Det har varit många diskussioner om Cesar Millan och i synnerhet de metoder han använder för att lära hundar något.. dvs det han gör är att lära hundar att inte göra saker..

Det är inte så lätt för gemene man att sätta sig in i varför han fått så mycket kritik.. man kan fråga sig:

Vad är det egentligen Cesar Millan gör?

Vad händer med hundarna i avsnitten

och hur påverkas de på lång sikt?

Dessa frågor har Rasmus Andersson, http://www.sagnej.n.nu/ hundinstruktör Hundens utbildningsakademi arbetat med i sitt examensprojekt:

”I CAN’T BELIEVE IT. IT’S A MIRACLE!” … Där du kan läsa mer av hans arbete vilket är mycket intressant!

Här följer en del av vad han skriver .. ang disciplin/bestraffning:

Disciplin och Korrigering/bestraffning
Cesar Millan (Millan, Peltier 2009) bygger sin träning på att korrigera oönskade beteenden för att få hun­darna att bli lugna och undergivna. Han använder metoder för att korrigera hundarna som han säger att han hämtat från naturen och han pratar ofta om att tikar och ranghöga djur korrigerar de som är lägre i rang för att få dem att inta en lugn och undergiven attityd. Han menar att det finns en skillnad mellan bestraffning och korrigering. En korrigering är enligt honom en omedelbar reaktion för att avbryta ett beteende medan en bestraffning är beroende av att den bestraffade förstår att den gjort fel. Överlagd bestraffning är något som uteslutande människor sysslar med och det fungerar inte på hundar för de vet inte vad som är ”rätt och fel”, han föredrar alltså orden korrigera eller tillrättavisa framför bestraffa. Han korrigerar med ”energi, kroppsspråk, ögonkontakt och beröring”. När andra säsongen av Dog Whisperer sändes på TV kom Cesar i kontakt med en psykolog, Alice Clearman som förklarade de vedertagna termerna Positiv förstärkning (R+), Positiv bestraffning (P+), Negativ förstärkning (R-) och Negativ bestraffning (P-) för honom. Även om han förstod att han till stor del använde P+ (Positiv bestraffning) så var han fortfarande inte bekväm med ordet ”bestraffning” eftersom det är något som bara människor gör (oklart om han menar att hundarna ser honom som en hund eller en människa). Han valde alltså att fortsätta använda ”korrigera” och ”tillrättavisa” istället för Positiv Bestraffning eftersom han tyckte det lät bättre. Han menar vidare att han inte ”slår eller nyper” hundarna utan att han ”efterliknar valptikens eller en annan ranghög hunds tillrättavisande bett”. Han kan även rycka i kopplet eller stöta till hunden med foten på bakdelen för att ”bryta ett beteende och få den att förstå att beteendet inte accepteras i flocken”. Sparken jämför han med att knacka en kompis på axeln. Cesar Millan menar att användandet av disciplin skapar en win-win-situation och att all träning måste bygga på positiva erfarenheter för hunden. Han skriver i sin bok Ledarksp med Cesar, i avsnittet om “Världens bästa verktyg” att man måste ha absolut gehör för tajming för att lyckas med exempelvis en kastkedja eftersom ”en nanosekund för tidig eller för sen korrigering skämmer allt.” Han hävdar vidare att han alltid använder så lite tryck som möjligt för att nå önskat resultat.

