Alla hundar kan naturligtvis bitas men några har absolut större tendenser att bitas än andra. Även den sötaste lugnaste hund kan bitas om den blir provocerad. Och när en hund kommer rusande rakt mot dig är det inte alltid så lätt att hinna se dess intentioner, vilka även kan förändras blixtsnabbt i förhållande till situationen.

Känner den att du blir rädd? Stämningen är orolig? Springer du iväg? Blir den egen hund rädd och försöker försvara sig? Allt är saker som kan förvärra situationen och utlösa en bitattack. Bland människor är det oftast barn som blir bitna.

Vad kan man göra för att undvika att ens egen hund blir en av dem som blir farlig för andra? Viktigt iaf är att börja tidigt med sin hund,  redan som valp. Den måste bli väl socialiserad,  få träffa många människor och hundar av olika slag under hela uppväxten, och att den då  får lära sig att vara lugn med människor och djur omkring sig. Men utsätt den inte för situationer där den känner sig hotad eller retad till att bitas. Tex. att hålla på med att ta ifrån hunden matskålen medan den äter gör bara att hunden blir mer osäker och mer benägen att försvara sin mat. Respektera att hunden behöver få vara ifred när den äter och få sova ifred.

Träna hunden att lyssna och lyda olika signaler, speciellt att kunna komma på inkallning, kunna sitta stilla, stanna kvar och förstå ett nej el. varsågod.

Något annat , som många inte förstår kan påverka hundens aggressivitet, är hur hundens hälsa är. Mår hunden inte bra, är sjuk eller har smärtor ökar risken för att hunden blir aggressiv och får snabbare till attack vid retningar för att den känner att den har större behov av att försvara sig. Har du en hund som är osäker bland andra hundar och visar aggressiva tendenser så ha den inte lös i närheten av andra hundar då. Var uppmärksam på omgivningen så att du hinner förhindra situationer som annars kan uppstå.

Små barn ska aldrig lämnas ensamma med hundar. Även om hunden  ”aldrig brukar göra något”  så kan hunden utsättas för påfrestningar som plötsligt utlöser en attack. Lär barnen att lämna hundar ifred när de tar hand om sina valpar, äter eller sover och att inte gå fram och klappa främmande hundar. Barns skrikande i samband med lek kan också vara en retsignal för hunden om den inte är van.

Något annat att tänka på är att man inte ska springa förbi en hund, det kan utlösa ett jaktbeteende som kan leda till en kedjereaktion som slutar i ett bitande, i  de flesta fall slutar de ändå med ett litet nafsande i byxbenen, nog så tråkigt.  Om en främmande hund som du är osäker på, går fram för att nosa på dig, stå still, klappa den inte och böj dig inte framåt mot den. OM en hund hotar dig, håll dig lugn och skrik inte. Undvik ögonkontakt och prata lugnt. Backa ev långsamt ur situationen men vänd inte ryggen mot hunden direkt.  Blir du utsatt för en attack, inte kommer undan och ramlar ner på marken, böj ihop dig och skydda nacke, ansikte och hals med dina armar.

Lika bra att slå fast allt som ens hund faktiskt inte kan (ja, ja nu tänker jag ju inte positivt enligt klickerfilosofin, nej tvärtom faktiskt..)

Klart att det är,  självklart att det är hundens fel .. eller?

Det är ju ganska skönt faktiskt, att kunna säga att ens hund nog ändå inte klarar det.. att det är hunden som är rädd för gungan.. hunden som inte har ork att klara tiden.. trots att man ju tränat så himla mycket på just detta!!

Varför är det skönt säger ni?? Jo, men det är ju en så bra ursäkt för att slippa ransaka sig själv! Det är ju lättare att låtsas som ingenting och att slippa ta tag i VARFÖR det är som det är. Lättare att säga att hunden inte kan än att faktiskt våga tro att den KAN! Att slippa lägga ner så mycket tid och engagemang som behövs. För det är väl ju ändå ingen idé?

