Klickercenter.se

Utbildning för djur & människor

• Kurser
• Föreläsningar
• Aktuellt
• Artiklar
• Fotogalleri
• Filmer
• Kontakt
• Agilityliv

Usch, alltid lika vemodigt när tävlingarna blir färre så här på hösten. Denna gång känns det ännu tråkigare eftersom jag knappt tävlat något alls detta år. Lååångt ifrån lika mycket som förra året..men det var å andra sidan ett riktigt tok-år  då vi åkte i princip till allt som fanns inom 40 mils avstånd.. och ännu längre eftersom det blev en avstickare ända upp till Sundsvall också.

Vi har kvar ett lopp i Bollebygd, dubbla klasser i Jönköping och sedan varsitt lopp för hundarna i Falkenberg i oktober. Sen är det väl slut för min del för året!?? Jaja..får räkna detta som en återhämntningspaus för agilityn, graviditet och bebbe kom emellan en del. Men nästa år gäller det verkligen att satsa, hundarna blir ju inte yngre direkt.

Målet är att delta i SM 2012. Men innan vi kan tävla om sm pinnar måste Izor upp från ag 2 också.  Deus börjar komma mer och mer.. men åh så svårt det är ibland att hinna springa och handla bra med honom, ofta får han mig att känna mig riktigt dålig.. ändå är han rolig att köra med pga hans egen alltid lika glada attityd och explosiva fart.

Min tveksamhet för klass 3 har börjat släppa lite efter att Izor faktiskt gått riktigt bra i flera hopplopp där. Vi har en bra chans att nå toppen när allt stämmer…. båda hundarna har ju en tendens till att växla mellan riktiga skitlopp ( och säger jag skit så menar jag verkligen skiiit) till toppenlopp. När Deus får till ett toppenlopp brukar vi komma till topplaceringar.  (händer väldigt sällan men ibland så!!!) När Izor får till ett riktigt flyt och fart så klantar jag själv oftast till det.. glömmer banan tex… suck.. Men några fåtal gånger blixtrar vi alltså till.  Sett till denna tendens så är det alltså viktigt för oss att tävla ofta.

Kommer nog att kunna tävla lite mer sedan men jag tror nog även att jag måste satsa ännu mer ändå på kvalitet än kvantitet. Dvs att träna supernoga och målmedvetet. Och verkligen ta tillvara på tävlingstillfällena sedan.

För övrigt försöker jag hänga med i debatten kring SBK och hur (illa) de behandlar sina medlemmar… bildande av en ev. fristående hundsportklubb och AgIf:s arbete.  Jag har väntat länge på att något ska hända så agilityn kommer ur SBK:s klor och dåliga bemötande i många lokalklubbar. Vi själv tröttnade och bildade en egen fristående klubb för att kunna ägna oss åt det vi vill..nämligen kunna träna och ha roligt tillsammans, och jag vill själv helst träna med likasinnade tävlingsinriktade ekipage.

Det finns många möjligheter till störningar för hundarna.. naturliga sådana som man inte behöver arrangera för träningens skull. Men varje träning el. tävling så inträffar alltid något, saker som jag borde träna på ordentligt och mer målmedvetet för att få en bättre koncentration hos hundarna.

Alltså detta är en kombination av hundarnas störningskänslighet liksom min egen, Det blir lätt omedvetet en ond cirkel.. hundarna har vid något tillfälle blivit störda/ofokuserade pga något, vid nästa tillfälle så uppmärksammar jag störningen innan dem och tappar därmed själv fokus och så tappar de också… osv.. Hur bryter man detta på ett bra sätt? Jo, genom att träna så mycket på störningarna så att jag själv blir trygg och inte låter dem störa mitt fokus, därigenom håller jag bättre kontakt med mina hundar som då inte blir lika känsliga för störningen.

Störningar ska man träna på bl.a. genom att göra dem mindre. Det gör man genom att ha störningen på längre avstånd el. genom att störningen inte tex. rör sig lika mycket. Stegvis ökar man på svårighetsgraden.