Utifrån diskussioner på hundforum på internet har jag kunnat konstatera att det är svårt med definitionerna när det kommer till vissa ord inom hundträning. Att korrigera ett beteende betyder enligt SAOL (Svenska Akademiens ordlista) att man rättar till det. Det specificerar inte hur rättningen går till, om den sker omedel­bart eller långsiktigt förebyggande (SAOL, 2010-12-04). Att korrigera skulle med andra ord kunna betyda att man tränar förebyggande för att ändra beteendet, tar bort möjligheten för hunden att utöva det (genom att hålla i kopplet eller stänga en dörr) eller lär in ett alternativt beteende. Ord kan dock byta innebörd i takt med att en grupp människor använder dem i ett visst sammanhang. Ordet korrigering är ett tydligt exempel på ett ord som fått en ny mening. Populärt används ordet ”korrigera” inom hundvärlden som ett annat ord för en positiv bestraffning. En positiv bestraffning innebär att man lägger till något hunden inte vill ha för att ett beteende ska minska. Ordet bestraffning talar inte om huruvida det är kort och omedelbart eller långt och fördröjt. Det talar heller inte om ifall det är grymt och orättvist eller milt och rättvist. En bestraffning behöver inte vara våldsam eller ens fysisk. Ett straff är en konsekvens på en handling kort och gott. När det kommer till definitionen av vad som är en bestraffning måste man se till hur den som utsätts för handlin­gen tar den. Om handlingen får ett beteende att minska i intensitet så har beteendet blivit bestraffat. Cesars ”bett”, koppelryck och sparken syftar till att få ett oönskat beteende att minska och är alltså bestraffningar. Cesar väljer att kalla det för korrigeringar eller tillrättavisningar men detta är omskrivningar han gissnings­vis har valt eftersom bestraffningar låter obehagligt och inte är lika TV-mässigt som att ”rätta till”.

Nu kom artikeln som vi väntat på, sedan oktober då ”vi” blev intervjuade, med i tidningen Härliga Hund. Jag och Izor är med artikeln som handlar om hundrädslor av olika slag  i nr 2 av Härliga Hund 2011.

Artikeln skulle handla om olika typer av rädslor som hundar kan drabbas av, varför de uppstår, olika metoder för att komma tillrätta med problemen

och ge några tips på saker den ”vanlige” hundägaren kan göra hemma för att förebygga rädslor el komma tillrätta med det i ett tidigt stadium.

Det var en lång intervju där jag gick igenom metoder och orsaker väldigt grundligt och en del av det kom med lite kortfattat inkl en del av mina tankar ang. träning kring ämnet. En trevlig artikel med flera fina bilder på Izor som fick agera statist för att visa hur en del övningar kan gå till.

Artikeln handlade bla om att en del hundar kan bli rädda för att gå på hala golv, rädda för andra hundar el människor el bli rädda för ljud som skrammel.  Jag förklarade och Izor visade att man kan jobba med detta på olika sätt. För att illustrera hur man kan träna på att hunden ska våga gå på hala golv fick Izor visa hur man kan träna genom att hunden ska gå på en presenning. Och att man ökar svårighetsgraden successivt genom att hunden först ska våga sätta en tass på en liten ihopvikt presenning som  man viker ut  så den blir större  och större och att hunden då sedan ska våga gå på den längre bitar. Vi använder oss främst av klickerträning med belöningar för varje litet framsteg hunden gör.

Du kan läsa mer om vad som kan vara bra att känna till om rädslor, hur man ser att hunden är rädd, hur man löser problem och vad man kan göra för att förebygga dessa.  Jag har skrivit en utförligare förklaring i artikeln Hundrädslor på sidan: artiklar,  under kategorin hundhälsa.

Hundrädslor,

Orsaker till rädslor:

Att reagera med rädsla i vissa hotande situationer är en helt naturlig reaktion. Skillnaden ligger i vad det är som orsakar rädslan , graden av rädsla och hur snabbt hunden kan bli lugn igen efter en skrämmande upplevelse. Det beror bla på tidigare erfarenheter, positiva el negativa som hunden kan associera händelsen med,  ex om hunden blir rädd för en människa med ett speciellt beteende el utseende  men är van  med  att människor är trevliga annars, miljö omkring ex på en annars normalt sett trygg plats el i främmande miljö, ägarens reaktion på händelsen och hur trygg och stabil relation hunden har till ägaren.

Om en hund är lättskrämd och ofta reagerar starkt på olika situationer kan det finnas en chock bakom som gör den mer spänd och ångestfull

-Smärta. Detta ger hunden en känsla av ängslan  och gör det därmed svårare att hantera nya saker. Det är ibland möjligt att hunden då reagerar lättare med rädslor i olika situationer pga  att den har ont någonstans. Så det är bäst att först utreda detta.

