Det finns många möjligheter till störningar för hundarna.. naturliga sådana som man inte behöver arrangera för träningens skull. Men varje träning el. tävling så inträffar alltid något, saker som jag borde träna på ordentligt och mer målmedvetet för att få en bättre koncentration hos hundarna.

Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.

Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.

Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.

Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)

Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.

En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling,  Jaaa, härligt, vi nollade!!

..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!???  Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.

Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..

Visst kan det vara lite svårt ibland att få nybörjare på agility att inse vikten av att hunden bör få tänka lite mer ”själv” under inlärningen… det märker jag själv inte minst nu när jag håller kurs. Deltagarna vill ju så gärna kunna ”lyckas” snabbt och få fram ”rätt” beteende dvs att hunden ”tar sig igenom hindret .. ” Men vad bra det vore om de hade lite mer is i magen och vågade vänta ut hunden ibland, de som gör det får ju oftast ett så mycket bättre resultat i slutändan… (Läs mer…)

Nu har jag kommit igång med klickern igen..

Min åsikt är ju att klickerträning är en väldigt effektiv träningsform och som erbjuder snabb inlärning under positiva former.

Det är spännande att se vilka skillnader det faktiskt är mellan mina hundar gällande hur snabbt de tar till sig nya kunskaper och drar nytta av sina tidigare erfarenheter.

Det märks en tydlig skillnad i hur fort de lär sig fast jag inte gör någon skillnad i metod.  Den enda skillnad jag vet om som kan vara avgörande  är att den ena hunden är mer självsäker överhuvudtaget och därmed vågar prova sig fram på ett annat sätt. Han erbjuder nya beteenden snabbare och förstår tidigare vad det är jag klickat för.  Dvs det krävs färre repetitioner innan jag kan gå vidare i kriterieschemat. Med den lite mer osäkra hunden måste jag verkligen vara supernoga med att bryta upp kriterierna i ännu mindre delar och ha fler lyckade repetitioner.

Nu kan båda  t.ex ”gå under”  en bom men det är enbart den ena hunden som redan är på stimuluskontroll dvs utför beteendet på signal .

Här kommer några punkter att tänka på vid klickerträning, jag får påminna mig själv om detta ibland med

Ø  Tänk på att variera plats och miljö under betingningen, så vi inte betingar klickern med något annat än vi tänkt oss.

Ø  Definition av begreppet ”inlärt beteende”: När ett beteende är förutsägbart är det inlärt, om beteendet ej är förutsägbart så är det ej inlärt.

Ø  För varje gång hunden får möjlighet att göra ”fel” så ökar sannolikheten att ”fel” beteendet uppstår igen

Ø  Viktigt med variation på belöningarna för att de inte ska tappa i värde

Ø  En bra tränare är duktig på att sätta rätt kriterier

Ø  Försök undvika att använda belöningar som ”muta” att locka med, det tar bort hundens fokus från det den gör, den är inte medveten om sitt beteende på samma sätt och det ger sämre inlärning.

Ø  Signal ska ej betyda krav, det ska betyda ”här finns en möjlighet till belöning”

Ø  Om dina signalord har blivit ”förgiftade” dvs förknippade med negativa känslor hos hunden pga för hårda krav: BYT signalord!

Ø  Absolut stimulus kontroll: Hunden ska inte alls utföra beteendet om den ej blivit tillsagd/fått signal för det.

Ø  Om hunden blir stressad av klickerträning så beror det oftast på att man är dålig på att sätta rätt kriterier och dålig på att sätta signaler på beteendet.  Tänk på att även miljön kan vara en signal som hjälper hunden.

Ø  Var stilla precis när du klickar så att inte dina rörelser blir förstärkande för beteendet.

Ø  Likaväl som vi ska veta VAD vi ska klicka för så ska vi veta vad vi INTE ska klicka för.

Ø  En hög frekvens av förstärkning minskar störningskänsligheten

Ø  Var noga med att tänka efter vad en signal ska stå för. Ska den betyda att hunden ska utföra en rörelse? Upprepa rörelsen tills den får en ny signal? Eller ska rörelsen pågå till ny signal ges?

Ø  Tänk verkligen efter HUR beteendet ska utföras, ex. att sitta från stående är inte samma beteende som att sitta från liggande. Ofta har vi bara en signal som betyder positionen fast det är 2 olika typer av rörelser som ska läras in.

Detta tycker jag är så intressant och viktig kunskap så jag vill sprida information om denna bok som Canis ger ut.

