Alla hundar kan naturligtvis bitas men några har absolut större tendenser att bitas än andra. Även den sötaste lugnaste hund kan bitas om den blir provocerad. Och när en hund kommer rusande rakt mot dig är det inte alltid så lätt att hinna se dess intentioner, vilka även kan förändras blixtsnabbt i förhållande till situationen.

Känner den att du blir rädd? Stämningen är orolig? Springer du iväg? Blir den egen hund rädd och försöker försvara sig? Allt är saker som kan förvärra situationen och utlösa en bitattack. Bland människor är det oftast barn som blir bitna.

Vad kan man göra för att undvika att ens egen hund blir en av dem som blir farlig för andra? Viktigt iaf är att börja tidigt med sin hund,  redan som valp. Den måste bli väl socialiserad,  få träffa många människor och hundar av olika slag under hela uppväxten, och att den då  får lära sig att vara lugn med människor och djur omkring sig. Men utsätt den inte för situationer där den känner sig hotad eller retad till att bitas. Tex. att hålla på med att ta ifrån hunden matskålen medan den äter gör bara att hunden blir mer osäker och mer benägen att försvara sin mat. Respektera att hunden behöver få vara ifred när den äter och få sova ifred.

Träna hunden att lyssna och lyda olika signaler, speciellt att kunna komma på inkallning, kunna sitta stilla, stanna kvar och förstå ett nej el. varsågod.

Något annat , som många inte förstår kan påverka hundens aggressivitet, är hur hundens hälsa är. Mår hunden inte bra, är sjuk eller har smärtor ökar risken för att hunden blir aggressiv och får snabbare till attack vid retningar för att den känner att den har större behov av att försvara sig. Har du en hund som är osäker bland andra hundar och visar aggressiva tendenser så ha den inte lös i närheten av andra hundar då. Var uppmärksam på omgivningen så att du hinner förhindra situationer som annars kan uppstå.

Små barn ska aldrig lämnas ensamma med hundar. Även om hunden  ”aldrig brukar göra något”  så kan hunden utsättas för påfrestningar som plötsligt utlöser en attack. Lär barnen att lämna hundar ifred när de tar hand om sina valpar, äter eller sover och att inte gå fram och klappa främmande hundar. Barns skrikande i samband med lek kan också vara en retsignal för hunden om den inte är van.

Något annat att tänka på är att man inte ska springa förbi en hund, det kan utlösa ett jaktbeteende som kan leda till en kedjereaktion som slutar i ett bitande, i  de flesta fall slutar de ändå med ett litet nafsande i byxbenen, nog så tråkigt.  Om en främmande hund som du är osäker på, går fram för att nosa på dig, stå still, klappa den inte och böj dig inte framåt mot den. OM en hund hotar dig, håll dig lugn och skrik inte. Undvik ögonkontakt och prata lugnt. Backa ev långsamt ur situationen men vänd inte ryggen mot hunden direkt.  Blir du utsatt för en attack, inte kommer undan och ramlar ner på marken, böj ihop dig och skydda nacke, ansikte och hals med dina armar.

För att inte signaler om ”bestämmande” ska
utlösa flykt eller aggression måste hunden ha
en trygg relation med sin människa /

Hur är man en trygg matte eller husse då?

– žNära social samvaro ž• Undvik plötsliga utbrott ž• Empati ž• Sträva efter förståelse i

kommunikationen

ž• Stötta i trixiga situationer ž• Ta ansvar i svårare situationer ž• Relationen består trots žseparation/ref. genom föreläsning av Kent Svartberg

Där finns ingen tydlig gräns mellan operant och klassisk inlärning!!!! Man kan likna det vid att man hela tiden tränar med Pavlov på ena axeln och Skinner på den andra.

Men ändå inträffar det mindre trevliga händelser med andra personer involverade. Jag har själv råkat ut för än det ena än det andra… Och ibland KAN man faktiskt inte låta bli att undra om det sker saker medvetet, för att det är så himla dumt ibland som andra gör. Små eller stora saker och händelser som förstör och som kanske  skulle gått att undvika!

Kanske säkrast att förklara lite.. OK, här kommer några saker som ”stört” mig på tävlingar:

• Folk som står med arga skällande hundar vääääldigt nära blickfånget för ens hund när den ska ta ett hinder..
• De som tror att de äger hela banan under banvandringen och springer omkring utan att se sig för så de trampar folk på tårna eller som kör in en vass armbåge i sidan på en… inte så trevligt att få ont i foten eller magen precis före start…
• De som nödvändigtvis MÅSTE kasta bollar till sin hund vid tältfri zon preciiiiis bredvid banan just när ens hund ska springa bredvid och klara balansen…
• Lösa hundar som tillåts skälla och rusa omkring runt banan!
• De som tydligen glömmer att ta med en egen belöning till sin hund och ”råkar” ta någon annans belöning ur korgen utanför målområdet…  Har inträffat mer än en gång! Vad sysslar ni med!?
• De som stannar kvar onödigt länge i målområdet med sin ännu lösa hund.. när ens egen kommer rusande över sista hindret på väg ut..
• De som håller så hårt i pennorna vid avstrykningslistorna så de liksom glömmer lämna kvar dem så vi andra sedan blir utan något att stryka över vårt namn med… eller vart tar alla pennor vägen??
• Nu får tyvärr några domare också sig en släng… de som springer så nääära.. så nääära balansen längs hela vägen över så ens hund inte kan låta bli att undra vad de egentligen vill och därmed blir långsammare och försiktigare…  jaha, ”tack för hjälpen”.. då hoppar inte min hund av kontaktfältet pga för hög iver framåt  i alla fall..
• De som nödvändigtvis måste hålla på och bygga om vid framhoppningen så vi andra får vääänta läääänge på vår tur…
• Något som hänt mig flera gånger (ni som läst bloggen innan vet..) är att folk inte haft koll på sina arga  hundar som fått chans att ”flyga på” andras hundar , ofta precis vid startfållan dessutom! Håll i dem!