Men.. i stället skulle man ju kunna tänka att det går att träna så det fungerar. Att det egentligen är föraren som inte kan.. dvs det är ju ärligt talat oftast inte, eller aldrig,  hundens fel. Det är kanske lättare att säga att det är hunden som inte orkar springa tillräckligt snabbt när sanningen nog är att du själv inte tränat hundens kondition tillräckligt bra. Att säga  ”hunden är så rädd för gungan så den kryper upp så det är ingen idé för det kommer aldrig att gå i alla fall..” i stället för att ta ansvar för situationen och erkänna att man helt enkelt inte tränar korrekt eller tillräckligt mycket… nej.. det blir alldeles för jobbigt att ta tag i ……… Skyll på hunden i stället… Om man ändå tycker att man tränat så ”himla mycket” så har man nog inte tränat tillräckligt ändå  om hunden ändå inte klarar slalomingången, inte sitter kvar vid starten eller hoppar över kontaktfältet.

Nu var jag lite ironisk i raderna ovan men jag kan inte förstå dem som år efter år skyller på sin hund när det uppenbarligen är för lite el. inte tillräckligt bra träning som är orsaken. (ni som läser detta och verkligen VERKLIGEN gjort allt fast det inte fungerar ändå behöver inte bli sura nu och inte ta åt er av detta, men kanske ändå att ni inte hittat rätt nyckel ännu?)

Ok.. det kanske gick bra att ”blunda lite” i klass 1  men när du är uppe i klass 3 och ändå står där fortfarande och skyller på att din hund nog var lite trött i stället för att lägga ner tid på  konditionsträning el. jobba med motivation, eller fortfarande hoppas att det blir ”rätt” domare som är ”snäll” vid kontaktfälten i stället för att träna så kontaktfälten verkligen fungerar, så är det dags att inse fakta. Man når inte sina mål om man inte är beredd att kämpa för det, ingenting kommer gratis och det är INTE hundens fel!

Som en känd hundtränare brukar säga:” Din hund är en spegelbild av din egen förmåga som hundtränare”  Så sant och ack så smärtsamt.. Jag skulle vilja lägga till.. ”och en spegelbild av DIN egen vilja, ork och motivation” .

Att börja tänka sanningsenligt och leta efter de verkliga orsakerna till problemen är första steget för att nå sina mål. Sedan att våga tro på både sig själv och sin hunds förmåga. Det gäller bara att hitta rätt verktyg. När man börjar tro att ens hund faktiskt KAN , och inte skyller ifrån sig längre, så kan man också börja jobba för det fullt ut.

Jag? jo.. alla har väl gjort sina misstag… hmm...

Varför vissa hundar är mer benägna till rädslor
och aggressioner än andra finns det olika teorier
om. Studier av MH-beskrivningar antyder
att benägenheten att bli rädd eller arg är nedärvningsbar.
Etologen Kenth Svartberg framhåller
att även hundens erfarenheter, liksom
olika miljöfaktorer och inte minst hundägaren
själv har stor betydelse.
– Man vet att hundar som under sina första
månader i livet har liten social kontakt med
människor löper ökad risk att bli reserverade,
rädda eller aggressiva.
En intressant fråga är om valpens beteende
kan förutsäga hur hunden kommer att bli som
vuxen.
I en delstudie i forskningsprojektet
”Aggressivitet och social rädsla hos hundar”
fick 36 sjuveckorsvalpar genomgå ett valptest,
designat för att avslöja olika former av rädsla.
Valparna utsattes bland annat för fasthållning,
isolering och överraskande ljud.
Forskarnas analys visade att valparnas
beteende följde ett mönster: vissa valpar var
ängsligare och visade detta genom att pipa eller
gnälla när de upplevde testsituationen som
påfrestande, andra stod eller hoppade mot
sargen för att komma ifrån testplatsen. Ytterligare
andra tycktes vara mer nyfikna än rädda
och undersökte testarenan aktivt.
Slutsatsen blev att valpar kan ha generella
beteendestrategier för hur de hanterar påfrestande
situationer redan vid sju veckors ålder.
Om de behåller sina beteendestrategier in i
vuxen ålder – och om dessa därmed kan anses
vara en del av hundens personlighet – ska
studeras i kommande undersökningar.
Olika