Boken heter:

Hundars och vargars beteende

(Freddy Worm Christiansen)

Så här skriver Canis om boken:

I denna bok om hundars och vargars beteende presenterar Freddy Worm Christiansen helt nya kunskaper och insikter. Dessa baseras på författarens forskning och egna erfarenheter, samt på en stor mängd litteratur. Eftersom
hundens och människans relation sätts in i ett helt nytt perspektiv är betydelsen av detta banbrytande.

Boken består av tre delar och diskuterar särskilt ett antal stora missförstånd som har inneburit att man behandlat hundar på ett olämpligt och ovänligt sätt. Det har också medfört att många hundägare fått problem med sina hundar och att många hundar avlivats alldeles i onödan.

Del 1: Här fastslår författaren att vårt sätt att se på aggressivt beteende hos hundar är felaktigt. Han presenterar en okomplicerad och biologiskt förankrad förklaring, som bygger på fenomenet äganderättszoner. I tre enkla koncept finns svaret på hur vi ska få färre aggressiva hundar.

Del 2: Nu rådande teorier om ledarskap och ledarskapsregler i samvaron mellan hund och människa är helt förkastliga. Författaren beskriver ingående dessa termer och fastslår att de enbart bygger på missförstånd. Istället bör man fundera över vad begreppet en ansvarsfull hundägare innebär.

Del 3: Tolkningar av hundens signaler och beteenden har inom hundvärlden drivits alldeles för långt. Författaren analyserar en lång rad vanliga och grundlösa uppfattningar om varför hundar gör på ett visst sätt. Han ger istället förslag till mer välgrundade förklaringar.

Positiv förstärkning fungarar inte bara på hundar och andra djur, det fungerar utmärkt även på människor.

Här är ett roligt filmklipp där man ger en flickvän choklad varje gång hon utför ett önskat beteende…

-kolla hela klippet!!

žKlassisk inlärning ändrar hundens ATTITYD, KÄNSLOR, STRESSNIVÅ žOperant inlärning ändrar hundens BETEENDE žEx: Om man tränar hundaggressivitet jobbar man med: ž1. Få hunden lugn och glad runt andra hundar, så att man sedan kan 2. Ändra hundens beteende.

För att inte signaler om ”bestämmande” ska
utlösa flykt eller aggression måste hunden ha
en trygg relation med sin människa /

Hur är man en trygg matte eller husse då?

– žNära social samvaro ž• Undvik plötsliga utbrott ž• Empati ž• Sträva efter förståelse i

kommunikationen

ž• Stötta i trixiga situationer ž• Ta ansvar i svårare situationer ž• Relationen består trots žseparation/ref. genom föreläsning av Kent Svartberg

Där finns ingen tydlig gräns mellan operant och klassisk inlärning!!!! Man kan likna det vid att man hela tiden tränar med Pavlov på ena axeln och Skinner på den andra.

Vi är bästa vänner!

Jag hamnade nyligen i en diskussion om hur man kan jobba för att förändra beteendet hos en arg hund.  Tex. en hund som blir arg på hundar den möter. Vi diskuterade bla. om man ska använda belöningar, vilket jag anser,  eller inte och om hur man jobbar med problemet steg för steg.
Något som är viktigt är att försöka ändra på hundens känslor dvs emotionella status i situationen. En hund i affekt och ilska är mycket svår att nå och många av de åtgärder man vidtar i det läget riskerar att förstärka problemet. Så först bör man jobba på att få hunden i rätt sinnesstämning, att bibehålla lugnet. Inte utsätta hunden för svåra prövningar t.ex. hamna för nära vid möte på en stig rakt mot ett ”hot” ..mot en annan hund som utlöser rädsla eller aggressivitet.

Snarare jobba med att ha långt avstånd i början, så långt så att hunden klarar att hålla sig lugn.  Att belöna lugnet och fokus på ex. föraren i stället.

Det var därför mycket intressant att  nu hitta en film som
American Veterinary Society of Animal Behavior lagt till som  en favoritfilm på You tube. Den visar på styrkan i klassisk inlärning när man jobbar med att betinga något till att blir positivt i stället för negativt för hunden. När man ändrar en känsla till att bli positiv inför något som tidigare varit negativt.

Förstärkningar eller straff påverkar inte i lika hög grad emotionella beteenden jämfört med den påverkan de gör på frivilliga beteenden. Man kan inte få bort rädsla med hjälp av straff och den blir inte värre om man använder belöningar.