-genetiska: En hund med trygga lugna föräldrar har större sannolikhet att själv bli det. Men predisponering för rädsla kan ju ärvas ännu längre bort i släktträdet. Vet man om att föräldrarna är oroliga och har olika typer av rädslor är det ännu viktigare förebygga problem hos valpen. Man bör inte avla på hundar som har stora problem med rädslor. Vissa rädslor har större arvbarhet, det gäller ex. skott och smällar.

-överföring från ägaren ex. ägaren reagerar genom att rycka till vid en hög smäll/själv bli rädd

-Osocialisering, ej miljötränad före 16v. ålder , mkt vanlig orsak

-Plötslig enskild händelse som orsakat negativa känslor ex. halkat/ramlat/krockat/blivit biten

Så ser du att hunden är rädd:

Rädsla: aktiv flykt el. kämpa, hjärtat slår fortare, försöker komma undan, klättrar på sin förare, ev. passivitet i stället: hänger med svansen, har uttryckslösa ögon, sänkt rygg. Hundar med mer aggressivitet i sig kan välja att attackera i stället, dessa hundar ger då ofta blandade signaler vilket leder till svårigheter för andra männiksor/hundar att förstå dem (ex. låg svans men visar tänderna och morrar)

Extrem rädsla som i värsta fall kan leda till chock: Darrar, hjärtat slår långsamt, dregglar

Olika typer av rädslor:

-främmande hundar och människor, andra djur

-höga ljud, rädsla för åska, skott och andra höga ljud, det vanligaste

-gå över hala golv, broar,

-åka bil

-cyklar och andra rörliga föremål

-Rädsla för olika föremål, ex. skyltar

Att lösa problem:

Det är generellt sett oftast lättare att komma tillrätta med problemen hos hundar som blivit skrämda genom en specifik händelse, medan det är svårare med hundar som är rädda pga bristande erfarenheter/socialisering  innan hunden var ca 4 månader.

Exempel på övningar man kan göra själv:

Förebyggande:

Socialisering  för valpar/ miljöträning

Vänj valpen före 16 v. ålder vid det den ska klara av sedan, ex, träffa olika sorters hundar, främmande djurarter: gå förbi hagar med ex. kor el hästar, belöna valpen när den går förbi lugnt och om den visar nyfikenhet. Vad en belöning består av beror på hundens egen reaktion, det ska vara något som väcker positiva känslor hos hunden, det kan vara kel, beröm med rösten el. en lekstund. Oftast fungerar godis bra att använda sig av eftersom godis, dvs att äta också har en lugnande effekt. Och vi vill ha en lugn hund, dvs  rätt stämningsläge när den utsätts för nya situationer.

. Åka hiss, börja med att först bara gå in i hissen och ut direkt igen, belöna inne i hissen,

träffa människor av olika sorter ex. gubbar med hatt, barn som springer omkring, mfl. Bra om dessa då kan belöna hunden.

En del hundar är otroligt känsliga för kroppsspråket och reagerar starkt på yviga gester, ”konstig” gång, höga röster, klädsel, som kepsar, glasögon, kryckor osv…Vid möte med en främmande människa så är det viktigt att du som förare uppträder lugnt,

Gå på främmande material ex. plast dukar, ojämna underlag, underlag som rör på sig ex. gunga, balansera på smala föremål ex. bräda på marken,

Skramla med burkar som för oljud,

Sätt på dammsugaren på tyst läge, stilla innan du använder den.

Släpp föremål i marken så det låter, först lätta föremål och sedan gradvis föremål som låter mer.

Besök platser med rörliga fordon och cyklar,

Öka hundens självkänsla och kroppskontroll genom att jobba med hela hunden, ej bara det specifika beteendet. Ex. freestyle, agility, bruks, lydnad, klickerträning

Tänk på att:

Ha ett tryggt ledarskap, förtroendefull relation mellan hund och ägare är mkt viktigt!

Aldrig ömka hunden när den blir rädd,

På så vis kan föraren förstärka hundens rädsla och visar därmed att situationen bör undvikas. Det bästa du kan göra är att nonchalera hundens rädsla och ignorera ljudet, smällen, skottet, åskan eller vad nu hunden visar rädsla för om hunden redan hunnit bli rädd.

Umgås med orädda trygga hundar , en äldre lugn erfaren hund kan överföra positiva reaktioner på olika situationer.