Det kan vara väldigt betydelsefullt att träna bort störningskänslighet, det kan bidra till bättre fokus, bättre fart och därmed bättre resultat såklart.

Izor kan bli väldigt störd av cyklister som åker förbi i full fart. (allt som rör sig förbi med hög hastighet lockar hans intresse)

Har tränat på detta men främst för att det ska bli lättare i vardagen. Men men.. självklart blev det ändå ett problem under en tävling., förra året i Sundsvall så campade folk med husbilar precis bredvid tävlingsplatsen.

En liten kille som campade där kom plötsligt cyklande förbi mig och Izor just när vi stod bredvid banan och förberedde oss inför ett lopp. Killen sladdade med cykeln, körde på ett hjul och cirklade omkring fram och tillbaka. Jag svor och försökte gå undan en bit men var tvungen att hålla mig i närheten av banan eftersom det snart var min tur. Izor skällde och drog efter cykeln, jag blev alltmer irriterad på både honom och på mig själv för att jag lät mig bli irriterad.. Detta gjorde att jag inte tittade något alls på ekipagen före mig vilket jag verkligen borde ha gjort just vid det loppet. Vi lyckades hitta lite fokus strax före loppet, gick in på banan laddade och fokuserade åt rätt håll.. trodde jag skulle det visa sig… han gjorde ett toppenlopp på en riktigt lurig bana och jag hade ett riktigt flyt med min handling,  Jaaa, härligt, vi nollade!!

..trodde jag.. döm om min förvåning då speakern vid vår målgång sa att vi var strukna.. fattade ingenting, det var ju ett toppenlopp!!???  Jag frågade domaren vad som hänt och fick skamsen höra att jag tagit fel väg vid ett staket… åhh.. så onödigt på ett sådant härligt lopp.

Faktiskt ett av våra absolut bästa sett till känslan.. men jag hade ju gjort fel ändå.. Dessutom hade jag gått fel på banvandringen. En av de få gånger då jag bara fokuserade på mig själv och inte tittade på hur de andra hade tänkt handla på banan. Om jag hade gjort det så hade jag ju uppmärksammat att jag själv planerade ”fel” väg.. Numera dubbelkollar jag alltid på siffrorna under banvandringen.. och tittar lite på andra förare för säkerhets skull vid särskilt svåra passager på banan..

Har fått mig en liten aning om….  vad som kan vara nyckeln till att lösa en del av mina svårigheter på banan… Även om jag faktiskt inte riktigt gillar svaret egentligen så får jag inse fakta och börja jobba mer för att lösa problemen. Hinner ju inte med Deus alls på banan, han är alldeles för snabb för mig.. rättelse:

Jag är själv alldeles för långsam för honom..  . Izor kan också vara riktigt snabb men han är tack vare mer erfarenhet mer benägen att ha koll på mig och rätta till sig så han kommer rätt även om jag handlar lite ”för sent” själv. Det är ju på både gott och ont… vill ju inte att han ska tappa fart pga mig..

Testade ju flera olika kombinationer på träningen för ett tag sedan, kombinationer som jag inte fått att fungera så bra som jag ville på tävling. Huvudsyftet är att spara tid!!!

Så.. Vad är hemligheten då?

Vi testade de olika delarna på flera olika sätt , med bakombyten = oftast … nästan alltid.. mitt första handsval på tävling…, framförbyten= börjar hinna med fler och fler på rätt ställe på banan… men..

Det som till min stora förvåning verkar fungera bäst för mig och min hund för att få till raka linjer, snäva svängar och för att behålla god fart… är att använda mig av blindbyten! Vilket jag nästan aldrig använder på tävling, gillar inte att släppa hunden bakom mig, bakom synhåll och dessutom är min fart och timing bedrövlig vid blindbyten.

Fast jag har ju knappt tränat på blindbyten heller, bara testat lite försiktigt några gånger, det blev som allra bäst med dem när jag sprang på ordentligt vill säga… Och det är ju förstås även en förutsättning vid övriga typer av byten med för att inte bromsa hunden.