Källa:  eliza kajanus, Så påverkas hunden av aggression och rädsla

• Tänk på att variera plats och miljö under betingningen, så vi inte betingar klickern med något annat än vi tänkt oss.
• Definition av begreppet ”inlärt beteende”: När ett beteende är förutsägbart är det inlärt, om beteendet ej är förutsägbart så är det ej inlärt.
• För varje gång hunden får möjlighet att göra ”fel” så ökar sannolikheten att ”fel” beteendet uppstår igen
• Viktigt med variation på belöningarna för att de inte ska tappa i värde
• En bra tränare är duktig på att sätta rätt kriterier
• Försök undvika att använda belöningar som ”muta” att locka med, det tar bort hundens fokus från det den gör, den är inte medveten om sitt beteende på samma sätt och det ger sämre inlärning.
• Signal ska ej betyda krav, det ska betyda ”här finns en möjlighet till belöning”
• Om dina signalord har blivit ”förgiftade” dvs förknippade med negativa känslor hos hunden pga för hårda krav: BYT signalord!
• Absolut stimulus kontroll: Hunden ska inte alls utföra beteendet om den ej blivit tillsagd/fått signal för det.
• Om hunden blir stressad av klickerträning så beror det oftast på att man är dålig på att sätta rätt kriterier och dålig på att sätta signaler på beteendet.  Tänk på att även miljön kan vara en signal som hjälper hunden.
• Var stilla precis när du klickar så att inte dina rörelser blir förstärkande för beteendet.
• Likaväl som vi ska veta VAD vi ska klicka för så ska vi veta vad vi INTE ska klicka för.
• En hög frekvens av förstärkning minskar störningskänsligheten
• Var noga med att tänka efter vad en signal ska stå för. Ska den betyda att hunden ska utföra en rörelse? Upprepa rörelsen tills den får en ny signal? Eller ska rörelsen pågå till ny signal ges?
• Tänk verkligen efter HUR beteendet ska utföras, ex. att sitta från stående är inte samma beteende som att sitta från liggande. Ofta har vi bara en signal som betyder positionen fast det är 2 olika typer av rörelser som ska läras in.

Tyvärr utsätts agilityhundar för en hel del slitage med risk för skador…

Ofta reagerar man inte själv innan det hunnit leda till skador. En hund som är riktigt taggad och bara äääälskar att hoppa över agilityhinder klarar ju dessvärre ibland att göra det på ren adrenalin fast den kanske ändå har ont.. tills det gått för långt.. Men om man är uppmärksam på sin hund så finns det förstås varningstecken som man kan reagera på och hinna uppmärksamma vid början på skador medan det förhoppningsvis ännu finns goda möjligheter att snabbt få hunden bättre.

Nedan kommer  några citat ur boken Friskvård för hund av Annika Falkenberg och Karin Yllö, men jag rekommenderar att ni skaffar boken och läser ännu mer!

Om hunden visar/förändrar något av dessa beteenden är det dags att reagera:

• Taxerar inför hinder.

• Humörförändringar, till exempel om hunden blir grinigare.

• River hinder.

•Har ett kort och stötigt steg.

• Går överdrivet mycket i passgång (klararhunden av att skritta i en stege eller tillexempel ljung om du ber den?).

• Om hunden bara landar åt ett och samma håll efter hinder.

 

Förebygg skador genom att:

• Massera hunden regelbundet.

• Värm upp ordentligt, bland annat med skrittövningar.

• Varva ned ordentligt, använd täcken är det är kallt

.• Syreväxla.

• Se till att hunden är bra grundtränad imarkarbete i skritt. Kondition och styrka kommer som grädde på moset närgrunderna finns.

 

Visst det gäller mina hundar med.. kan inte skylla på att de är shelties heller… Så vad gör man åt det?

På agilitylistan läser man ibland om folk som blir störda av skällande hundar ute på tävling, speciellt nu när det tävlas i inomhuslokaler som ridhus tex där det låter mycket mer.

På agilitylistan finns just nu en del mail ang. skällande hundar bla. pga särskilt hög ljudvolym under en agilitytävling nyligen.