Tvinga aldrig hunden att utsätta sig för det den blir rädd för,

Gå själv fram och klappa eller peta på det som hunden uppfattar som skrämmande. På så vis visar du för hunden att du inte uppfattar det som farligt. Om hunden vågar sig fram och nosa på föremålet berömmer med en vanlig lugn röst, belöna gärna med godis som du lägger vid föremålet som skrämde hunden, när hunden har vågat sig fram. . Var tyst när du går fram till föremålet, locka inte på hunden och titta inte heller på den! Tvärtom kan du själv verka glad och nyfiken på föremålet, visa att det är roligt!

Metoder:

-Avståndsträning, arbeta med hunden på så långt avstånd från det som skrämmer så hunden är lugn, nåbar och inte visar rädsla.

-tillvänjning, ”desensitisering” dvs långsam tillvänjning till det hunden är rädd för utan att man överskrider det tröskelvärde som utlöser reaktioner hos hunden ex. det finns ljud cd med ljud av knallar/åska som man kan använda sig av, med lågt ljud från början som man gradvis i ett program på några veckor höjer stegvis vid varje träningstillfälle när hunden klarar det utan negativa reaktioner.

-lär hunden associera det hunden är rädd för med något som den upplever positivt ex godis el leksak. Ex börja mata hunden med godis redan innan när du förutser att den kommer att bli rädd för något medan den ännu är i ett bra stämningsläge. Avled hunden från det som skrämmer o ta kontakt med den i god tid. Hinner hunden bli rädd är den inte nåbar.

Skrev ett tidigare inlägg om farliga hundar.. hur ser det ut i Sverige då? I Danmark har ett förbud mot sk kamphundar genomdrivits och vi är på god väg åt samma håll  Sverige. Trots att det finns Uppgifter från Danska Kennelklubben som visar att i 97 procent av de fall där en hundindivid ställt till med en incident, och angetts vara amstaff, var hunden inte rasren utan av blandras och ofta av tvivelaktig kombination.

Det finns en del som vill förbjuda sk kamphundar helt i Sverige också… jag tror inte det är rätt väg då de flesta händelser med hundar som bitit människor har sitt ursprung i att hundar  hanterats fel och med hundar av många olika raser inblandade, inte minst en så vanlig ras som Golden retriever står ju för en del av ”olyckorna”.  Ska vi förbjuda dessa hundar också då?

Aftonbladet har en artikel om ämnet och skriver bla:

Hunden är människans bästa vän brukar det ju heta. För alla oss hundägare är det självklart, och det finns även vetenskapliga bevis på hur vi människor mår bättre både fysiskt och psykiskt av att ha hund. Inom vården växer användningen av hundar eftersom de ofta kan nå fram, när mänskliga försök misslyckas.

Men den kärleksfulla beskrivningen av hundar generellt gäller uppenbarligen inte alla hundar. Just våra hundar kallas i stället ofta för ”mördarhundar”, framförallt i kvällstidningsjournalistiken

Läs mer här:

stoppa hetsen mot hundarna!

Det finns många som ändå är rädda för kamphundar och visst kan det vara jobbigare att möta en sådan hund om den kommer lös.. Kanske det skulle vara ett krav med ett slags förartest istället för vissa raser som anses farliga i stället för ett generellt beslut, eller?

Och även om tex en liten tax kan vara nog så ettrig och bitas så ställer de väl oftast inte till med lika mkt skada som en hund som faktiskt är framavlad för att försvara sig och attackera för att rädda boskap?

Jag är lite kluven i frågan.. kanske svaret finns i nästa artikel, också den från Aftonbladet, där de skriver:

Folkpartisten Mathias Sundin i Norrköping vill införa licenstvång för vissa raser.

– Idag kan vem som helst köpa vilken farlig hundras som helst. Även stora hundar som är framavlade för att skydda boskap från varg och björn. Det är helt orimligt, säger han.