Mitt STÖRSTA problem är att jag fortfarande inte vågar springa på riktigt offensivt.. inte ens tillräckligt på träning… Ibland är jag inte ens medveten om det   men… jag jobbar på det!

Så där är svaret på att lösa problemen med de fruktansvärt tråkiga få hundradelarna som ställt till det i pinnjakten i tusentals (nåja inte riktigt sååå många…) starter förra året.

Alltså, 1= våga vara offensiv ända fram till svåra svängar (hitta ”mötespunkter” och lita på att hunden fixar det han faktiskt klarar självständigt) OCH  2= att använda mig mycket oftare av blindbyten. En förutsättning är ju att träna oftare på blindbyten förstås

Något annat mycket positivt för mig vid användande av blindbyten är att jag kan vara framåtriktad hela tiden åt det håll hunden ska, jag har ju en förmåga att inte ha riktigt lika bra koll på exakt var hindren är placerade när jag vänder ryggen till dem…..

Min signal till hunden är att hålla ner handen på den sida hunden ska springa bakom mig och växla till att hålla ner handen på den sida hunden ska sluta upp nära mig, axlarna  vrider jag samtidigt bakåt mot hunden dvs  ”öppnar” jag upp på den sida hunden ska komma.

Ska bli kul att träna vidare på!!! Nästa gång jag banvandrar (Kungsbackas tävling) ska jag komma ihåg att det faktiskt finns ytterligare ett alternativ till handling på banan förutom de gamla…. här ska göras blindbyten!!!

Får väl ta några disk på vägen för att kunna vinna sedan!!!!

Nu finns det några filmer iaf  på filmsidan från agilitytävlingen i Halmstad. Bl.a  en hopp 3 som hade en riktigt utmanande bana.. en lång raka från tunnel till långhopp till en vänstersväng vid en threadle. Oj vad man fick springa för att hinna komma i rätt position till threadlen och många var vi som sprang som galna men ändå diskade oss.. Men en riktigt kul bana var det ändå   Tyvärr han jag inte filma mer ett ett fåtal lopp men om ni är nyfikna på hur banorna såg ut så kolla in filmsidan.

Åh, det väldigt tidiga morgnar.. upp vid 4 både lördag och söndag för 2 tim färd till halmstad. Inga resultat att tala om direkt.. allt ifrån ett riktigt bottenlopp med Deus som verkade som han  och jag.. suck.. var helt nybörjare när vi tävlade hopp 2.. till ett superfint lopp av Izor i Hopp 3,  Wow, kändes äntligen som om vi faktiskt kan vara mogna för att ta 3.an på allvar nu..   men  jag själv ser det ännu lite som en ”träningsperiod” eftersom vi lägger fokus på att först komma upp ur agilityklass 2…

Jag hade för en gångs skull inte jättehöga krav på mig själv efter månader av sömnbrist och nu ”nedsatt hjärnkapacitet” (hihi) under amningsperioden… trodde knappt jag skulle komma ihåg banorna.. men det fungerade bra ändå. Det största problemet är att rörelserna inte kommit igång.. jag måste få mer fart på fötterna! Men det kommer!!

Nu ska jag prioritera klickerträning under de närmaste veckorna.. ja, använda klicker  i agilityträningen förstås. Märker en sådan skillnad ibland under tävling mellan Izor och Deus.. ex. på kontaktfälten där Deus som är mer klickertränad sedan liten är mkt säkrare än Izor vars grundträning som unghund skedde mest utan klicker. Under stresssituationer (ex. tävling) så är det bevisligen så att det som är befäst med klicker sitter kvar bäst. Så nu ska klickern hänga med ut lite oftare, både under promenader och träning. Viktigt är även att befästa mina signaler för att hundarna ska reagera ordentligt på dessa under tävling, hmm.. ska rannsaka mig själv, hur konsekvent är jag egentligen? Är jag tillräckligt tydlig? Svaret på detta vet jag redan.. som sagt.. mer träning behövs!

