än så länge. Jag missar ofta att springa på ordentligt och att vrida på axlarna tillräckligt. Men för att bli bättre måste jag våga testa blindbyten oftare på tävling.. till slut med mycket träning så ska de väl sitta ordentligt.
Ett problem är bara att banvandringarna är så himla korta om man vill hinna testa lite olika varianter på sina byten och för att hinna läsa banans linjer tillräckligt. Jag vill hinna planera exakt VAR hunden ska svänga och exakt var jag ska visa mina signaler… Jag börjar oftast med bakombyten… går över till att lägga in några framförbyten  och sedan OM jag hinner dvs om banan är relativt lätt att komma ihåg, så börjar jag fundera på var jag kan hitta ev. blindbyten. Kanske jag måste tänka om.. och direkt tänka blindbyten och hur jag ska kunna springa så fort som möjligt med en så rak linje som möjligt själv.
Jag har varit lite motsträvig mot blindbyten men jag har börjat fundera mer och mer på hur jag kan spara tid genom blindbyten och i vilka situationer jag egentligen vill använda dem. Efter att jag tagit tid på hunden i olika kombinationer där jag testat både blindbyten och gången efter framförbyten så får jag erkänna att blindbyten får hunden att bli upp till sekunden snabbare el. mer, och det alltså i en enda kombination. Tänk då på en hel bana!
Jag tränar på att kunna göra bra blindbyten på ett staket, serpentiner och threadle.. det är inte lätt men det blir så otroligt flytigt när det väl lyckas!  På tunnlar vågar jag redan utföra dem även på tävling. Jag kommer definitivt försöka analysera banorna lite mer utifrån blindbytestänk från och med nu.. Kanske det kan göra att jag faktiskt kommer att hinna med att styra Deus på banan lättare eftersom jag då själv även kan springa snabbare?