Skällande är jobbigt för både de som blir störda men självklart även för de förare som har skälliga hundar. Vad kan man göra?

En kort sammanfattning:

Skällande är ett naturligt beteende som blir jobbigt när det förekommer för mycket. Det finns undersökningar som kommit fram till att skällande är en av de bullertyper som upplevs mest störande och stressande så man förstår ju att folk reagerar.

Nyckeln till att lösa problemet är först och främst att ta reda på de yttre orsakerna/vilket stimuli som utlöser skällandet.

Stimulit kan vara: otrygghet vid ensamhet, störningar som kyla. värme m.m.

frustration över att hunden inte får det den vill/behöver, stress, överskottsenergi ex. pga bristande motion/aktivering och hunden gör av med viss del av överskottsenergin genom skällandet.

Andra orsaker kan vara: ljud i miljön ex. andra hundar som skäller, bilar som passerar, konstiga röster, åska, mekaniska ljud som dörrklockan. Fler orsaker är separationsångest eller aggressiva/revirhävdande hundar som reagerar på minsta provokation/inkräktare.

Problem med skällande kan  skapa svårigheter i relationen med föraren och det är viktigt att försöka lösa problemet.

Några saker som kan vara till hjälp:

-se till att din hund har det bekvämare/tryggare, öka motionen/aktiveringen, shapa fram rätt beteende vid särskilda situationer genom att succesivt höja svårighetsgraden på störningar och belöna rätt beteende dvs när hunden är tyst. Om man vill använda korrigeringar är det viktigt att hunden förstår vad den gör fel, alltså tajmingen är mycket viktig. Man ska inte själv höja rösten/skrika eftersom det kan uppmuntra hunden till att skälla ännu mer (flockbeteende).

För en del kan det hjälpa med att låta hunden utföra ett beteende som är oförenligt med att skälla, ex. att ligga ner kan göra det svårare att skälla. Hundar som störs mkt av intryck runt omkring kan bli hjälpta av att man sätter ett skydd över buren ex. på tävlingar. Ofta utsätter vi våra hundar för större störningar än de klarar av att hantera. Hundar som skäller för att de så gärna vill börja jobba,  inför en uppgift  ex. jakthundar , kan bli hjälpta av att de får utföra en annan uppgift, jaga ngt annat, boll?  så länge tills de får sätta igång,  om man inte vill sänka deras aktivitetsnivå . Annars kan det hjälpa med passivitetsträning, att kunna slappna av.

Men det kan orsaka mer frustration om man inte tränat hunden tidigare på att passivt kunna vara stilla under störningssituationer. Detta bör läras in först i lugn miljö och man bör göra likadant varje gång så hunden känner igen situationen och har fått ett känslomässigt positivt minne av passivitetsträning, då får den lättare att acceptera passiviteten.

Lägg en hand på hundens bröst och massera med ett lätt tryck. Ha stöd runt hunden med den andra handen. Många hundar uppskattar även lätt massage/tryck i cirklar på sidan av nackkotorna.

Glöm inte att belöna rätt beteende!

När man förstår orsaken till beteendet är det lättare att komma med en effektiv lösning. Dock måste man vara konsekvent och ha mkt tålamod för att komma tillrätta med ett sådant instinktivt och naturligt beteende.

Gör vi människor sådant som vi själva har något att vinna på? Eller rättare sagt BARA det vi har något att vinna på?
Först:  Om man talar om hundar så är många forskare ense om att hundar och andra djur helt enkelt väljer att göra de beteende som de vinner något på. Ett beteende som lönar sig dvs leder till något som hunden vill ha eller till välbefinnande, alltså en positiv känsla.  Och de beteenden som helt enkelt leder till negativa upplevelser och känslor tenderar att minska i frekvens eller upphöra.
Med andra ord om hunden inte vinner något på sitt beteende så slutar den med det.  Eller så utför man ett beteende för att slippa negativa konsekvenser som ex ett straff.