Nåja.. som tur var är dessa saboterande människor bara några få…

aggressiva hundar..

Ibland är det lite tråkigt att behöva försvara sig för att man väljer att använda sk positiva träningsmetoder, dvs utan korrigeringar som det heter.. Men jag vill kunna träna på ett sätt som bibehåller mina hundars glädje och förtroende för att samarbete med mig. Det är inte särskilt svårt att se vilka hundar som ”lyder” på träningsplanen för att de VILL och vilka hundar som lyder för att de  inte vågar annat…  Det är skönt då när det kommer forskning som visar på fördelarna med att träna  ex. med belöningsträning utan att man  tvingar hunden på olika sätt genom att trycka ner den, dra i den eller rycka i kopplet.

I en rapport från  en studie vid University of Pennsylvania , om hundägare som använder konfrontation och aversiva metoder för att träna aggressiva hundar, har veterinärer kommit fram till att de hundarna oftast fortsätter vara aggressiva om inte träningen modifieras. Studien, som publicerades i tidsskriften” Applied Animal Behavior Science” och som också uppmärksammades i tidningen:  ScienceDaily (Feb. 18, 2009) visar också att träningsmetoder, där i stället icke-aversiv träning ingick eller neutrala träningsmetoder som fysisk träning eller belöningsträning, sällan orsakade aggressiva responser.

Studien visade också att träningsmetoder där konfrontationer, slag eller nedtryckning ingick sällan påverkade hundarnas ”problembeteenden” till att bli bättre utan snarare ökade frekvens och omfång av dem. Ju argare ägare desto argare hundar alltså. Man konstaterar att hundar med allvarliga beteendestörningar absolut  inte bör tränas med sk våldsamma metoder då detta ökar risken för att de angriper människor eller andra hundar. Många av dessa hundar tas sedan till veterinären för att bli avlivade då man inte klarar av att hantera hundarna längre.

I samma tidskrift kan man även läsa att sk kamphundar, enligt artikeln bla. Rottweiler och Pitbull,  inte är så aggressiva av naturen som många tror. Raser kan ha högre el. lägre tröskelvärde för när bitande utlöses men om hundarna blir aggressiva beror i högre grad på felaktig hantering och uppfostran från människor. De har oftast ägare som inte klarat av den grundläggande uppfostran hundarna behöver eller ägare som varit inkonsekventa med hunden. Att förbjuda sk kamphundar är kanske inte rätt väg att gå då.. snarare bör man ställa högre krav på hundägare att de skaffar sig tillräckligt med  kunskaper innan de köper en hund.

Apropå aggressivitet… jag tycker mig se fler och fler som blir arga på sina hundar på agilitybanorna…!??  Är det så eller är det bara jag som blivit mer uppmärksam?? Förare som skriker åt hundarna eller blir så arga att de bara går rakt ut från banan utan att ”se åt” sin hund… hundar som helt blir utan belöning vid målet… synd..  Visst kan man bli besviken och råka ”visa” hunden det ofrivilligt  ett ögonblick.. men man vill väl ändå avsluta positivt? Vid ett tillfälle noterade jag att en domare faktiskt  sa till en förare som betedde sig olämpligt mot hunden, då var det en förare som släpade ut hunden från banan genom att hålla hunden i pälsen vid halsen  och DRA med sig den ut från banan….hoppas fler domare vågar reagera….

Några av de mest feltolkade hundarna och situationerna är hundar med  rädslor (eller s.k. ” rädsleaggression” som en del  uttrycker det…)  Tyvärr drar de ofta på sig angrepp av aggressiva hundar just därför att de kan sända ut blandade signaler. En rädd hund har oftast en tendens till att förstora sina signaler, ex.  resa ragg över hela ryggen istället för bara över nacken som en mer självsäker hund kanske gör.

arg men osäker..

En hund som är arg men osäker, visar ilska men osäkerhet på samma gång.  Aggression visas genom dovt morrande med vidgade näsborrar, undergivenheten  och osäkerheten visas genom de platta öronen,  tillbakadragna läppar och små ögon,  hunden kommer inte att bita om den andre accepterar dess undergivenhet el. flyr undan. Denna signal missförstås ofta för ”rädsleaggression” men aggression och rädsla motiverar inte en hund på samma gång, orsaken till detta missförstånd är att uttrycken som används av människor och hundar för att visa undergivenhet är de samma som för rädsla bara med kvantitiva skillnader. Ett uttryck av mindre rädsla behöver alltså  inte vara  rädsla utan undergivenhet.

Det bästa sättet att bli bättre på att tolka och förstå hundarnas signaler är helt enkelt att titta väldigt uppmärksamt på alla hundar man möter i olika situationer!