Läs mer om reaktioner mot föregående artikel här:

Inför körkort för hundägare

Visst kan det vara lite svårt ibland att få nybörjare på agility att inse vikten av att hunden bör få tänka lite mer ”själv” under inlärningen… det märker jag själv inte minst nu när jag håller kurs. Deltagarna vill ju så gärna kunna ”lyckas” snabbt och få fram ett ”rätt” beteende dvs att hunden ”tar sig igenom hindret .. ” Men vad bra det vore om de hade lite mer is i magen och vågade vänta ut hunden ibland, de som gör det får ju oftast ett så mycket bättre resultat i slutändan…
Filosofin jag försöker följa innebär att man lär hunden att göra rätt val bl.a. genom att kontrollera dess omgivning och göra det så lätt som möjligt för hunden att lyckas. Och att hunden får sin belöning endast när man utför rätt beteende, en belöning som kommer från mig!

Belöningen ska vara något som hunden verkligen vill ha, om hunden inte ”bryr sin om” belöningen ex. blir glad av den så är det ingen belöning för hunden även om man själv kanske tycker det..  Om man belönar felaktiga el. halvbra beteenden så kommer hunden inte utföra bättre beteenden än det.  Det är viktigt att hunden förstår vad som förväntas av den, därför ska man hålla fast vid sina kriterier, lägga dem på rätt nivå och belöna endast då hunden når exakt detta kriterium.. Sakta med säkert höjer man successivt kriteriet. Om hunden inte når upp dit så har man lagt kriteriet för högt och måste alltså sänka till en lättare nivå.

Samtidigt så begränsar jag hundens möjligheter att kunna göra fel. Jag vill inte hålla på med att ständigt korrigera eller locka hunden genom hindren. Därför vill jag helst träna under ”rätt” förutsättningar. Om mina hundar inte är motiverade under träningen dvs jag inte lyckas motivera dem så är det bättre att avbryta helt än att träna in beteenden som jag ändå inte blir nöjd med.  Jag bör förbereda träningen och miljön omkring så mkt jag kan för att öka mina chanser att lyckas bra med träningen. Varje gång ex. hunden ”lyckas” springa ifrån mig till ex. en löptik som tränar nära oss. så har jag dessvärre förstärkt just det beteendet…. Sannolikheten ökar att hunden gör det igen nästa gång eftersom den lyckades en gång.

Jag vill att mina hundar ska VILJA samarbeta med mig, jag ska inte behöva tvinga dem till det. Detta kräver förstås mycket tålamod.  Det är så viktigt att man lyckas motivera hunden, om den inte blir motiverad så kan man inte direkt kräva precision eller fart i utförandet. Men MED motivation kommer hunden automatiskt öka farten i utförandet och då kan man lättare jobba med precisionen också..

Så.. dags för lite träningsplaner med störningsträning i olika former… det är ju nyttigt att träna på även inför tävlingsbanorna..  Läs gärna min artikel om störningsträning!

Vem bryr sig om hunden?

En man fick inte socialbidrag för att kunna avliva sin hund..  Detta ledde enligt mig till att en hund fick plågas i onödan. Kunde man inte löst det på något annat sätt?

I Vlt.se stod att läsa om socialnämndens grund för beslutet:

Att ha hund är normalt inte nödvändigt för att uppnå det som lagen kallar ”skälig levnadsnivå”.
Alltså är det inte heller nödvändigt för att uppnå skälig levnadsnivå för en bidragstagare att få bidrag för att avliva hunden när den blivit för sjuk.

kommentarerna om fallet,  har handlat om att det är ett helt rätt beslut. Det har bla sagts:

1.Helt rätt beslut. Har man djur får man se till att man spar åtminstone en liten summa (man kan ha pengar hemma, inte på banken så soc ser) så man har råd med vård till djuret. Annars ska man inte ha djur.

2.Det är rätt beslut . Djur kostar pengar om det blir sjukt så får man ha försäkring som bidrar till vetrinärvårdskostnader. Om man inte har råd med detta skall man inte ha djur iav något slag.