Tips: läs vad jag skrivit på artikelsidan ang. signaler : http://www.klickercenter.se/artiklar/klickerrelaterat/2009/signaler/

Först: Izor har fyllt 6 år, jösses vad fort det går. Märks det något? Hmm.. Lite lugnare.. njaaa.. lite klokare, det har han alltid varit. Möjligtvis att han blivit lite mer följsam iaf på banan.  Men en toppenhärlig individ som ger mig stor glädje.

Grattis IZOR!!!!!!

Utvilad!  -Näää…. men ändå mkt nöjd med lovdagarna som varit. Som vanligt gick de alldeles för fort!!

Det allra bästa: Min älskling Izor vann Hopp 2:an , en riktig springbana, se bilden, genom ett jättefint lopp i Linköping och knep sista pinnen. Så under våren kommer det att bli debut i klass 3! Spännande! Äntligen var sekunderna på vår sida!

Banan började med hopphindret längst ner till höger på bilden, över långhopp, däck och hopp rakt fram. Sväng till vänster, hoppet mot släpet men det skulle inte tas då utan hunden skulle direkt svänga runt till höger runt ett hörn till nästa hopp tillbaka till hopp mot släpet och mot tunnel, sen mot hindret som syns som nr 2 på vänster sida av bilden mot slalom, rundsväng hopp, hopp, släp och tunnel igen men nu till hoppet närmast tunneln , sväng till vänster och 2 hopphinder nedåt på bilden mot mål, pust!

Jag har alltid tyckt att min hund ska ha vunnit någongång i klassen under för att det ska kännas rätt att klättra upp. Men med detta är han verkligen värdig, speciellt med tanke på att vi hade 28 lopp!!! förra året på pinnplats fast med tidsfel el. placering ngr hundradelar från pinnplats. Tala om rekord i att använda sig av metoden ”nära skjuter ingen hare” -strategi.

Apropå det…

Jag finner att det är en metod jag använder mig av annars också tyvärr… att vara så nära men inte våga!

Tex…

Nära att säga något oviktigt eller superviktigt men inte få ut det! Ska det vara så svårt?

Varför blir det så? För att skydda sig själv? ..eller för att skydda någon annan?

Nära att göra något jag längtat efter men inte ta steget, varför… rädd att misslyckas? Ser problemen det kan leda till istället för det jag kan vinna?
DÄR har vi det ju… precis som på agilitybanan…. där jag 1: snabbt noterar fällorna innan 2: jag SER den perfekta linjen som jag ”bara” behöver följa. Men jag kan inte blunda för fällorna..eller svårigheter i livet.. det är genom att möta svårigheter som man utvecklas och genom att klara dem som man blir starkare!

Måste komma ihåg mina mål!!!!

Efter ett långt uppehåll av personliga skäl så är det dags med nya inlägg på bloggen

Jag rivstartar med att lägga in flera filmer ifrån agilitytävlingarna på My Dog 2010, årets roligaste hundevenemang!!

Se spellistan för My Dog 2010 på filmsidan. Fler filmer finns egentligen men eftersom jag oftast inte vill lägga in diskade lopp så sparar jag på dessa..

Själv startade jag tävlingsåret med att återigen försöka ta den sista (retliga) ag 1 pinnen med ”lilla” Deus, nu i Linköping den 16/1. Det blev ett väldigt snabbt och fint lopp av Deus , trots att vi bara hann träna en gång (sedan i nov) ..det var på slalomet förstås! Jag fortsätter med konceptet ”överträning” för hans del och det blev det verkligen, förutom att det var 14 pinnar att träna genom så fick han kämpa sig fram lite genom snö också på vägen!

Men vilket slalom han gjorde på tävlingen! Tyvärr var jag liksom inte i.. ”hrmm..” toppform själv gällande fart så jag hängde inte alls med när han flög upp på.. och över.. gungan!! Hade ju igen tanke på att bromsa honom däreftersom han annars är lite försiktig just på gungan.