Lite mer kontroversiellt kan det vara att dra dessa slutsatser för oss människor..
Jag hörde en intressant diskussion på RiX FM angående detta ämne. Man påstod å ena sidans åsikt att vi visst kan göra saker bara av vårt goda hjärta, inte alltid för egen vinnings skull. Bara för att vi är ”snälla” helt enkelt. Medan man å andra sidans åsikt menade att vi visst, liksom andra djurarter, gör det som ger oss någon vinning. Exemplet man använde var att en person hjälper en annan med ett ärende.
Efter en del tvära kast och bestämda åsikter i frågan kom ena sidan fram till att man gör ngt snällt mot andra helt osjälviskt för att det helt enkelt känns bra… genast kontrade andra ringhörnan med att ”ja! Man gör det för sin egen skull! Just därför vinner man ju något själv på att vara snäll,  för att det känns bra. Då har man själv vunnit något på detta”  Man har själv fått en positiv känsla genom sitt beteende.

Den efterföljande tanken som diskussionen gav var: är det då så att vi aldrig frivilligt gör något som INTE ger oss positiva känslor, eller som vi absolut inte har något att vinna på? Hmm.. Om vi känner oss tvingade att göra något då? Gör något bara för att någon annan kräver det av oss?? Njaa… i det fallet så känner vi väl oss inte särskilt positiva till själva uppgiften vi ska utföra men en viss vinning har vi väl? Jo att kanske slippa buttra miner eller tråkiga kommentarer, tjat eller ilska som vi annars riskerar att få om vi INTE gjorde det som krävdes…
Eller att det iaf känns bra att ha gjort någon annan nöjd.. Alltså även om vi känner oss tvingade så kan vi känna att vi vinner något. Vi gör det inte med glädje, och vi gör det inte igen frivilligt kanske men vi gjorde det ändå..
För att skruva åt det lite mer:  Ibland gör ju även människor saker för att slippa något straff. Åh.. hur många barn har inte städat rummet el tvingat i sig maten för att slippa ett sk  ”straff” tex. att inte få titta på TV el inte få ngn efterrätt… Alltså igen: Gör vi någon gång något som vi inte alls vinner något på???

Vad tycker ni?

Hur många gånger har man inte skrikit HÅLL TYST!! ..tyvärr.. åt sin hund när den skäller? Fastän att det ironiskt nog är rätt verkningslöst eftersom att det är ett naturligt beteende för en hund att stämma in i skällandet, det är ett gruppbeteende.

Tänk bara då du har flera hundar.. skäller en så börjar de andra fast de inte ens vet varför den första skäller. Det händer ofta med mina hundar.

Som professionell hundtränare måste man kunna särskilja sin egen sinnesstämning från ljuden och i stället producera ljud som framkallar den reaktion vi vill ha. Dvs vill man ha en tyst hund ska man säga ”tyst” lugnt och mjukt. OM hunden skäller så mkt att den inte är kontaktbar så måste man först försöka avleda den på ngt sätt.

I agility försöker jag tänka mkt mer på hur jag säger saker,enligt hur biologiska principer påverkar djuret.  Hur högt , lågt, snabbt eller långsamt jag säger orden. Försöka vara konsekvent med ljuden så de ger den reaktion jag vill ha. Fast det är inte lätt alltid!

”Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det”…..

Tex. så förknippar Izor sitt namn med belöning när jag säger det i ett visst ljust men lugnt tonläge. (eftersom jag oftast låtit så när jag gett godis) Likadant med ett ljust  ”DUKTIIIIG” som får honom att slicka sig om munnen. Det borde jag tänka på mer och försöka använda samma tonläge när jag vill få honom närmare mig på en bana.

Enligt språkforskning så utlöser vissa ljud biologiska instinkter. EX. upprepade korta ljud ökar aktivitet medan ett enda ljud motverkar (dämpar) aktivitet. Därmed ökar farten om vi tex. säger ”fram, fram , fram” I stället för att säga ”Fraaaaammmm” en gång. När vi sitter bredvid en hund som vi vill lugna säger vi ofta ”Luuugn” mjukt och sakta helt naturligt.