Självklart ska man se till att man har tillräckligt god ekonomi för att kunna sköta sitt djur på bästa sätt men… måste man läsa och tolka paragrafer i socialtjänsten så hårt så att ett djur faktiskt blir lidande? Enligt djurskyddslagen SKA ett djur ha rätt till den veterinärvård som krävs för att djuret inte ska lida. Och det KAN faktiskt ske saker i livet som är oförutsedda och som leder till problem med djuren. Ägaren har självklart ansvaret fullt ut men om en hund inte blir avlivad då det är nödvändigt av hälsoskäl så borde det väl göras ett undantag. Djurets väl måste och ska enligt lagen gå före i detta fall. För övrigt brukar socialtjänsten kunna kräva tillbaka pengar om någon visar sig ha haft för stor inkomst för att få soc. bidrag så då borde man väl kunna begära tillbaka pengar i efterhand för avlivningen i stället också.

I annat fall så har ju myndigheterna ett ansvar att hantera detta som ett djurskyddsärende och begära ett beslut om omhändertagande av hunden så den kan bli avlivad.

Det händer att hundar har svårt att sitta kvar, även på en agilitybana där man vill sätta hunden vid startlinjen för att kunna positionera sig bättre inför kommande hinder.

Det betyder att hunden måste kunna vänta tills den får ett startkommando av föraren. Det finns många olika typer av startkommando el. signaler som jag föredrar att kalla dem. Egentligen spelar det ingen roll vilket ord man använder men hunden ska förstå dess betydelse dvs att den får lov att starta, bryta sin sittposition och springa framåt.

En del hundar är så ivriga att få starta så de tjuvstartar. Hundar som ofta tjuvstartar har oftast lärt sig att det lönar sig genom att föraren kanske ”blundat” el. inte reagerat på tjuvstarten.

Får hunden lyckas med sin tjuvstart en gång så kommer den förstås försöka igen. Det är som att spela en enarmad bandit. Om man vinner en gång så kan man inte låta bli att spela och försöka igen…

Först måste man förstärka startlinjen, utan att hunden ens får lov att hoppa över några hinder. Det är viktigt att hunden får känna att den vinner något på att sitta kvar för att man ska lyckas. I början kan man bara säga åt hunden att sitta och om den sitter någon sekund vid din sida så ska man belöna med godis el. leksak. Undvik att säga ”nej” utan fokusera på det rätta beteendet.

Öka gradvis tiden och ditt avstånd till hunden, Börja lägga till ett hinder framför men låt inte hunden hoppa över ännu. Prova i stället att röra dig lite snabbare/ryckigare, belöna rikligt om hunden ändå klarar att sitta kvar.

Gå ofta tillbaka och belöna och gå sedan bort från hindret med hunden. I början bör du oftare gå åt ett annat håll , ex, bakåt med hunden i stället för att du går mot hindret igen. Variera var din belöning kommer. OM din hund tjuvstartar så låt inte själva hopphindret i sig bli en belöning, dvs att få springa fram och hoppa, speciellt inte i början innan du kan förutsäga att den lärt sig att stanna kvar. Risken är att den belönar sig själv genom att hoppa de gånger den ändå lyckats tjuvstarta.

Det är viktigt med daglig träning i minst några veckor och gärna flera omgångar varje dag. Men bara ett par minuter varje gång.

Något annat som många glömmer: Du ska även belöna att hunden lyssnar på ditt startkommando, belöna och var mkt entusiastisk när hunden startar på din signal. Alltså ska du sedan variera när du belönar, ibland när hunden sitter kvar , ibland när hunden kommer på din signal. När du tränar på en agilitybana ska du forsätta belöna ofta för att förstärka startbeteendet.

Var mkt noggrann med vad exakt hunden ska göra. Om den flyttat fram en liten bit medan du lämnade den så har den också ”lyckats” med sin tjuvstart om du inte tar tillbaka hunden till ”rätt” startposition. Kom ihåg.. om du slarvar själv en gång och låter hunden lyckas med sin tjuvstart så har du förstört för dig själv, för många gånger till.

Kom ihåg att det ska vara roligt för hunden att sitta kvar, var positiv men tydlig. Undvik att tjata på hunden när det blir fel. Använda starka belöningar, lek gärna med hunden som belöning för att hålla uppe ”glöden” hos den entusiastiska hunden, du vill ju inte att den ska tappa farten/gnistan när ni sedan ska springa hela banan.

Betraktar människor sina hundar som familjemedlemmar?

Mina älsklingar!!!

Izor

Amadeus