Men vad kul det var att få tävla igen!! Jippie!!! Nu längtar jag till nästa tävling då även Izor äntligen ska få komma igång ,  i kl. 2 tävlingen som också den går i Linköping.

Oj oj oj… nu var det över… Vi har kämpat och planerat och nu lyckats genomföra vår första inoff. agilityytävling  genom vår klubb MAgiK och det gick BRAAA! Jag kom hem efter en mycket lååång dag helt slut, ledbruten och trött men glad och nöjd för att allt gick bra. Det var ju dessutom väldigt roligt trots allt.

En liten resumé av mina uppgifter, ca tider..

Fre:

Hinner vara hemma i 10 min efter jobbet.. åker i väg med med en macka till em mat i handen..Var uppe vid ridhuset kl. 16.12, bär in hinder och annat material, flyttar annat som inte ska vara där, sätter upp startlistor, skriver klart startnummer för alla klasser på inropartavlan, hemma efter 19-tiden..

Lör:

Vaknar, går upp vid 05.45, inte helt frivilligt … packar lite eget material som ska med.

06.30, öppnar ridhuset, visar tävlande till rätta, kollar tidsplaneringen och funktionärslistan, bär framhoppningshindren till rätt plats, kollar parkeringen, fixar i ordning mikrofonen…

07.30, vi släpper på första banvandringen, är inropare en stund, sitter vid datorn för resultatlistorna,

08.30 första klassen klar, hämtar skrivkorten, vi för in resultat och sätter upp listor..

Hinner kolla lite på hur det går på banan.. spännande banor och blir sugen att testa..

Fortsätter allt eftersom med resultatredovisningen och jobba vid datorn, noterar vilka som diskat sig.. för ett särskilt pris för dem senare…

12.00 hinner ta lite lunch.. springer runt med en del ärenden.. tar ut mina egna hundar

12.20, vi bygger om banan till hoppklasserna, tar bort balanshindren.., första prisutdelningen, hihi, de som vann priser för disk fick .. diskmedel! Är inropare en kort stund igen, jag står som tidtagare i 2 klasser, springer in med resultaten till datorn..

14.00, dags att sopa lite och fixa snyggt där det hunnit bli stökigt.. sitter vid datorn, fler resultatlistor.. hoppar in en stund som tidtagare igen.. lite nervöst först..

15.30, hinner ta en stående fika, höjer hinder mellan klasserna, börjar bli trött… kör dotter till kalas och skyndar sen tillbaka.. mer resultat att sätta upp..

ca 17-tiden, sista prisutdelningarna, snabbt arbete med sista resultaten.. tävlingen tar slut, plockar undan hinder, städar, flyttar material, städar igen, bär bort material, tar ner inropartavlan, tar bort skyltar, ställer tillbaka saker vi flyttat tidigare så allt ser ut som innan tävlingen, kort funktionärsmöte,

ca 19-tiden.. låser dörrar och kollar en gång till att allt ser ok ut…

19.20… Hemma… tar ut hundarna, orkar inte laga mat… vi åker och köper pizza i stället… gott med varm mat när man är trött och frusen..

20.00, försöker vara social , kollar på TV men somnar i soffan efter en liten stund… har rätt ont i ryggen efter allt tungt bärande…

20. 40, fixar mat till dottern som kommer hem..

23-tiden.. släpper ut hundarna först och lägger mig sedan, säger godnatt och somnar på stört.. medvetslös..helt sluuut…

Nästa tävling till våren?? …åh… kul men orkar inte tänka på den just nu bara..

På tävlingen senast var det en hund som skadade sig.. vad jag hörde misstänktes att korsbandet var skadat. Hoppas verkligen att det inte var fullt så illa och att hunden snart blir bra.  Självklart tycker man synd om både hund och förare i en sådan situation och tankarna går snabbt till ens egna hundar. Det kunde varit dom… Men det ger även en möjlighet till att påminna sig själv om hur viktigt det är att hela tiden jobba förebyggande så mycket som möjligt. Det är inte säkert att det hjälper alltid men det är i alla fall så att en hund som tex får regelbunden massage och tas om hand bra före och efter kraftig ansträngning har bättre förutsättningar att slippa eller få lindrigare skador när olyckan är framme. Speciellt denna årstid när hundarna lättare blir nedkylda så ökar risken för skador.