Förklaring för filmen: (fri översättning)

En del kanske tror att man belönar det arga beteendet om man belönar när hunden morrar eller skäller på en annan hund men vitsen är att ändra på hundens negativa känslor. När hundens känslor bytts ut mot positiva så dämpar det automatiskt ilskan mot den utlösande faktorn ex. den andra hunden och man har lättare att ”nå” hunden .

Timingen är dock mycket viktig när man arbetar på detta sätt!! (som alltid förstås!)

Vart ska jag nu då?

Hur många gånger hör man inte någon skrika HÅLL TYST!! åt  en hund när den skäller? Fastän att det ironiskt nog är rätt verkningslöst i längden eftersom att det är ett naturligt beteende för en hund att stämma in i skällandet, det är ett gruppbeteende. Så när matte/husse  också ”skäller” så skäller hunden ännu mer..nu tillsammans med matte!

Tänk bara då du har flera hundar.. skäller en så börjar de andra fast de inte ens vet varför den första skäller. Det händer ofta med mina hundar. Som professionell hundtränare måste man kunna särskilja sin egen sinnesstämning från ljuden och i stället producera ljud som framkallar den reaktion vi vill ha. Dvs vill man ha en tyst hund ska man säga ”tyst”  tydligt men lugnt och mjukt. OM hunden skäller så mkt att den inte är kontaktbar så måste man först försöka avleda den på något sätt.

I agility försöker jag tänka mkt mer på hur jag säger saker,enligt hur biologiska principer påverkar djuret.  Hur högt , lågt, snabbt eller långsamt jag säger orden. Försöka vara konsekvent med ljuden så de ger den reaktion jag vill ha. Fast det är inte lätt alltid!

”Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det”…..

Tex. så förknippar Izor sitt namn med belöning när jag säger det i ett visst ljust men lugnt tonläge. (eftersom jag oftast låtit så när jag gett godis) Likadant med ett ljust  ”DUKTIIIIG” som får honom att slicka sig om munnen. Det borde jag tänka på mer och försöka använda samma tonläge när jag vill få honom närmare mig på en bana.

Enligt språkforskning så utlöser vissa ljud biologiska instinkter. EX. upprepade korta ljud ökar aktivitet medan ett enda ljud motverkar (dämpar) aktivitet. Därmed ökar farten om vi tex. säger ”fram, fram , fram” I stället för att säga ”Fraaaaammmm” en gång. När vi sitter bredvid en hund som vi vill lugna säger vi ofta ”Luuugn” mjukt och sakta helt naturligt.

Så vad kan vi lära oss mer genom det för agilityn. Jo, om jag vill att hunden ska öka farten ska jag använda korta upprepade ljud.  Ex. om jag vill ge extra hjälp att få upp (modet och) farten för en hund som normalt är lite försiktig när den ska springa upp på balansen eller gungan så ska jag säga ”Gungan, gungan, gungan” i stället för ett utdraget ”Guuuungan” som i stället är dämpande (lugnande… och visar med all tydlighet att matte också tycker gungan är lite otäck) Fortfarande är det inte själva ordet som är det viktiga utan hur du säger det och om ljudet upprepas.

Om jag vill att hunden sansar sig lite (ok.. att den ev. ska sakta av lite för att inte rusa fram när den ska klara en svår sväng) så ska jag säga något lugnt en gång ex. namnet  el. en signal ”sväng”. Har du problem med en hund som tappar fart i svängar eller serpentiner ska du ju göra tvärtom.

För att göra detta ännu ”krångligare” så får man ju inte glömma bort att även tonläget påverkar hunden mkt. Ett mycket dovt ljud uppfattas som dominant och ett mycket ljust som undergivet. Så om du använder ett mörkt ljud så uppfattar hunden dig som auktoritär och kan reagera med att bli undergiven.. med risk för att den sänker farten…

Så självklara saker men ändå så lätt att glömma bort att använda sig av konsekvent. Framför allt lätt att glömma bort att verkligen använda sig av det för att få de reaktioner man vill ha.

Man kan ju börja med att lyssna på varandra när man tränar och se (höra) om man använder sina ljudsignaler på ett logiskt sätt.

Höstens kvällar  passar utmärkt för att titta igenom filmer från egna agilitylopp under året. Det finns ju mkt man kan analysera gällande handling osv men glöm inte att försöka LYSSNA också på VAD du säger, NÄR du säger det , och HUR.