Så vad kan vi lära oss mer genom det för agilityn. Jo, om jag vill att hunden ska öka farten ska jag använda korta upprepade ljud.  Ex. om jag vill ge extra hjälp att få upp (modet och)farten för en hund som normalt är lite försiktig när den ska springa upp på balansen eller gungan så ska jag säga ”Gungan, gungan, gungan” i stället för ett utdraget ”Guuuungan” som i stället är dämpande (lugnande… och visar med all tydlighet att matte också tycker gungan är lite otäck) Fortfarande är det inte själva ordet som är det viktiga utan hur du säger det och om ljudet upprepas.

Om jag vill att hunden sansar sig lite (ok.. att den ev. ska sakta av lite för att inte rusa fram när den ska klara en svår sväng) så ska jag säga något lugnt en gång ex. namnet  el. en signal ”sväng”. Har du problem med en hund som tappar fart i svängar eller serpentiner ska du ju göra tvärtom.

För att göra detta ännu ”krångligare” så får man ju inte glömma bort att även tonläget påverkar hunden mkt. Ett mycket dovt ljud uppfattas som dominant och ett mycket ljust som undergivet. Så om du använder ett mörkt ljud så uppfattar hunden dig som auktoritär och kan reagera med att bli undergiven.. med risk för att den sänker farten…

Så självklara saker men ändå så lätt att glömma bort att använda sig av konsekvent. Framför allt lätt att glömma bort att verkligen använda sig av det för att få de reaktioner man vill ha.

Man kan ju börja med att lyssna på varandra när man tränar och se (höra) om man använder sina ljudsignaler på ett logiskt sätt.

Vintern passar utmärkt för att titta igenom filmer från egna agilitylopp under året. Det finns ju mkt man kan analysera gällande handling osv men glöm inte att LYSSNA också på VAD du säger, NÄR du säger det , och HUR.

Bestraffning kan vara effektivt för att

omedelbart stoppa ett beteende men har

bieffekten att den som bestraffar ofta

förknippas med obehaget vilket gör

individen avogt inställd till bestraffaren.

(genom klassisk betingning).

• Är bestraffaren eller det bestraffande inte i

närheten återkommer ofta beteendet.

Se fler tydliga förklaringsmodeller på : källa: Katz KBT-konsult AB

Det är väldigt viktigt att gå tillbaka  till grundträning ibland… nej nu ljuger jag .. det är viktigt att gå tillbaka till grundträning OFTA.

Hur ofta på en skala t.ex. har jag belönat min hund för att han tar ett hopphinder bra? För att han utför däcket korrekt?? hmm…. jämfört med belöningsfrekvensen på balanshinder och slalom så är det ALLDELES för få belöningar vid andra hinder.

Även om jag påminner mig själv och hur viktigt det är. Jag har anammat tankarna som Susan Garret delar med sig av i sin film Success with one jump där hon säger att ett hopphinder ska representera typ en ”miljon” i hundens ögon. Tänk dig själv, om du fick en 20:a varje gång du går till jobbet ( eller inget alls i värsta fall)  så skulle du inte utföra ditt jobb med någon större glädje …om du nu skulle gå dit alls..men om du en dag plötsligt får en miljon för varje arbetsdag så skulle du inte vilja göra annat än att jobba!!

Självklart springer även din hund snabbare och med mer entusiasm om det vet att det där hindret betyder chans på något väldigt speciellt!

Jag har gjort en översättning av Susans film för att det ska bli lättare för mig själv att träna enligt hennes metoder för grundträning .

Jag tar inte med så mycket just nu men här är några ex. på saker att tänka på:

Grundstenar att jobba med innan man går vidare:

• För att hunden ska tycka att det är roligt och ha en vilja att hoppa ett hinder måste man bygga upp hindrets värde för hunden. Hindret ska alltså representera något mycket värdefullt som hunden är villig att jobba för.
• Hunden måste få en förståelse för hur den ska hoppa, dvs. den måste få lära sig en teknik som fungerar
• Genom ”shadow-handling” dvs. cirkelträning på marken bygger man upp en förståelse hos hunden för hur den ska följa dina kroppsrörelser
• Starträning och att kunna sitta stilla vid start ska tränas innan hinderträningen påbörjas