Att hålla hunden i god kondition och god styrka är viktigt såväl som att ge rätt och  näringsrik diet.

Viktigt är även att hålla hundarna lagom varma i kroppen inför start, ex. med täcke eller noggrann uppvärmning minst15-20 min. Man ska röra på hunden ordentligt ex. gå med hunden i snabbt tempo, göra intervallväxlingar, svänga med hunden i sidorörelser så hunden böjer sidorna. (kolla så hunden inte fuskar och bara drar med sig benen i stället för att böja på kroppen) Precis före start när man kanske stått stilla några minuter innan man får gå in på banan så kan det vara bra att sätta igång hunden igen genom en snabb repetition av rörelser för de olika kroppsdelarna, skritta , trava, galoppera, svänga åt sidorna, hoppa, böja sig ner (ligga, krypa) .

Avvärmningen är minst lika viktig, skritta av hunden i minst 15 min så den inte blir kall för fort (annars risk för mer slaggprodukter som blir kvar i musklerna) . Stretcha hunden åtminstone i framben och bakben (Jag stretchar även bröst, rygg och länd). Här ska man poängtera att det är viktigt att göra på rätt sätt! Annars kan man göra mer skada än nytta, be någon kunnig visa hur man gör.

Jag ger mina hundar djupmassage minst en gång i veckan, helst några dagar före eller efter tävling (inte för nära). Då går jag igenom hela kroppen och masserar hunden från nacken, ryggen, bröst,ben,länd, överbensmuskler,underbensmuskler och ända ner till tassarna. Just tassar och nedre delen av benen är ofta ett bortglömt kapitel för många. Ja, faktum är att de flesta hundar inte har problem med dessa partier MEN en del hundar får det. Just Shelties har tex. en benägenhet att få problem med sk sheltiehäl = Slipped tendon_. Tassar och handleder innehåller många små muskler och senor som behöver mjukas upp och få god blodförsörjning. Det är en god idé att även ta hand om de små delarna också alltså.

Avslutningsvis.. det finns ju ett talesätt som säger : små sår och små vänner är inte att förringa... tänk på det om du misstänker ett litet problem med muskler eller leder hos hunden. Ta hand om det i god tid så det inte förvärras och blir mycket svårare att få bra igen.

Nu måste jag gosa lite med mina älsklingar….. Ha en bra dag!!

Borde vara pigg och glad nu, det är ju tävling idag: Distriktmästerskapet i Västra distriktet arrangerad av Kungsbacka BK. Men ..känner mig lite vemodig i stället.. Vädret är inte det bästa direkt för tävling.. men det kan knappast bli värre än i Bjuv sist!  (lera lera lera..) Sista tävlingen för Izor i år..?? Eller kan jag hitta ngn off. längre bort som jag ändå kan åka till? Vill inte att det ska ta slut riktigt än… *snyft*

Agility är det som får mig att orka med allt annat, jobb,  hem osv…Det bästa sättet för mig att stressa av efter en lång arbetsdag är att träna agility. Det är det som oftast ger de bästa kickarna och lyfter humöret när allt annat känns jobbigt… OM, inte träningen går dåligt vill säga… ja..det händer ju också ibland förstås.. Då blir det tvärtom.. det kan störa en hel dag efteråt. Speciellt om jag råkat bli irriterad på hundarna för att de inte lyssnat… Mest besviken blir jag över mig själv för att jag låter min irritation gå ut över hundarna… suck, det får inte hända. Men de känner det ju genast förstås.. att man inte är lika glad.. Men nu får jag försöka fokusera på dagens tävling och försöka lyfta upp självförtroendet lite. Vore kul om jag nollade banan iaf.. för laget skull. Håll tummarna! Jag och hundarna ska ha KUL!!!!